När jag börjar dricka blir ofta för full, så full att jag inte minns något. Igår skulle jag plocka upp min kille och vi skulle åka in till moderna. Kom så vi har en halvtimme innan att prata sa han.
Det visade sig att jag under lördagsnatten varit full och gjort sexuella anstötningar på en av våra vänner. Och det är inte första gången dethär händer. Och jag hade verkligen ingen som helst aning, och jag har ingen som helst önskan om att vara med dessa personer. Men jag vill bli sedd, vara delaktig och inte vara utanför. Och då använder jag dethär sättet.
Fruktansvärt pinsamt för min kille och förödande för mig.
Vi kan inte vara tillsammans mer och jag känner en sån fruktansvärd vanmakt. Hur ska jag någonsin kunna tycka om mig själv efter hur mitt liv har varit och blivit. Jag vill bara fly. och hur ska jag orka försöka leva.
Jag kom inte till museet, istället åkte jag hem och drack en flaska bubbel och försökte intala mig att allting ordnar sig.
Missade sedan jobbet förstås och gör det värre för mig.
Vad ska jag göra? Hur ska jag kunna känna mig värdig?

BElisabeth

Jag känner igen mig i din historia. Nu stöter jag inte på folk när jag är full. Men blir ofta för packad, och får minnesluckor. Jag har bestämt mig för att aldrig mer dricka på det viset. Och heller aldrig dricka ensam hemma. Jag sa till mig att nu är det slut. Jag lade drickandet på hyllan och har varit helt nykter nu sedan i januari. Innan dess var jag nykter en hel månad. En vecka i Egypten drack jag måttligt.

Jag tror att du helt enkelt måste säga till dig själv att inte ta det där första glaset. Man måste inte dricka.

Hur ser ditt drickande ut? Dricker du varje vecka? Varje helg? Blir du alltid dunderfull?