av Himmelellerhelvette

Andrahalvlek
fre, 2025-10-17 - 23:23

@Himmelellerhelvette Åh, skickar massa kramar ❤️ Ikväll kände jag mig också ensam, fast jag var omgiven av en massa folk. Jag umgås hellre med min hund, så tråkig är jag. Och det är okej. Vi behöver nog båda god sömn och vila, kanske lite svampletande imorgon. Livet är fan upp och ner, hit och dit. Minns bara: Nu är inte alltid.

Kram 🐘

Himmelellerhelvette
lör, 2025-10-18 - 08:57

Ja livet är upp och ner och hit och dit men jag tycker inte mitt tredje år av nykterhet öppnat upp för något härligt! Tycker mest det varit skit sedan i maj faktiskt. Hela sommaren var skit sågott som och hösten startade med en krasch på många plan, det är mest bara ett jävla kämpande med någon topp här och där. Jag vill något mer med mitt liv men kommer ingenstans, ser jag tillbaka har jag väl försökt med den nya tjänsten efter pluggandet men den passar inte mig, ännu ett nederlag. Jag vill inte ta ansvar för andra mer, jag är så oerhört trött på att ta hand om de som inte kan ta hand om sig själva.

vår2022
lör, 2025-10-18 - 09:08

@Himmelellerhelvette Jag tänker att det handlar om att känna trygghet i sig själv för att man ska känna sig mindre ensam. Att man har sina ”saker” på plats. Absolut ger det trygghet att känna tillhörighet, gemenskap och en känsla av sammanhang med andra, men den egna inre tryggheten öppnar dörrar till att våga söka sig till sammanhang att få tillhöra. Med inre trygghet blir man kompis med sig själv, man blir mindre ensam, tryggare i sig själv och vågar mer.

Jag talar om min egna erfarenhet. Jag har lättare för att söka kontakt och vågar mer. Det finns en sårbarhet av att inte får tillhöra, men den rösten hörs allt svagare. Om det kommer triggers och känslor som gör rösten starkare får jag sätta mig ned, komma i kontakt med obehaget och ta hand om och hantera det. Försöka förstå beteendet, det jag känner. Gå tillbaka till var det kommer ifrån och försöka förstå det. Det var då, nu är jag här. Det hade en funktion då, tex ett undvikande beteende som att dra mig undan, men inte nu. Lyssna in mina känslor och behov, vad känner jag för känslor förutom obehag. Då luckras ångest och obehaget upp. Sedan försöker jag agera hjälpsamt, vad blir mest hjälpsamt för mig i det långa loppet, kanske vila, lugna ned mig, sätta gräns eller ta tag i problemet. Då har min egna stöttande mentor, min självmedkänsla, fått träda fram i ljuset i mitt undersökande och i min nyfikenhet att komma i kontakt med känslor, kropp och behov. Det har gett mig ett självledarskap grundat i trygghet med mig själv och då är jag mindre ensam och vågar mer.

Lite av mina tankar❤️

Ny dag
lör, 2025-10-18 - 09:20

@Himmelellerhelvette Vad vad skulle vilja ge dig en stor 🥰!
Med risk för att slå in öppna dörrar… Du har varit nykter i tre år - jag säger bara WOW !!!! Men tänk hur ditt liv skulle vara om du inte varit nykter? Jag tror du skulle behöva jobba med din självkänsla, jag säger detta utifrån mitt perspektiv för det är den som ställer till det för mig. Jag, tillsammans med min nya terapeut, har identifierat att just självmedkänsla nog är nyckeln till om jag ska kunna gå vidare. Jag hatar mig själv, hatar att jag inte kan må bra, att jag inte kan lita på mig själv osv. När dessa tankar kommer och tro mig de kommer ofta försöker jag skriva ner dem och sedan göra något som får mig att må lite bättre. Min man är med och stöttar och vi kan ta en biltur, gå och fika ja något som skingrar tankarna så att jag får lite lättare sinnesstämning. Allt för att försöka bryta destruktiva tankar och inte låta dem få djupare föste för rent objektivt vet jag att dessa tankar beror på min felprogrammerade hjärna.
Skriver till dig utifrån mitt perspektiv men vi är ju lika…. Och du är så värd att få må riktigt bra fina vän❤️❤️❤️

Himmelellerhelvette
lör, 2025-10-18 - 10:03

Tack snälla fina @vår2022 och @Ny dag ❤️ Det känns något mindre ensamt att få svar i min ensamhet. Jadu, hur hade livet sett ut om jag fortfarande drack, jag vet inte om det är bitterheten som sitter hårt just nu som talar när jag säger att skillnaden hade varit att jag var bakis och tog återställare men jag hade varit ensam då som nu, fast hade jag druckit hade jag velat vara ensam, det vill jag inte nu, så just nu känns det som att jag hade mått bättre av att dricka.
Jag tror mycket handlar om att jag inte kunnat knyta an till nya kollegor på så länge, kollegor brukar ge känsla av sammanhang men det har varit skakigt på arbetsplatsen, antingen på grund av varsel eller för jag bytte till andra arbetsuppgifter eller bytte avdelning, det har varit mestadels kaos på jobbfronten i ca 1,5år! Ibland känns det som jag vet vart jag är påväg men oftast är det bara ett sökande och ett vispande.
Bland vänner har jag blivit den enda som försöker få ihop träffar, ingen är intresserad av att ta första steget till att umgås med mig och där kommer de kritiska tankarna, ingen vill umgås med mig för vi har inget gemensamt!
Det känns som jag pajat hela mitt liv! Jag har levt det i riktningen att bara söka de likasinnade som jag, som festar rejält! De andra är tråkiga!
Jag har sedan jag blev nykter jobbat stenhårt på att lära känna mig själv, vem är jag, vad tycker jag är roligt, vad vill jag göra, lärt mig känna alla mina känslor och bearbetat alla trauman! Men nu står jag här, pånyttfödd och ensam…

Jag har känt på min nyktra resa att jag haft min man och känt mig trygg i att ha en famn men påvägen som jag växt har han inte hunnit med. Mycket har han också förändrat men ändå en bråkdel av det som hänt i utvecklingen med mig. Han tycker till exempel fortfarande att det är viktigt att ha alkohol som vän i allt vi gör som aktivitet, utlandsresor och allt annat. Ända vi gör tillsammans är egentligen kolla på tv, kommer vi på något roligt som båda vill göra då vill han dricka ändå, han tycker ingenting känns roligt om han inte kan få dricka samtidigt. Och jag tycker ingenting är roligt att göra med honom längre eftersom att han då behöver dricka därför är den enda vi gör att kolla på tv! Alltså kan man leva ett tristare liv? Ingen känsla av sammanhang någonstans i livet! Jag trivs gott i mitt eget sällskap och håller mig ofta sysselsatt med mina små projekt eller min träning men det är ensamt!

Andrahalvlek
lör, 2025-10-18 - 10:47

@Himmelellerhelvette Känner igen det. Jag har ju ”växlat ner” på jobbet. Gått från personalansvar och hr-frågor tillbaka till grunden i verksamheten. Del av ett team, tydligt ansvarig för en liten del. Det är så förbannat skönt att slippa alla möten, drunkna i e-post, förhålla sig till andras mående. Jag gör min grej, och gör det jävligt bra. Får massa beröm. Och det är dessutom så jävla roligt. Här kan jag stanna mina resterande 11 år i yrkeslivet.

Kram 🐘

vår2022
lör, 2025-10-18 - 16:03

@Himmelellerhelvette Du berättar att du är pånyttfödd men känner dig ensam och att du jobbat hårt med dig själv, dina känslor, dina trauman, vem du är, vad du tycker om, vad du vill göra. Det låter inte som att du trivs som det ser ut nu. Hur vill du att ditt liv ska se ut? Vad ska det innehålla? Vad behöver förändras? Hur ska du komma dit? Vad behöver du göra för att kunna komma dit?

Det är exempel på frågor du kan ställa dig för att komma vidare i dina tankar❤️