Nu är jag fan arg!

189 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Nordäng67
Blodsband...

Var på Hypnos-terapi i veckan och jag tog upp min sorg och besvikelse över hur mina föräldrar brast i sitt ansvar när jag växte upp! På grund av sjukdom, visst, men för ett barn är sorg och besvikelse just sorg och besvikelse oavsett liksom! Liksom för din son! Då sa terapeuten en sak som jag tänkt på mycket:
”I min värld betyder inte blodsband någonting längre! Har haft så många personer som suttit i den stolen där du sitter nu och de har lagt år på att sörja och hoppas på destruktiva relationer med blodsband! Men släpp dom och sluta förvänta dig något som absolut inte finns i blodet! Det finns så många människor som verkligen vill vara något för dig även om dom inte delar dina gener!”
Först tyckte jag det kändes så brutalt men har tänkt på det mycket och det är väldigt logiskt och klokt egentligen! MCR lider med dig och dina barn!❤️ Men om du föreställer dig ert liv helt utan honom, hur skulle det vara? Att kasta hopp och förväntningar överbord är en sorg men ändå något som skapar trygghet! Kram

MCR
Sanningen

Min bästa vän berättade precis att hon ringt min mamma. Sa att jag var för sjuk för att själv fatta rätt beslut om vad som var bäst för barnen och mig.

Jag känner tacksamhet.
Jag är livrädd.

Blade Runner
MCR

Så väl beskrivet, tack för att du delar med dig

Källargubben
klok slutsats om blodsband

Jag har kommit till samma insikt. Nu har jag flera fina systrar som verkligen bryr sej om mej.
Vi har medvetet "friat" och valt varandra ( vid olika tillfällen)
Det känns så befriande att släppa hoppet på sin biologiska uppväxtfamilj som inte vill ha kontakt.

InteMera
Kära MCR

Jag kan höra din förtvivlan genom raderna! Vill sända dig en stor varm kram och en påminnelse om att även denna jobbiga känsla kommer passera! Du är starkare än du tror och att tappa kompassen för ett tag är inte farligt. Ta emot all den hjälp din välmenande vän och andra omkring dig kan ge. Jag känner så igen dendär sorgen från barnen man kämpar med, deras både längtan och besvikelse är så svår att hantera. Hoppas ni kan få lite hjälp på vägen, så nu kommer vidare både du och barnen.

Vad han väljer att göra eller inte kan inte du varken ta ansvar för eller göra något åt. Du och barnen kommer få det bra, du kommer kunna fatta de rätta besluten som du redan gjort så många gånger. Tro på din inre kraft och vilja, även när en dimma ligger över alltsammans!

InteMera
Hur går det för dig MCR?

Hur går det för dig MCR? Sänder dig lite mod och styrka härigenom, hoppas du orkar skriva några rader någon gång och berätta hur det går för dig! Jag har tänkt på dig och önskat dig allt gott!

MCR
Jag vill klippa alla band. Men det har jag inte rätt att göra.

Tack för din omtanke! Dina ord värmer ❤

Det gör ont nu. Så ont. Jag vill inget annat än att klippa alla band. Jag vet att livet skulle bli så mycket bättre om du inte är en del av det. All oro. All besvikelse över det som inte blir. All förtvivlan. Det skulle vara så mycket lättare. Helt utan dig.

Sonen var hos dig. En natt. Efter veckor då jag sagt nej till umgänge. En natt. Efter att du först kommit hem till oss någon dag innan och jag känt att läget var ok. En natt.

Så ringer de från skolan och meddelar att sonen inte har kommit på morgonen. Hjärtat slutar slå och jag tar mig hem till dig. Lämnar allt och springer. Men när jag kommer fram öppnar du inte dörren. Balkongdörren och fönstren där uppe är öppna. Men du hör inte mina rop. Inte heller hur jag bankar, slår och skriker i trapphuset. En väktare öppnar sedan dörren och där ligger du avslagen. Jag tar vår son och åker. Tröstar och hjärtat slår igen. Jag gör en orosanmälan. På både min son och på dig.

Efter några dagar blir jag uppringd av soc. Psykiatrin har också gjort en anmälan. Du har haft en psykos och i ditt blod fanns amfetamin, metamfetamin, benzodiazipiner och cannabis. Och vår son var där. Psykosen hade börjat när sonen var där och sedan vuxit och vanföreställningarna hade blivit värre. Du hade själv ringt polisen.

I går var vi på möte på soc. Jag och sonen. Jag är så trött. På att vara den som ska se till att umgänget fungerar. På att se till att barnen är trygga. På att jag måste vara den som har fullständig kontroll.

Du har nu lovat att lämna regelbundna drogtester. Men jag har inget förtroende. Oavsett om du är aktiv i ditt missbruk eller inte. Du är oförmögen att vara förälder. Och det är jag som får ta emot all ilska, frustration och sorg som barnen känner.

Och om jag begär ensam vårdnad finns en stor risk att jag kommer förlora fick jag höra i går och att umgänget kommer bestämmas av någon annan. Och att jag då tappar ännu mer kontroll.

Jag vill klippa alla band. Men det har jag inte rätt att göra.

InteMera
Oj kära du som du har det!

Oj kära du som du har det! Vanmakt, trötthet och frustration. Jag vet hur det känns, domdär andetagen när man leder ut sitt barn ut ur en lägenhet där den andra slocknat. Skräcken över vad som kunde hänt...När soc och polis och alla möjliga blir inblandade. Du är inte ensam! Sänder dig massor med styrka och en stor kram i din kamp!

Sidor