av spoix90

Gåbert
mån, 2026-01-12 - 22:32

@spoix90 Du kämpar på strålande och ger mig inspiration. Läser också med intresse dina resonemang. Jag tänker att det är sunt att inte bara fokusera på alkoholen utan försöka få både kropp och själ att må på bästa sättt. Att utnyttja snön känns givet! Jag har också börjat lära mig mer om hur magen, kroppen och psyket påverkas av vilka magbakterier vi får i oss eller "göder". Ett tips är att följa engelska ZOE med aktuell forskning och goda råd.

Thompa_68
tis, 2026-01-13 - 00:01

@spoix90 Det är alltid intressant att läsa dina inlägg och följa dina resonemang! Vägen till att må bra och ha en vettig relation till alkohol är förstås högst individuell, var och en har sin förändringsresa att göra. Jag vet ju att min hjärna är kidnappad, att jag inte kan styra över när jag dricker eller hur mycket, och därför aldrig ska ta det första glaset. Men många som inte kommit till det läget, eller kanske gjort det men inte insett och accepterat det, provar med metoder och strategier för att dricka kontrollerat. Inget fel med det, bara man är ärlig mot sig själv och sätter tydliga gränser för om/när det är dags att tänka om och kanske sikta på alkoholfrihet på obestämd tid.

Hur man mår påverkar förstås också ens relation till alkohol, utöver arv och miljö. Om jag hade förmått ta ta i ett par av det stora utmaningar jag haft i mina relationer och min karriär hade jag troligtvis sluppit åtminstone någon längre depression med tankar på självmord. Kanske hade jag då också kunnat träna mig till att dricka kontrollerat, innan mina nervbanor i hjärnan blivit oåterkalleligt förändrade. Att testa på alkoholpaus upprepade gånger gav kortfristig lättnad för kropp och själ, men gjorde aldrig att min relation till alkohol långsiktigt förbättrades, den var fortfarande där för att självmedicinera bort nedstämdhet, slippa tänka på eller diskutera jobbiga saker och bara fly vardagen en stund.

Alkoholproblem och psykisk ohälsa är en vanlig kombination, men bara för att man reder ut en fas av psykisk ohälsa har inte det för mig betytt att jag kunnat hantera alkoholen. Mina utmaningar fanns kvar och ganska snart blev drickandet destruktivt igen, fast jag hållit uppe för att komma genom nedstämdhet eller depression. Sedan kom den psykiska ohälsan återigen och knackade på dörren, rinse and repeat. Det är först nu, när jag landat i att det är ok att vara alkoholfri på obestämd tid, samtidigt som jag också tar tag i några av mina utmaningar, som jag på riktigt känner att en ny form av balans är på väg att etablera sig, liksom en livsglädje jag inte känt på länge.

Ta hand om dig, jag hejar på dig!

spoix90
tis, 2026-01-13 - 01:12

@Gåbert tack för peppen! Så är det känns lite som jag fokuserade kanske på ett element lite hårt. Det är intressant att läsa din tråd och dina funderingar också jag känner igen mig i mycket av det! Magen och tarmarna är ju motorn i hela kroppen. En frisk och glad mage för mycket gott med sig! Tack för tipset ska kolla upp det!

spoix90
tis, 2026-01-13 - 01:33

@Thompa_68 tack, läser alltid dina inlägg. Tror det är normalt man hamnar i svackor också, det är där vi sätts på prov ordentligt och du tycks hantera det formidabelt. Du verkar ha mycket att hämta från tidigare erfarenheter och det är lite dit jag landat i mitt resonemang. Jag har flyttat fram mina positioner till den punkten där det inte är några problem att avstå alkohol, inget större sug har inga problem att andra dricker. Har alkohol hemma utan att jag dricker av det. Men mitt bekymmer nu den stora tristessen och grå vardagen. Här är mitt nästa steg och här famlar jag lite i mörkret har jag märkt. Det får vara så tills jag hittar rätt och blir bekväm i även det. Därför är jag kanske inte helt bekväm i att räkna dagar och se eventuella framtida dikeskörningar som direkta problem utan kanske något som tvärt om tar mig framåt. Ja jag må vara lite trög men så får det vara. Jag är jätte nöjd med att ha kommit såhär långt och att gå från nästan en rädsla att vara utan alkohol till att tycka det är skönt. Tror nog inte jag kan dricka utan att till någon viss del berusa mig. Tyckte foliehutten beskrev det så jäkla bra ett glas är för mycket och 2 för lite.
Hoppas du är fri från depression nu och som god medmänniska måste jag ställa kontrollfrågan, är du även fri från självmordstankar? Ja alkohol göder psykisk ohälsa. Känner igen mig i livsglädjen känns som äkta glädje det gör mig genuint glad om kvällarna när jag summerar dagen och lägger huvudet på kudden nykter. Att det är en ynnest att få känna alla dessa känslor. Jag vet att total avhållsamhet är rätt väg att gå. Men jag är duktig på att kasta mig in med huvudet först i saker, är lite rädd att jag kanske skaffar mig en livsstil eller snarare sätt att hålla mig i skinnet som är ohållbart i längden därför får de mogna fram en nykter dag i taget. Därav ska jag inte vara för hård mot mig själv. Som sagt ovan jag är riktigt nöjd att faktiskt ha insett, agerat och kommit en bra bit på vägen. Även om det tagit några år.

Ta hand om dig du med! Jag hejjar på oss!

Ps har dödshostan från helvetet som håller mig vaken om nätterna. Lagt märke till att även forumet hjälper mot det som förströelse under sömnlösa nätter!