Jag har haft ett knepigt förhållande till alkohol under en lång tid. I dag är jag 37 och har ett på alla sätt "lyckat" liv med man och barn och villa och chefsjobb och härliga semestrar.
Innan jag träffade min man var jag verkligen på väg utför. Jag var ute och hårdfestade 5-6 dagar i veckan med minnesluckor och ångest, men lyckades på något sätt kombinera det med att springa långa rundor och klara jobbet. Sedan träffade jag min man, som alltid har haft ett motsatt förhållande till alkohol. Han har aldrig tyckt om att bli berusad, och tycker om att ha kontroll. Han hade ett allvarligt prat med mig om min konsumtion, och jag drog ner betydligt.
Men de senaste åren har allt gått utför igen. Jobbet har varit otroligt stressigt, och jag har ångestreducerat genom vin. Jag fick till och med med min man i vardagsdrickandet. "Ett glas vin till maten är ju bara nyttigt", liksom. Det kändes kontinentalt och tjusigt. Men det blev liksom inte ett glas vin för mig. Utan kanske tre, stora, varje dag. Eller mer.
Och på helgerna två starka drinkar först.
Middagar med kompisar ännu mer.
Och på fester ännu, ännu mer. Med minnesluckor, spyor och ångest dagen efter.
Under två-tre år har jag försökt dra ner. Jag har fattat att jag har ett beroende, eftersom jag inte klarar många dagar i sträck utan att dricka. En kväll utan vin känns så otroligt tråkig!
Jag är en glad och öppen person som i grund och botten är blyg och osäker. Jag maskerar det genom att vara en som hörs och syns, och känner att många "räknar med mig" när det kommer till fest. Jag känner ett ansvar att se till att det blir kul, och så bjuder jag till. Alldeles för mycket.
Är så trött på det nu. Känner att jag gör bort mig, mår dåligt och förkortar livet.
Nu vill jag inte ha det såhär längre.
Men hur ska jag klara det? Jag får panik när jag tänker på framtida semestrar, restaurangmiddagar och nyårsaftnar om jag inte kan ta en drink/ett glas vin/skåla i champagne. Det låter urtrist!
Vågar inte säga till min man att jag ska sluta, för han har hört det förr och jag är rädd att göra honom besviken igen.
Nu vill jag klara det, själv, utan att prata om det - istället bara göra det.

Har spenderat dagen i trädgården och med dottern - och varit härinne och läst en hel del. Känner mig så inspirerad nu. Inget sug efter alkohol alls, snarare en skön känsla av omstart.
Bävar lite inför jobbveckan som kommer med en resa (med utsmiddag) på torsdag-fredag. Men tar en dag i taget och ser hur det blir. Nu är den här dagen avklarad och i morgon fokuserar jag på den dagen.
Kram till er alla som peppar och kämpar.
❤️

Radar77

Bra gjort! Det kommer att gå bra du låter stark och målmedveten! Läste din trådstart med HÖG igenkänning! Ha en bra dag och du fixar dagen!

Efter en riktigt rövig dag plus mens on top of it kom jag hem och lagade en sjukt god pasta. En sån där jag alltid brukar ta rödvin till.
Mannen frågade om jag ville ha ett glas vin. Jag svarade nej tack.
Men han såg uppenbarligen på mig hur humöret var, för han hällde ändå upp ett stort glas Pinot noir till mig.
Jag ställde glaset orört på köksön och tog ett glas Ramlösa istället. En dålig dag blir inte bättre av en dålig kväll.
Kändes väldigt skönt och starkt.

Tack Radar77 och Miss Mary Poppins för pepp! ❤️

Efter en riktigt rövig dag plus mens on top of it kom jag hem och lagade en sjukt god pasta. En sån där jag alltid brukar ta rödvin till.
Mannen frågade om jag ville ha ett glas vin. Jag svarade nej tack.
Men han såg uppenbarligen på mig hur humöret var, för han hällde ändå upp ett stort glas Pinot noir till mig.
Jag ställde glaset orört på köksön och tog ett glas Ramlösa istället. En dålig dag blir inte bättre av en dålig kväll.
Kändes väldigt skönt och starkt.

Tack Jasmine, Radar77 och Miss Mary Poppins för pepp! ❤️

Att du hällde ut ett glas vin. Bra gjort! Men drycken borde inte ha hamnat där alls. Varför vill din man att du ska dricka? På en måndag? Det var inte en stor fest där det skulle skålas i ett glas Champagne, utan bara ni hemma en måndagskväll. (Därmed inte sagt att man måste ha A då heller.) Har han egna A-problem och vill att du ska dricka med honom?

Hoppas att du inte tar illa upp av frågorna, jag undrar verkligen. Det kan vara bra att veta inför framtida inlägg.

Ha en fin dag, sträck på dig och njut av att du klarade gårdagen! ♡

JenniferZ

Vilken förebild du är som klarar detta redan dag 2! Jag tror ärligt talat aldrig jag hällt ut vin. Mina 2 veckors nykterhet hänger helt på att jag aldrig ens öppnar den där flaskan.
Min man hade kunnat göra samma. Han tror att jag är en findrickare. Ser flaset han häller upp till mig men inte de ytterligare 4 jag häller upp i köket... och pga mun tolererans och vana så syns nog inte min onykterhet. Eller så syns den men han tror att det är mitt vanliga jag... Eftersom det ju blivit det...
Är det samma för dig, Knasbollen?

Vad du kämpar på! Gårdagskvällen kommer ge dig återbäring i form av välmående och stolthet. Återigen: du gjorde detta dag TVÅ. Plocka fram den tanken och känslan när det kommer tuffa stunder.

Och min reflektion var densamma som Vinägers. Min partner (och även min exman) skulle blivit väldigt nöjd om jag tackat nej till vin?. Oavsett dag och tillfälle tror jag.

Bra jobbat att stå emot! ?

???
Väldigt roligt. Känner mig ofta som just en knasboll.
Och inget vin hälldes ut! Herreguuuu det var ju en supergod Pinot. Den åkte tillbaka ner i flaskan, eftersom jag inte hade rört glaset. Allt lugnt. Inget vin kom till skada.

Angående mannen så tror jag att han körde på autopilot litegrann. Jag brukar oftast (okej typ alltid) ta ett glas vin efter en jobbig dag och varva ner och ”må mycket bättre”. (Även om det ofta blir ett par smygglas till sen och ångest dagen efter...) Jag tror att han trodde att jag ”behövde” det.
Jag har inte pratat med honom om att jag ska pausa nu. Då hade han absolut inte hällt upp det där glaset heller. Själv dricker han inget i veckorna och på helgen bara något glas vin. Han är motsatsen till mig, en väldigt måttlig och ordentlig typ som tränar mycket och inte har någon beroendepersonlighet alls. Och gärna skulle vilja att jag drack mindre också, för den delen.
Nu kan man ju undra varför jag inte har berättat för Herr Knaskatt vad jag håller på med? Det undrar jag också. Tror att jag dels:
- inte vet vad jag håller på med. Är det en vit period? Ska jag sluta helt? Hur länge gäller det? Just nu tar jag liksom bara en dag i taget och så får jag se. Jag vill ju kunna ha ett normalt förhållande till alkohol, dricka ett par dagar i veckan i måttliga mängder osv. Det är ju vad jag vill egentligen, inte sluta helt.
- dels är rädd att återigen misslyckas med vad jag nu än håller på med.
- dels att jag - om jag ska vara helt ärlig, och det ska jag ju, för det vore ju superpuckat att vara inne här anonymt och hålla på och ljuga för sig själv - vill hålla dörren öppen. Om jag säger till honom att jag ska låta bli att dricka kommer han vilja hjälpa mig att lyckas. Men jag vill kanske inte ha någon hjälp om jag nu kommer på att jag faktiskt vill ha ett glas vin någon kväll. Då får jag ju inget vin.

Så. Det var väl det.
Dag 3 snart slut. Inget vin. Har asmycket jobb att göra till i morgon och lite ångest för det. Håhåjaja.

I övermorgon blir det svårt att låta bli att dricka. Jobbresa med två trevliga kollegor med god middag på kvällen. Vet inte hur jag ska göra. Kanske bara dricka två glas vin?

Ja, ni hör ju hur jag låter. Som en riktig knasboll.

AL

..om än lite diffus...fast ändock en plan. Lutar åt nåt liknande men kan inte ta det där lugnade glaset tyvärr....det blir alltid en flaska eller mer. Sån är jag.
Vill iallafall försöka sluta känna dåligt samvete om och när jag dricker. Jag kan tycka att det är enkelt att avstå vinet ute bland folk....känns mer fräscht val att ta vatten. Men vinet hemma ...åh så avslappnande det är...befrielse från alla sociala krav. Ja jag är också helt knas i bollen !

Knaskatten igen

Ok, av någon anledning (GDPR?) kunde jag inte logga in på mitt konto, så jag skapade ett nytt. Men nu är jag här. Igen.
Efter en trevlig sommar och semester med (som vanligt) för mycket alkohol har jag bestämt mig för att det är nog.
Mellan en massa glas vin på en restaurang pratade jag med Herr Knaskatt om mitt drickande. Vi tycker båda att mitt förhållande till alkohol är problematiskt, och han känner att han behöver oroa sig, "ta hand om" och vara trist i mitt sällskap. För att jag inte kan sluta i tid.
Vi kom överens om att jag:
- Inte ska dricka på vardagar och söndagar (och inte heller så mycket på lördagar eftersom jag behöver skjutsa barn till aktivitet på söndagsmorgnar)
- Inte ska dricka med jobbet (jag är den "ROLIGA" som alltid drar igång fester osv. och jobbar i en bransch där det inte är ett problem att festa till det)
- Ska vara chaufför när vi är borta på middagar etc. så att Herr Knaskatt är den som kan ta ett glas vin
Nu har jag alltså lovat både honom och mig det här, och det känns väldigt bra. I vanliga fall brukar det bara vara jag som ens vet om mina löften, men nu har jag ögonen på mig och det känns skönt.
Jag tänker att jag ska börja allt med en helt vit månad för att låta kroppen få en riktig paus från alkoholen. (Att tänka "aldrig mer" känns dock för svårt och stort, och jag vill ju så gärna kunna ta ett glas vin på fredagskvällen och klara av det!)
I dag känns det extra skönt eftersom jag är ganska bakis. Ont i huvudet, svagt illamående och känner mig dimmig och slö. Inte alls så jag vill känna mig. I morgon börjar jag jobba igen, och då vill jag vara pigg och fräsch.
Så idag blir första dagen utan alkohol och så ska jag gå och lägga mig tidigt! Är peppad!

Vad roligt att du är här igen! Har undrat hur du har det. Du, jag och Jojo började ju här ungefär samtidigt...

Nu kan vi följas åt igen! Låter klokt att börja med en vit månad, då minskar ju också toleransen.

Kram till dig!

Knaskatten igen

Nu följs vi åt. Jag ska inte droppa av den här gången!
Frågan är om en vit månad egentligen räcker. Jag tänker att jag kanske behöver sluta helt.
Men en sak i taget. En dag i taget.
Jag kör en vit månad och ser hur jag mår och känner mig av det. Vill aldrig tillbaka till den jag har varit.
❤️

Knaskatten igen

En väldigt bra dag!
Jag känner mig stark och beslutsam. Under sommaren har jag nämligen inte bara druckit för mycket alkohol, jag har också läst en massa. Flera böcker om hur man skapar nya vanor, förändrar beteenden och helt enkelt bryter mönster. Har insett saker om mig själv, som till exempel att jag är en person som behöver någon sorts yttre förväntan på mig för att lyckas. (Därför har jag nu pratat med Herr Knaskatt och fått med honom på tåget.)
Jag har också fattat att det finns några ”foundation habits” som är superviktiga att få ordning på innan man kan lyckas med något annat. Att sova mycket, äta bra, röra på sig och jobba med sinnet (typ meditation, Mindfulness, yoga eller en promenix i naturen, whatever floats your boat). Min största och viktigaste grej att få ordning på är SÖMN. Har jobbat för mycket, stressat för mycket, sovit för lite. Då blir jag en ynklig typ som tycker synd om mig själv och vips åker vinet fram.
Så nu är det nya tag som gäller. Ska lägga mig innan 22 varje kväll nu.
Nu vill jag inte ha fler ”Dag 1” härinne.

Knaskatten igen

Gick mycket riktigt och lade mig innan 22 igår, och ligger nu i sängen och skriver detta. Check på sömnlöftet hittills alltså!
Trots första dagen på jobbet efter semestern kändes det bra idag. Jag gick upp lite tidigare i morse och slapp stressa, kom till jobbet lugn och glad.
På kvällen lagade jag en sjukt bra pasta (= livets mat) och det hade inte direkt smakat äckligt med ett glas Pinot till. Ryggmärgsreflexen var att öppna kylskåpsdörren, men direkt var hjärnan där och rättade till. Just det, jag dricker ju inte. När jag väl hade tänkt det hällde jag upp ett glas iskallt vatten, och det var också gott. På ett annat sätt.

En sak jag tror att jag kommer att ha problem med är det här präktiga och foträta i att inte dricka. Jag gillar romantiken kring alkoholen, sorglösheten. ”Äsch, jag är en sån där härlig person som tar ett glas rött en måndag. Lyssnar på jazz, lagar god mat och har ett kontinentalt, härligt liv.”
Men det blir ju inte så härligt när det inte stannar vid ett glas rött. Förstås. När mamma är snurrig. När man vaknar dagen efter och undrar om det egentligen är okej att köra bil till jobbet.
Så vill jag ju inte ha det.
Men det där första, härliga. Tänk om det hade kunnat få vara så?
Ingen längtan dit idag dock. Just nu trivs jag i mitt friska, präktiga jag.
Vet bara hur hjärnan kommer snurra om ett par veckor eller så.

.... man vill ju liksom vara lite wild and crazy- dricka drinkar och dansa hela natten, ta ett glas rött till en god pasta trots att det är måndag (precis som du skrev..), skåla i champagne med en ny date, åka till en vingård och lära sig om Amarone viner (eller något liknande). Men, nej, det var visst stopp på det... För vi vill inte vara vinmosiga kvinnor som somnar ifrån våra barn eller inte riktigt kommer ihåg vad vi sa till vår släkting i telefon dagen innan, eller dricka lite för mycket på den där AWn. Så, vi får vara präktiga ett tag... eller för alltid? Kanske vi kan hitta något annat som känns lite så där härligt galet?

Stor kram till dig idag- keep up the good work??

Knaskatten igen

Med någonting annat som är härligt galet!
För du har helt rätt, när det där härliga bara går överstyr och vi blir sorgliga, plufsiga typer utan koll på läget så är finns det absolut ingen glamour kvar kring det.
Jag har gått upp typ 4 kilo i sommar och ALLT har satt sig kring magen. Har nu svårt att ha på mig vettiga byxor. Tack och lov att det är så varmt ute att jag kan ha på mig fladdriga sommargrejer. Nu hoppas jag på att gå ner när jag dels slutar med alkohol och semesterunn och när jag sover bättre och kommer igång och rör på mig. Har alltid varit en väldigt smal och petit person, så fyra kilo plus är ingen liten grej på min kropp. Trivs inte alls i det.
Bra med fåfänga, för då är det lättare att hoppa över vinet.