Jag har tagit steget att "outa" detta med mitt missbruk till vänner och till mina kollegor o chefen. Det kände bra att göra det,som om en stor sten lyftes från mina axlar.
Men varför tvivilar jag ibland? Varför tror jag att jag har skadat mig själv mer. Skulle jag ha varit tyst? Skulle behöva lite peppande ord <3

Gunda

Vist är det med bävan vi berättar första gången det är nog helt naturligt. Nu har du stängt en dörr bakom dig och du kan gå vidare. Jag tror att det bara kan komma gott ur det.
Att man har ett tvivel kan bero på att man egentligen inte vet om man vill sluta med alkohol och vill inte bli kontrollerad.
Var stolt över dig det är nu ett tillfrisknande kan börja.
Kram

Piionen

Jag vill verkligen slutat. Jag hatar att dricka. Jag hatar att bli nån som jag inte är. Kanske jag formulera mig lite knasigt,men det jag menar är att,tänk den dagen då jag verkligen blir sjuk (förkylning,magsjuk osv) kommer mitt jobb att tro på mig? eller troro dom jag är hemma o dricker.'Varje gång jag är lite trött, måste jag förklara mig då?
Fördtår du hur jag menar?
Jag vill inte att mitt jobb ska ha tappat förtroende för mig....

ebbaebba

Jag har funderat mycket kring det som jag läser att du nu funderar kring.

Jag har kommit fram till att i början när jag ändrade mitt liv och slutade dricka, kändes det som att jag är en dålig människa med problem med alkohol.

Nu några år senare ser och känner jag att jag tänkte fel då.

Att erkänna för sig själv och kanske andra är INTE att erkänna att man är "en dålig usel" person med problem med alkohol, det är faktiskt att visa sig själv och andra att man tar ansvar.
Att man ser ett bekymmer och gör något åt det.

Det är bara klokt, smart, modigt och helt rätt.
Förstår du hur jag tänker?

Att be om hjälp betyder inte att man är sämre eller dålig.
Det betyder att man är klok och ansvarsfull.

Så känner jag idag och så ser jag på det idag.
Men det var inte lätt för mig då för tre år sedan.
Hmmm.
Vet inte om mina ord blir till någon hjälp för dig men jag hoppas att du inte tvivlar på dig själv utan klarar att gå med huvudet högt och känna att du försöker ordna ett fint liv till dig, där du får må bra och känner att du är värdefull.

Stor kram!

Brittah

Fint svar att vända på det. Så känner jag oxå inför mitt beslut om förändrad livstil! ??