Barnens sorg blir min..

Nu har jag klarat 6 månader som ensamstående och jag läker inombords sakta men säkert och jag har insett att jag är både lugnare och kan skratta allt oftare. Jag är så stolt över mig själv att jag lyckades ta mig loss. Men barnen saknar sin pappa såå mycket och de är så besvikna. Han har gjort bort sig rejält inför dem ett par gånger efter jag har flyttat så de hälsar inte på honom så ofta längre. Sen planerar han en Thailandsresa men en "suparkompis" över jul ocn nyår. Han får göra vad han vill för mig men det känns fruktansvärt tragiskt när barnen säger; - då kommer pappa att supa ihjäl sig! - sen sörjer de över att inte att få fira jul med sin pappa, de är sjukt besvikna att han väljer bort dem och barnbarn för att åka till Thailand med suparvänner. De är arga och besvikna att han väljer att fira jul med andra och alkoholen istället för med dem.Vad kan jag göra för att stödja dem i detta - de vill inte gärna prata om det men jag ser hur de lider och mår dåligt och oroar sig.

Profile picture for user Sorgsen44

Har läst i din tråd och ditt liv är skrämmande lik det liv jag hade.Som så många som vi på detta forum delar, efter nästan samma mönster att ha en närstående som påverkar ens liv så mycket att man tillslut slutar leva sitt eget liv.
Allt kretsar runt den som missbrukar.
Jag separerade efter 28 år men har gått 3 1/2 år sedan vi skilde oss efter många års elände och bedrövelser innan jag orkade lämna honom efter alla hans många svek mot mig och barnen under lång tid.
Idag fick jag återigen känna vilken styrka jag ändå fått. Efter att varit så svag och ältat,tyckt synd om och gråtit floder med tårar men tillslut kom ilskan vilket var den bästa reaktionen.Då kom min förändring att kunna lämna det destruktiva liv jag levde och jag kunde börja tänka på mig och barnen istället.
Idag mötte min tidigare svärmor som jag hade en bra relation till under alla år vi var tillsammans.Jag sprang på henne i affären och jag blev först alldeles kall och skakig eftersom vi inte setts mer än en gång tidigare hastigt på dessa 3 1/2 år men då hade jag en av sönerna med mig och då hejade hon och pratade en stund.Kanske var för att inte visa min son något?Idag när jag hejade på henne svarade hon kort hej.Jag frågade hur hon mådde? hon svarade kort och kallt att det är väl bra.Att hon inte ville prata mer än så var uppenbart.Men jag ville känna av hennes inställning eftersom hon valt att ta avstånd till mig förut när vi skildes fast hon visste om mitt helvete och många gånger stöttade mig och sa att jag var värd ett bättre liv utan hennes son.
Hade detta mötet skett tidigare hade jag brutit ihop totalt.Men jag kände bara att jag tänker inte lägga energi på att bli ledsen.
Alla dom som funnits och finns i mitt liv nu,är dom jag verkligen litar på och som stöttat mig och barnen fantastiskt.
Hans familj som tydligen valt hans sida och inte fanns där då i det svåra,kan jag klara mig utan.Och dom är också de enda jag misst.Alla våra gemensamma vänner vi hade har jag kvar men inte han.
Jag känner mig starkare än någonsin och jag trodde aldrig denna styrka skulle komma till mig efter allt elände man fått utstå.
Är idag lycklig och så tacksam för mitt liv och min nya kille är fantastisk.Trodde inte jag skulle kunna älska någon annan man igen.
Blev ett långt inlägg,men jag loggar in ibland och läser för det har också hjälpt mig otroligt mycket att skriva här och läsa om andra som har det svårt. Mina 3 barn har idag lite olika relation till sin pappa nu.Äldsta barnen bor inte samma stad så de har lättare att träffa honom på sina villkor.Men också yngsta sonen som ändå är 18-år väljer att inte träffa sin pappa så ofta.De har kontakt via telefonen.Men de är alla besvikna på sin pappa som lovat att sluta och också gjorde bort sig totalt för dom förra sommaren när de skulle ha umgåtts alla fyra.Men han söp sig dyngrak och var elak.De har ställt krav efter den händelsen att inte träffa honom om han dricker.Hur mycket han dricker idag vet jag inte.Men har hört mycket genom andra som mött honom.Att han varit så berusad vid flera tillfällen och gjort bort sig.Hoppas dina barn kan hitta ett förhållningssätt till sin pappa som dom mår bra av. Hans svek kommer ju inte sluta så länge han fortsätter sitt missbruk tyvärr.