För 7 år sedan,
Jag var 22 år gammal och längtade efter kärlek.
Jag fick ett nytt jobb och kände mig lycklig , jag var självständig , fri och hade min underbara dotter som då var 2 år gammal. Men jag sökte kärlek.
Kärleken fann jag, på mitt nya jobb, i min chef ( älskadeM).
Jag föll pladask, mina känslor för M gick inte att beskriva , det kändes som om jag vandrade på rosa moln.
Han var från dag ett min exakta dröm, sån kärlek hade jag aldrig upplevt någonsin.
M var också ny separerad och hade en mer trasslig relation till sitt ex, han hade även en pojke som var 5 år gammal.
Jag blev hänförd av hans syn på livet, att man skulle njuta , en vanlig blek tisdag när han bjöd hem mig kunde han bjuda på en amarone, med ostbricka, jag kände mig som en prinsessa , på alla plan. Aldrig hade jag mött en man som så hängivet lyssnade, älskade, ja allt.
Jag var helt såld och har varit ända sedan dess.
Men redan bara någon månad in i vårat förhållande började konstiga saker hända då han drack (jag med låg självkänsla klandrade mig själv).
Första gången min magkänsla sa att något var fel var efter en kväll ute då jag skulle träffa hans vänner.
Vi var ut med hans vänner och jag skulle sova över hos honom (jag bodde 10 mil bort ). Väl ute på krogen försvann han bara hem i en taxi, hans vänner skrattade och jag med om att han måste ha blivit alldeles för full. Jag ringde honom flera ggr då vi sagt att jag skulle sova där (hade ju ingenstans att sova annars ) han sa att han var hemma , och för mig kändes det konstigt att han lämnat mig, så jag frågade om det var så att han inte ville att jag skulle sova över , men det ville han, jag förklarade att jaf annars inte hade någonstans att ta vägen för en taxi 10 mil var inget jag hade råd med. Hans vänner och jag hoppade in i taxin (de bodde nära honom ) de släppte av mig en bit från honom och gick då till fots hemåt, en av hans vänner hade tagit mitt nummer för att han ville Veta att jag kom in säkert. Väl framme såg jag honom genom glasrutan på dörren, jag vinkade , men han kom inte och öppnade dörren, jag stod utanför i kort klänning och det var kallt , han såg och märkte mig men öppnade inte dörren, jag blev orolig för honom men också sårad , varför öppnade han inte ? Om åtminstone för att iaf be mig gå, han visste att jag inte hade någonstans att ta vägen i kylan. Han skickade ett sms om jag jag betett mig dåligt , jag förstod inte vad han menade och stod utanför hans dörr och knackade och vinkade i rutan , totalt förvirrad av vad som hände, efter över en och en halv timme utanför hans dörr i alla de minusgraderna vad jag ordentligt nedkyld , men visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag hade ingen stt ringa om skjuts till och absolut inga summor för en taxi. Hans vän hade smsat om jag tagit mig in säkert så jag svarade på hans sms att "Minte släpper in mig "
Hans vän blev förfärad över stt jag stått ute så länge i den kylan så lite klädd, så han bad mig komma till honom tills M nyktrat till, han skämtade om att han måste vara för full för att förstå och erbjöd mig hans soffa så jag skulle slippa stå ute i kylan. Jag sov inte en blund på den soffan, tankarna gick, "varför släppte han inte in mig osv", kl 8 på morgonen fick jag ett sms av M , att jag var lösaktig och inte välkommen någonsin mer hos honom då jag valt att sova hos hans vän. Jag förstod ingenting vart helt förkrossad, jag hade inget val antingen stå ute i kylan eller gå till hans vän, och M skällde ut mig. Djupt i mig själv kände jag någonstans att det borde ha varit jag som skällde på M , att han inte öppnade utan lämnade sin tjej i en okänd kommun i kylan. Men så kär som jag var bönade jag och bad om förlåtelse och fick den. Det kändes inte rätt men han var väldigt övertygande.
Vårat förhållande fortsatte och var underbart men den där utekvällen gnagde men var snart glömd, tills nästa konstiga händelse.
Vi var ut med jobbet , jag och några kvinnliga kollegor gick till en annan bar än männnen , sedan skulle vi mötas utanför en nattklubb och gå in tillsammans. Han ringde mig och hörde om han skulle börja gå mot där vi skulle mötas , jag svarade ja att vi strax skulle gå från baren, vilket vi gjorde efter att ha gått på toan och sminkat på oss osv, under den ca 20-30 minuterna hade jag haft telefonen i min väska , men fått massa meddelanden av M "vars är du osv" när vi väl kom fram till nattklubben, stod han där utanför ,jag var jätte glad och även berusad och sprang fram för att krama honom , han avvisade mig kraftigt och kallade mig för själsord. Jag förstod ingenting och inte heller de andra kvinnliga kollegorna som ifrågasatte honom , då kallade han även dem för själsord. Han skrek att han fått stå och väntat på mig som nått fån och att han minsann inte är den som ska behöva vänta , jag försökte be om ursäkt för att vi gått och sminkat oss , att jag kanske inte tänkt till att han fick vänta, men han gav mig ingen förlåtelse utan sa att jag inte var välkommen. De andra kvinnorna erbjöd mig att sova hos dem istället men jag ville åka hem till honom för att se att han var okej och försöka lösa det, ville inte att han skulle vara sårad av väntan.
Jag åkte hem till honom , och jag var lite berusad och har länge inte varit helt säker exakt på vad som hände, när jag kom till honom upplevde jag mig lite rädd för honom och minns att jag ville därifrån men han ville att vi skulle prova hårt sex, jag älskade honom och ville ju älska med honom , jag minns att vi hade sex men också att jag var rädd för honom och kröp in under sängen då han berusat sig mer,dagen efter var jag alldeles blå över kinden och i mitt öra och hade delvis minnes lucka ,det är efter många år jag halvt har minnet av vad som hände . Jag trodde jag blivit för full som han tryckte i mig och att vi haft hett sex som han kallade det.
Han var dock som vanligt sjukt kärleksfull och världens bästa man efteråt under veckan, sedan hände en rad av liknande händelser, såfort han drack vart han otrevlig , lite våldsam,försvann och allmänt en stor personlighets förändring , men han hade inte i mina ögon gjort nått "allvarligt " utan jag såg det som snefyllor under all den tiden.
Min magkänsla kring de mysiga vinkvällarna hade ändrats , jag ville inte dricka alls utan tyckte det var trevligare att umgås med honom nykter.
Men tiden gick och jag skulle på en utomlands resa med min lilla dotter och min bästa vän, resan hade varit bokad sedan länge (före vi träffats).
Jag märkte att han inte var överförtjust i det.
När vi väl var framme utomlands och skulle njuta med min dotter och bästa vän ,ringde han berusad och sa elaka saker. Han sa att en tjej var hemma hos honom och att de haft sex. Han ringde och berättade att han var otrogen. Jag vart helt förkrossad och hela semestern vart förstörd.
Jag sa åt honom att det är slut och ville inte prata med honom.
När jag var påväf hem från resan mötte han mig som en överraskning och ville få tillbaka mig, han hade bokat ett hotel för att stanna en natt extra och bedyrade sitt misstag med den andra kvinnan , han hade alla förklaringar till varför det skedde och sa stt han älskade mig, jag valde att förlåta honom Mot alla odds.
Vi kom hem och han bar under flera månader den älskvärda man jag älskade, våra barn kom bra överens och vi bestämde oss för att flytta ihop, jag for från mitt hem hem till honom ( 10 mil ).
När vi flyttat ihop blev det mer klart för mig hur mkt han drack. Hans beteende vart otrevligt offtast och jag började skapa ett större problem mot hans drickande. Innan ihopflytten märktes det inte på samma sätt.
Han snörde ut min familj vid ett tillfälle i fyllan , helt utan anledning då han tyckte jag varit respektlös mot honom för att jag sa att vi skulle vänta tills alla var vid bordet (han började äta i fyllan innan alla ens satt sig )
Han snörde ut mg från ett hotell rum utomlands (som jag gett honom i födelsedags present ) och spottade på Mig och bad mig köra upp resan i arslet (för att jag varit respektlös i hans tycke)
När jag då lämnade honom och hade bestämt mig för att åka hem från resan, gick han ner på knä och friade och lovade mig att varje dag från den dagen jag svarar ja ska han tillbringa med att visa sim kärlek istället, jag smälte givetvis och förlät alla elakheter han utsatte mig för,
Alla på hemmaplan gratulerade mig vid hemkomst till frieriet, och utåt sett höll jag masken kring allt, berättade inte åt någon om allt. Min familj hade givetvis reagerat på middagen då han snörde ut alla, men eftersom jag gick i god och täckte upp för honom och hade tusen förklaringar var det ingen som såg det för vad det var.
Tiden gick och livet gick från ren och skär lycka , till att ibland inte vara bra alls då han drack.
Vilket jag tillslut började påtala åt honom, att vi har ett fantastiskt liv när du är nykter men inte då du är full. Han hade förklaringar och metoder , ute sluta stark sprit , endast dricka öl, endast dricka 2 öl , endast endast...
Efter en serie händelser skulle han vara nykter.
Under denna nykterhet var livet på topp igen. Han och även jag ville ju såklart ha barn. Frågan väcktes , hans nykterhet kändes bra och han insisterade på att han verklifen ville ha ett barn med just mig.
Jag minns det som igår hur vi for och tog ut min spiral och började försöka. Jag blev gravid nästan direkt. Kvällen då jag skulle ta graviditets testet hade han en jobbmiddag han behövde gå på, men han skulle komma hem tidigt. Vi tog testet vart överlyckliga över faktumet att jag var gravid , återigen svävade jag på moln.
Jag väntade och väntade men han kom inte hem i tid, då det skulle sluta,jag ringde och ringde han tryckte bort mig. Jag satt uppgiven med Stickan i min hand och förstod givetvis vad som hänt. Han kom
Hem på morgonen som om ingenting hade hänt. Jag var förkrossad då mina kvinnliga kollegor delgivit mig att han hånglat med en annan kvinna i baren. Det fick jag veta av dem sent på kvällen och han vara tryckte bort mina samtal. Totalt uppgiven var jag.
När han kom hem pratade vi , han erkände och jag sa att jag förlåtit honom då han var otrogen på fyllan då jag var utomlands, och nu samma kväll som jag gjort ett positivt graviditets test gör han det igen . Han skämdes och erkände själv att han tappade kontrollen med alkoholintag , han lovade stt inte dricka mer , allt för att få behålla mig och barnet.
Jag trodde honom.
Vi var lyckliga igen,det fick två månader och jag var gravid i vecka 12 och det var julafton, jag kände mig lyckligare än någonsin.
En sak vid denna tid som var otroligt viktigt för honom var att vi skulle hantera problemen mellan oss, ingen annan skulle vara inblandad , särskilt inte hans föräldrar. Han hade gjort det tydligt att sa jag nått om hans alkoholproblem till dem så skulle han tappa all respekt för mig. Julaftonen var här som jag beskrev. Vi skulle till hans föräldrar först , på deras julfirande tog alla de vuxna alltid en öl eller ett glas vin innan maten, männen dvs hans bror ,svåger och pappa brukade ha en ölprovning mer eller mindre då de kom.
M sa till mig i sovrummet innan vi skulle bege oss mot julfirandet "visst är det okej att jag tar en öl med min familj nu när det är jul, annars kommer de ju undra "
Och jag svarade nej, och sa att vi hade kommit överens om nolltolerans.
Jag fick direkt en klump i magen av att ens ämnet lyfte.
Han säger då att vi behöver prata och ber mig sätta mig på sängen.
Han säger åt mig att "jag kan inte skaffa barn med någon som inte kan tillåta mig vara mig själv " med någon som bestämmer att jag inte kan ta EN öl med min familj på jul liksom "
Jag bröt ut i stor tårar och frågade honom är det en abort du ber mig göra ?
Och han sa att han aldrig skulle säga nått så hemskt.
Men jag tog det han sa som ett ultimatum förklarade jag,men han sa att han givetvis inte är så störd att han skulle säga nått sånt, och att det han menade var att han inte kan skaffa barn med någon som inte accepterar honom för det han är , dvs en man som vill ha friheten att dricka en öl på självaste julafton.
Och sa åt mig att jag har ju ett val att acceptera en öl , en gång per år.
Jag var helt förkrossad, och sa att då måste jag ju välj en öl på julafton.
Vi for och firade julafton , jag mådde verkligen skit men han verkade lycklig och glad.
Januari kom och den där förhandlingen om bara "en jul öl" vidgades till bara en öl på hockeyn med grabbarna , bara ett glas vin med jobbet osv osv.
Han for ut med grabbarna , jag som var gravid i vecka 15 for och jobbade på mitt nya jobb som bartender. Efter att ha jobbat 14 timmar och slutat kl 04 på natten, ville han att jag skulle hämta honom på vägen hem från mitt jobb, han hade spelat poker med grabbarna.
I telefon hörde jag att den där lovade "1 ölen" var Långt förbi , väl framme utanför hans vän fick jag vänta 30 min i bilen på att han skulle bli färdig, klockan närmade sig 05 och jag ville bara hem, han kom ut och tyckte då att vi promt skulle tanka bilen innan hemfärd , jag ville bara hem och sa promt nej , att det kunde göras imorgon. Väl hemmm forsatte diskussionen som besatt , bilen skulle tankas. Jag sa nej. Han var kraftigt berusad. Jag gick till sängs och slumrade till ,vaknade av att han ställt en stor högtalare vid sängen och drog på hårdrock på högsta volym, jag skrek och flög upp ur sängen vettskrämd, han forsatte då att vi skulle åka och tanka bilen , men jag vägrade jag kände att han skulle respektera mig ich förstå att jag verkligen behövde sova som gravid och efter ett sånt långt arbetspass , men han gav sig inte , han bråkade , kallade mig saker , så tillslut tog jag fram nyckeln jag gömt (för att han inte skulle fara iväg själv som han föreslagit ) och kastade den på honom , den träffade olyckligtvis hans smal ben, och gjorde en liten reva i Skinnet, han blev svart i ögonen och jag insåg mitt misstag, jag sprang men han hann ikapp mig och misshandlade mig otroligt grovt, släpades i håret ner för en trapp, sparkades , knytnävar mot min kropp och ansikte och jag försökte skydda mig, sedan släpade han mig i håret och dunkade mitt huvud i dörren, sedan vet jag inte mer ,vaknade upp i hallen, kunde inte riktigt förstå vad som hänt. M hittade jag avsmullen i soffan med en tömd whiskey flaska , min syster ich hennes man hämtade mig, ingen visste att jag var gravid eftersom vi skulle vänta till vi varit på ultraljudet med att säga det.
De vart förfärade och ville åka till sjukhuset och polis för att göra anmälan.
Men jag ville inte.
Dagarna efter det stannade jag hos min syster.
När det gått några dagar hade han inte ens hört av sig, jag for hem till oss och möttes av honom. Han bedyrade vilken idiot han är och sa att han knappt kunde se på mig , han framla dock att det var jag som provocerat för att jag började det fysiska våldet med att kasta en nyckel som skadade honom. Det tryckte han in i min skalle.
Han bad om förlåt och förlåt.
Jag accepterade inte och for.
Han försökte under den närmaste veckan med allt , presenter långa förlåt sms osv.
Så kom mina tankar vad jaf skulle göra, var ju gravid i 16:e veckan med M.
Jag fick en störblödning och trodde jag skulle få ett missfall, väl inne på sjukhuset kom M och vid ultraljudet fick vi veta att barnet mådde bra men att det inte var 1 barn utan 2 , en tvillinggraviditet.
Jag kände att det aldrig går. Jag kan inte ha barn med denna man. Barnen kan inte en alkoliserad pappa och att tvillingar blir för mycket att hantera.
I mitt fall om han hade varit stabil hade aldrig abort ens diskuterats , men eftersom han inte var att lita på fick det bli så.
Han skyllde endast aborten på tvillingfaktoren och kunde aldrig se sin del i att han förfan misshandlat mig på fyllan. Nej nej , endast pga tvillingbiten var det.
Det var en tuff abort, han var med mig på rummet ,nykter och återigen den älskvärda människan jag älskade.
Han ville dock inte ta tag i sim alkolism, vid detta laget kallade jag honom för alkolist , och ansåg att det var vad han var.
Någon vecka efter aborten fick jag en grav komplikation , jag hade jobbat direkt efter aborten ,under De efterföljande veckorna, samtidigt rännt hem till vårat hem för att hålla koll på M som drack , han sa att han drack pga aborten nu, det var anledningen. Mitt medberoende fick mig att åka dit titt som tätt, och stressade sönder mig totalt , tillslut en söndag morgon efter att ha bråkat med M kollapsade min kropp.
Jag började störtblöda när jag hälsade på mina föräldrar , jag ramlade ihop och fick köras in akut med ambulans och in på operation omedelbart.
Min familj kom alla direkt till sjukhuset. M kom dagen efter.
På måndag gick min syster till polisen och anmälde M för misshandeln han utfört tidigare på mig, hon hade lovat att inte göra det, men ändrade sig då hon nästan förlorat mig pga alla omkringliggande konsekvenser med hans drickande som hade fört mig till en kollaps.
Han var rasande på mig och tyckte det var mitt fel att han vart anmäld.
Men hans ilska funkade inte. Så han kom till sjukhuset med en burk antabus och sa stt han insett hans problem nu, och ville jobba med det för att han älskade mig och nästan förlorade mig. Men han skulle inte kunna jobba med det om han blev fängslad eller åtalad osv.
Han tog antabusen framför mig ich bad mig förlåta honom , han ville göra mig lycklig , ge mig ett ny graviditet och vara det jag förtjänar.
Med allt detta sagt , övertygade han mig att vid inkallad till förhör vägra vittna till min systers anmälan. Och det gjorde jag. Jag gick inte tillbaka omedelbart ,utan skaffade mig en egen lägenhet , han fick kämpa med att äta antabus osv.
Men så kom den dagen då han ringde oxh berättade om hans mammas chockartade cancer besked, allt inom mig ville finnas dör för mannen jag älskade, jag gick tillbaka utan att blinka , och inom kort hade han snart också förhandlat bort antabusen från vårt liv, den gjorde honom trött och han behövde alla krafter han hade för stt finnas för sin mamma osv, hans mamma var sjuk men klarade cancern och blev friskförklarad.
Vi levde återigen med alkohol i hans liv, jag vågade inte skaffa barn med honom eller något annat "bindande " vi levde tillsammans ixh jag stod ut med hans drickande , jag hade ett villkor och det var att han inte drack då vi hade barnen hemma hos oss , och det höll han. Tills en kväll då han kom hem från jobbet full, och tyckte jag var en bitter f*tta , och hade sin hemska attityd som han skyllt på berodde på mitt agerande alltid. Den kvällen hotade han att gå upp till barnen ich berätta vilken fitta jag var.
Dagen efter, medans han var på jobbet flyttade jag alla mina personliga saker därifrån, kläder och min dotters leksaker och kläder, bestämde mig för att lämna honom vilket jag gjorde.
Jag hade kontakt med honom via telefon sms osv, men inte att leva ihop , jag ansåg det nu hade blivit farligt för min dotter och det kunde jag aldrig riskera. Jag sa att det var slut.
Det är 2014 vi flyttade isär helt. Min familj accepterade honom inte. Osv.
Men hans mamma insjuknade igen och jag valde att stötta honom igen, jag flyttade dock aldrig tillbaka.
Hans mamma tillfrisknade igen.
Det är 3 år sedan.
Efter jag lämnade honom har han genom gått ett halvårs nykterhet , med antabus och hjälp från sitt jobb. (När jag lämnade honom spårade det helt )
När han gjort det halvåret gick jag med på att ha en relation med honom men utan barnens inblandning , dvs vi har träffats inofficiellt utan barnen.
Efter halvåret och under halvåret var han den fina människan han är då han inte dricker , det har varit en berg och daglbana efter det med några återfall men med hans s.k instinkt intakt och hans förståelse gentemot mig intakt.
Under denna tid av berg och dalbana, blev jag av misstag gravid , (hormonspiralen var ur funktion). M lovade mig en massa löften och höll allt en lång tid, tills för 2 månader sedan då M från ingenstans, ramlade han tillbaka rejält. Jag upplevde att hans insikt var borta och klippte då banden helt , trots att jag var gravid, fick meddelade honom att jag kommer söka ensam vårdnad osv. Sedan svarade jag varken på samtal eller sms (det har aldrig hänt förut ). Det slutade med att han verkligen hade gjort en ny handlingsplan. Bl.a. involverat hela sin familj i hans tillfrisknande, han lovade att en tid för att operera in en antabusstav var bekräftad osv osv. Men jag svarade inte, utan meddelade endast att jag hört dessa tomma ord förut.
Det hemskaste av allt är, att jag helt plötsligt kände mig inställd på att aldrig mer vara med honom och fostra barnet själv, men med umgänges rätt för honom.
Jag var riktigt bestämd, trots den djupa ledsamheten och besvikelsen, kände jag mg trygg till att jag förlitar mig själv, istället för att tro mig ha honom och sedan bli besviken.
Men trots detta lyckades han hitta vägen tillbaka i mitt hjärta, med alla dessa åtgärder som skulle garantera mig hans nykterhet.
Han sa att livet helt utan livstecken från mig gav honom djupa perspektiv och insikter han aldrig talat om förut. Han lovade mig att finnas, han lovade allt. Jag trodde honom återigen och började fundera på hur man skulle kunna göra allt, (skulle aldrig flytta in hos honom igen) . Tyvärr sent i graviditet (v18) förlorade jag barnet, det är nu 2 v och 2 dagar sedan, när han ville ha mig tillbaka förklarade jag att jag inte kan ge honom mitt hjärta och hopp igen , att jag blir så förstörd då hoppets krossas. Att förlora barnet var ett stort trauma. M sa att som man, kan man aldrig fullt ut kan förstå vad jag fick gå igenom, (han hann inte komma till förlossningen ). Han frågade vad han kunde göra för mig,och det enda jag verkligen bad om var att han inte skulle dricka ,för jag klarar inge mer just nu. Måndag drack han, dvs 2 dagar efter förlossningen, och jag fick jaga honom i vanlig ordning, jag hade hoppats på stt detta hade varit ett återfall, och att den vettiga M direkt insett felet, men han inser felet men har nu avblåst alla saker han lovade och har i snart två veckor sagt att han ska ta tag i löftena "tror han " men backar från allt han lovade mig när det var helt bruten kontakt.
Idag efter ett samtal där jag så tydligt ser att hans riktiga insikt är förlorad,så sa jag att nu är det färdigt. Idag 10:00 , dessa 13 timmar har varit väldigt väldigt tuffa. Hela min kropp skriker medberoende och mitt hjärta skriker att jag vill ringa honom , smsa , vara nära ja allt. Han har inte ens ringt mig eller försökt eller skrivit och frågat hur jag mår trots att han vet hur stor min sorg efter det förlorade barnet är. Jag förstår att han också har sorg , men jag accepterar inte att han använder min döda ängel till ett av hans alla anledningar att dricka , att då återfall , för jag har insikt nu att man väljer trots allt hur lan hanterar det, jag satt och födde våran döda ängel men jag springer inte runt och super och beter mig illa . Han spelar kall som han alltid gör till en början. I alla dessa år har min tanke varit "hur ska jag hjälpa honom och återfå vårat liv. Men efter hans senaste återfall och beteende är min enda tanke hur jag ska klara att hålla mig ifrån honom.
Jag har gått i terapi 2 år bara för att klara att inte flytta in hos honom igen utan vara stark för min dotter,och iaf hålla våra liv isär på det sättet, jag har haft kontakt med Bosam dvs två olika terapeuter en från bosam och en i privat regi, men terapeut har förklarat åt mig att M är hemskt manipulativ, och mkt duktig på det han gör. Terapeuten har varit väldigt bra och lärt mig mycket , och hjälpt mig sätta gränser.
Jag förstår att många kommer döma mig. Men jag vädjar till någon som upplevt samma , och lik förbannat gått tillbaka till alkolisten som gjort en så illa. Till någon som förstår vad som driver en och som klarat att lämna människan, hjälp mig, dela snälla vad som hjälpte er.
Jag får inte låta honom vinna tillbaka mig. Jag känner mig som en missbrukare själv , jag vet att M är dålig , ger mitt liv och hälsa dåliga konsekvenser , men ändå älskar jag honom , ändå gör den andra delen av honom mig så fruktansvärt lycklig. Men han har snart krossat mig, jag har snart krossat mig själv på mitt eget dumma hopp om hans förbättring .
Jag behöber hjälp av de som tagit sig igenom, tack / E