Ett ärligt försök!

1552 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Vinäger
Normalisering

Först av allt, tack alla fina för att ni fortfarande orkar bry er. Det betyder så mycket, speciellt med tanke på att mitt A-liv inte är en framgångssaga just nu. Heller.

Är på väg att normalisera mitt drickande. Det är farligt. Mycket farligt till och med. Inbillar mig att det inte är så sjukt som det faktiskt är.

Dricker fortfarande helt och hållet i smyg. Alldeles för mycket. Alldeles, alldeles på tok för mycket.

Men så farligt är det väl inte...

Eller hur? Varje dag jag snittar mindre än en liter vin tycker jag att det är helt ok. En helnykter dag - vilket inte inträffar så ofta numera - inbillar jag mig att jag är precis som alla andra. Ja, ni hör ju själva hur illa det låter. Många av er känner säkert igen resonemanget.

Ingen annan vet. Inte ens min älskade M. Vi dricker lite tillsammans en av helgdagarna, då jag propsar på det och intygar att det är ok (usch, min tunga borde vara svart). Jag fyller på från min gömma, men spårar aldrig ur. Det är nog det jag tycker är allra värst. Det som ligger till grund för normaliserandet. Kan ta några klunkar ur tetran redan på helgmorgonen (tack gode gud för att jag måste ta bilen till jobbet, annars kanske det hade blivit en vardagsmorgonrutin också). Är tämligen säker på att det hade blivit så.

Ekonomin är inget bekymmer. Skulle vilja skriva tyvärr, men det vore förstås ett hån mot dem som inte har det riktigt lika gott ställt. Det enda som får mig att tänka till är, förutom risken för fysiska men, min övervikt. Har alltid varit smal, trots många graviditeter, men har nu närmare tjugo extrakilon att kånka omkring på. Och fort har det gått att lägga på sig dessa.

Alkoholist - Javisst!

Men hur i h-lvete ska jag ta mig ur situationen? Tycker ju att mitt liv funkar riktigt bra just nu. Så illa är det alltså...

Finaste forumvänner, tack för att ni finns. Skäms som f-n, men vad hjälper det. Inte ett dugg.

Kram på er och ha en fin fortsättning på helgen oavsett var i A-kampen ni befinner er.

Och snälla bästa ni, ha fortsatt överseende med att jag inte orkar skriva hos er alla. Fibblan, FinaLisa och flera andra, följer er och är mycket imponerad av hur bra det går för er.

Förresten, läste i någons tråd att ni saknar PimPim. Hon och jag har kontakt IRL, men hur hon vill beskriva sitt liv just nu, överlåter jag till henne. En himla go' tjej är det i alla fall.

-----

Marie58, antar att du inte var riktigt nykter när du skrev dina inlägg ovan. Skulle aldrig falla mig in att döma dig för det - tvärtom. Även om vi helst för vår egen skull inte bör skriva på fyllan. Snälla du, skriv igen och berätta mera.

En extra kram till dig.

Wasabi
Kramar

Åh, Vinäger jag förstår precis vad du menar med normaliseringen... men vad spelar det för någon roll ens om det skulle vara normalt? Du - och jag och alla andra på forumet mår ju uppenbarligen inte bra av alkohol. Men skäms inte för återfall längre för jag försöker vara snällare nu och se återfall som field research. Vi testar vad som funkar och vad som inte funkar. Det är så extremt få människor som bara en dag släpper flaskan och aldrig tar ett återfall. Det är därför jag har problem med termen "spontaneous sobriety". Som att det vore fel att det tar tid, hjälp och en del återfall att bryta ett BEROENDE. För det är ju det alkohol är. Ett extremt beroendeframkallande gift.

Vi jobbar alla mot samma mål - nykterhet - men alla har sina individuella resor och mål. De vita dagarna (även om de är få) räknas in i din resa och ska absolut inte ses ner på. Om du inte funderade och försökte så skulle du antingen inte ha några vita dagar alls. Det enda råd jag kan ge som hjälper mig är att så fort du får ett sug fundera på varför du känner att du vill dricka just nu och låt tankarna vara där. Skriv ner (eller bara tänk) hur du mår, vad du känner och hur alkohol skulle hjälpa dig i stunden och vad det skulle göra längden. Hur kommer du må om några timmar, imorgon om du dricker vs inte dricker? Försöker inte preacha eller nåt, men vill så gärna hjälpa till på nåt sätt <3 Kanske berätta för din man om du orkar, men förstår att det är jobbigt såklart.

Ta hand om dig

getfree
Hej Vinäger

Hej Vinäger
Ville bara kika in och säja tack för ditt inlägg i min tråd. Även om det var innan "mitt fall". Kram!
fd Zorro :-)

Fibblan
Skäms inte

Precis som du säger, det hjälper inte ett dugg. Vad jag än formulerar känns det överflödigt på något vis. Det du beskriver Vinäger, är vi tyvärr många som känner igen..😔. Inte länge sedan jag själv var där. Jag tycker det är starkt gjort att du här, vågar vara så ärlig som du är. Jag tror det kan göra en liten skillnad iaf. Här ser du svart på vitt vad som försiggår, och den kraft/kontroll som alkoholen har. Det är så den jobbar. Och den tar mer och mer utrymme, ju mer ju oftare vi ger efter för den. Och så försöker man förtvivlat, förminska, försvara, förneka det. Men samtidigt som du är i det, så är du också smärtsamt medveten om det. Och just nu fungerar livet bra trots alkoholen, om jag läser dina ord rätt.. (?) Och kanske att det också gör det svårare att hitta den rätta viljan, känslan, tanken eller vad det nu är som krävs för att ta sig ur mönstret som är nu..(?)
Du har gjort det förut! Hur gjorde du då? Vad ska till för att ta beslutet att börja ändra på, så som det är nu?
Fint att du och PimPim har kontakt ☺️! Hoppas hon mår väl. Hälsa henne gärna
från Fibblan☺️!
Och fint att höra ifrån dig 💗! Håll dig i din tråd och skriv i den när du vill och orkar med det. Förstår att det är kämpigt. Vi tuffar på, och längtar till du sitter på tåget med oss 🚂🛤️❤️!!
Varma kramar!
/Fibblan 🌼.

FinaLisa
Kära Vinäger 🌺

Jag önskar att du kunde slippa tvånget att dricka alkohol. Fan att det ska vara så svårt att bara bryta!!
Din kropp tar stryk och du vet om det men ändå...suck och stön, vad jag vill ge dig kraften!!!!!
Du måste hitta den igen Vinäger!
Kramar och hopp i massor 🧡💚💙

Nurture
Hemligheter

Kära Vinäger,

Det är jobbigt med hemligheter och problemet är att så länge man smyger kan man fortsätta dricka.

Jag håller koll på mina levervärden regelbundet. Har inget beroende men dricker för mycket några gånger i månaden vilket ger mej ENORM ångest fastän mina levervärden är bra och jag mestadels är helvit.

Orkade inte flyga under radarn längre för jag tycker jag dricker för mycket fast jag dricker en bråkdel av vad jag gjorde för 3 år sedan.

För att göra en lång historia kort bestämde jag tid på en beroendemottagning. Prat med psykolog, blodprover, läkare. Kag platsar inte på beroendemottagningen men får delta i en studie och har fått remiss till traumamottagning. Jag sla få hjälp med traumabearbetning !!!

Det var så skönt att flyga ovanför radarn. Nu finns allt detta i min journal men det skiter jag i.

Skickar dej styrkekramar men framförallt vill jag dela med mej av hur skönt det var att sluta smyga. Tror du skulle bli styrkt av det med.

Håller om dej, vännen 💚

Manda
Fina Vinäger ❤️

Vill också ge dej styrkekram och stötta dej. Jag kommer inte på så mycket mer just nu att skriva till dej, finns redan så fina och kloka ord i ovanstående inlägg från flera andra här ❤️
Med risk för att vara tjatig; vi ger inte upp! Slå inte på dej själv,
du är värd att lyckas 👍😊❤️

Sisyfos
Normalisering och försköning

Känner såväl igen det där du beskriver... att känna sig lite stolt för att det ändå bara blev en halv flaska vin... att vara nöjd med två nyktra dagar... Ja, det är klart att man måste börja nånstans och man kan inte slå på sig själv, men att normalisera den typen av alkoholkonsumtion är helt galet och jag gör precis likadant.
Har funderar många gånger på att föra bok, för jag har blivit riktigt duktig på att räkna vita dagar och glömma resten. När jag började läsa härinne för måååånga år sedan tyckte jag att det lät helt galet vad stora mängder en del kunde få i sig. En hel flaska vin utan att det märks... och jag är där nu. Eller ... det märks... de som är uppmärksamma omkring mig märker så det är väldigt svårt att dricka nu, vilket är bra. Å andra sidan passar jag på, hittar lösningar etc och jag fattar inte varför. Det är som ett tvång, inte ett sug, en tvångstanke mer. Skulle vara lite kul att se var felkopplingarna i hjärnan har hamnat.., för så jäkla dum som jag är vad gäller alkohol, så dum är jag inte annars.

Vinäger
Åh, vad fint det känns....

Mitt i allt elände går jag in och läser era svar - och smälter en del. Har återigen haft en panikångestperiod, med extra drickande som medicin/tröst, men just i denna stund har hjärtverksamheten återgått till nästan det normala. Tack vare er!

Igenkänningen är stor i flera kommentarer - tyvärr... Omsorgen värmer ända från hjärteroten. Tack, tack, tack. Med risk att för tusende gången kännas tjatig, det här forumet är helt fantastiskt.

Wasabi och Sisyfos (Söstra mi) det är otroligt hur lika vi kan beskriva samma tillstånd. Så jäkla förrädisk denna drog är. Fibblan och FinaLisa (FL, din kommentar träffade mitt i Solarplexus), en dag hoppar jag på framgångståget. Så måste det bli. Manda, min medkämpe från början här, vi ger aldrig upp. Getfree/Zorro/M, tack för kommentaren, här inne stöttar vi varandra, ingen dömer. Nurture, fint att höra av dig igen - som vanligt på gott och ont. Men du är på rätt väg iaf. Bra jobbat. Tack alla!

Var på fest i går. Lugnt och stilla. Inte ett dugg för mycket, inte bakis, en helt vanlig kväll för många. I dag fortgår mitt A-liv som tidigare. Tyvärr. Har redan klunkat från min gömma. Vet f-n inte varifrån jag ska hämta kraften att bryta. Önskar att jag kunnat skriva något mer upplyftande, men tyvärr... Det där med tvång istället för sug stämmer mer än vad ni kanske anar.

Ha en fin söndag, alla forumvänner, oavsett om ni endast läser eller är aktiva genom att kommentera. Alla har sin egen väg att gå. Det finns många sätt att göra rätt på. Kom ihåg att Alkoholism är en sjukdom. Hur vi än känner oss, var i tillfrisknandet vi än befinner oss, är vi inte vår sjukdom. Vi är fina vännen, partnern, föräldern, kollegan, *fyll i passande epitet*.

Först och främst är vi dock oss själva - och vi är bra. Glöm aldrig det.

Kramar i massor till den som vill ha och behöver.

Sisyfos
Alkoholfritt

Kraften att bryta.. den hittar jag inte heller uppenbarligen. Har ingen alkohol hemma, vilket ändå underlättar. Kan sno öl från sambon vilket jag ibland gör och då måste det ju ersättas... nu har han ju upptäckt det så nu är det väldigt svårt att göra det obemärkt. ”Smusslande, pusslande...” för att citera en forumvän... det som är så oerhört jobbigt och stressande. Och avslöjandena, så oerhört pinsamma.

Just nu finns inte en chans att dricka förrän på imorgon. Otroligt avslappnad känsla faktiskt. Och sömnen blir så mycket bättre utan a, men ändå... detta tvång som ibland uppstår - jag fattar inte riktigt för så snart som det inte längre är möjligt att få tag på nåt, så är det så skönt och avslappnat. Men lyckas man handla så måste jag smyga i mig drickan (den ligger och skriker tills den är slut och då vill jag ha mer). Och jag vet inte vad jag uppnår av att dricka. Ingenting! Tycker inte ens att jag får ett rus. Jag tror inte att jag handlar i morgon faktiskt. Har haft fler nyktra dagar än andra den senaste månaden och jag ör så trött på alkohol och på att smussla. Men det gäller att vara alert nog där på eftermiddagen när tröttheten slår till. Jag Vet att jag inte kan ha så mycket tillgöngligt - jag dricker numera upp allt, vilket är oerhört farligt, eftersom man tappar kontrollen, så det blir en dagsranson. Kanske ändå nåt du skulle kunna ta efter... ja, inte att dricka upp allt, men att begränsa tillgången. Då blir det automatiskt torrt nån gång åtminstone.

Lennis
Känner igen mig

Jag kör inga gömmor men jag kör mina dunkar. Sambon vet o kommenterar mängden ibland (läs varje vecka) jag förminskar mängden som gått åt på helgen. Han är nog inte dummare än att han förstår. Glad att det bara är på helgerna ”alla säger än”...jag hoppas att jag kan fortsätta med mina helger. Eller egentligen vet jag inte vad jag hoppas på...man hoppas att man ska vakna upp o hata vin o allt vad det heter...jag tror o hoppas kanske att den dagen kommer...
Vad kul att du o Pim-Pim har kontakt 😊😊 skulle gärna ansluta mig till er IRL grupp för att pusha peppa o verkligen slå bort det förbannade vinet 😊 du är stark du är bra o vet du vi duger precis som vi är! O framförallt är vi bra för vi har en tanke att bli så mycket bättre!!! Vi är alla någon som du skrev bästa vän bästa kollega mamma partner osv ❤️ Vi är något bra mitt i allt vårt kämpande! Stor kram till dig!!! Hälsa gärna Pim-Pim hon o jag drog ett bra race i våras o gjorde det bra 😊kram till henne med 💕💕 jag läser mest men dina inlägg läser jag alltid o hoppas hela tiden att det går framåt o går bra (som man hoppas o tror om sig själv) kämpa du är värd ett bra liv! Eller vi alla är vi kämpar!! Kram kram

Vinäger
Riktigt hoppfullt, trots allt...

Bara måste få skriva något positivt.

I går kväll hade jag en riktig ångestattack och kände att jag inte kan fortsätta så här. Läste era igenkännande kommentarer, Sisyfos och Lennis (tack båda), och tänkte "Vad f-n håller jag/vi på med?“. Det var som att polletten trillade ner. Och sedan gjorde jag det:

Jag berättade för min bästa finaste M!

Han höll om mig under panikattacken, tröstade och smekte och jag klamrade mig krampaktigt fast vid honom och då släppte det. Ett jättetryck lättade från mina axlar. Ok, jag ska inte överdriva. Jag berättade inte exakt hur mycket jag druckit de senaste veckorna. Jag kunde inte förmå mig, det gick bara inte. Erkände dock att jag inte varit helvit på vardagarna och det under en längre tid. Ett stort och till viss del avgörande steg.

Just nu är jag så oerhört taggad vad gäller att inte dricka. Inget sug, inget tvång. Har sett till att gömman är tom och att jag inte kan handla något de närmaste dagarna. Bokat in en massa olika saker. Vet av erfarenhet att det är ett måste för mig i början.

Längesedan jag kände mig så hoppfull och riktigt glad. Risken för att jag kan trilla dit igen ska inte få ta bort den lycka jag känner just nu. Den måste jag få ha. Fy fasen vad jag har kämpat.

Förstår om ni är trötta på alla mina turer fram och tillbaka. Förlåt! Skulle dock bli glad om någon vågar tro på mig, trots allt. Ni känner väl till det vackraste ordspråk jag vet:

Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst.

Just nu vill jag ta hela världen i famn, men jag börjar med er, fantastiska forumvänner.

Kramar i massor till er alla. 💗

Stormenlilla
Heja dig!

Fan så starkt att du berättade! Så fint att du har någon att klamra dig fast i och som du kommer att kunna få så mycket stöd i.

Stor kram

Fibblan
Ett skepp kommer lastat..

..med kärlek, hopp och tro till dig Vinäger 💕! Så lättad jag blev att du tog steget och berättade för din man. Förstår att det gjorde stor skillnad ❤️! Och inte behöver du berätta om mängden etc. Det viktiga är att smygandet är över och att du genom att vara sann mot honom också är det mot dig själv! Underbart att han finns där med sin trygga famn, när du behöver! Klart han vill vara delaktig och få dela ditt ok. Och nu så har hoppet tänts igen✨! Helt rätt att va kvar i den känslan och känna lycka av ny inspiration, att övervinna a-👿!
JAG TROR PÅ DIG🌼!
Kramar i tusentals 🤗!
/Fibblan 🌼.

FinaLisa
Heja dig Vinäger❣️

Självklart att du skulle upp på banan igen😊 fast denna gången är det ju tåget som gäller 🚂🚃🚃🚃...😁
Men det har du säkert läst i våra trådar 😜 Ta plats, tag plats på Framgångståget, nu tuffar vi vidare, Vinäger 🌺
Kramar
🧡💗🧡

Sisyfos
Tror på dig

Tror på dig, tror på oss...
ja, visst är vi ändå smartare än så.
Du är så stark som berättar... själv blir jag avslöjad... liiiite sämre för tilliten i ett förhållande. 10 av 18 vita dagar i november. Trodde jag hade ett bättre facit än så, jag är duktig på att förtränga. Så just nu räknar jag 3 av 3... det är ju fantastiskt bra.
Skämt åsido för att verkligen kunna göra något åt det måste man ju sluta normalisera och förtränga. Och nu har du verkligen börjat med det. Tycker att du verkar ha en fantastisk man... När jag försöker förklara för min varför, hur etc etc så är det bara så eländigt allting. Jag vet ju inte varför. Jag tror varje gång att det är slut nu. Den här gången ska jag försöka klara dag 5 som känns som kritisk för mig. Jag är så jäkla trött på smusslande och pusslande. Orkar faktiskt inte alls med det mer. Tränar istället, mycket bättre på alla plan. Lycka till nu bästa Vinäger!

Vinäger
Ett speciellt datum i dag

I dag är det två år sedan jag berättade för min man om mina A-problem. Då hade jag druckit flera gånger i veckan under några år och han hade inte märkt någonting.

Min långa och minst sagt kurviga resa mot ett nyktert liv började. Först gick det riktigt bra, kändes lättare än förväntat. Sedan drack jag några gånger och det funkade. Men när panikångesten tog över mitt liv slog alkoholen följe...

Det är i dag ett år sedan mitt drickande eskalerade helt och hållet. Jag drack från morgon till kväll och gav mig till och med på handspriten. Min absoluta botten. Gick tillbaka och läste några inlägg från den veckan. Gode värld, så fruktansvärt... Och vilket stöd från er här. Där kan vi prata om äkta forumkärlek. Tack än en gång, alla berörda.

Ännu en gång höll jag mig nykter under förhållandevis lång tid. Vet inte vad som fick mig att börja igen, men liksom förra gången funkade det att dricka då och då under många månader. Tills panikångesten kom tillbaka med full kraft och tog sin följeslagare alkoholen med sig igen.

Nu är jag åter nykter och tror att det kommer att vara så ett bra tag nu. Eftersom jag inte har en tanke på att vilja dricka utan eftersträvar ett helnyktert liv hoppas jag förstås att det blir för evigt den här gången. Hoppfull, men otroligt ödmjuk inför den kraft A-djävulen besitter.

Skönjer ett mönster. Så länge jag mår bra kan jag både vara nykter och dricka någon gång då och då. Men så fort jag mår dåligt kastas jag tillbaka direkt till där jag var då jag slutade förra racet. Tänker förstås att alkoholen försämrar mina chanser att slippa panikångesten, men sambandet är inte så tydligt förutom i den aktiva dryckesperioden.

Har konstaterat tidigare att jag har svårt att kategorisera mitt beroende. Onödigt kanske någon hävdar, men jag tror inte det. Det är lättare att hitta strategier för att kunna förebygga nya anfall om man kan ringa in när och hur de brukar uppstå. Särskilt efter en nykterhetsperiod.

Jaja, nu blir det mest svammel igen, känner jag...

Men, som sagt, datumet i dag är betydelsefullt för mig. Både vad gäller hopp och eftertanke.

Jag stretar på här, inget sug, men framför allt inget tvångsdrickande. Tar en dag i taget och känner mig glad för varje morgon jag vaknar upp utan trötthet på grund av alkohol. En tacksamhetskänsla som är enorm.

Följer många av er och hoppas på att snart orka kommentera som vanligt igen. FinaLisa och Fibblan, ni är otroligt starka just nu. Tack för att ni finns för både mig och många andra. Stormenlilla och Sisyfos, tack för att ni också vågar tro på mig. Är säker på att ni kommer att klara det till slut. Med insikt kommer man långt.

Ni som inte dricker varje dag, men ändå har ett ohälsosamt förhållande till A, tänk på att det kan gå riktigt fort på slutet, ruggigt fort. För mig tog det bara ett par månader att gå från endast ett helgdrickande under minst tjugo år till att dricka så gott som dagligen. Skrämmande.

Som vanligt säger jag detta utan något mästrande i tonen utan i sann forumanda av kärlek till er medmänniskor. Jag vill inte att ni ska behöva hamna där jag och många andra har befunnit oss. När tvånget och det kemiska beroendet tar över, blir kampen än mer tuff. Det önskar jag inte min värsta fiende...

Ta hand om er, alla fina.

Kram

FinaLisa
Skönt Vinäger 🌺

Vad glad jag blir för att du mår bättre nu och hänger med på tåget😊
Och du är så klar och tydlig, din text löper som en porlande vårbäck, inget svammel där inte!!
De vita vidderna väntar och vi tar oss dit en bit varje dag.
Kram och godnatt 🧡

Fibblan
Hopp och eftertanke

Så viktigt både och..🙏!
Ringa in när och hur anfall/återfall brukar uppstå, låter som en väldigt bra idé👍! Men det behöver jag inte säga, för du är klok som en bok med tusentals sidor 🤓! Tycker därför inte heller att det är konstigt att du vill få fatt i vilken slags "drickare" du är. Och precis som du säger, det där har ju skiftat sedan man gjorde sin debut i tonåren.. Och eftersom vi vet det, är det lätt o förstå den omtanke som du (och jag☺️) har av de oftast "yngre förmågorna" här på forumet💗. Inget mästrande med det.

Så glad att du, inte minst runt det här betydelsefulla datumet idag, har bestämt dig för att ge a-👿 en riktig match🥊🥊!
Håll emot varje impuls att ge efter för den fule fan 👿!
Jag vet att du fixar det 💪😘!
Stor kram!
/Fibblan 🌼.

Gamlahäst
Härligt !

Så skönt att läsa Vinäger att du är på rätt spår igen !!
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter.
Känner igen mig i dig väldigt mkt .
Blir glad när jag läser vad du skriver , framför allt för din skull men även för min egen . Det finns hopp ...
jag själv har inte skrivit här på evigheter men läser mkt .
Mitt drickande går upp o ner , vita perioder ibland o sen tillbaks till ruta ett . Kämpar med min utmattning mm .
Kram 😍

Sofia
Härlig läsning!

Vad glädjande att läsa dina senaste inlägg, Vinäger! Ett hopp har tänts åter igen och du tog ett oerhört modigt och stort steg när du mitt i en panikattack berättade för din M om ditt drickande (även om du inte berättade allt). Skönt att slippa det där jättetrycket på axlarna! Det låter som att du har analyserat dina mönster på ett klokt sätt och att du ser ett samband mellan när du mår sämre psykiskt, med mer panikångest, och ökat alkoholintag. Du får självklart välja om du vill svara, men jag undrar så över om du har någon erfarenhet av att söka behandling för panikångesten? Kanske har du redan testat det mesta, men min erfarenhet är att många kan komma väldigt långt med psykologisk behandling (med rätt terapeut/psykolog). Det finns hopp!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Mirabelle G-S
Kära vän ❤️

Det gläder mig så att du har lyckats ta klivet in i nykterheten igen. Önskar att du ska finna dina svar på de svåra frågorna, och vägen till ett fortsatt liv utan vare sig panikångest eller a-djävul. Kram

Miss Hyde
Kram på dig bästa Vinäger

Jag tror stenhårt på dig. Bara så du vet.

Vinäger
Ödmjuk

Känner en sådan tacksamhet över att få vara en del av detta forum. Att få skriva av sig sina innersta tankar och få gensvar från så många. 💗 En av de främsta faktorerna som håller mig uppe och ger mig framtidstro. (Gamlahäst, vilken överraskning, så himla glad över att höra från dig igen. 💗)

Sofia, känner mig extra tacksam då någon av er professionella hör av er. Jodå, jag har träffat både en terapeut och en psykolog vad gäller min panikångest. En kort bakgrund:

Första gången panikångesten satte klorna i mig var för ca femton år sedan. Den kom som en blixt från klar himmel och drabbade mig med omedelbar kraft. Jag fick under pinsamma omständigheter lämna rummet jag befann mig i just då. Sedan återkom den för att med oregelbundna mellanrum och många år senare till slut en dag ta över mitt liv helt och hållet.

Jag sökte hjälp via jobbet och hamnade hos en beteendevetare. Hon var säkert bra, men jag som redan plöjt all litteratur i ämnet fann inget nytt att inhämta. Vi tränade på vissa vardagliga scenarier, men jag visste redan innan vad som skulle funka och inte.

Jag jobbade efter dessa begränsade träffar vidare med mig själv och kom långt, otroligt långt, med tanke på min problematik. Helt plötsligt kunde jag handla ensam, gå till biblioteket, till och med åka pendeltåget ibland.

Efter en ny svår ångestattack fick jag tid hos en psykolog. Till en början tänke jag mest att hon som var yngre än jag inte kunde tillföra något. Men tji fick jag, till viss del. Det var hon som efter att jag berättat min historia om mina psykiskt sjuka föräldrar, sa de förlösande orden: Ja, de älskade dig och gjorde vad de kunde, men det räckte inte. Gode värld vad de orden hjälpte mig. För så var det ju, hur mycket de än ville, så klarade de inte av ett fullgott föräldraskap.

Sedan många år stretar jag på med mina egna strategier. Min klaustrofobi är dock ganska svårbotad, så tillsvidare utsätter jag mig endast för de situationer jag kan behärska. Begränsad? Ja, visst är jag det. Men inte värre än att jag kan leva ett fullgott liv. Ok, jag sätter mig inte på ett flyg till Australien. Samtidigt tittar jag på en Jorden runt-resa med båt som innefattar just den kontinenten. Så det går att hitta alternativ. Efter ett tag blir man proffs på det. Jag är relativt resvan, har besökt ca 35 länder, så det första någon förknippar min panikångest med är nog inte begränsning, även om det för mig många gånger är vad det handlar om...

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta. Kanske att det går att leva ett hyfsat liv trots begränsningar. Att våga även om man är livrädd. Om ni bara visste hur många tunnlar jag passerat trots dödsskräck inför dessa. Varje gång jag kommit igenom är en seger. Liksom varje buss-, tåg- eller båtresa är. Så himla skön känsla när man fixat det.

Som jag nyss skrev till någon, Nasse i Nalle Puh beskriver det så bra: Det är inte svårt att vara modig om man inte är rädd. Exakt så är det. Varje gång jag utsatt mig för något ångestframkallande och klarat det, den känslan är svår att beskriva.

Sååå... Någonstans inom mig känner jag stolthet ändå. Ok, jag dricker för mycket, men... Ihop med min ångestproblematik hade det kunnat vara värre, mycket värre. Självklart hoppas jag att min nuvarande nykterhet denna gång leder till ett helvitt liv, men som vanligt är jag otroligt ödmjuk inför alkoholens kraft.

Efter detta långa och spretiga inlägg önskar jag alla en fin fortsättning på helgen. Äntligen kom jag också till skott med att kommentera i flera vänners trådar. Tack för att ni finns.

Kram till den som vill ha och behöver 💗

Stormenlilla
Du har så fina insikter och tankar

Nalle Puh är bra, Nasse är snäll och omtänksam - precis som du verkar vara. Känner precis som du för forumet här. Det är otroligt fint hur mycket samband man känner med människor man inte känner och hur mycket kärlek det finns här. Jag tänkte alltid att ”jag nog borde vara äldre” för att ha problem med alkoholen men det är ju VERKLIGEN inte sant. Nu är jag dock lite över 30 så inte någon tonåring men det är verkligen unga, gamla, olika bakgrunder - men alla binds samman. Det är något fint i det jävliga. Tänk vad tur vi har som har varandra här. Och det är himla fint att du delar med dig av tankar och händelser som är väldigt utelämnande. Du har gått igenom mycket och du ska vara stolt, för vilken kämpe du är!

Tack för att du skrev i min tråd, det var väldigt fint ❤️

Gamlahäst
Vinäger 💞

Förvånad o på nåt sätt tacksam att höra att du saknat mig 💞💞

FinaLisa
Godmorgon Vinäger🌅

Panikattack och panikångest, är det samma sak tro?
Jag har en variant som yttrar sig som kramp i bröstet, precis som jag tänker mig att kärlkramp känns. Det liknar också känslan av att ha svalt något stort och som inte går ner i matstrupen utan gör ont mellan brösten.
Och det kan komma närsomhelst, ofta föregås det av att min hjärna fått för mycket att bearbeta...
Har du någon strategi för att hantera din panikångest?
Och hur ofta kommer den?
Själv måste jag lägga mig eller sitta och andas lugnt och det brukar klinga av efter ca 15 minuter.
Så jag är inte längre rädd att det är hjärtat som det är fel på för det undersöktes för ett år sedan.
Jag hoppas verkligen att du ska få hjälp att hantera ångesten utan alkohol!
Önskar dig en fin söndag 🤗
Kram 🧡

Fibblan
Tillbaka till att erövra livet - DITT LIV 🙏🍀❤️!

Jag vet inte om det är så du känner, men jag blir så sprallans glad av att du är mer aktiv här igen och tagit nya tag mot nykterheten 🍀!
Önskar dig en riktigt god natts sömn!
Stor kram!
/Fibblan 🌼.

Nurture
Fint

Hej kära Vinäger,

Så fint att läsa hur du har landat.

Jag har sökt psykologisk hjälp för mitt skeva dryckesmönster, och i samband med det kommer jag att utredas för ptsd. Detta krävde att jag pratade om hur mycket jag drack och när vilket satt enormt långt inne, men jag orkar inte dricka för mycket 3 - 4 ggr/månad och må dåligt psykiskt för att jag gjort det. Det känns som en enorm lättnad och som en chans att äntligen komma tillrätta med det.

Styrkekramar 💚

Soffi
Vilken kämpe du är Vinäger!

Det är så inspirerande att läsa att du ger aldrig upp!
Det gör mig så glad att det går bättre för dig igen!

Sidor