Hej.
Jag är ny på detta forum och hittar inget om missbruk som rör cannabis eller andra droger.
Men jag behöver lite hjälp med min nuvarande situation hemma.

För tre år sedan träffade jag en tjej. Hon drack en hel del och var rätt tydlig ända från början att hon hade ett alkoholmissbruk. Jag själv hade aldrig haft någon i min närhet med något typ av missbruk innan så jag visste inte riktigt vad jag gav mig in på. Allt jag visste var att jag älskade henne och att hon var mitt allt.
Hon blev deprimerad i perioder och självmedicinerade ångesten med alkohol.
Efter något år så skulle vi på en fest där det fanns cannabis vilket hon aldrig hade prövat innan, så hon testade några bloss.
Hon tyckte om det och vi fortsatte att röka en del vissa helger. Detta var något som fick henne att må bra och som dämpade hennes ångest på ett sätt som alkoholen aldrig riktigt hade lyckats med. Så hon bytte snabbt ut alkoholen mot rökat.
Och jag tänkte bara att detta var en bra sak då jag tycker cannabis inte är lika farligt och att hon var mer närvarande på denna drogen än alkohol som kunde göra henne helt avtrubbad och få blackouts.
Det ena ledde till det andra och en natt fick hon en stor ångest-attack och försöker dämpa detta med hasch. Det slutar med ett självmordsförsök på piller vilket resulterar i tre dagar på akuten och sedan fyra dagar på psyket.
Efter denna händelsen var hon helt vit ett par månader då hon var tvungen att lämna kissprover. Jag märkte att hon mådde dåligt, men jag tyckte att hon började komma tillbaka mer och mer till liv.
Sen i somras så gjorde vi misstaget att röka igen. Och sedan dess har det bara blivit mer och mer för hennes del.
Nu röker hon varje dag och självmedicinerar sig på detta sätt. När jag säger att jag inte vill ha ett liv med droger så förstår hon inte problemet.

Jag mår så dåligt och vet inte hur jag ska ta mig till. Jag vill inte lämna henne men jag måste ta mig ut innan jag förgås själv.
Hon vet om detta men säger att hon inte kan sluta så lätt då drogen har blivit som en Gud för henne.

Hjälp
Tack

Li-Lo

Jag vill börja med att säga välkommen hit, det verkar som att du surfat runt en del för att hitta stöd. För dig och även för din partner. Precis som du uppmärksammat är det här en sida där det främst förekommer alkohol men du har hittat rätt! Fint att du skriver.

Du är orolig för din partner och samtidigt är du tydlig med att du inte vill ha ett liv med droger du behöver ta beslut som blir bäst för dig.

Du verkar ha en del funderingar på det här med skillnader mellan alkohol och cannabis och du har även sett skillnader i hur din partner påverkas då hon dricker och röker mindre. Såväl alkohol som cannabis har ofta positiva kortsiktiga effekter, kanske är det dem som din partner söker, samtidigt har de båda negativa följder på sikt. Du har sett dem.

Att vilja lindra sin ångest är mänskligt och ofta tar vi beslut som då är just kortsiktiga, här och nu. Cannabis är ångestdämpande men också en drog som framkallar mer ångest på sikt vilket kan få just de konsekvenser som du nämner. Jag hoppas att du får svar här på forumet från andra användare och så skulle jag vilja ge ett litet råd (om du vill ha) att titta på cannabishjälpen.se (under rollen kompis/förälder kan finnas svar av intresse för dig).

En annan tanke jag får då du använder ordet självmedicinering är om din partner har en kontakt med vården där hon kan berätta om hur hon mår och vilka substanser hon använder? Det finns hjälp.

Fortsätt gärna berätta hur det går för dig, cannabis är en viktig fråga och ni anhöriga är inte ensamma.

Varma hälsningar Li-Lo

howboutsnow

Har inte själv varit i en situation med missbruk i en relation, men jag har som anhörig haft både cannabis, alkohol och andra droger inom familjen.
Jag förstår att det är en väldigt jobbig situation för dig, men det som gör mig än mer oroad är att du skriver "vi gjorde misstaget att röka igen". Har du verkligen klargjort att detta är ett problem för er i en relation? Tar du avstånd?

Vissa personer är mer känsliga och får psykiska problem av cannabis. Vilket det låter som att hon är. Nolltolerans är det som gäller i så fall.

Det är skitjobbigt med missbruk. Det kan låta konstigt men för mig är att ta avstånd för droger och vara "jobbig" det bästa om man verkligen bryr sig om någon.
Jag hoppas att det kommer bli bättre, men ta hjälp av vården och soc. Om inte för hennes skull, gör det för dig själv.

Narnia

Efter att ha klargjort för henne att jag inte vill leva med droger varje dag så verkade hon inse allvaret. Det blev ju ohållbart då hon bara var sur och irriterad de dagar hon inte fick röka, och jag hade gjort mig till hennes fiende nummer ett verkade det som... De första dagarna gick bra och jag tyckte att hon mådde bra och var glad. Jag tyckte att det var oerhört skönt att ha henne tillbaka samt att hon var närvarande på ett annat sätt än förut.
Sen talade vi om rökat och framtiden men då fick hon ett mindre vredesutbrott och stark ångest (det kanske bör nämnas att min sambo har fått diagnosen bipolär samt att hon hade druckit alkohol) Det slutade med att hon stängde in sig på toaletten och jag bad till Gud att hon inte skulle röka. Hon rökte inte utan skar sig i armen med ett rakblad. Hon gör detta för att minska ångesten och har även gjort så under perioder av hennes liv.
Sen gick det åter några dagar och samma sak hände igen. Vi bråkade om rökat och hon låste in sig på toaletten varav jag lirkade upp låset och fann henne sittandes naken i duschen med flera blödande sår på armen. Ett var så djupt att jag var beredd på att behöva åka in på sjukhuset för att sy.

Detta var ju inte hållbart och jag hade inget val än att be henne att röka igen. Jag vill inte att hon mår så dåligt så att hon tappar all kontroll. Då är det bättre att hon får röka på helgerna och behålla lite av den.
Detta gick inte heller så då rökat blev flera gånger per dag under helgen och ingenting på vardagarna, det resulterade i att all serotonin hon tömde under rökningen var tomma behållare på måndagen, och vid onsdagen gråter hon och mår dåligt och säger att hon är ledsen och har haft en skitvecka med mycket jobb.
Jag säger att det kanske är bättre om hon/vi bara röker lite på helgen och kanske nån gång i veckan så att det inte blir ett enda stort frenzy på helgen.

Så nu sitter vi här igen..
Hon har bett om att bli remitterad till beroendecentrum där vi bor, även bett om stöd för anhörig till mig så det är den delen jag inväntar nu.

Tacksam för allt stöd. <3

Li-Lo

Bra att du skriver och vad fint att höra att ni sökt vård. Precis som din partner kommit fram till behöver hon sannolikt någon typ av reglerad medicinering, för sin bipolaritet, sin ångest och för sitt eventuella beroende. Du beskriver så tydligt hur tiden "krymper" och att de bra dagarna blir allt färre. Kanske handlar det inte längre om doser eller frekvens för din partner utan om en livsstilsförändring? Hur skulle du se på att helt sluta röka Cannabis? Hur känns den tanken i dig?

Du vänder och vrider på idéer och provar på olika sätt att förhålla dig för att du och din partner ska ha det bra. Det är oftast lättare att göra (svåra) förändringar när man har någon att lita på och då man så att säga drar åt samma håll. Jag blir rörd av att din partner redan bett om stöd för dig. Ni vill göra detta tillsammans trots att ni kommer ha olika vägar för att må bra.

Fortsätt gärna skriv här.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet