2015 blev jag sjukskriven för första gången pga att jag jobbade för mycket. Det sista halvåret blev det från tidig morgon till sent på kvällen, 7 dagar i veckan. Kroppen sa till slut ifrån. I och med att jag blev sjukskriven kom ångest, samvetskal, depressioner som brev på posten. Läkarna ordinerade olika antidepressiva preparat samt nattmediciner. En hel del blev jag mycket sämre av. Sedan dess har jag dövat smärtan med alkohol. Jag har varit på olika behandlingar, både internat och öppenvård, samtal etc etc. Men det har inte hjälpt mig. När jag får den inre stressen och paniken så blir det tyvärr för mycket alkohol. Jag har varit gift i 25 år, men de senaste åren har jag och min man bara bråkat och jag vet inte om jag orkar mer. Jag dricker för att döva smärta och sort, jag vet det är inte rätt men jag är desperat, vad skall jag göra. Vi bor i hus och nu när jag varit sjukskriven så länge och äntligen tycker jag börjar komma tillrätta med utbildning, hånar han mig och säger "du kan ändå aldrig få något eget eftersom du är arbetslös och ej kan få lån". Jag orkar inte mer.

Decembersol

Du självmedicinerar låter det som, precis som jag. Sen låter det som varningsklockor för det din man säger om dig. Har du läst på http://www.varningstecken.n.nu om inte så gör det. Kan hjälpa dig förstå situationen mer. Hoppas jag kunde bidra med något matnyttigt. Om inte ber jag om ursäkt om jag missförstått ditt brev. Ta hand om dig ???

Una

Tack för ditt svar. Jag har läst om varningstecken nu och en hel del stämmer in. Inte fysiskt misshandlad, men psykiskt. Under de 30 åren jag jobbade var jag en mycket stark person, med självkänsla och självförtroende, men sedan jag blev sjukskriven har det mesta gått i botten. När jag i våras bestämde mig för att omskola mig (jag måste vara aktiv för att må bra) fick jag härhemma bara till svar att "det är för tidigt, du skall nog fortsätta vara sjukskriven". Igår var rena katastrofen, han hade sönder min byrå för han trodde jag gömt flaskor där, vände upp och ned och slet ut saker från min garderob. Jag försöker lägga all kraft på skolan nu, men det känns som han förgör mig fullständigt.

Decembersol

Jag håller själv på att ta mig ur en relation där han har styrt mig i 1,5 år och jag har svårt att ta mig ur själv. Har gått i terapi och hon har peppat mig att våga ta små steg. De älskar att ha kontroll, speciellt om man blir sjuk, vilken makt! Du är så duktig som fokuserar på din utbildning ?