Jag är 18, snart 19 år gammal och bor hemma med yngre syskon och mina föräldrar. Jag har aldrig haft en bra eller ens en relation med min pappa, han är inget stöd eller någon som betyder särskilt mycket för mig. Jag är det enda barnet i familjen som har sovrum på undervåningen där vi har vinförråd och tvättstuga. Därför märker jag när han smyger ner, han låtsas att han varit inne i tvättrummet och hämtat något och ofta är de enda gångerna som han ställer en fråga eller på något sätt intresserar sig för mitt liv när han är nere och smyger och försöker "leda" bort misstankar från att han varit och druckit. I ungefär två års tid har jag kommit på min pappa med att dricka, jag har sett honom dricka direkt från en vinbox, när han jag och ett syskon var utomlands hittade hen tomma ölburkar och någon tom utländsk vinflaska i ett hörn av hotellrummets garderob och frågade om det var från dem som bodde där innan oss. Det var första gången jag la märke till dem under vår vistelse och jag skämtade bort det med att städningen var dålig men det kändes extremt jobbigt.. Hör dessutom från mitt rum varje gång han går in i vinkällaren. En gång skällde mamma ut honom och jag hörde hur hon frågade om han druckit och jag vet att hon garanterat inte tycker att det är ok. På något sätt känns det värre att han smyger med det än om han skulle göra det öppet, för som det är nu känns det som att jag inte har någon aning alls om hur stort problemet är. Jag vet iallafall inte alls vad jag ska ta mig till och skulle behöva råd. Att prata med honom känns uteslutet med tanke på att vi inte har någon bra relation och jag vet inte vad jag skulle säga till mamma.

klarsynt du är! Tycker du ska prata med din mamma! Bara säg precis som du känner eller till och med be henne läsa ditt inlägg här!

Jag hade det som du kanske från att jag var 14-15. Pappa smygdrack när han trodde att vi sov. Eller smygdrack i förrådet, eller passade på när tillfälle gavs.

Min syster skvallrade för hans mamma, min mamma blev arg när hon märkte det, men de bråkade rätt mycket alltid så det blev ingen större skillnad. Jag ville ha kontroll över problemet som jag tyckte att det var. Kontrollerade flaskor, räknade, "störde" pappa så att han inte kunde smyga.
Nu smygdricker jag själv. Helt absurbt tyvärr. Jag gör det inte ofta, men det händer. Du skriver att det vore bättre att han drack öppet för då skulle du veta. Jag förstår din tanke, samtidigt kanske det är lite för din pappa som för mig (och hos min egen pappa för den delen). Jag använder alkohol som medicin, för att slappna av, för att sluta tänka . Jag vet att det är osunt och man mår bara sämre av det. Skulle jag dricka öppet, så skulle det lättare eskalera. Det är jag säker på. Nu sker det sällan.
Men åter till din pappas problem. Förstår att det känns svårt att prata med din pappa. Min pappa förnekade också jämnt när vi tog upp det. Han höll det på en mycket kontrollerad nivå och var sällan berusad så det märktes. Dock vet jag ett par gånger när han cyklade i diket eller högg sig i benet, troligtvis hade han druckit.
Tror att pappa, liksom jag själv, var oerhört medveten om problemet och det osunda i att dricka så. Han var heller inte kemiskt beroende, det var mer beteendestyrt tror jag. Jag själv får heller inte nån positiv effekt av alkoholen egentligen, utan det är själva smygandet och medicineffekten som jag vill åt. Jag pratar dock om det här med min sambo och dotter, samt försöker i möjligaste mån avstå.

Du måste nog prata med någon för din egen skull. Det var verkligen inte nyttigt i vår familj att vi inte kunde prata om det. Pappa blev arg, mamma blev ännu argare, syster var argast och jag ville ha kontroll och att alla skulle må bra. Det är ett beteende och ett ansvar som jag tar än idag. Trycker undan känslor, håller saker (och problem) inom mig och försöker få allt att fungera. Att försöka hålla koll och kontroll är oerhört arbetssamt och inget du bör ägna dig åt. Kan du bara säga till honom eller till din mamma att du vet? Säga åt din pappa att gå hit in och läsa -där folk försöker sluta dricka?
Bara din pappa kommer att kunna göra nåt åt det här. Han vet om problemet, så mycket är bra. Kan du fråga honom varför han dricker? Från det du skriver känns det som om ni har lite dålig gemenskap i familjen? Vad tycker din pappa om att göra? Om hans smygdrickande eskalerar så kommer du att märka det. Som det är nu verkar det vara kontrollerat. Osunt absolut, farligt att leka med, men också kontrollerat. Förstår såväl din oro och ditt behov av att veta och få besked, men du har mycket små (eller inga) möjligheter att ordna upp det här. Det är inte ditt ansvar. Du behöver inte skämmas för det här. Och du kan inte ordna upp det. Värna dig själv. Var 18-år och lev utan ansvar för dina föräldrar ett tag. Jag önskar att jag hade gjort just det. Tänkt mer på mig själv.