Nykter eller inte?

45 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Surkärring
Nykter eller inte?

Idag har jag varit alkoholfri 314 dagar.
Snart ett år.
Jag har blivit smalare, trots oförändrad kosthållning.
Jag har inte lidit av abstinens.
Alkoholfri öl funkar fint.

Men nu är det festivaldags.
Och jag längtar så efter kallt vin i solskenet.
Att dansa loss efter en öl.
Jag vill inte bli full.
Jag vill bara njuta.

Undrar om jag klarar det.
Det kan ju bli katastrof.
Eller jättebra.
Festivalen och sen fortsätter jag vara nykter.

Undrar om det går..

Berra58
Vackla inte

Blir lite orolig över ditt resonemang. Varför riskera efter 314 dar?
Spela upp filmen för ditt inre, där du mådde skit o hade gjort bort dig...
Hoppas det går forts bra!

Surkärring
Tack för din omsorg...

... Jag vill ju så gärna prova om det går.
Jag längtar efter avkopplingen 2 glas ger mig.
Jag har inte barnen med mig, de blir inte lidande..
Det känns som ett perfekt tillfälle, en lucka att få andas..

FinaLisa
Hmmm..

Nu romantiserar du alkoholens verkan.
Den är falsk och skadlig, det vet du innerst inne. Annars hade du inte tvekat.
Njut av festivalen, solen, alkoholfria ölen och tänk bort de två glasen, de är helt meningslösa i sammanhanget.
Kram och styrka till dig 🤗💪💕

Box
Ditt egna val

Det är bara du som kan göra det valet. Själv valde jag att prova att dricka lite vin efter 9- månader som nykter. Gick fint så jag provade några gånger till. Tog mig 1,5 år att lägga ner alkoholen. Nu har jag snart 1,5 år som nykter. Jag kommer inte att prova igen. Men det gäller mig och mitt val. Var rädd om dig

Huskatten
Svårare att börja om ...

När jag höll på med mina kortare och längre perioder av alkoholfrihet, så var det just så jag alltid tänkte:Att jag skulle tillåta mig att dricka vid ett enstaka tillfälle. Och det gick väl bra - ett tag. Men, med tid och längd kom jag liksom alltid tillbaka till ett mer regelbundet drickande. Det blev svårt att starta om till nykterheten. Visst hade det varit fantastiskt, och helt ok om jag hade kunnat växla så där mellan långa perioder av sammanhängande nykterhet och så tillåta mig ett enstaka litet oskyldigt måttfullt fylleri. Men det funkade liksom aldrig i praktiken! Och det är ju inte det där enstaka glaset som är problemet! Det är ju att man också vill ha lite mer. Om inte just då, så en annan gång. Och sedan en gång till ... osv. Oavsett hur du väljer så är det klokt att stanna upp och tänka till. Kommer verkligen dessa två sketna glas ge en välbehövlig avkoppling? Från vadå? Frågan ställd i bästa välmening, så ta inte illa upp. /Cecilia

AlkoDHyperD
Du kommer förmodligen njuta av det

Och det kommer kanske bli jättebra. Så bra att du längtar efter nästa tillfälle.
Känslominnet är starkt och sitter djupt.
Om du dricker måttligt och allt går bra, ingen bakfylla och ingen katastrof.
Om lugnet du vill ha infinner sig, om du njuter och dansar loss efter ett glas öl...wow, välbefinnande!
Skulle du då välja att avstå ytterligare ett år, eller skulle du väcka en längtan efter att få uppleva känslan igen?

Surkärring
Tack ni alla

För en input och era kloka ord.
Jag lyssnar på er och reflekterar.
Vi ser hur det går.
Tack ❤

Ignoramus
Hur gick det?

Hur gick det?

Surkärring
Det gick..

...bra! Eller uselt, beroende på hur en ser det.
Jag festade.
Det var tänkt med cider bara.. den blev det champagne, öl, någon hallongrogg och Jägermeister.
Minnesluckor från Helloween-spelningen.
Men jag är glad!
Jag hade faktiskt roligt.
Jag njöt av kall cider på stranden och att få bli lullig på campingen..
Jag var ute och motionerade varje morgon och mådde inte dåligt en enda stund vilket förvånar mig...
Blev också fascinerad av att min vilopuls gick från 45-50 slag/minut till ca 70. Hjärtat påverkas alltså rejält när jag dricker..
Åkte hem.
Glad och nöjd, ingen ångest alls.
Bara nöjd och tänker att ni håller jag mig ett år till.
Fick ett ryck förra veckan och ville dricka vin med min man. Vi hade en sansad diskussion och vi drack vin.
Så.
Hm.
Bra.
Eller katastrofalt.
Beror på hur en väljer att se på det.

Huskatten
Vore väl toppen ...

... tänkte jag alltid, när jag höll på och växlade mellan korta och längre perioder av alkohol och nykterhet. Om jag kunde tillåta mig en liten utsvävning över en helg, eller någon vecka sådär. Lite vinflaske-flum, eller en lätt rom-groggsmaraton. Men. Det var alltid svårare att ta det där omtaget, att gå tillbaka till nykterheten. Trots att jag hade tyckt att den nykterheten varit både lättsam och bekväm. Blev liksom alltid en längre period av tillåta sig det vanliga slentriandrickandet än vad jag hade tänkt.

Men inte är det katastrof, att pröva på att dricka efter snart ett år och det blev lite mer än du kanske föreställt dig. Nu vet du hur det känns. Och att det blev ett litet spontant "ryck" efter det. Om den känslan kommer oftare, och blir jobbig att stå emot? Ja, då får du väl göra ett nytt mer rejält omtag.

Den sista tiden har tanken kommit för mig också: Att skulle inte också jag vilja pröva att dricka ett glas eller två? Men så känner jag bara att det är så skönt att slippa hamna i det där förbaskade velandet fram och tillbaka och förhandlandet och å ena sidan borde jag inte och å andra sidan har jag ju redan bestämt mig och så ska det tjatas i huvudet om mängder och antal och en liten flaska/glas/tetra etc. kan man väl ändå? Det är nog det jag skulle tycka vore svårast om jag var i din sits.

Jag hoppas du hittat en bra balans och är nöjd med det. Med eller utan cider på stranden i fortsättningen. Det är huvudsaken!

Surkärring
Huskatten, Tack!!!

Vilket underbart svar!
Totalt utan någon form av dom eller förmaning. Detta var det bästa jag läst! Tack tack tack. Otroligt befriande.
Känner mig lättare. Inte lättad, men lättare.
Märkligt.

Är inte sugen på att dricka vidare. Är så nöjd med var jag är just nu. Att ha fått prova på tar bort en del av de stressande tankarna. Det är inte tabu för mig att dricka. Jag vill bara inte.
Istället för att lämna panik för att aldrig mer dricka kan jag känna mig lugn.
Jag bestämmer.
Och för tillfället har jag kontroll.
Alkohol lockar mig inte just nu.
Vet inte om det för alltid kommer att vara så.
Men just nu. Just precis nu tar det bort väldigt mycket stress för mig att veta att jag väljer att låta bli.
Jag bestämmer.
Japp.

Box
Val

Du har så rätt. Det är du som väljer. Härligt att det gott så bra. Var rädd om dig. Fortsätt att göra bra val

Surkärring
Inte mer men det är svårt

Inser att det var ett risktagande att tillåta mig dricka på festivalen och att dricka vin med min man.
Det väckte verkligen mina gamla sommardrinkminnen till liv och nu tänker jag på alkohol varje dag.
Men jag dricker det inte.
Var i Köpenhamn med en väninna och drack en melonsaft istället för drink.
Sen en kaffe istället för ett glas vin.
Det var JÄTTESVÅRT att låta bli, det är så lätt att tänka "bara ett glas".
Men jag gjorde det inte.
Jag gjorde det inte.

AlkoDHyperD
Starkt!

Och bra att du även beskriver svårigheterna. Uppvaknandet av alkoholtankar är egentligen den största anledningen till att jag väljer bort alla ”dricka vid enstaka tillfällen”. För det brukar gå jättebra. Ett tag. Och för att det ska fortsätta fungera behöver nivån hållas låg och sällan. Det svåra är att det då finns ett alternativ till att vara nykter. Ett val. För egen del är det valet som ställer till det och tar energi. Länge.
Jag lägger ingen värdering alls i ditt val att dricka på festivalen, men känner igen det ökade kämpandet efteråt. Eller hur man nu ska beskriva det.
Du verkar klara det bra.
Kram

Surkärring
Tack AlkoDHyperD

Jag tänker att du har exakt koll på hur det är. Samma sak för mig. Det går ju bra ibland. Och sen gör det inte det. Och därför ska jag ju låta bli.
Jag ser intr min festivalvecka som ett misslyckande utan som en nyttig påminnelse till vad som är bra och vad som är dåligt för mig.

En sak som är jätteskön är att jag träffade en dagiskompis förälder häromdagen. Hon var jättebakis och hade "spytt och bajsat ut 2 kg"...
Tänkte att det måste vara hemskt att må så dåligt. I denna värmen.. Och kände mig så himla glad och tacksam att det inte var jag!

Snart ska vi fira bröllopsdag och då är det ett år sedan jag insåg att jag behövde lägga ner alkoholen.
Jag ser fram emot att fira! Och jag ska fira nykter.
Tjohoo

Surkärring
Gaaaaahhhh!!!

Så här årsdagen passerat och ja, jag firade nykter.
Men dagen före drack jag vin med min man (eftersom bröllopsdagen vår vit) och igår drack jag lite vin med min man (eftersom det fanns vin över).
Fan fan fan.
Blev inte hotfull och har inte mått dåligt (fysikskt) men fan då jag skulle ju inte.

Jaha. Nu då.
Omstart.
Jag mår ju bättre utan. Det är bara en liten jävel inombords som säger att jag kan dricka lite...
Åh fan.
Det kan jag ju inte.
Gör om, gör rätt.
Nu så...

Jasmine
Heja dig!

Du har gjort det så bra ändå! Tänk inte att du börjar om utan bara att du har varit på en liten utflykt.. Du var en av mina inspirationskällor när jag kom till forumet. Jag tror på dig!!!

Surkärring
tack snälla Jasmine!

Jag tror också på mig.
Jag blev bara lite sur men nu går jag vidare.
Kram

Surkärring
Oj då

ännu en liten utflykt... seriöst talat vad är det med mig?
måste sluta NU.
Gud så tjatig jag är.
Bläh.

Carina
Godmorgon Surkärring!

Oj oj… Jag märker i texten att du låter arg och självanklagande på rösten. Det brukar inte leda till något gott. Du har verktygen, du har kunskaperna, du har erfarenheten. Vad behöver du göra nu för att ändra riktning så du får den positiva känslan för dig själv igen? Hur kan du göra det och vad kan vara till hjälp?

Med hopp om en bra dag för dig!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Surkärring
Tack!

Jag ser det som en lärdom och en bekräftelse på hur jag (inte!) klarar alkohol. Ett glas blir två, blir fler.
Jag lutar mig tillbaka på mina 300+ vita dagar och tänker idag att jag lätt klarar 300 nya.
Det är bara så störigt att detta testet skulle komma emellan. Det var ju liksom inte något nytt.
Min dotter var hemma igår. Hon har intr sagt något. Allt jag vill är att krama henne och säga förlåt, förlåt! Men vad hjälper det henne? Hon vet jag vet vi vet alla att det bara är framåt som gäller nu..

Amanda igen...
Hej du...

Hej du...
Vi följs viss åt på varsitt håll😐 Har idag 365 dagar sen jag bestämde mig, du ligger ungefär där med har jag för mig. Häromveckan ville jag också krama mitt barn och säga förlåt, såklart av samma anledning som du. Mina återfall kan räknas på en hand (typ...) men fan vad snabbt mönstret återuppstår, tankarna och diskutionerna i huvudet. Känner igen det så väl och vet var jag är på väg. Hur sätter vi stopp? Hur jag än vänder och vrider på det finns det bara två vägar att gå: total nykterhet eller den eviga dragkampen och dansen på kanten till avgrunden... Tyvärr oklart vad jag väljer då varje dag erbjuder ett nytt val, varje morgon måste vi välja. Varje sekund egentligen. Det räcker ju inte med att göra det en gång tydligen.
Så mycket, iaf i mitt liv, skapar ett behov av verklighetsflykt samtidigt som jag trivs i lite lätt kaos, balansen är och har alltid varit lite utom räckhåll för mig. Ändå fortsätter jag försöka. Gör det du också, vi måste ju fortsätta försöka, aldrig ge upp. Vi är inga quiters eller hur?😬😎
Så många dagar av ett helt år som vi klarat det, det är bevis nog tycker jag. Bevis på att vi kan vara nyktra. Men vi har ju också bevis på hur det blir om vi dricker. Och blir inget vidare, eller hur?
Kram på’re!❤️🙋🏻‍♀️

Surkärring
Amanda, Amanda..

Ja nog följs vi åt känner jag när jag läser din text.. Och jag tror fler är som vi.
Varje dag ett val.
Längtan att komma bort, att slappna av är stor... Livet blir lätt efter ett glas men så svårt sen.
Jag måste välja den nyktra vägen. Och nej vi är verkligen inga quitters!
😎
Kram tillbaka!

Surkärring
Nystart 1 September

Efter en sommar med diverse fusk går jag den vita vägen med start...imorgon.
9 månader av alkoholfritt.
Men juni, juli, augusti kommer jag att falla tillbaka.
För att jag har bestämt att det är ok.
För att det gick bra denna sommaren.
För att jag älskar vin och gin.
För att jag vill att det ska funka.

Anders 48
Du låter bestämd Surkärring!

….och beslutsam! Det bådar gott. Jag önskar dig all styrka du behöver för att köra ett nytt nyktert år. Men, om du mot förmodan skulle falla, så slå inte så hårt på dig själv. Det händer de allra flesta av oss, vi tar ett eller flera återfall på vägen. Nästan så att det "ingår" - även om man helst skulle vilja slippa. Kör hårt, vi är många här som finns för stöttning - oavsett om du är nykter eller inte. Vänligen//Anders

Huskatten
Göra en GW?

Ett regelbundet och begränsat avkall på nykterheten varje år? Först tänkte jag bara - meh - hur många av oss har inte prövat detta i alla möjliga och omöjliga varianter på temat dricka ibland, och ibland inte. Men, så tänker jag på den dryge professorn, min idol Leif GW Persson. Som lever halva året som nykterist, och andra halvan som alkis. Vad jag förstår börjar han nu trappa ner lite på fyllerihalvåret också, men det är en annan femma. Måste krävas en väldig självdisciplin tänkte jag först. Att så där bara tvärt lägga av den 1 januari. Och att hur mycket man än vid något tillfälle i mars eller så tänker att en enda liten en osv ändå hålla fast vid sitt beslut. Men kanske är det inte en fråga om disciplin, utan mer att helt och fullt gå in för sin tänkta uppdelning av året? Att verkligen njuta av nykterheten och allt man kan hinna med att göra under den tiden. Så att det inte bara blir en transportsträcka fram till de efterlängtade glasen.

För egen del tycker jag nog att det är lättast att avstå helt, hela tiden. Att slippa fundera på om det är ok med ett glas eller inte. Men vi är alla olika, och det är ju faktiskt bara att prova sig fram till det som fungerar bäst i längden.

IronWill
Jomenvisst

Jag kan tänka mig att rent tekniskt skulle jag exempelvis klara GWs upplägg. Men det skulle inte lösa problemet för mig, att det går åt helvete när jag dricker. Så det beror nog på vilken typ av problem man försöker undvika genom att inte dricka. Om det är för att läka kroppen och få ett mer produktivt halvår så säkerligen. Men om man som jag har problem med hastigheten på intaget och konsekvenserna av ”vilt festande” och kemisk samt verklig ångest så lär det inte vara lösningen. Men jo, jag tror att även ett nyktert halvår kräver disciplin eftersom det är ett årligt återkommande stålbad av typen jag just gått igenom och det krävde just disciplin. Sen precis som varje gång jag slutat snusa har följande scenario inträffat: Slutar, håller upp länge, tänker att just på den här festen/högtiden ska jag fira med en, firar med två, firar resten av kvällen, firar resten av helgen för på måndag passar bättre, firar hela veckan, inser att jag börjat. Vilket är en rejäl risk som jag aldrig lärt mig undvika (”för den här gången går det”).

Just det. Sen är det väl en rejäl risk att man ser det som ett halvår ”att ta sig igenom” och ett att leva. Man kommer aldrig till att anpassa och finna ny glädje i ett nyktert liv för man ser bara fram emot det ”fulla” halvåret.

Jag försöker övertyga mig själv lika mycket som er här. Rock on.

Just det 2: Funkar det för dig surkärring så kör på det. Du bestämmer över ditt liv.

Huskatten
Håller med IronWill

Det är svårt att växla mellan nykterhet och drickande hur motiverad man än är. Men, det hela beror förstås också på vilka alkoholvanor man har. Kanske är det möjligt att växla för någon som Surkärring (i vars tråd jag nu klampat in - ursäkta!) som under sommaren kunde njuta av enstaka glas utan att trilla dit igen. Men har alkoholen den effekten man riskerar kaos mer eller mindre varje gång man dricker - då är det bra dumt att chansa. Jag växlade visserligen med viss framgång mellan nykterhet och alkohol under en tid. Men du har rätt. Det löste ju egentligen ingenting. Eftersom livet med alkohol var ett liv utan mening, utan någon som helst form av utveckling eller förändring till det bättre. Det ultimata icke-livet.

Jasmine
Hur går det Surkärring?

Du var en av mina första inspirationskällor här :). Läste om ditt beslut och undrar bara om det går bra och hur du mår.💙

Surkärring
Allt går bra

...tills det går dåligt.
Tyckte det gick bra men åh jag är så trött.. nytt jobb, nya skolor åt barnen och jag är trött trött trött..
Tjejmiddag igår.
Två glas på krogen på vägen dit på fastande mage, sen vin vin vin och irish coffee på det, jag är ju dum i huvudet.
Hämtade dottern från bussen, hon cyklade och trillade i stormen, jag cyklade och vinglade, hon grät och jag kom med ursäkter.
La mig vid 11 och kräkte en gång i natt.
Mår skit och dottern tröstar och älskar mig.

Var kan jag gömma mig?
Hur kan jag göra bot?
Varför gör jag såhär.
Ångest

Sidor