"Riskbrukare" som smygdricker. Lämna?

56 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Troll65
Blir sorgsen då jag känner igen detta allt för väl....

Smygande, smusslande, lögner och svek...ja listan kan göras lång. Det gör verkligen så ont i en att veta vart prioriteringarna ligger, vad som är viktigt. Att hela tiden få konfronteras med hur min sambo "rättfärdigar" allt för att anse sej ha en anledning till att dricka. Om än han inte dricker mycket och inte helt varje dag så förgiftar och förstör det vår relation, för hans jakt på att finna anledning till att dricka ex stress över vårt förhållande osv gör att det förgör det fina. Han valde att efter 8 år utan en enda vit dag ett liv utan alkohol och plötsligt var han inte längre avdomnad och känslorna för mej blev "på riktigt". Då jag har många år att ro en tung båt själv med honom sittandes i så kändes det ju helt fantastiskt att äntligen få se hans "rätta" sida och kärleken blev starkare än någonsin. Så sakta men säkert gled han tillbaka, idag efter konfronterande med lögner/hymmel o smygdrickande så är vi tillbaka på ruta 1. Min maktlöshet och ledsamhet finner inga ord längre...om än jag har massor av kunskap kring medberoende och har erfarenheter, det gör mej så ohyggligt ont att han igen väljer att bli avtrubbad och passiv känslomässigt, och ej att förglömma allt handlar om att HAN må få göra som han vill, han ställer krav på det mesta och jag ska varken snoka eller ha åsikter för det gör bara att han ännu mer vill vara i sin bubbla för HAN blir så stressad. Finns varken förståelse, empati eller annat vilket inte alls är konstigt...men shit vad det GÖR ONT...TACK för att du delar med dej av din historia...kommer spendera massor av tid här inne, kanske får man andas och skratta igenkännande en stund och inte känna sej så ensam <3

Anxiete
Troll65

Du lär känna igen dej massor här ... vi är många medberoende som skriver, gråter och skrattar men framförallt så blir man starkare när man får en massa åsikter och bekräftelse !
Läs gärna på beroendesidorna också , det ger mycket insikt.
Om du vill så starta en egen tråd så är det lättare att hitta och stötta dej , kram 🌸

Skipper2
Så ont i magen

Det känns så hopplöst. Vaknar med en klump i magen som bara växer sig starkare och starkare över oron om han ska dricka, när han ska dricka. När första ölen väl dricks så lugnas klumpen i magen lite, sjukt nog.
Han hade 2 vita dagar "för min skull" och det kändes så bra. Ser han inte hur mycket bättte vi har det då? Sen väntar jag bara på nästa besvikelse... är nästan som besatt av när han ska dricka nästa gång. Hatar det! Vill inte bry mig men hur ska jag stänga av det? Borde tänka att han alltid dricker så slipper jag gå och tänka på det men det gör mig så ledsen att tänka att han alltid dricker...
Han säger "sluta tycka att det är ett problem att jag dricker så är allt frid och fröjd" och jag säger "sluta dricka så är allt frid och fröjd". Vad ska jag ta mig till?? Hur ska jag tänka? Det här är så dränerande!

Anxiete
Jag har

gått igenom samma oro som du gör . Att hela tiden vara på spänn för att veta , för jag tror det handlar mkt om det, att veta om han druckit eller ej. Jag höll på att knäcka mej själv tills jag ”tog mej själv i kragen” och bestämde mej för att nu skiter jag i när han dricker ! Inte om utan när.... det blir ju lite som du skriver, jag utgår från att han druckit, allt annat är positivt (sjukt,jag vet) MEN det har hjälpt mej att släppa på kontrollen och må lite bättre. Något som också hjälpt mej är att jag är väldigt rak mot honom ang alkohol . Ställ frågan: Kan du köra, vi behöver mjölk t.ex ? Får du ett nekande svar då undrar du såklart varför och då blir han tvungen att själv säga att han druckit istället för att du ” anklagar” och är ”sur o besvärlig” Kan han inte så ok, då är vi utan mjölk för jag hinner inte....Ingen klander, bara ett konstaterande!Låter kanske flummigt men här har det hjälpt oss båda, han dricker mindre och jag tjatar mindre. Klumpen sitter fortfarande i magen men den har krympt lite.
Jag intalar mej själv varje morgon att idag ska jag ha en bra dag, jag är värd att inte lyssna efter burkar som öppnas eller leta tomflaskor. Jag kan leta och lyssna imorgon men inte idag... Små pyttesteg åt rätt håll ....
Kanske ingen hjälp alls men det funkar för mej! Kram🌸

Anxiete
En sak till

Jag får ofta höra att jag är ”löjlig som bryr mej, det är väl inget att få ont i magen av, så farligt är det inte” osv ... Jag försöker att inte bli arg(så svårt) utan jag svarar bara: Kan du bestämma hur jag känner , hur jag ska reagera eller hur mina känslor är ?? Nej det kan ju såklart ingen, slut på diskussionen!! Det hjälper också, jag får känna precis som jag gör utan att någon kan säga att det är rätt eller fel för känslor styr man inte! Det biter lite när han måste erkänna att ingen kan styra vad någon annan känner !

Skipper2
Tack ❤

Dina ord betyder så mycket. Blir alldeles tårögd. Jag förstår precis hur du menar och ska försöka göra så. Och tack för din bekräftelse på att jag får känna som jag gör och han tycker, precis som du skriver, att jag är löjlig.

Anxiete
Jag antar att du

tycker att han är ”löjlig” som dricker så då blir det oavgjort i den striden 😉
Jag vet att alkoholism är en sjukdom och att den beroende naturligtvis inte vill ha det så men att det ska vara så förbannat svårt att ge de närmaste lite uppskattning ( inte bara fylleuppskattning) Att våga tala om att de vet att de gör fel mot sin familj men att de just nu inte klarar att bryta sitt beteende. Det hade betytt så mycket att få den bekräftelsen , för även om många beroende lever i förnekelse om sitt missbruk så är jag säker på att de vet att det blir fel mot dem de har närmast.
Inget förlåt för det betyder inget till slut utan bekräftelse på att jag som medberoende är inte löjlig, dum, korkad ....

Ullabulla
Efter många

Samtal med mitt numera nyktra ex så säger han att det går helt enkelt inte att avstå.
Viljan,förmågan suget är och förblir starkare än det sunda förnuftet.

Just att man låter förminska sig själv till mindre värd än en dryck gör en förtvivlad.
Man vill skrika, slå sparka för att den som dricker ska förstå.

Men Nej, oftast gör de inte det.
Och han var och är en fruktansvärt snäll människa som alltid satte andras behov före sina egna.
Utom i just detta, för han förmådde inte.

Anxiete
Vi har kommit så pass långt

att jag faktiskt kan få bekräftelsen jag vill ha ibland! Inte i de mörkaste stunderna men när vi kan sitta och prata utan ilska och anklagelser hit och dit då kan han säga det man behöver höra: ”Jag har stora problem, jag klarar inte att bryta helt just nu men jag vet om mina problem” det räcker långt för då känns det som om en liten ljusning.

Skipper2
Fokus på mig

Bestämde mig för att helt fokusera på mig nu. Göra sånt som får mig att må bra osv. Han får ta hand om sin skit så försöker jag sluta vara så besatt av honom och hans drickande. Gjort så i 2 dagar och har mycket mindre ångestklump i magen men samtidigt känns det så förljuget. Precis som att jag accepterar hans drickande och nu lever i förnekelse istället. En bra dag som denna får jag till och med för mig att det kan nog funka att han dricker lite. Samtidigt vet jag ju att hux flux blir det för mycket igen. Smusslas, ljugs och göms. Jag vet det. Men hoppas så på något annat.
Jag känner mig fortfarande så vilsen. Ena dagen känns det som att jag är på väg att förlora honom helt till alkoholen. Andra dagar känns allt normalt och jag tänker på allvar "det är ju inte så farligt att han tar några öl". Det är så sjukt!!
Så klart anser jag att han ska sluta helt men han totalvägrar det. Så hur ska jag förhålla mig till det här utan att själv bli ännu mer medberoende där jag typ stoppar huvudet i sanden?

Anxiete
Stoppar du huvet i sanden

eller lämnar du över ansvaret på honom? För att han är alkoholberoende är inte hans fel, men däremot är hans ansvar !!
Om du nu börjar ta ansvar för dej och set känns fel så tror jag det är medberoendet som talar.. Man vill så gärna hitta den där punkten som gör att han förstår vad han gör och vad han håller på att förlora men fram tills dess , eller fram till att du har fattat ett beslut om vad du vill göra med ditt liv , så tror jag att du ska göra vad du kan för att du ska må så bra som möjligt med eller utan hans medverkan.
Däremot så skadar det inte om du är tydlig: Jag åker till ”bästa kompisen” men jag vill inte att du följer med för du har druckit t.ex. Så länge du talar om varför du exkluderar honom så tycker inte jag iaf att det är förljuget.
Vi hade lite kalas här igår. Jag frågade min man på morgonen: Har du tänkt dricka idag? Njae, inte speciellt, varför fick jag till svar. Jo för om du tänkt dricka då ställer jag in kalaset och berättar varför. De kommer för din skull och då är det väldigt otrevligt att sitta och lulla .... Han höll sej nykter och kalaset blev jättelyckat och framförallt var han nöjd och glad och stolt efteråt. Hade jag sagt att du får inte dricka idag, då hade han gjort det. Nu fick han ett val och hade fått stå för ansvaret om det inte blev något
Jag säger inte det funkar hos er, vill bara berätta hur det funkar här just nu
Kram🌸

Nordäng67
Kloka ord och klokt agerande Anxiete...

skall lagra ditt praktiska exempel på hur man sätter gränser runt sig själv på ”hårddisken”! Man VET att man skall sätta gränser runt sig själv istället för runt andra men så svårt ibland att veta hur man genomför det i praktiken! Bra med konkreta exempel att tänka runt! Kram till er alla och ha en skön lördag i solen! ☀️

Ullabella18
Riskbrukare som dricker för mycket

Känner igen så mycket av detta.
Konfrontation, löften, hopp. Och sedan tillbaka på ruta ett igen.
Så dessa tankar om har jag gjort det jag kan? Har jag inte satt ner foten i tid?
Vet att han måste vilja själv, men känslorna tar över förnuftet ibland, och då blir de funderingarna jättejobbig.

Skipper2
Alkohol överallt...

Grannen har varit bortrest så vi tog hand om posten. Som tack fick vi ett 6-pack starköl. Fint av grannen, så att säga, att överhuvudtaget ge nåt men klumpen i min mage växte lite. En annan barnfamilj kom över på middag och min man och pappan i den andra familjen drack öl efter öl efter öl. Ser det ut så här i alla familjer? Dricker de flesta för mycket? Bilder på instagram och facebook med småbarnsföräldrar som dricker vin, öl och drinkar. Har min man kanske rätt, att jag har en skev bild på alkohol? Är han kanske som många andra? Jag blir osäker...

Anthraxia
Nja...

Du har inte fel. Men på ett sätt har han lite rätt han med; många dricker alldeles för mycket. Men många dricker även mycket UTAN att ha problem med det - och hur orättvist det än är så KAN inte en alkohol-missbrukare dricka på det sättet.

Förringa inte din upplevelse här.

Tösabiten
Alkohol överallt

Jag håller med dig. Jag tvekar också på mig själv ibland. Är kanske min man som alla andra och bara dricker mycket? Hur vet man? Men jag tänker att när de ljuger, smyger och gömmer, då är det inte bra. Eller om de inte tar åt sig när man tycker det blir för mycket eller att drickandet sårar. När de inte lyssnar eller bryr sig. Då kanske det är ett probelm, eller?

Anxiete
Är det ett problem för dej

så är det ett problem för AB Familjen eller hur ? Tar han inte hänsyn till vad du känner så har ni ett problem oavsett mängd ! Tvivla inte på vad du känner 🌸

Fnurr
Intressant

att läsa här. Jag tänker precis på samma saker som du. Undrar ofta om det är jag själv som överreagerar. Funderar på om det är fel att vilja låta bli att bry sig. Tänker att det kanske är bäst om det får vara som det är så länge det inte spårar helt. Tänker att många dricker mer än det jag oroar mig för etc. Punkt efter punkt samma tankar. Har också såna minnen som med romflaskan och gömmor som gör att jag vet att det är fel.

Fnurr
Samlat några

1. En flaska portvin som jag skulle spara på skoj för att smaka på om många år försvann när jag var bortrest. Frågade var den var och fick svaret att hon inte rört den. Blev helt paff av en sån lögn. Kändes sjukt.

2. Kommer hem och allt är speedat, det fixas donas och pysslas. Kollar återvinningen och hittar vintetror ihopknölade i botten.

3. Vill få mig att vara med och dricka starksprit mitt på dagen som "kul grej".

4. Kommer hem, går upp på övervåningen för att vila. Kommer ner, luktar och somnar framför tvn.

etc

Sammantaget betyder det att alkoholen etsätter att kunna varva ner på naturligt sätt eller att kunna ha kul på naturligt sätt.

Fnurr
och

det är nog vanligt att folk dricker på tok för mycket så bara för att man vet några till som gör det måste det inte betyda att det är sunt. Min pappa och min frus pappa gör det garanterat. Det gör det lite svårare att hålla koll på vad som funkar och inte. Men det jag går mest på är inställningen till alkohol. Den används som medicin för att kunna nå tillstånd. Hos oss handlar det om att varva ned. En annan tanke är vad som är rimligt att göra för att få dricka. Stanna borta eftet jobbet, ge sig iväg i bilen för att få tag i, ringa någon (sin pappa) om den är på väg till landet och be honom ta med etc. Det är ett annat sätt att förhålla sig till alkohol som inte är sunt.

Anxiete
Fortsätter ....

Mina söners” Mintu” ( shot de drack ett tag) är slut... Nääää, jag har bara borstat tänderna 😇
”Jag går ut med hunden” runt hörnet låg en pizzeria.... hundstackarn fick inte gå så långt....
” Jag cyklar en runda måste ha luft” och sen när blev man berusad av friskluft ???
Både humoristiskt och patetiskt!!

Fnurr
Tänker på

var man själv drar gränsen och varför (hur mycket man är beredd att anstränga sig för att få).

Om jag leker med tanken på att jag skulle velat köpa vin en fredag men av någon anledning glömt så skulle jag poppa popcorn och dricka saft, te, juice eller läsk (om man har lite tur och det fanns). Min fru skulle utan tvekan gett sig ut igen med bil eller buss och fixat en flaska.

Adde
Jag är

en alkoholist som idag är nykter för min egen skull.

Trots att jag tillhör "andra" sidan men även delägare i företaget "Familjen AB" så känns allt, precis allt, igen som ni beskriver här.

Det där om "riskbruk" är ett väldigt, i mina ögon, svamligt uttryck. Jag som aktiv alkoholist tar tacksamt emot den "diagnosen" för den innebär ofta att det är tillåtet att dricka "kontrollerat". Vilket är ren dynga. Som många av er redan upptäckt så använder jag det begreppet till att utveckla mina kunskaper i smygdrickandet för det har för stunden blivit lugnt hos min medberoende.

Den första tanken/känslan hos er anhöriga/medberoende om att jag dricker för mycket är alltid rätt !! Ni har störst kunskap om er alkis och känner att nåt är fel. Tragiskt nog går många anhöriga jämna steg med sin alkis och utvecklar medberoendesjukdomen till fullo och det är så svårt att se det själv. Alla undanflykter och lögner ni beskriver här är också mina lögner och undanflykter. Vid ett tillfälle var jag så full att jag hade svårt att stå rakt men ändå blånekade jag när jag fick frågan om jag druckit. Inte så smart men skyddet för alkoholen var starkare än sanningen.

Barn tar redan vid tidig ålder skada av att en förälder dricker. Vid undersökningar ser man att vart femte barn har föräldrar med beroendeproblem. Mina barn, som nu är vuxna, har båda sviter av mitt drickande. Den yngre lite mindre eftersom hon direkt efter min behandling fick gå en sk "Ungdomsvecka" där hon lärde sig vad/hur hennes roll i beroendefamiljen ser ut.
Den äldre tvärvägrade all form av hjälp vilket fått stora konsekvenser i hans vuxna liv. Han följer schemat som en obehandlad medberoende får i allt utom att, än så länge, inte döva sin smärta med alkohol/droger.

https://www.drugsmart.com/fakta/missbruk-i-familjen/

Missbruksfamiljen utvecklar olika roller, min dotter var Tapetblomman och sonen Clownen. Om ni tänker på en barnleksak som är som en mobil, dvs en grej som hängs upp med olika figurer som hänger i balans, så inser ni vad som händer när det sker en rubbning ( ta bort en figur) i det systemet. Den rubbningen uppstår i familjen när alkisen helt plötsligt bestämmer sig för att ändra livsstil och bli nykter. Från att ha varit familjens gemensamma "fiende" så blir det ett vakuum.
Som alkoholist känner jag igen andra alkoholister innan de ens öppnat munnen eller ens tagit första glaset. Våra beteenden är så fruktansvärt lika så vi skulle kunna vara tvillingar. Så är det även med de som är medberoende, vi har i mångt och mycket samma beteenden. Dock är det betydligt svårare att känna igen en medberoende som fått hjälp och som jobbat med sig själv för att komma ur sin sjukdom.

Både beroende och medberoende har egna val att göra i livet. Jag kan välja att sluta dricka och medberoende kan lyssna på de första varningssignalerna och ta sitt beslut med ledning av det. MEN....svårigheten är att lära de som är på väg att bli medberoende att lyssna till sin egen magkänsla !! Jag vet inte vilket som är jobbigast : Att se en alkis kröka sig till döds eller se en medberoende bli fysiskt sjuk av oro för att de inte kan lyssna på sitt eget inre.

http://www.accentmagasin.se/missbruk/gomda-bakom-rollerna/

Bli riktiga egoister och gör bra saker för er egen skull !!

Anxiete
Åh Adde

Så fruktansvärt bra skrivet , tack !

Nurture
Pling !

Ja, Adde, när jag såg kvinnan bakom mej i kön på systembolaget med en halva gin på PET och en 25 cl tetra vittvin då kände jag igen mej själv och visste med en gång. Man gör ju det. Och man skall inte lura sej själv och tro att familjen inte fattar. Det gör de.

Tack för ditt kloka inlägg. Sorry om detta blev ett ’trådkap’ !

Sidor