Jag är klar.

682 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Studenten
Tisdag

Missuppfatta mig rätt här, men saker känns lite meningslöst. Jag är inte deprimerad eller liknande, men det är första gången jag inte har något syfte i min vardag.
Saker känns övermäktiga..? Försöker hitta order för känslan men den är svårplacerad.

Vart vill jag i mitt liv? Vad vill jag verkligen verkligen göra? Jag har ju all tid just nu. Vill jag börja plugga igen? Börja en helt ny karriär? Vidareutveckla mig inom samma bransch? jag vet faktiskt inte.

Ödet vart ska jag?
Vad är meningen med detta?
Eller är det meningslöst?

Det känns konstigt att inte tillhöra ett sammanhang. Det känns konstigt att inte ha kvar det jag kämpat för, att de ryckts bort på ett dygn. Det känns konstigt att på något vis hamna i limbo.

Jag känner att mitt självförtroende fått sig en törn och det påverkar min tro på min egna förmåga i arbetslivet. Väl medveten om att detta inte är sant. Jag är
Kompetent, dock vacklar jag när jag tänker på framtiden. En liten rädsla gror i bakhuvudet. Vad kan jag göra för att komma över den rädslan? Söka nya jobb? Kanske. Men jag är inte redo. Vill inte hoppa in i något förhastat.

Vad ska jag göra med all min tid för att själv skapa mening med min tillvaro just nu när inget är som det någonsin tidigare varit?

fridens 🌲

Studenten
Also

Orimligt nervös för forumträffen 🙈

FinaLisa
Hej Studenten🤗

Kanske du kan hoppa in på någon rolig kurs några veckor? Hitta ett nytt tillfälligt sammanhang och få lite nya kunskaper?
Det finns hur mycket som helst att lära sig😊
Så kul och spännande det ska bli att ses på lördag! 🤗
Kram 💚

Studenten
Finalisa!

Jaaaaa ^^ jag sitter och kollar runt lite på diverse saker :D kanske dags att ta detta där körkortet äntligen?

Sjukt spännande att ses. Jag är jätte nervös... 🙈
Kram❤️

Studenten
Vaknade sjuk

Kommer inte kunna närvara vid träffen idag, men det kanske kommer en till sommaren? 🙏

Studenten
fritiden

Jag har nu tagit beslutet att be om ett lån på banken för att kunna finansiera mitt körkort. Känns som en rimlig sak att göra på betald fritid, om inte nu när annars lixom? Så jag hoppas det går igenom. Om det går igenom tänker jag boka en intensivutbuildning. Vet dock ej om jag tänker göra det här i Sthlm eller i en annan mindre ort. Kanske enklare att vara borta och endast fokusera på det. Vi får se :)
Är fortfarande sjuk och halsen rosslar som fan. Har inte tränat på evigheter känns det som och motivationen till att gå ut och röra mig är låg.
Men till helgen har jag och Mrniceguy bokat en helg helt dedikerad till mys och vandring högt upp i Sverige. Blir väldigt kul. Ser fram emot att sitta framför öppenbrasa och vara mör i kroppen efter vandringen. Tänker nog laga något riktigt gott till oss också. Hoppas bara denna bajsförkylnigen lägger sig snart.
Mår väl ganska bra psykiskt ändå, om än lite uttråkad. Men det är typ standard. Tittade ut lite på nya jobb och blev bara ledsen, så tiden är inte mogen ännu.

Men nu ska jag nog tvinga ut mig och vovven på långpromenad ändå, fööööööör det är bra för mig. Sen ska jag iväg på fika med väninna och jag behöver köpa nya jeans. Förstår inte varför jeans mer i regel än undantag alltid spricker under ena röven. #livetsomkvinna antar jag.
Alkohol ligger långt bort på listan, men tankarna om att dricka rött till helgen finns där. Kanske alltid kommer vara såhär? att tanken om vin trillar förbi när det är dags för något festligare? Well en tanke är en tanke är en tanke, inte verklighet. Jag har fortfarande alltid ett val att agera på min tanke eller inte, och jag är inte mina tankar, jag är det jag gör av mina tankar.

Nu promenix med vovvsing.
Fridens!

Studenten
Jag är stolt över mig själv

Jag är stolt över mig själv. Jag är stot över hur jag hanterar kriser. Jag är stolt att jag vågar ge mig på nya saker. Jag är stolt över att jag inte ramlar ner i ett hål och självdör. Jag är stolt över mig själv som nu, fasten det är riktigt jobbigt valt att gå i från mrniceguy.
I tisdags packade jag ihop mina saker från hans lägenhet och tog en Uber hem.
Det räcker nu, jag behöver vara själv. Jag tänker bespara er allt som hänt, för jag har inte varit transperent och mer eller mindre bara berättat om det positiva. För någonstans hoppades jag på att han skulle förändras. Förändras till det han sa han att han lovade, flera gånger. Jag borde ha gått vid första slaget. eller egentligen borde jag ha gått långt innan det. Men jag tappade mig fast. Rädd för ensamheten. rädd för... livet?
Jag har gått tillbaka så många gånger till honom nu, efter varje bråk har jag förlåtit och litat på honom. varför?

Jag kan inte förändra honom.
Jag kan dock utvecklas i mig själv.

Nu med lite distans (ja ifall 72h) utan kommunikation mer än hans snälla och ledsna meddelanden till mig på messenger, så funderar jag på mitt egna beteende. Varför dras jag till män som inte är snälla? är jag lättmanipulerad? tror jag inte att jag förtjänar mer? är det något fel på mig? Är jag felet? får jag dem att bli sådär? sådär... galna?

Mitt inre säger skriker nej. det är inte mitt fel. Jag förtjänar bättre, men jag tror att i min rädsla för ensamheten så låter jag det gå. Jag pushar mina gränser och mitt, tyvärr, empatiska jag ser förbi svärtan i dem. Förklarar varför de är som dem är för mig och för vänner och familj, stöttar och förlåter. Härdar, och lever för de goda stunderna. För de goda stunderna finns ju också. såklart.

Går jag tillbaka denna gången så kommer jag inte förlåta mig själv. Min egna tillit till mig själv försvinner lite för varje gång, vem är jag ens om jag inte kan lita på mig?

Jag lever I ett vacuum från arbetslivet och nu från livet i tvåsamhet. Utan direkt samhörighet till någon eller något. Men jag känner mig inte ensam. jag känner en frihet. För solen skiner och jag har förmågan att trösta mig själv med snälla ord. Jag vet att jag kommer klara detta också, och därför är jag stolt över mig själv.
Nu ska jag gå och simma, och i kväll blir det ännu en bok hemma i soffan. I mitt hem, mitt vackra trygga hem.

Fridens!

Li-Lo
Hej Studenten

Det låter som att ett viktigt och klokt steg är taget. Våld i nära relationer sker ofta bakom lyckta dörrar och det kan vara svårt att ta sig ur en sådan relation. Det kräver ofta en stor ansträngning och innebär anspänning. Om jag har uppfattat dig rätt reflekterar du en hel del kring hur det varit för dig i relationer. Än viktigare, du funderar på hur det kan vara för dig och vad du kan behöva för att rikta din omtänksamhet och klokskap inåt. Din empati, att förstå någon annan, är nu fokuserad på dig. Den integritet du visar genom att skriva ” Jag tänker bespara er allt som hänt” är ett fint exempel på att du tar hand om dig.
I allvaret och i vetskapen att du har förmåga att klara dig själv och känner frihet så väcks en impuls i mig att fråga:

Om du skulle behöva hjälp i den här processen vart tror du att du skulle vända dig?

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Studenten
Tjena Li-Lo!

Kul med en kommentar, var inte riktigt beredd på det 😅
Tack för din reflektion och sammanfattning av mitt tidigare inlägg. Jag har kollat och läst och diskuterat mycket med min mamma och med nära vänner kring hans val av beteenden i vissa situationer. Jag såg att kvinnofridslsinjen fanns, men känner inte att jag är så mindfucked eller rädd för honom för att ta yttre hjälp från utomstående.
Jag känner mig trygg med det säkerhetsnät som jag har i mig själv. Men det är sjukt bra att det finns. Skulle det vara så att han skulle fucka ur totalt (vilket jag inte tror) så har jag redan varit i kontakt med polisen tidigare angående honom, så det finns förhoppningsvis någon typ av notering hos dem också.

Ibland känns det som att jag överdriver allt, och ibland känns det som att jag underdriver. Men det enda rätta som finns är ju faktiskt svart på vitt kring vad han gjort och inte gjort och hur jag känner. Det är ju min sanning och min verklighet.
Visst går jag i tankarna att "jag slog ju honom också" eller "det var jag som startade det" (aka det är mitt fel). Men det är ju inte det, och ja jag slog tillbaka. Bara där har vi en stor gräns som passerats. Slag ska inte ens förekomma.Inte ens lite. Det ska inte behöva gå så långt. Det ska inte gå så långt. Men just slag är inte det som jag stör mig på, jag kanske är immun? avtrubbad? Negligerar?
Det som bekymrar mig är det psykiska. När jag ändrar på mig. När jag sakta anpassar mig.
För jag är en stark kvinna, och slår någon mig slår jag tillbaka. Hårt.
Men när någon slår mig i psykiskt, så tar jag bara emot.
Där har vi problemet.
Där har jag mitt problem.
Ändock belyst detta för er och därför för mig själv att arbeta med :)
Vilket är bra. Första steget är ju erkännandet and all that jazz.

Helt ärligt har jag inte skrivit med honom sedan jag tog beslutet, mer än att han behöver backa. För han fortsatte skriva och förklara. Misstänker att han är desperat. Men jag vacklar inte. Jag behöver boka in en dag med honom och göra slut slut. Det är inte mer än rätt.
Denna pausen med distansen från honom har varit oerhört kraftfull och läkande.
Jag går på en del promenader i skogen och vid havet. Skriver i min dagbok. Läser böcker och hänger med vovven. Igår lyssnade jag på en podd om hjärnhälsa och beteendeförändringar. Jag växer och känner mig nyfiken på vem jag är när jag bara är jag. Rädslan för ensamheten finns inte riktigt. Jag vet inte vad jag varit så rädd för?

Kanske har denna pausen från arbetslivet verkligen kommit av en anledning? För jag känner frid. Jag skapar mig ett lugn i min vardag, en läkande process. När jag tänker efter har jag inte haft det såhär stressfritt någonsin. Kanske när jag var barn? Men inte sedan högstadiet har jag haft möjligheten till att bara sitta i tystnaden utan att jaga eller fly från något, och vara lugn. Genuint lugn och trygg.

Jag hatar ordet tacksamhet för det låter så pretentiöst (hehe!).
Men jag känner en sådan oerhörd tacksamhet för detta. För gåvan som jag ändå fått att få landa i lugnet.

Så tack ödet! din jävla lurifax.
Jag förstår mig inte alltid på vad som händer eller varför.
Men jag är trygg på att jag kommer hamna precis exakt där jag ska vara utifrån det jag behöver.
(tack igen för min lägenhet, och tryggheten som kom med den ❤️)

Fridens!
och ta hand om er <3

FinaLisa
Heja dig Studenten🙋🤗💗

Du känns stabilare än någonsin och jag önskar dig all lycka 🍀
Kram 🧡

mulletant
Känns fint att läsa hur du har det nu Studenten

Det känns som du har gjort en lång resa sen du började skriva här, och att du landat helt rätt! / mt

Sisyfos
Hälsning

Hur går det studenten?
Länge sedan du skrev nåt i din tråd.

Studenten
Orimligt glad

Hej Sisyfos! Tack för din hälsning, den gjorde mig överraskande glad. Hur mår du? ☀️

Jag mår väl okej i det stora hela. Covid påverkar mig lika mycket som det påverkar alla i världen. Men jag bor ju i Stockholm, så det är lite läskigt att se förändringen. Saknar och ber till ödet att denna pandemin och annalkande samhällskrach kommer gå relativt snabbt över. Jag saknar det vanliga.

Jag var i några nya jobbprocesser men de är pausade. situationen med mitt arbete är infekterat, fackförbundet är nu involverat och jag har min egna ombudsman. Så det är ganska mycket oro och stress överlag. Mest stress och oro över ekonomin i framtiden.

Jag har klarat av svåra situationer förr. Jag klarar av detta med (försöker jag intala mig, men det är svårt och min chef spelar så otroligt fult och elakt :/ ).
Igår kväll var första gången jag bad högt till universum om att snälla snäll snälla låt mig få komma ifrån den arbetsplatsen nu, och snälla låt mig få en ekonomisk buffert så jag klarar mig i arbetsmarknaden ett tag framåt🙏
Nu finns det i print också.

Det jag hittar energi i är att solen börjar komma tillbaka ordentligt och min familj har fortfarande hälsan i behåll. Min mamma är i riskgrupp, och jag är inte helt hundra på att hon skulle fixa det. Så jag är tacksam för att alla är vid liv och försöker sitta still i båten med is i magen.

This too shall pass!
Fridens ☀️

Studenten
Och

Jag skulle ljuga om jag inte bara vill slänga in handduken och dricka mig hutlös och orimligt onykter för att få en jävla paus i medvetandet. Men jag gör det inte. Jag.gör.det.inte.

Det skulle inte hjälpa mig och på något vis förlorar jag då.
Hänger med vovven och skogen och Netflix och nya matlagningsrecept istället.

☀️

Sisyfos
Hej Studenten!

Hej Studenten!

Jag mår bra i denna konstiga tid. Dricker inte så ofta. Läser härinne, men skriver rätt sällan. Din tråd gillar jag extra mycket. Det är inte så många kvar som har funnits med länge. Det finns många nya som jag läser också men eftersom jag inte är så aktiv själv så har jag ibland lite svårt att hålla isär livshistorierna, och vem som skrivit vad trots att jag tycker att de är intressanta.

Skönt att höra att du har det ok du också. En tid för reflektion för oss alla om vad som är viktigt kanske.
Delar din känsla av att man önskar att allt blir som vanligt snart, man går och väntar på att något ska gå över.
Sen förstår jag att det är en jäkligt svår tid att inte ha något jobb eller att jobbet är osäkert. Men du har helt rätt i att alkohol är sämsta lösningen på det problemet. Man blir för slö och för dum för att faktiskt vara kreativ.

Och det är väl precis det som är viktigt, att nära och kära får vara friska, att må bra och så lite god mat på det. Hitta andra sätt att umgås, lite tråkigt men funkar. Jag vill slå ett slag för SvtPlay. Det finns en guldgruva av repriser i arkivet. Långsamma serier, timmesavsnitt, fantastiska program, Känns som ren terapi i vår stressiga värld.
💐 till dig!

Studenten
Hjärnstillhet

Kanske inte den man eftersträvar i mindullness och yoga direkt. Grönt te och chiabowls. Tidiga mornar med tacksamhet och soluppgång med händerna tätt mot varandra framför bröstet. Nej.
Men visst har jag händerna knutna mot bröstet. De ligger tätt intill mig där jag ligger på golvet i fosterställning. Och jag ber.
Just där och då försöker jag minnas allt jag lärt mig tidigare, andas i fyrkant Ella . Andas. Andas. Andas. In. Andas ut. Knyter mina händer så knogarna vitnar. Andas Ella. Ssssh sssssh ”jag har dig” det är ingen fara. En lugnande inte monolog. Jag hör min egna lugnande röst, eller så är det mammas. Men något i mitt huvud säger till mig att andas. Så jag andas.

Jag orkar ingenting. Känner mig patetisk som hamnar här igen. Hur länge ska man orka vara stark egentligen?

Det började i januari. Jag har varit stark i flera månader. Igenom hans ord och lena tunga har jag varit stark. Jag har inte behövt höra hans röst i telefon sedan fackförbundet tog över. De är ett litet team som arbetar mot honom nu. Vad jag vet så är han lika hotfull mot dem som han var mot mig. Vafan hände egentligen?
Varför.just.mig.ödet?.... varför?

Jag kryper ihop hårdare. Ser mig själv utifrån.
Stackars sate.
Sen dör orden ut, igen.
Hjärnan blir sådär fluffig igen där inga ord kommer fram. Där endast allt och inget finns samtidigt, som i en tyst destruktiv dans. Ett vacuum. En tystnad och en panik. En ångestattack där inget utan jag själv kan klappa mig på pannan och säga att det löser sig. Trotts det att jag vet att det är en lögn. Så lugnar det mig och jag andas igen. Utmattad.
Han vägrar låta mig gå. Varför köper han inte bara ut mig om jag är så värdelös som han utan ord kommunicerar?
Fackförbundet säger att han gjort det till en principsak, en personlig vandetta i ett samhälle där han inte längre har någon kontroll. Läkaren säger att jag visar indikationer på svår depression. Han säger att jag behöver komma tillbaka, in igen. ”Stirra på en vägg” 8-17. Vem fan säger så?...

Snälla ödet inte igen.
Karma, vad har jag gjort dig?
Jag ber om ursäkt. Snälla låt mig vara.
Jag älskade ju mitt jobb.

Andas. Ella bara andas.

Studenten
Livet och TW

Så han gav mig en utväg vid 14:00 och allt var kart. Mitt fackförbund och jag gav klartecken trotts att det inte var en bra deal. Jag vill bara komma ifrån. Friheten. Känslan av att allt är okej. Sen, 2,7h senare ångrade han sig från allt. Han ångrade sig. Vem gör så?

Jag är onykter sorry. Och jag tänker nog faktiskt vara det ett tag. Fuck it, jag orkar inte delea med detta. Varför skulle jag?

Då får dem ta in mig på rehab. Orkar inte.

Jag.orkar.inte.mer.
(Inte suicidal)

Fridens 🧄

Vinäger
Finaste Studenten

Vad det gör ont att läsa dina senaste inlägg. Beskrivningen av panikångestattacken skär rakt in. Tycker att du fått utstå så mycket mer än vad någon ska behöva.

Tänker också att det är extra sårbart när det är jobbrelaterat. Arbetet är ju nödvändigt för de allra flesta, vi behöver en inkomst. Dessutom kan jobbet vara en plats att komma undan annat i livet. Det känns som om du inte har någonstans att vara fredad.

Detta har pågått länge. Dessutom i en högst orolig tid överlag. Förstår om du känner att du inte riktigt orkar.

Hur ser det ut för dig rent praktiskt nu?

Att du har druckit just nu är förstås ingen fara, men försök att bromsa. Även om jag förstår din känsla av uppgivenhet kommer du att kunna hantera situationen mycket bättre nykter. Och du, panikattackerna förstärks tyvärr av alkohol. Både i antal och intensitet.

Skickar massor av varma kramar. Du har ju känts lite som min forumdotter, så det är extra tungt när du mår så här dåligt. Tack för att du skrev till orden "inte suicidal.

Ta hand om dig! 💗

Sofia
Ta hand om dig

Åh Studenten, vad tråkigt att höra om det som hänt dig den senaste tiden. Att få närma dig friheten och förbereda sig på att lämna den destruktiva arbetssituation som du har haft, för att sedan bara några timmar senare få mattan undanryckt under fötterna igen... Du som har kämpat och byggt upp så mycket styrka den här våren och med en stabil och lugn relation till alkohol dessutom. Du har på ett imponerande sätt tagit dig igenom många kriser i ditt liv och nu många på kort tid. Du lämnade en destruktiv relation tidigare i år och jag fick intrycket att du tog chansen att växa och läka efter allt det som hänt, samtidigt som det här med arbetet pågick. Mitt i stormens öga har du hittat saker att hämta energi ifrån - solen, familjen som fortfarande har hälsan, långpromenader med hunden längs vattnet, skrivande och läsande m.m. Hoppas att du hittar tillbaka till dina strategier som du tidigare har använt för att bygga upp din styrka igen och att du lyckas bryta de uppgivna tankarna och de som vill fortsätta döva med alkohol.
Stort tack för din omtanke om oss som läser, att du skrev ut att du inte har för avsikt att skada dig själv.
Varma hälsningar med hopp om att det ska lösa sig för dig på det allra bästa sättet,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Sisyfos
Håll ut!

Vill klappa dig på pannan och säga att allt blir bra, för det blir det.
Tror att du har en av de stormigaste trådarna härinne och du har klarat så många mycket svåra situationer så det går inte att inte vara imponerad av den kraft du visar. Du har det inom dig. Du bara har det!
Du är inte och kommer inte heller att vara en slav under alkoholen, men sluta direkt nu i alla fall. Vi vet ju att det bara hjälper en kort, kort stund och sen är det skit.
Vem gör så, skriver du... ja, sånt gör personer som saknar empati. Han är att beklaga, att leva på att skada andra kan inte göra någon människa lycklig. Men du kan resa dig igen. Det måste finnas en väg ut för dig och du har en sällsam kraft, ser åtminstone ut så här i din tråd. Önskar att jag kunde göra nåt mer, men det får bli cyberkramar. Och ja, instämmer med de andra, bra att du klargjorde att det inte var fara för ditt liv.

Studenten
Tack

Tack så galet mycket för era fina inlägg❤️
Stormen gick över igen, exmannen fick komma och hämta vovven för jag kände att jag inte kunde ta hand om mig, då kan jag inte ta hand om min bäbis heller. Ringde efter hjälp på en vän kom över och vi tittade på walking dead. Blev orimligt full och däckade på golvet. Men ringde någonstans innan det till läkare och förklarade min situation igen. De kommer behöva förlänga min sjukskrivning, det är det jag är mest orolig över. Att de inte gör det. Vi får se.

Nu är jag bakfull och har ångestpåslag i kroppen, men förstår att det är från vodkan igår lixom.
Ni har helt rätt i era inlägg. Det blir inte bättre av att förhöja sin promille i kroppen. Så jag går nog faktiskt och häller ut resterande.

Ni gav mig styrka och för det är jag oerhört tacksam, tack ❤️

Fridens ☀️

Studenten
Borta

Tog ett djupt andetag och så hällde jag ut allt. Kändes som att jag tog tillbaka kontrollen igen. En liten vinst ändå 🤜🤛

Studenten
Tack igen

Läste om era inlägg igen, det är väldigt tröstande och styrkeingivande. Ibland är detta forumet magiskt. Tack för att ni finns och bryr er. Det lyser igenom.

God natt ❤️

Vinäger
Wow

Åh, vad glad jag blir. Att du lyckades hälla ut. Hoppas du orkar hålla ut och hålla i.

Du ska veta att du finns i mina tankar. 💗

Kram

Studenten
Och ni i mina

Håller mig nykter och står ut i känslan 🤜🤛
Nu vet jag ju (igen) vad som händer om jag dricker för flykt. Så försöker se hela händelseförloppet i huvudet innan det händer. Blir mycket lättare att säga tack, men nej tack. Vill inte.
Jag orkar inte må dåligt, men jag orkar verkligen INTE att må dåligt på grund av alkoholen också. Den delen kan jag ju faktiskt välja själv.

Sen hade jag ju varit en hycklare omjag hade sagt att det är enkelt. För det är inte enkelt. Hade varit sjukt mycket enklare att typ bara skita i allt och bli ett offer för... ja allt? Alkohol inkluderat.

Lite har jag förhoppningsvis lärt mig igenom åren. Och inget, absolut inget blir bättre att hantera psykisk ohälsa med alkohol som självmedicinering. Kanske för andra (antagligen inte), men absolut inte för mig. Jag blir sjukare. Mina tankar blir giftiga och jag blir Ibland farlig för mig själv. Det sker någon typ av beteendeförändring och det stabila jag har i mig får mindre mandat. Det mina damer och herrar, det är läskigt.
Inte så konstigt egentligen eftersom alkohol är ett gift.
Nu denna gången så steg min promille så snabbt och jag är inte van vid det, så jag kunde inte röra mig lixom. Kollapsade till slut, blev dock istället fast med mina egna tankar. För de jäklarna blev inte tystare bara mörkare 😅 Alkohol är verkligen den sämsta jäkla flykten från ångest. Nästan lite tragikomiskt, och jag blir lite lätt road när jag idag kan se det utifrån kring hur patetiskt det egentligen var. Nu är patetiskt ett ganska värdeladdat ord, Men jag hoppas ni förstår hur jag menar. Man får skratta eller gråta, och humor har räddat mig så många gånger. Så jag väljer att se det allvarliga men ändå det tragikomiska i det.

Dock känner jag igen tankebanorna som kommer mer och mer nu desto sämre jag mår. Och de skrämmer mig också. Nu är åter igen en tanke bara en tanke och vi alla kan välja vårt beteende och handling av tanken oftast. Om vi är medvetna om dem, och orkar stå ut och acceptera känslan/tanken.

Jag minns att förr förra sommaren när jag mådde riktigt dåligt sist så gick jag ofta ut och sprang vid ångest. Kanske borde börja ta tag i den strategin igen. För den hjälpte bra.
Det jag gör nu är väl inte dåligt men jag tror inte jag mår bättre av att bara sitta inne och andas igenom ångesten. Men så var det ju detta med orken också. Jag orkar inte gå ut. Men jag borde. Kanske kan börja lätt med att gå promenader istället vid ångest. Bara jag gör något självläkande istället för att bli mer apatisk (eller destruktiv).

Haft mycket ångest i kroppen idag också. Väldigt mycket för att vara ärlig. Det tror jag ifs är inför morgondagen och det faktum att jag rent krasst eventuellt behöver sitta själv på ett kontor i övermorgon med en Vansinnig Och kontrollerande chef vakandes över mig. Alltså... det kommer ju inte gå? Eller? 😩 Blir yr i hela kroppen av att bara tänka på det.

Men det är då och nu är nu. Skapar bara massa katastroftankar när jag tänker på det, så det gör mig inte väl. Vad kan jag göra idag istället för att få mig på rätt sida vägen? Starta med en dusch kanske? Det får det bli. Det var länge sedan.
Basala behov behöver prio. Dusch är en av dem. Så nu går jag och duschar istället.

Ta hand om er och kom ihåg att alkohol är aldrig (aldrig aldrig aldrig) lösningen på något. Aldrig.

Fridens ❤️

Sisyfos
Strategier

Skönt att det låter lite bättre. Ja, jag kan inte heller låta bli att dra på smilbanden åt alkohol som strategi för att må bra - att du inte fick tyst på dina tankar. Tragikomiskt och väldigt, väldigt sorgligt. Det är bra med sådana insikter tror jag. Tror det är en bra strategi att promenera dig ur det här. Lyssna lite på Anders Hansen så får du en förklaring också. Eller måla nåt, sticka. Monotona rörelser. Det läker en orolig själ så mycket bättre än alkohol.

Studenten
Helt rätt

Anders Hansen är superbra. Sett både dokumentären och läst hans bok 👌

Fick förlängd sjukskrivning i en vecka för Corona och inte för mig som person. De kan inte sjukskriva psykisk ohälsa över en app. Vilket jag kan förstå. Fick order om att höra av mig till vårdcentral, så det gjorde jag. Fick prata med en psykolog över video och grät mig igenom hela samtalet.
Sen ringde de tillbaka och sa att jag inte får läkarkontakt eftersom mitt mående är på grund av arbetsmiljö. De sa att jag ska gå tillbaka på måndag... så jag tänkte att nu är det lixom kört. Hej psykakuten! Skrek i en kudde, länge sedan jag skrek rätt ut i luften. Det var ifs väldigt skönt att lätta på trycket genom att skrika ut ångest. Tips.

Sen reste jag mig ur hålet och tänkte att nej. Jag förtjänar att träffa en läkare. Jag behöver en ordentlig utredning på mitt mående. De ska lyssna på mig. Så jag sa nej. Mailade tillbaka att det är
Mitt mående som jag är orolig för. Att jag varit där förut, att jag känner igen mina tankar och beteendemönster. Att jag behöver hjälp. Sen ringde jag en till doktor och han hänvisade tillbaka till vårdcentralen...

De ska ta upp mitt ”ärende” på dagens rond igen. Annars är det faktiskt bara för mig att pallra mig till psykakuten för att få prata med en läkare fysiskt. Vilket suger så hårt och jag vill verkligen inte behöva vara där.

Tur att man är en envis jävel.
Ska jag behöva bryta ett ben för att bli lyssnad på?... ska jag behöva hota om att ta livet av mig för att få leva? Så mycket oklart.
Tänker nog byta namn till murphy.

Är vid gott mod ändå. Eller relativt. Bättre än igår. Kunde inte sova i natt. Håller mig ifrån alkoholen iallafall. 🤜🤛

Fridens ☀️

Studenten
vet inte riktigt om jag borde skratta men det gör jag

Fick ett mail från chefen att jag är förbjuden att prata om mitt mående med någon annan än honom.. Detta efter att jag vänt mig till HR kring nuvarande situation. För jag misstänker att hen inte vet vad som pågår.
Vi ska ju vända oss till HR om något är knas. herreguuuuud XD

Någon som vill göra en spansk dramashow med mig? Vi kan ta inspo från real life. Ingen? nehepp ;)

Dagen fortsätter. Nu ska jag spela dataspel istället. Sökt lite jobb också och faktiskt kommit utanför dörren idag. Känner mig oväntat hoppfull. Kanske bara accepterat hur lite jag kan påverka mitt egna liv för tillfället. Vilket som verkar det fungera. Adiiiiooooz amigoz ay ay aaaay!

fridens ^^

Honungsblomman
Vill bara visa att jag läst dina senaste inlägg här...

...och är på liknande plats i livet gällande läkarsnurr och stöd kring mående. Är sjukskriven för förkylningssympton, men också med dåligt mående skapat av min arbetsmiljö. Läkaren på vårdcentralen bad mig göra Coronaprov, vilket jag gjorde idag. Om det är negativt (troligtvis), så vill han möta upp mig för att prata "öga mot öga". "Jag vill se dig för att göra en bedömning om ev. sjukskrivning".
Hoppas att allt reder sig för oss och att vi snart kan skymta land vid fören på vår gungande livsbåt på livets vatten. (Typ).

Kram

Studenten
Honungsblomman

Åh som jag skickar all styrka och allt ljus till dig som jag möjligtvis kan! Hejar på dig från avstånd. Du kommer klara detta. Var snäll mot dig själv och försök ta så mycket stöd du kan fån din omgivning som du kan <3
Du får gärna hålla mig uppdaterad om du vill? Jag läser/kommenterar sällan andras trådar, pga håller mig på mitt hörn. This is my dagboks sida lixom, med smarta inputs från kloka människor! Bamsekram tillbaka ⭐️

Sidor