Första dagen på resten utav mitt liv

1504 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Andrahalvlek
Ja, kanske

Sex små böcker med dagliga reflektioner borde räcka 🤔 Kanske.

Kram 🐘

NilsA
Bli nykter

Jag har tänkt att försöka bli nykter. Har försökt tidigare men hoppas att detta kan ge stöd och få mig att lyckas denna gång. Dricker inte så ofta ca 1 gång i månaden men när jag väl börjar dricka kan jag aldrig sluta och gör saker jag skäms för och ångrar djupt.

Igår var samma visa skulle egentligen inte dricka alls men blev en öl med maten och kompisarna och sen rullade det på till små timmarna. Har ångest idag men är åtminstone glad att jag inte har några minnesluckor denna gång.

Dock är mitt drickande som rysk roulette och jag har egentligen haft tur som inte råkat mer illa ut än vad jag gjort på fyllan och måste verkligen ta denna chans innan nåt riktigt allvarligt inträffar. Att jag gör nåt olagligt som ställer till det eller skadar mig när jag inte har kontroll eller hamnar i riskabla sammanhang :(

Egentligen tycker jag inte det är särskilt roligt att festa längre och jag får inte ut nåt av det, annat än pinsamheter som att bli utslängda sabba relationer med folk osv. Mitt största problem är att jag lätt faller för det sociala trycket. Funderar på att helt undvika restaurangbesök och liknande då det nästan alltid varit i sådana situationer som jag druckit fast jag egentligen bestämt att jag inte ska. Åtminstone för en tid framöver tills jag känner mig mer stabil i att inte dricka. Köper aldrig alkohol på systemet och går aldrig på några hemmafester längre heller

Ska försöka återkoppla hur det går veckovis , mest för min egen skull egentligen hoppas det ska motivera mig och fungera som en påminnelse. Det knäppa är att jag lyckats sluta dricka när jag är i min hemstad (bor i Göteborg) nu , samt med släktingar och syskon, vilket jag hade en vana att göra. Tror det blivit som en social spärr att göra det i dessa sammanhang så måste bara få det samma att gälla när jag är på ”hemaplan” kan tillägga att jag egentligen ogillar att bo i en storstad något som förstärks av svårigheten att undvika utelivet.
/Nils

Femina
Ambivalent 🤔

Idag fyller min man 58 år. Senaste dagarna har jag känt ett stort motstånd att ge honom nånting öht. Så häromdagen slog mig en tanke om varför? Jo, jag har redan gett honom 26 år av mitt liv och två vackra barn. Nu har jag inget mer att ge... 😪

Kristallklart! Sorgligt, ja visst. Mycket sorgligt t o m. Men dit har vi kommit efter alla dessa år.

Men sen kom jag på att jag ber ju Gud, morgon och kväll, om att få vara till nytta & glädje för mina medmänniskor. Och han är ju också en medmänniska... Så det blev en kompromiss. Jag har köpt en enkel blombukett, ett kort och en liten chokladask som han gillar. Inga rosor, inget gulligt kort med nallar eller hjärtan på och jag skrev "grattis (hans namn)" istället för "grattis älskling". Det känns helt ok. Jag vill ju inte strunta i honom men det är en klar markering från min sida.

Tveksamt ifall han ens märker nåt. Han kommer strax hem från jobbet och då springer han, i vanlig ordning, direkt till vinet i kylskåpet. Sen är han nöjd. Så får det bli. 🙏

Femina
Måndagsmöte

Åkte med Pelle till veterinären imorse. Dags för kastrering. Jag hann sakna honom trots att jag hämtade honom igen, sex timmar senare... 🐈

Ikväll kom min vän med på måndagsmötet. Det var trevligt. Då hann vi umgås lite och han kunde, för en gångs skull, bara vara med på ett fint möte utan att behöva göra något mer än att vara där. Lite nyttigt för honom att bara få komma och slappna av. Jag tycker väldigt mycket om honom. Han har blivit min bästa vän. 🙏

Femina
Nytta & Glädje 🌿

🚘
Idag har jag fått vara till både nytta & glädje igen genom att hjälpa min svärmor. Vi var på fotvården igen och jag handlade åt henne.

Pelle får stanna inne några dagar nu efter kastreringen. Behöver jag nämna att det är inte populärt? Om man ändå kunde kommunicera med djuren... Det skulle verkligen underlätta! 🐈

Femina
Is & eld 🏔️🔥

Om man har stängt inne smärtsamma känslor, tillräckligt länge, så fryser de till is i hjärtat. De hårda iskristallerna skaver visserligen men det bedövar man med A så det nästan inte känns...

Men man behöver mer och mer bedövning ju längre tiden går för effekten avtar. Så man fyller på och försöker leva så gott det går.

När någon får hjärtat att tina upp och isen börjar krackelerar kan det vara en befrielse. En lättnad.

Men samtidigt gör det så jävla ont inuti mig nu. Kan inte sova, igen... Måste dölja smärtan inuti för barnen (sonen är ju hemma dygnet runt) så jag inte oroar dem.

Det gör så ont att jag vill skrika högt och gråta en gråt som aldrig kommer ta slut. Det är som att alla frusna känslor blottas och mitt hjärta blöder. Ser ingen utväg.

Att dricka A vet jag inte är en utväg. Jag blir skrämd av tanken hur jag skulle må då. Ångest upphöjt i kvadrat!

Jag vill inte gå och prata med någon. Jag vill bli älskad, helad och läkt. Jag vill att det onda ska värka ut och sen försvinna.

Jag orkar knappt se min man längre. Alla illusioner är borta, alla förhoppningar krossade, nermalda. Jag vill inte ha honom längre, även om han skulle få för sig att bli nykter. Alltför lång tid har gått till spillo.

Jag får gråtattacker i bilen för där kan tårarna få rinna ostört. Det finns ingen som tar emot mig när jag faller. Gud kan inte ta mig i sina armar, torka mina tårar. Jag vill inte vara stark ensam mer. Jag vill kunna vara svag tillsammans med någon. 🙏

VillJuLevaOckså
Så starkt skrivit om det

Så starkt skrivit om det smärtsamma du bär på, hopplöst, meningslöst, oändligt smärtsamt. Svårt skriva något som tröstar, annat än att jag läst det och kan förstå lite - inte utifrån din smärta för den har jag ingen aning om, men utifrån mig själv där livet också varit fruktansvärt och förvirrat och djupt nergrävd i gyttjan.

Vad bra du sätter ord på det du bär på.

Avslutningen i ditt inlägg hoppas jag att du en dag kan känna är annorlunda.

Andrahalvlek
Fint och sorgligt 😢

Du beskriver verkligen jättefint hur du upplever din situation, och jag lider verkligen med dig.

Det är så tydligt att alkoholen lägger en våt filt ovanpå alla känslor. Och när man är nykter så kommer känslorna så mycket starkare. Grundproblemen kommer upp till ytan.

Du har identifierat ditt grundproblem. Du måste skilja dig. Hur det ska gå till vet bara du, men spontant skulle jag hellre bo i en etta med kokvrå än tillsammans med en man som jag ogillar så mycket att jag inte vill se honom.

Du kommer att klara det här! På ett eller annat sätt! Börja leta annan bostad, det är konkret och bra.

Kram 🐘

Femina
Onsdagsgruppen 🌿

🚘
Ikväll var jag på mötet, som vanligt. Jättefint, lugnt möte med kloka delningar. Min vän avstod medvetet från att komma. Det tror jag var klokt. Gruppen måste stå på egna ben nu framöver. Och det gick ju bra! Min vän börjar få lite mer självinsikt och han verkar må bättre av att släppa taget. Jag är stolt över honom. Vi hjälper varandra. 🙏

mulletant
Kära Femina

så ont det gör att läsa om din smärta, sorg och längtan. Jag önskar dig sinnesro.... Och mod att förändra det du kan! Du har redan gett dig och dina barn dig en så viktig gåva genom att välja att vara nykter. Jag önskar av hela mitt hjärta att du hittar en lösning som ger dig också djup och äkta glädje i livet! Varm kram / mt

Femina
Från medberoende till oberoende...

🚘
Tack för era inlägg! 🙏

Jag vill bara säga att självklart känner jag inte sådär starkt varje dag. Mina känslor och mitt humör varierar rätt mycket. Jag tror jag genomgår en sorgprocess och det tar tid och ibland gör livet extra ont. Men det ingår även helande och renande i den processen. Ett nyktert uppvaknande och nya insikter. Genom senaste årets erfarenheter har jag gått från medberoende till mer oberoende. Så känns det iaf. Lärorikt och utvecklande. Jag står inte längre och trampar vatten i dyn utan rör mig framåt.

Livet är rörelse, inte stagnation. Jag borde dansa mer, krama ett träd, vandra längs strandkanten och få sand mellan tårna! Jag har nästan glömt vem jag var när jag var yngre! Dags att återupptäcka mig själv! 🙏

Femina
Vänskap 🌿

🚘
Ikväll var det möte i fredags gruppen. Det är samma grupp som som på måndagar. Min vän kom också. Han brukar inte gå där men han inser värdet av att få komma till ett färdigdukat bord och bara vara.

Jag vet också att han alltid kommer i mycket god tid så jag såg till att komma tidigare än jag brukar. Han satt minsann och väntade på mig utanför kyrkan. Av hans många sms förstod jag att han hade en del på hjärtat.

Det är så lätt att prata med honom. Allvar och humor om vartannat. Jag känner mig "hemma" med honom. Jag kan säga nästa vad som helst utan problem. Man kommer ju varandra rätt nära också när man hör varandras delningar på möten. Dessutom delar han förtroenden med mig på samma sätt. Han har verkligen blivit en god vän. 🙏 😊

Femina
Nostalgi 🙄

Var iväg på min väns lördagsmöte. Jättefint möte och två nya personer som kom.

Varm dag och nu ikväll satt jag och min man ute på altanen och pratade gamla fina Greklandsminnen. Vi har ju hunnit med många resor under årens lopp och även om A alltid funnits med som ett självklart inslag så fick vi många fina semestrar ihop innan drickandet tog över våra liv och allt spårade ur. Mitt hjärta fylls av sorg och nostalgi.

Varför gick allt så fel när vi hade det så fint tillsammans i många år innan dess. När vi var unga och kära, fulla av framtidstro. När vi gifte oss, fick barnen och köpte hus. Då var vi en lycklig familj. Vi hade trevligt och roligt tillsammans. Tacksam för fina minnen men man kan ju inte leva bara på dem. 🙏

Femina
🏅🏅🏅🏅🏅🏅

Hur är detta möjligt? När blev "en dag i taget" hela sex månader? 🤔

Tacksam idag! 🙏

FinaLisa
Grattis Femina💐

Du är en kämpe av Guds nåde, om man får säga så...😁👏💪
Kram 🧡

VillJuLevaOckså
Grattis till 6 månader! 😇

Grattis till 6 månader! 😇

Andrahalvlek
Ja, det är den 16:e idag 🌸

Och din sjätte nyktra månadsdag, hurra! Min medsyster i kampen ❤️

Kram 🐘

Femina
Tack, snälla ni! 🙏

Varit på mässa idag. Vad annars, det är ju söndag! 😂

Känns fantastiskt och lite overkligt men väldigt bra idag. Det är så rörande med alla gratulationer på FB. Av min vän kom det bl a en 🌹.

Jag har funderat lite på hur jag ska göra med min tråd, här på forumet. Om jag ska be Admin flytta den till "Det vidare livet" eller om jag ska dra ner på inläggen. Jag känner mig trygg i min nykterhet numera. Mina inlägg handlar ju inte längre om A utan mer om mina möten, kyrkobesök och mina känslor i stort & smått.

Det har varit ett ovärderligt stöd att få "skriva av sig" här på forumet. När man skriver egen dagbok får man ju ingen respons alls.

Jag läser sällan andras trådar heller numera. Det kändes viktigare i början.

Risken är väl att jag inte kan hålla mig borta härifrån heller. Då får jag nog abstinens! 😂

Men, jag avslutar inte ännu utan får försöka trappa ner lite istället.

En massa kärlek till er alla därute i anonymiteten! 💕

Det skulle inte förvåna mig om jag skriver imorgon igen! 😊

Imorgon är Första Dagen på resten utav mitt mitt liv... 🙏

Andrahalvlek
Starta ny tråd

Jag startade en ny tråd under ”Det vidare livet”. Lät den gamla ligga kvar. I den tänker jag skriva varje nykter månads-dag typ.

Kram 🐘

mulletant
Fortsätt skriva Femina

Dels, och viktigast, för din egen skull. Ibland behöver man skrivandet mindre men ibland är det fint att ha en plats där man kan formulera sig och dela med sig. En annan aspekt är vinsten för andra som inte hunnit dit där du är idag, de som är nånstans på vägen. Då kan trådar som din vara ovärderliga, t.o.m avgörande. Flytta gärna till Det vidare livet, du kan bra höra hemma där nu. Allt det bästa och varmt grattis till all nykter tid🌹/ mt

Femina
Mitt hjärta gråter 💔

Jag måste få "skriva av mig" lite igen.

Min vän är inte längre "min vän" utan en medlem i AA, nästan som alla andra. Jag får skylla mig själv som släpper in honom i mitt hjärta, gång på gång...

Men det är inte bara mitt "fel". Vi har haft alldeles för intensiv kontakt under sommaren. Om han inte är totalt korkad så har han iaf undermedvetet solat sig i glansen och boostar sig ego. Jag har nämligen legat medvetet ganska lågt, låtit honom ta nästan alla initiativ. Men eftersom han betyder mycket mer för mig än jag för honom så känner jag mig lite lurad, utnyttjad.

Han hade inte behövt höra av sig morgon, middag, kväll nästan dagligen. Lägger upp låtar på FB som uppenbarligen bara är romantiska drömmar om ett annat liv.

Igår efter mötet, uppstod ett smärre missförstånd igen. Men jag fattar. Om jag så la mig naken framför honom skulle han ändå inte fatta nåt. Nu har vi typ tjafsat lite via sms om gårdagen. Jag har sagt åt honom att vi haft för mycket kontakt. Men det är redan försent. Mitt hjärta är redan krossat igen. Jag känner mig dum som kanske övertolkat hans intresse. Som om jag inte kan lita på min egen intuition längre. Förvirrande. Men vad ska jag med den här "gamla gubben" till?

Han klagar på sin fru och är öppen med sitt äktenskap, ger förtroende, visar intresse, långt utöver vad vi haft gemensamt inom AA. Jag ger honom förtroende tillbaka. Då visar man sig öppen och sårbar.

Vi ska öht inte ha privat kontakt, alls, utom ifall det är något AA relaterat praktiskt. Jag kan inte ha honom som vän längre. Det går inte. Jag vill honom allt gott i livet och jag vet det är ömsesidigt. Men jag klarar inte ha någon som helst kontakt längre. Det gör för ont. 🙏

Andrahalvlek
Så ledsamt 😢

Gång på gång låter vi våra hjärtan krossas, för att vi är så svältfödda på kärlek och omtanke. Du är inte ensam om att göra det misstaget, vilket är en bedrövlig tröst men ändock en tröst.

Kram 🐘

mulletant
Kram kära vän...

Barbro Hörberg skrev för länge sen en text om ”Frusen flicka hoppar lätt i galen tunna...” Måste söka upp den och klistrar in https://youtu.be/BAtmElpzBqg
/ mt

Femina
Härdsmälta

Här kommer en uppdatering utav allt som hänt sen sist (igår 🤔).

Gårdagen kändes som total känslomässig härdsmälta, men vi tar det från början.

Mådde fruktansvärt. Jag har sovit för lite på sistone. Tappat aptiten och får nästan tvinga i mig en banan eller lite yoghurt när magen kurrat högt. (Dock rasat lite i vikt vilket är positivt.) Har inte kunnat koncentrera mig på att läsa eller se på TV.

Jag inser att tjafset med min vän blev en höna av en fjäder. Han kunde gjort annorlunda, visst, men han gjorde inget för att vara elak utan för att han var stressad och disträ. Jag överreagerade. Det har inget med honom att göra egentligen och det är inte hans fel. Det är mina inre sår och rädslor som jag har i mitt bagage som aktiverade och han fick klä skott för. Han fattade ingenting utav min starka reaktion.

Imorse skickade jag ett sms och bad om förlåtelse. Han förlät mig. Det är ok nu. Tur att han ändå är den omtänksamma och erfarna person han är.

Igårkväll var jag och min man själva hemma en stund innan barnen kom. Det händer typ aldrig. Jag försökte prata med honom, igen, men fick ingen respons alls, som vanligt. Då sträckte jag ut en hand till en kvinna inom AA och bad om hjälp. Hon välkomnade mig i sitt hem på kvällen och vi talade om "allt" i flera timmar. Kändes bra.

Idag träffade jag min sponsor och tog tredje steget. Nu börjar arbetet i steg 4. Storstädningen utav mitt inre. Jag är inte rädd för det, tvärtom. Jag är så redo jag någonsin kommer att bli.

När min man kom hem idag sa jag till honom att vi behöver gå skilda vägar. Lugnt och fint. Inga anklagelser, höjda röster eller bråk. Bara konstatera att jag inte kan leva såhär längre. Jag har talat med båda barnen också, var för sig.

Jag släpper taget nu. Det är dags. Jag blir inte mer förvissad än jag redan är. Jag hoppar utan fallskärm utan att se marken under mig. Jag litar på att Gud hjälper mig nu, steg för steg. Det kommer att bli bra, på nåt sätt. Det är bara jag som kan förändra mitt liv. Det är läskigt men samtidigt en lättnad. Jag vet ännu inte hur det ska gå med nånting!

Men, jag har kommit förbi harm över min man. Min önskan är att vi hjälps åt med allt praktiskt för allas bästa. Främst barnen, katterna och förstås oss själva. Men det är inte bråttom. Det får ta den tid det tar. Jag älskar min man för allt det fina vi delat i 26 år, varav 21 år som gifta. Jag sörjer det som inte gick som planerat. Men jag kan inte fortsätta leva såhär längre.

Min vän är bara en katalysator. Jag hade glömt hur det kändes att vara levande igen. Han väckte en massa längtan och känslor inom mig. Men det är inte besvarat på samma sätt. Jag "accepterar det jag inte kan förändra". Jag tycker så mycket om honom. Skulle aldrig vilja förstöra nåt för honom. Önskar honom bara gott och är tacksam ifall han fortfarande blir kvar i mitt liv som en god vän. Om han känner nåt annat får jag acceptera det också.

Det handlar inte om honom. Mitt liv handlar om mig och det är mitt ansvar att göra så gott jag kan. Jag vill gärna dela mitt liv med en man. Jag har levt ensam så länge. Alltför länge. Men nu vet jag vad jag kan begära utav livet. Känslan av att älska och älskas, vilja varandra väl. Respekt, ärlighet, kommunikation, stöd, omtanke, vänskap, skratt, gemenskap... Jag tänker inte nöja mig med mindre. Då får det vara.

Nu blev det här inlägget en hel roman!

Gud hjälper mig nu. Och AA, 12-stegsarbetet, min sponsor och nya, fina vänner. Jag släpper taget nu, släpper mina rädslor. Livet är en gåva att förvalta. Lev och låt leva! Alla förtjänar det bästa! Inte överleva som en zombi som bara planerar nästa middag... Som inte ser ett ljus ut ur tunneln. Livet är inte för evigt. Jag måste prova ifall vingarna bär och det kommer jag aldrig få veta om jag inte vågar flyga! Godnatt. 🙏

Andrahalvlek
Livet är en gåva

Så skönt för dig att du har kommit till beslut. Vägen till beslut är alltid svårast. Allt löser sig på något sätt.

Det ska bli spännande att följa dig på din resa! Utan nykterheten hade du nog inte kommit till beslut. När alkoholdimmorna skingrats var du tvungen att ta hand om surdegen.

Hur reagerade mannen? Och barnen?

Jag valde att separera för att jag inte kunde tänka mig att leva resten av livet utan att bli älskad. Det kunde jag inte få i min förra relation. Har inte träffat någon bra man än, men just nu tränar jag mest på att älska mig själv. Och han finns någonstans, tids nog träffas vi.

Kram 🐘

FinaLisa
Godmorgon Femina🌅

Idag är den första dagen på resten av ditt liv 🤗
Har följt dig på vägen hit och vet hur du har kämpat. Hur dåligt du har mått och hur du tagit dig upp efter återfallen....
Jag önskar dig lycka och välgång framåt i livet, det är du verkligen värd! 🤗🍀💗

Kram 🌼🌿🌺🌱🌼

Femina
Ny energi 😇

Lördagen började med att jag gjorde service i min väns "lördagsgrupp". Det gick utan problem. Under mötet delade jag förstås allt som hänt senaste dagarna.

Sen åkte jag hem till min mamma och berättade. Hon har ju tyckt att jag ska skilja mig i över tio år, hon med.

På kvällen grillade vi hela familjen. Vi måste ju ändå äta, typ... 😒
Jag försökte fråga min man hur han tänkte nu. Inget svar. Till slut tröttnade jag och gick in.

Kändes lite tungt igår kväll men det gick. Jag ringde och pratade med min syster som skilde sig från sin man för ganska många år sedan på hennes initiativ.

Idag ny energi! Var på friluftsgudstjänst igen. Plockade allra sista svarta vinbären. Bakade rabarberpaj till oss alla. Sen åkte jag och en annan kvinna i AA tillsammans på ett nystartat kvinnomöte ca 5 mil bort. En liten utflykt! Vi hade hur trevligt som helst. Jag berättade för dottern om denna kvinna och sa: "Hon är också skild". När jag uttalat de orden insåg jag vad jag just sagt. Jag har tydligen mentalt redan skilt mig! 😂

Alla omkring mig har väntat på detta beslut i åratal. T o m barnen tycker jag gör rätt. Själv känner jag mig lättad och övertygad om att jag tagit rätt beslut. Det känns ganska lugnt just nu. Jag följer mitt hjärta och har förtröstan på att Livet självt vill mig väl. 🙏

Tack FinaLisa, Andrahalvlek & mulletant! Ni finns med mig på vägen! 🙏 😊❤️

mulletant
Stort Femina❗️

Stort att läsa och att få följa din väg. Nån har sagt att den vackraste rörelsen är att få se en människa resa sig... Det känns som att vi får se det nu, vi som följer dig. Så fint du berättar om ditt beslut! Tack för din delning!
Vi följs åt 🙏💕🙏 / mt

Femina
Barnen 🙏

Dottern berättade att hennes pojkvän förhoppningsvis är nära att få en ungdomslägenhet. Då flyttar de ihop! 🙏

Min vackra dotter... Jag blir så lycklig för hennes skull! Samtidigt tänjs den där mentala navelsträngen ut alltmer... All glädje och all sorg sedan första två blå strecken på graviditetstestet till nu... ❤️

Imorse skjutsade jag sonen till sin praktikplats i vanlig ordning. Han gråter tyst i sätet bredvid mig. Inte för att jag vill skiljas utan för "allt". Han är så godhjärtad och känslig, och helt utan vänner. Tur att han har så fin relation med sin syster. Och, inser jag, uppvuxen utan en pappa. Han ser ingen ljuspunkt i sitt liv framöver. Fruktansvärt. 💔

Jag föreslog att han skulle försöka tala med någon man på jobbet. Nån han känner skulle kunna lyssna. Jag tror nästan alla skulle känna sig hedrade av förtroendet. Han behöver verkligen hjälp! 🙏 😪

Varje gång jag besöker en kyrka tänder jag två ljus för mina barn och ber Gud hjälpa dem få uppleva kärlek, vänskap, glädje och meningsfullhet i livet. Till sonen behöver en förändring komma väldigt snart. 🙏

Andrahalvlek
Glädje och sorg

Glad för din skull, och för din dotter. Men så otroligt ledsamt för sonen 😢 Du kan inte få honom med dig till kyrkan? Att han kan finna gemenskap där? Eller åtminstone någon präst att prata med?

Kram 🐘

Sidor