Jaha och nu då?

710 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
flygcert
Känner så med dig!

Jag vet allt om ältande, undringar, frågor och snurrande tankar...
Kram!!

Ullabulla
Trodde ny fylla var på g

och att vår träff skulle utebli.Ringde idag vid 1 (jag hade lovat mig själv att han skulle ta första kontakten) och tyckte han var liite grötig.
Går igång på alla cylindrar(förstås) men säger naturligtvis ingenting.Vi skulle höras igen vid 4 då han ev skulle få hjälp med sin evinnerliga bil och isåfall skulle vi träffas i morgon.Jaja,tänkte jag bortförklaringar för att få sätta sig och dricka.Nu vid 4 så ringer han helt nykter och jag är så glad för det lilla.Han får nu sin hjälp och ev en bil som är besiktad och som han kan använda i trafiken utan att åka fast.Han ska också titta förbi i morgon.

Men jag är glad som ett barn på julafton.Herregud....Vill lägga till att min livssituation som jag inte kan beskriva här på forumet är och har varit svår alla våra 20 år.Han klev rakt in i det och har varit ett enormt stöd under alla dessa år.På samma sätt har jag varit ett stöd i hans mående och fyllor och många gånger hållit honom under armarna.Så ni som bara ser hans drickande och oförmågor i min berättelse ser naturligtvis rätt.Men det finns så mycket mer under ytan som jag inte kan gå in på här.Det är en del av förklaringen varför jag har så svårt att släppa och har sån tacksamhet mot de år vi har haft.

Kanske,bara kanske :) finns det ett ord som heter medberoende som kan ha en viss påverkan på situationen också.
Jag ska i alla fall hålla fast vid menyn ikväll och låta mig själv ha så bra lördagkväll jag kan.
Medvetet försöker jag skriva ned alla vinklar i detta så att jag när jag klarnar till ska se vad jag kunde ha gjort annorlunda och vilka valmöjligheter som fanns.Just nu har jag bara tunnelseende tyvärr.

Ullabulla
Fin träff igår

Med stor respekt från båda hållen.Vad jag vet så är han nu en vecka in på nykterhet.Men jag har gett mig den på att jag inte ska kontrollera/bli alltför besviken denna gång.Känslan och ron var stark mellan oss och glädjen att kunna prata med varandra som jämlikar.Fin stund med lite ömhet,inte mer och nu hoppas jag att jag kan leva på dessa smulor utan att gå igång för mycket.Sex dagar Ullabulla en dag exet.Det var också jätteroligt att se att hans ork och framtidstro börjar återvända.Hans depression/utmattning kommer nog att ligga kvar en lång tid framöver jämte alkoholproblemen.

Men i dagsläget är det hela paketet jag ser och älskar ändå,trots detta.Inatt vaknade jag med en känsla av ro i mig och en acceptans att livet ser ut som det gör just nu.Jag har brytt min hjärna sista tiden för att försöka se lösningar på allt möjligt som jag egentligen inte kan lösa just nu.Jag får helt enkelt vänta och se med ganska många delar av mitt liv.Men inatt så kändes detta helt ok.Släppt kontrollen en liten bit till kanske.

Ullabulla
Kort telesamtal igår

Med trött och uppgiven man som är fast i sitt problem med bilen som aldrig blir fixad.Jag känner igen känslan av att inte komma vidare,men han har en förmåga att blåsa upp det till så stora proportioner och allt kretsar kring det som en sorts tvångstanke.
En pyttemisstanke fanns också om enstaka slurk starka drycker.Men jag hade fel i Lördags och kan ha haft fel igår också.Inte lika glad igår kväll när jag gick och la mig som i söndags.Men nu ska jag lägga locket på några dagar och ägna mig åt mig och mitt.Jag har läst lite i trådar här och ser hur vanligt problemet med depression och utmattningssyndrom är och att lösningen ofta är självmedicinering med alkohol.Mycket lyckat,men kanske förståeligt.

Ullabulla
Pyttemisstanken blev bekräftad

igår då han var rejält på lyset.Stackars stackars han ;) som var tvungen att trösta sig då bilreparatören inte kom för trettielfte gången i sommar/höst.
Jag kände mig helt blank och inte alls förvånad.Trodde reaktionerna skulle komma efteråt att vilja åka ner prata eller rädda upp situationen,men de uteblev.Idag ska han till läkare som är väl medveten om situationen då det var hon som skrev ut antabus för två år sedan och remitterade till alkoholmottagningen.Han lär ju lukta idag förmodligen.Så litet hopp att hon lyfter på locket.

Själv gick jag stärkande promenad på 1,5 timme med väninna och har sovit i 10 timmar utan tanke (nästan) på fyllgubben i stugan.
Det kändes värre dagen innan då jag misstänkte och inte visste.Mådde helt enkelt bra igår kväll trots omständigheterna.Alltid något..

Ullabulla
å full ikväll också

och inte kom han och tittade på ugnen som pajat som han lovade igår.
Det verkar som att jag vill bli besviken om och om och om och om igen.
Vad försöker jag bevisa och för vem?

Ullabulla
han var här en kortis

Nu på morgonen.Nu har jag fått mig en tankeställare till.Trots att han var rejält på fyllan igår så luktade han inte ett jota idag.Darrig och nervös förstås men luktade inte.
Han brukar lukta som en hel spritfabrik dagen efter.
Hur många år har han då tagit återställare på natten/tidig morgon utan att jag anat det.Finns det någon undre gräns för ens egen dumhet som medberoende?
Förmodligen släpade han sig in till byn för att fylla på förrådet med ny alkohol.Ska INTE kolla om det är sant ikväll.Alanonmöte istället får det bli.
Ha en bra dag därute alla :)

flygcert
Vill inte låta kall -

men du skriver det själv - hur länge ska du ge det? Och hur många svek har han gjort som du inte egentligen inte ens förstått?

Ta hand om dig, gå på alanon-mötet och tänk på dig, vad du vill och behöver!

Vilse i pannkakan
Visst är det fantastiskt när

Visst är det fantastiskt när man får de där insikterna??! Hur lurad och bedragen man än känner sig, så ska man se det positivt tycker jag. Lär dig nåt av det här nu, ta vara på möjligheten du har fått!

Kram

Ullabulla
Om jag faktiskt skulle gå?

definitivt och utan återvändo.Vad händer då?
Ödsligheten brer ut sig som en grå matta och jag ser inte någonstans de närmaste åren en ljusning.Jag vet att det inte är riktigt sant.Men just nu känns det verkligen så.Jag tror det är därför det känns så omöjligt att tänka tanken till slut.Sen vill jag inte heller att det inte ska vara vi längre.
Under alla dessa 20 år har jag egentligen aldrig tvekat om mina känslor för honom eller vårt förhållande.Känslorna inför alkoholen och hans drickande däremot har ju varit högst påtagliga och gjort mig mycket skada.Varför kan det inte vara enkelt.
Faktan står ju där alldeles under ögonen på mig,men det hjälper inte.
Lite sorgsna rader från en mycket trött och medberoende ullabulla..

Ullabulla
Självklart

backade han idag ur vår träff pga fylla.Jag hade det på känn då han druckit varje dag denna vecka.Han påstod att han skulle komma i morgon istället.Jag var iaf stark och frågade om han druckit vilket han erkände.Han tyckte att jag skulle komma ned till honom men jag avböjde och påminde om att han åtminstone skulle vara nykter denna enda dag på veckan som vi träffades.
Så nu sitter jag här mol allena,men det har jag ju valt själv :(

flygcert
Jo...

krasst kan man säga att du själv valt det - men det finns inget som är så starkt som hoppet...
Känner med dig och förstår att det är tungt.

Kan du göra något för dig själv?
När jag var mitt i allt det där så var det inte så trevligt att se kärleksfilmer, men serier (Homeland? Sons of Anarchy?) elelr andra typer av filmer? Ta ett varmt bad eller en härlig dusch? Jag gillar att sortera och röja, det kanske? Eller bara sitt och tillåt dig vara ledsen?

Kramar!

Ullabulla
Tack flygcert

Jodå,jag roar mig så gott jag kan.Jag var ju förberedd då han druckit hela veckan.Så jag passar på att grejja lite.
Men nästa gång ska jag vara ännu mer förberedd och ha något riktigt trevligt alternativ klart som jag kan hoppa på.
Ledsen har jag varit tillräckligt känns det som.Men det kommer nog tillbaka det också.Men inte just idag iaf.
God vän till honom sen 35 år var förbi och fick lite ny info.Det märks att omgivningen vill hålla nån sorts hopp uppe också.Men vi träffade honom i förra veckan och då såg han riktigt fräsch ut osv.Jamen säger man då vad bra..Man ska liksom slaska in det i skallen på omgivningen innan de fattar det som är så uppenbart.

aeromagnus
Omgivningen förstår

De förstår mer än vad man tror. Tråkigt att han inte kan skärpa till sig men han är en alkoholist och behöver professionell hjälp. Gör som flygcert sa ha något i beredskap som en plan B. Hoppet är det sista som överger en men det gör också ont när man hausar upp något som sedan inte går i hamn. Kanske bör du släppa kontakten helt. Är jättesvårt och gör ont men han sårar dig gång på gång. Jag gjorde samma sak mot min fru. Lovade, det sprack, lovade det sprack.

Ullabulla
Jo jag vet att du har rätt

Men 20 år är en lång tid och förfallet nu sista halvåret sen han flyttade ned till stugan på eget initiativ har gått så oerhört fort.
Just den snabba utförsbacken ger mig ändå konstigt nog hopp att han snart ska krascha.Sen att vi fortfarande har mycket känslor kvar för varann hjälper ju till.Jag blir mindre skadad i nuläget än när vi bodde tillsammans då jag kände mig så personligt kränkt varje gång han drack eller smusslade.Det gör jag inte nu.Men det är klart att det är tungt och att jag säkert vore smartare om jag lämnade definitivt.Men jag ger det här en sista (?) chans och hoppas att han på eget bevåg har förstånd att söka hjälp.Han har gjort det en gång förut för två år sedan och det höll ett halvår innan han började smussla igen.Så mer professionell hjälp,typ behandlingshem är ju vad han egentligen skulle behöva.

aeromagnus
Vet ju själv....

Hur det känns att bli dumpad av någon man själv tycker om. Träffade en jättesnygg och trevlig tjej när jag pluggade till lärare. Hon hade allt utseende (inte för att det spelar stor roll), snäll, ödmjuk. Vi hade kul ihop. En dag sa hon bara nu är vi vänner. Det var på den tiden man inte drack för att sörga eller fly. Jag vet hur tom inombords jag var. Tror du har en liknande känsla. Den man älskar väljer en annan väg där man själv inte är delaktig. Jag hoppas att han finner sina hjärnceller och greppar din varma hand. Han respekterar dig och förstår vilken idiot han är som offrar en sådan fin tjej som du för alkoholen. Många varma söndagskramar från fysikläraren.

villveta
Ja....många kramar från mig

Ja....många kramar från mig med......<3

Ullabulla
Tack,det värmer..

Vi hade jättefint samtal nu på morgonen och han var nykter och pratsam.Han ska komma i em kväll och då får vi se hur det blir.Nu ska det städas och rullas lite köttbullar.
Jag ska klistra in en länk som jag hittat nu på morgonen som visar vem JAG är.Det är ju sällan bara en sida av saken.Så jag har en medberoende alkoholist till exsambo och han har en medberoende arbetsnarkoman till x-sambo.Vi har en bit att vandra om vi nu nånsin kan hitta en gemensam väg igen..

Arbetsnarkomani, arbetsholism, arbetsberoende. Olika benämningar på samma sak: att en människa går upp i sitt arbete och blir beroende av det nästan som en alkoholist av alkohol. Arbetet har blivit det viktigaste i denna människas liv och bär upp hennes självkänsla och hennes liv i övrigt.
Utmärkande för arbetsnarkomani är intensiteten, farten och hängivenheten. Arbetsnarkomani innebär inte detsamma som att vara effektiv i sitt arbete, utan att den som är beroende av arbete inte kan låta bli att arbeta. Det har blivit ett inre tvång att utföra och prestera. Arbetsnarkomanen blir inte nödvändigtvis lycklig av att arbeta utan kan snarare vara mycket utmattad, ångestfylld och oförmögen att koppla av.
Arbetsnarkomanen förmår ofta inte säga nej till nya arbetsuppgifter, och kan gå omkring med ständigt ont samvete över dåligt utförda eller ogjorda arbeten. Den som lider av arbetsberoende har svårt att skilja på arbete och fritid. Fritiden kan vara så fylld av aktiviteter så att avkopplingen och stimulansen uteblir nästan helt.
Man talar inte nödvändigtvis om arbetsnarkomani som ett problem eller en sjukdom. Flitighet, effektivitet och noggrannhet är dygder i det moderna arbetslivet, och därför är det inte så lätt att inse att arbetet upptar en alltför stor plats i en människas liv. Vår kultur och vår arbetsetik ger berättigande åt prestationstänkandet, och det kan även bidra till att utveckla ett arbetsberoende. Arbetsnarkomani är en form av beroende som inte innehåller de sociala element av skam som t.ex. alkoholism eller sexberoende.

Min arbetsnarkomani har gått från glädjefylld eufori till plågsam ångestdämpare.Från att ha varit en viktig del av mitt liv så har den blivit totalt dominerande.En del kanske säger att det är en flykt av att leva med en alkoholist och det kanske det är.Men nånstans på vägen tar vi varandra i hand jag och mitt x då vi valt att lindra vår själsplåga på varsitt ej uppbyggliga sätt.

LenaNyman
Hej Ullabulla.

Du är en av dom på medberoendesidan jag tycker om att läsa. Så nu vet du det. :)

Håller med dig om det du skrev i Jackos tråd om det snillrika i detta forum; att båda sidor av myntet representeras. Allt som ökar förståelsen för ett fenomen, vad det nu än må vara, är välgörande och uppbyggligt. Perspektivbyte.

/Lena

Ullabulla
Härligt!

Ofta känner vi oss nog som större idioter än er som faktiskt dricker.Även om ni ser fakta så väljer ni och så även vi.Men vi är åtminstone nyktra när vi gör det.Iofs det är ju ni också innan första klunken :)

Sorgsen
UllaBUlla...

..längesen jag lämnade avtryck hos dig.

Ser hur du kämpar och din frustration. Du är inte ensam…
Vill inte rätta men det är en stor skillnad på att vara nykter och spritfri.
Min karl har varit spritfri 1,5 år men han är långt från nykter. Han är precis samma som med sprit i kroppen bara ännu värre uppleva beteendet och inte ha spriten att lägga skuld på.
Hans missbruksbeteende är så inrotat i honom och det har inte ändrats ett dugg. Alltså är spritfria missbrukare inte nödvändigtvis nyktra…

Kämpa vidare men tappa inte bort dig själv
Kram

Ullabulla
Hej Sorgsen

Ja jag vet att det är precis som du beskriver.Mitt ex var nykter i två år.På eget initiativ med hjälp av antabus men han blev från den dagen som förbytt.Vita knogar tror jag det kallas.I verkligheten var han bara nykter 6 månader och började sen smygsupa i stugan som han nu flyttat ned till.Där han får supa ifred och utan insyn.Hans halvår i stugan har inte gått så bra.Han har druckit ungefär hälften av dagarna,långt mycket mer än han nånsin druckit tidigare.Då låg han på en konsumtion på ett par flaskor vin i månaden som ibland bröts av med en rejäl fylleperiod om 3-4 dagar.

Jag har själv bara påbörjat min resa och har inte någon som helst avsikt att bryta den resan.Däremot har jag svårt att helt bryta med min käresta.Därför är detta en nödlösning som känns ok i dagsläget både för honom och mig.En dag i veckan kommer inte att rasera vare sig honom eller mig om vi väljer att avsluta experimentet.Det ger oss samtidigt tid att fortsätta bygga upp oss själva.Om han väljer nykterhet eller inte har jag idag inte en aning om.Och just nu lägger jag inte heller några värderingar i det.Jag vet att det är ett strutsbeteende från min sida,men då får det vara så.
Men tack för era omsorger,jag är väl medveten om att jag är ute på nattgammal is.

Ullabulla
Fin träff ikväll

med nykter om än darrig man.Fint prat om allt möjligt men inte hans mående och alkoholvanor och det kändes så skönt att inte vara där och grotta.Då sluter han sig alltid som en mussla och backar flera mil.Han pratade lite om sitt allmänna mående och jag kopierade papper åt honom som ska skickas till fk.Där stod det iaf tydligt och klart hur han erkände att han mådde sämre än nånsin.Så kanske kanske att han börjat lyfta lite på locket i sjukvården iaf.Han ska på läkarbesök på Onsdag så den som lever får se vad det ger.Känns gott i själen ikväll i alla fall.Själv har jag inte arbetat alls idag och det har tagit på krafterna att inte lyfta på papper,eller jobba praktiskt med mitt företag.Det är nog första dagen på kanske två år som jag inte på något sätt är och rotar i mitt företag.Det ni..

Ullabulla
Mulletantens inlägg

gav ytterligare några dimensioner åt mitt medberoende.Lilla Ullabulla är livrädd för att bli lämnad och övergiven vilket jag är just nu.Detta pga att min pappa som visserligen var kärleksfull och gav det han kunde ändå var både:Medberoende och alkoholist till min mamma som var:Alkoholist,tablettmissbrukare och psykiskt sjuk i något som gav henne oförmåga att ge oss barn den tid kärlek och uppmärksamhet vi behövde.

Han hade dessutom en hobby som drev iväg honom från oss och lämnade oss i mammas delvis usla vård och jag minns min vanmakt när han skulle åka och den längtan som slet i mig innan han till sist kom tillbaka.Den stora Ullabulla ser ju det nödvändiga i detta avbrott då relationen inte fungerade längre.Men då slåss dessa Ullabullor med varann om vad som är mest rätt.Dessutom ser jag mönstret i min arbetsnarkomani och hur länge den egentligen funnits som bot mot sorg,smärta och framför allt ångest.När min far låg för döden pga alkohol och hjärtrelaterade sjukdomar och jag satt vid dödsbädden på annan ort.Så drog jag samtidigt hem företagets största order någonsin på de lediga timmar jag hade medan min bror satt vid dödsbädden.Inte såg jag något fel i det?Detta var nu snart 11 år sedan. Huga.

Dessutom ser jag också mönstret i att ju svagare mitt ex varit i sin sjukdom vare sig den varit psykisk eller alkoholrelaterad,desto starkare har jag känt mig.Jag har alltså växt på hans bekostnad och fått omgivningen stöd och beundran att jag orkar och är så stark,jo tjenahej..

Nu börjar ett digert arbete att inte bara medberoendebefria mig själv utan också arbetsnarkomani befria mig.Jag får nog dela upp det i mindre bitar :)

Ullabulla
jag tänker lite

på alla goda råd här på forumet.Man kan ta till sig vad som passar och man orkar med och låta annat passera förbi.
Generellt är ju budskapet glasklart.
Låt alkoholisten vara ifred,nå sin botten och aktivt själv söka hjälp.Inget annat fungerar om de inte får insikt och agerar på eget bevåg.
Det vi medberoende så förtvivlat gärna vill är ju att få hjälpa till på det lilla sätt vi förmår utan att ytterligare möjliggöra eller stjälpa alkoholisten över ända.
Det ska vara kärleksfullt att vända ryggen till,ta avstånd och vara "hård"
Fokusera på dig själv,dina behov och din väg framåt ut ur medberoendet.
Det hjälper på sikt både dig och den som dricker.

Men jag undrar var vi kan vara en krycka och finnas med liiiite i bilden utan att manipulera styra och kontrollera?Finns det ingen liten skrift för oss medberoende som vägrar släppa taget och fortsätter att dumdristigt hoppas på förändring? Annat än ovanstående tydliga riktlinjer som vi ju värjer oss mot då vi bryr oss så mycket om...

Kanske intensivkurs för medberoende dummies :)

Sorgsen
Just...

…skillnaden mellan sjukligt medberoende ovh omtanke har förvirrat mig.
Jag har sen barnsben alltid varit omtänksam och hjälpt min omgivning. Uppvuxen i en stor familj där det varit naturligt att man går sin väg men aldrig lämnar någon i sticket.
Jag var på familjeveckan och varit på Alanonmöten i olika städer i Europa.
Familjevecka är något jag rekommenderar, där fick jag bekräftelse och samhörighet, information och förståelse.
Attvara "hård och kall" och samtidigt visa stöttande omtanke är ju inte lätt att balansera.

Följ din inre röst, den brukar vara bästa vägledning. Den kan vara väldigt svår att höra ibland bara.

Ullabulla
Jaa..

nog tror jag man känner när spärrarna släpper och man går loss i sitt medberoende.När man lyfter på luren,kontaktar eller lägger näsan i blöt.Då vet man att man är ute på irrvägar åtminstone om man kommit en bit in i att förstå det här med medberoende.Men just som du beskriver sorgsen.Generellt att hitta nya vägar utan medberoende att ändå finnas där som stöttning.

Samtidigt behöver man ju bara rådfråga sin inre röst hur många timmar just idag jag ägnat åt att försöka lösa något som inte är mitt att lösa.
Där har man nog sin inre röst.Och när den fortfarande svarar,alltför många tankar och timmar så kanske man inte ens ska inbilla sig att man kan vara ett stöd.

Ullabulla
han var nu här

på en kopp kaffe.Nån form av närvaro i nuet från hans sida börjar jag uppleva som varit helt borta hela sommaren.Hans barn som jag har kontakt med pratade idag om hur de anpassade sig så till den milda grad för att överhuvudtaget få till en träff med honom.Vi dansar alla hans dans istället för vår egen.Jag tror att jag ska vänta på att han bjuder upp..

Ullabulla
I had a a dream

inatt.Mitt barn bröt handleden av mysko anledning så den bara hängde och dinglade.Jag tar hen med till sjukhuset tillsammans med exet.Han är inte pappa till barnet.
Väl där så tar jag beslutet att segla vidare till nån konstig konstskola dit jag har anmält mig sen tidigare.där får jag glida omkring och få en massa bekräftelse från de andra deltagarna och får göra vackra saker och få känna mig duktig.Under tiden är exet på sjukhuset tillsammans med barnet och handleden..Nog är den visserligen överdriven men nånstans finns det ett korn av sanning.Han har alltid funnits där,byggt upp en plattform för mig för att jag ska få göra det som är så viktigt för mig-skapa.Problemet är ju att det aldrig varit nog.Jag har ju aldrig fått den bekräftelsen duktiga flickan behöver.Dvs att hon duger exakt som hon är.Så jag har bara jobbat hårdare,försökt skapa vidare cirklar och han har kämpat med mig i denna utförskurva för att jag då till sist äntligen ska bli nöjd..

Så nu gäller det att plocka bort ingredienser för att kanske hitta harmoni istället för att fylla på.

Ullabulla
lite starkare

idag.Han var här igår och kändes lite avmätt.Så jag backade genast till min ringhörna.Jag får känslan av att jag ska vara tacksam för att HAN ger mig denna chans och inte att vi ger varann denna chans.Om känslan kvarstår så får jag ta upp den med honom.Han har varit på stressrehab och hos läkare.Vad jag kunde utröna så har han inte nämnt alkohol.

Men vem vet,han är så hemlig av sig så det är inte omöjligt att det kommit upp.Själv är han inne på att arbetsträna 25% till upp till 75% efter jul.På eget initiativ.Hans stress och ångestnivå hade också sänkts enligt det test han fick göra igår.Det jag undrar är hur detta kan vara möjligt då jag aldrig upplevt honom så stressad som nu.Manipulation,eller är det bara i kontakt med sina anhöriga som han är stressad.Och i lugn och ro tillsammans med alkohol och i en enslig miljö så är allt under kontroll.

Själv så bygger jag hela tiden upp mina två vägar.En med honom och en där han inte finns med och där jag fyller mitt eget liv med bra innehåll.Jag har förstått att även om han finns med i mitt liv framöver så måste jag på något sätt para ihop med mitt tänk i livet utan honom,dvs det med mig i fokus.Då kanske det kan bli nått bra av det hela.

Sidor