Jaha och nu då?

703 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Ullabulla
Tack gode gud för Alanon

Möte ikväll och vi var 5 själar där.Fina delningar och vitt skilda problem.Men känslan efteråt är en ro och att tankarna stannar upp lite.Sen brukar dagarna efter också ha med sig en annan känsla och andras delningar kan komma tillbaka till en och sätta igång processer i en själv.Alla ni som är medberoende och har möjlighet,testa.

Ullabulla
Hyfsad helg

och besök av mannen i helgen.Jag har tyckt att han varit lite kort och nonchig och stannade därför upp honom nu i helgen.Vill du verkligen det här?
Ja! svarade han med eftertryck.Då bad jag om lite mer feedback i form av telefonsamtal osv.Då får vi se då.Annars en lugn helg med lite tapetserande och många timmars nattsömn.Det känns att mörkret är här.Han har nu varit nykter i 8 dagar vad jag vet.Då kommer vi snart till brytet då han brukar ha svårt att stå emot. 10-14 dagar emellan drickperioderna har mönstret varit i sommar.Men han ska börja jobba igen nu efter semester och sjukskrivning i nästan 10 veckor.

Ullabulla
Känner mig neutral

just nu.Kanske han ville träffa mig på Torsdag för att kunna vara nykter innan han går på jobbet på Fredag morgon efter över tå månaders semester och sjukskrivning.Jag ringde igår kväll för att surra en stund,men inget svar.Det brukar vara ett säkert tecken på att det är alkohol.Han lånade också min bil i måndags in till stan.så då ville han träffas på Torsdag trots arbete Fre morgon.Då kan man ju kanske dricka både Må Ti och On kväll utan störning :)Fortsättning på denna evighetsföljetong följer..

Ullabulla
Men..

Jag vill ändå tillägga att det bryr mig inte just nu.Än så länge så håller min föresats att skapa bra dagar åt mig själv oavsett vad han pysslar med.Men vi har heller inte gått in i nån riktig relation än med förväntningar och krav.Det är ju bara på date stadiet och det är nog därför det inte rubbar mig ur cirklarna.

Ullabulla
det är klart att det rubbar mina cirklar

men inte på samma sätt.Fick tag på småberusad x igår.Jodå han ville gärna komma ,läs idag och jag ska bjuda på middag.Ser ändå fram emot kvällen och han måste ju vara körbar dvs nykter för att komma hit.Säkert också planerat från hans sida för att kunna gå på arbete i morgon.
Dvs han använder mig som en nykter språngbräda till i morgon.Men det må vara hänt och känns ändå positivt.
Vi får se om kvällen blir av och jag tror minsann att det blir bio för ullabulla om han inte kommer.För att ha ett alternativ istället för att slippa sitta och känna mig så övergiven som jag ju då faktiskt är.

Ullabulla
Fin kväll

Med stor portion respekt och ömhet från båda håll.Jag pratade en del om mina insikter i sommar.Inte så mycket kring hans drickande utan mer om mina irrvägar som jag inte kunnat komma bort ifrån.Hur gör man när man känner att livet inte är bra längre och man inte kan sätta fingret på vad.Jo man stannar upp och försöker se.Men se vad? Men i sommar har jag tvingats och yckats till en del insikter i alla fall som faktiskt bara gäller mig och inte honom.Det kändes bra att få dela det ikväll.En dag i taget..

Ullabulla
Jag vet att bakslag kommer att komma

eftersom han ju inte ens börjat försöka hålla sig nykter.Han har ju heller inte sökt hjälp vad jag vet.Det bästa i det här är att han är så hemlig.Om han skulle ha tagit nått sorts beslut eller ska börja knapra på antabus eller eller,så kommer han antagligen inte att säga ett knyst till mig.Och det ger mig ro.Jag får ju inte veta alltså kan jag inte hoppas på att NU ska förändring ske.

Jag är faktiskt alldeles nöjd i nuet med läget.Kanske att jag bäddat in mig i nån sorts låtsasbubbla.Eller att jag lyckats ta mig ur en del av medberoendet och ändå gjort ett aktivt val att han är värd det.Jag slipper ju konfronteras då han alltid super i ensamhet och under annat tak än mitt i nuläget.Vi träffas bara en gång i veckan vilket ger luft under vingarna åt mig i mitt tillfrisknande.Till slut är jag då antingen så stark att jag kan leva i detta trots att han dricker.Eller att jag faktiskt lämnar om det är det jag vill göra.
Ni därute som tycker att jag lurar mig själv och hindrar honom att trilla djupare kanske har rätt.
Jag kommer att fortsätta skriva här om min egen resa och mina egna upplevelser av denna minirelation då jag behöver vara ärlig med mig själv både då jag mår bra och när jag mår dåligt i detta.Just nu mår jag bra.

Ullabulla
Jag sitter och undrar lite..

över var det började gå snett.Jag har precis sett delar av föreläsning om hur vi som barn far illa om vi är uppväxta i alkohlistfamiljer vilket jag är.Jag minns min hårdhet och känslokyla inför min mamma som var väldigt oberäknelig och elak.Jag kunde ibland släppa lite på garden och låta henne komma närmare för att ofta få hugg i ryggen som gjorde så ont.Därför byggde jag på min rustning mer och mer och lät henne till slut inte komma in alls.Jag har sen dess haft en svår relation till henne där jag liksom ställt mig lite som en "ubermensch" över henne då hon i mina ögon är en så värdelös människa som supit bort alla möjligheter till vettiga relationer till oss barn.Själv har jag då i mina egna ögon varit både klokare och mognare än henne och gjort smarta val och varit duktig flicka hela mitt liv.

Nu håller min duktiga flicka rustning på att spricka rätt rejält.Jag börjar slappna av och låter mig själv leva utan större mål och mening för tillfället vilket aldrig har hänt i mitt vuxna liv.Det är både skönt och skrämmande.Men sen tänker jag,mitt ex som visserligen råkar vara en drinkare har inte alls någon av min mammas egenskaper bortsett från supandet.Han påminner hellre om min ytterligt snälla och kärleksfulla pappa som gav åtminstone halva min själ vad den behövde.Men nånstans i mitt medberoende så började jag då se nödvändigheten i att göra om honom till en ickedrinkare för att vårt liv skulle kunna fortsätta.I och med detta så blev jag besvärlig och mina krav på honom övermäktiga.Han backade mer och mer och jag förstod egentligen inte vad som försiggick.

Förstörde jag den intimitet som vi haft med mina krav?Gick jag själv då mer in i en medberoende roll som gjorde mig allt svårare att leva med?Jag vet inte.
Samtidigt så är ju alkoholism en progressiv sjukdom och den kanske skulle slutat med mina ultimatum och denna brytning ändå.
Men igår såg jag vid vår träff honom-mannen i mitt liv som jag inte sett på länge.Jag såg också mig själv,den unga kvinnan jag var när jag träffade honom och ännu inte var fast i denna cirkel av alkohol och medberoende.Märklig dejavukänsla och förvirrande i att jag inte vet var den ska sluta.

mulletant
Nu Ullabulla

har du tagit steget in på en viktig väg... din egen livsväg. Fantastiskt! tack för att du delar med dig.
Kram, kram / mt

Ebba
<3

.

Ullabulla
ensam idag

trrots fint samtal i morse med exet med tack för senast och vanligt samtal om vanliga saker.Men väntan och längtan efter mer istället för att ta tag i denna dag och göra något bra.Det har jag iofs också gjort men med ensamhet i bröstet.Kanske måste få vara så för att så småningom fyllas av mig själv.

Ullabulla
Tung dag igår

med ensamkänsla som klistrade sig in i alla skrymslen och vrår.Jag lät det vara så och tröstade mig med forumet och lite på tv och småsaker.Jag gick inte ut och arbetade vilket jag vet hade skingrat min känsla och byggt på mig med låtsaslycka.Idag känns det bättre och nu ska arbetsvekcan förberedas med städning och matinköp och faktiskt en fika med fin väninna som finns där och stöttar och som även jag får stötta då hon är i samma sits.tack gode gud för vänner,de är guld värda.

LenaNyman
Kära, kära Ullabulla.

Det du skrev träffade mig som en slägga. Nu vet jag hur jag ska hänga upp dagen. Tack så väldigt, väldigt mycket!

/L

Ullabulla
Vad glad jag blir!

Att lilla medberoende ullabulla kan så nått litet frö,tack för feedbacken.Hoppas du kan le mot svärföräldrar idag och hålla masken :)

Ullabulla
fortfarande under ytan

visserligen influensakänningar.Men jag tror inte att det är hela sanningen.Jag har ungefär samma känsla som i somras när jag och xet vänslades lite och jag mådde som en prinsessa den dagen och även dagen efteråt.Men sen öppnade sig avgrunden som ett stort hål.Varför? Jag vill ju det här och jag har själv dikterat villkoren för att vi faktiskt ska hålla oss på varsin planhalva för att fortsätta läka och tillfriskna.Är det att jag inte alls vet något om han tänker dricka eller inte i veckan? Eller är det att jag bara vill ha mer än vad jag egentligen får.Kräver jag för mycket av mig själv och honom i nuläget.Vad är det som händer med mig om jag ska sammanfatta känsloläget.Jag förstår det inte.Vi hade ju en bra träff och bra återkoppling efteråt.

Ullabulla
Bättre idag

både med influensa och mående.Jag måste sluta vara så rädd för dipparna som tar mig så djupt.Jag är egentligen en Pollyanna som ser livet från den ljusa sidan så det nästan blir löjligt.Men nu har jag bestämt mig för att se även det mörka utan att försöka försköna det.Bara se det, begrunda och ta in det känna det och sen gå vidare.Utan värdering.Tungt tungt tungt.
Men idag känner jag mig befriad från några ok i alla fall,till nästa dipp.Pratade med sur och trött karl som jobbat 48 timmar på tre dygn och inte har jobbat på 10 veckor.så han är ursäktad,men ändå blir jag lite ledsen att han inte vill småprata lite med mig.Jag vet ju det här och ändå försöker jag fånga in honom en liten stund och får naturligtvis den respons jag alltid får efter jobbardagar,trött och oengagerad.Surprise ullabulla.Kanske bor en maschosist i mig?

Ullabulla
Jo pyttsan

Var tvungen(faktiskt på riktigt) att ringa ikväll och be om hjälp som bara han kunde ge.Full förstås.Inga braskande extrarubriker eftersom det är tredje gången sen vi började om vårt låtsasförhållande(inte minirelation eller kärleksrelation :)) igen.Jag känner mig så blank och blir mest irriterad för att min tanke om kommande helg ev grusas.Kanske en bra känsla?Min helg blir förstörd, mina planer blir förstörda.Inte stackarn,eller har jag gjort nått.

Ska låta det få sjunka in och kanske ha nån form av strategi för hur jag "borde" känna.Just nu är jag som sagt blank och det är en icke känsla som jag inte tänker acceptera.Att jag struntar i det är liksom en annan sak.Då har jag tagit ställning.
Att jag blir ledsen är också helt ok,för då är jag besviken.Att jag är arg är också på ok listan.Men inte skuldtyngd eller sänkt för då har liksom känslan vandrat över till mig och där ska den inte få bo.Känslan och agerandet är hans.
Sen har kvällen löpt på som vanligt och jag har haft mina vardagssysslor som inte blivit förstörda eller sänkta.Jag hoppas bara att jag inte förnekar att det är såhär just nu ikväll utan att jag faktiskt kanske helt enkelt struntar i det?

Vilse i pannkakan
Vilka fina insikter du kommer

Vilka fina insikter du kommer till, UllaBulla!

Din situation är så långt ifrån min, men samtidigt inte, och det är så inspirerande att läsa dina rader. De ger mig styrka åtminstone för stunden. :-)

Kram

aeromagnus
Dags att släppa helt?

Förstår att det måste vara tufft i ett medberoende. Jag kan ju inte sätta mig in i den känslan eftersom jag varit på andra sidan. Jag kan ju bara uttala mig från den missbrukande mannens sida att han tyvärr inte bryr sig om varken sig självt eller dig. Inte för att han inte vill eller inte har känslor eller annat utan för att han är alkoholist och beroende av drogen A. Jag vet inte men kanske är det bästa att kanske helt bryta kontakten ett tag och fokusera helt på dig själv, dina känslor och ditt mående. Hur som helst verkar ju han såra dig oavsett. Lider med dig för hoppet är det sista som överger oss. Man hoppas OM OM OM TÄNK OM det blir en ändring. Tyvärr så sker det ingen ändring eftersom ditt ex är i förnekelse. Hoppas du får en bra dag.

villveta
Bryta kontakten vill inte

Bryta kontakten vill inte några av oss .........
Men kanske är det en bra lösning iallafall ( säger den som är desperat och " skriker " efter kontakten själv ).

Ullabulla
Jag vet jag vet jag vet..

att du har rätt.Men precis som vill veta skriver så har jag inte förmågan.Sprida medberoende kunskap gör jag så gärna och lyser upp andra medberoendes förvirring med mina förståndiga :) formuleringar.Men rikta dom mot mig själv och använda mig av det jag lärt på mitt eget liv,där går jag bet.Kanske det som kallas medberoende.

Det som i mina alldeles egna ögon är lika starkt som själva beroendet.Fick idag av alkoholmottagningen exakt samma formulering som av dig Magnus.Vi i hans närhet som tidigare varit så viktiga är nu endast objekt då han ramlat så långt nedför kurvan och bara ser alkoholen.Men det hjälper inte mig som fortfarande ser honom-mannen i mitt liv.
Jag ska tydligen trampas på några varv till innan jag är beredd att släppa taget.
Men fortsätt trycka till oss ibland Magnus.
Varje gång ruckas man lite på och måste svara med åtminstone lite sunt förnuft.Det skulle ju inte se bra ut om jag la ut alla mina fantastiska framtidsplaner som jag har för honom och mig.

Allt som vi tillsammans ska skapa när(inte om) han inser att här står hon ju-gudinnan som ska hjälpa mig ur detta helvete.Bara jag tar henne i handen och låter henne milt föra mig nedför altargången till vårt nya nyktra giftemål då ska allt bli så bra.
Moahahahaha..jag lurar ingen annan än mig själv och inte ens mig själv nå vidare heller.

aeromagnus
Vet ju själv....

Kan bara skriva utifrån min egen erfarenhet som beroendeperson att man skiter i sin familj, för alkoholen är viktigare. Jag struntade fullständigt i min fru som grät när jag drack, en 5-årig under bar kille som försökte trösta sin mamma. När jag tänker efter på hur jag agerat så blir jag spyfärdig. Det var ju inte JAG egentligen, utan sjukdomen som gjorde detta. Mitt uppvaknande blev min andra lob som ruskade om mig ordentligt. Min fru hotade att lämna mig och då förstod jag hur illa det var och drog åt handbromsen. Man kan erkänna dig besegrad av A men man måste också kapitulera. Lägga sig död i gyttjan, för att så sakteliga bygga upp sig själv. Släppa sin skam, skuld och ångest. Man behöver behandling, hjälp och råd, kanske medicin. Hade jag älskat en beroendeperson hade jag gjort allt för att hjälpa, för man tror att man kan förändra personen. Hoppet är det sista som lämnar en men man vet innerst, innerst inne att den beroende måste se sittbekymmer och kapitulera.
Ibland behöver ni medberoende en liten spark i ändan så att ni inte dras ned ännu mer:) Oavsett val, stanna eller inte stanna kommer det leda till smärta. Stanna så blir smärtan troligtvis långvarig och ärren längre och djupare men TÄNK OM finns som kompress och bandage. Att lämna den man älskar görs inte i en handvändning. Man får ett långt och djupt ärr i själen. Detta läker med tiden men man kommer hela tiden tänka på alkoholisten som gör att läkningen går saaaaaaaaakta. Ni som är i medberoende måste försöka vara lika egoistiska som den som dricker, annars kommer ni tyna bort. Många kramar från en fd missbrukare.

Ullabulla
precis korrekt

beskrivet.Sen det där sega slajmet som består av kärlek medberoende brustna drömmar vildsint hopp.Det är gjort av stark betong och måste hackas med en mycket fin hacka för att det överhuvudtaget ska bita.Och med rätt sorts hacka-uppvaknandehackan.Annars fortsätter man bara i sitt eviga hjul hela tiden.Det som är nytt för mig i denna resa är att jag är passiv.Går inte in och försöker agera.Lägger visserligen ned löjligt mycket tid åt att tro och fundera,men använder i alla fall en del av tiden till framåtskridande tankar.Så på något sätt så har jag kvar en liten länk till honom samtidigt som jag jobbar aktivt med att släppa honom.Låter mycket märkligt kanske,men jag tror det är enda vägen.Nytt i denna resa är också hans totala egoism.Förut fick man i alla fall belöningen att han var ångerfull och väldigt mån om att kompensera sin dryckesperiod och då fick man ju så att säga betalt som medberoende.Så han rasslar ju snabbt nedåt på stegen.Ikväll alanonmöte och jag hoppas jag klarar detta mycket enkla,att inte slå honom en signal.Jag ska verkligen försöka att invänta hans kontakt denna gången.

aeromagnus
Man vill ju ha bekräftelse

Klart att det är svårt att inte vilja kontakta men man måste försöka vara passiv men det är säkert jättesvårt. Du måste finna din väg

Ullabulla
Blir lite fundersam

över kommentarerna om att man bör konfrontera den som dricker.Att en del faktiskt vaknar upp och tar tag i sitt liv och gör förändringar.
Vi(jag) som då testat detta i alla möjliga och omöjliga vinklingar och upplägg och gått bet.Gång på gång.Har jag då en ovanligt trubbhjärnad alkoholist att tampas med?

Jag säger inte att det är fel agerande, absolut inte.
Om jag för en sekund trodde att det bet just på mitt ex så skulle jag gladeligen stå och läsa det som ett mantra varje dag om jag trodde att det skulle hjälpa.
Jag undrar bara om det där universalbrevet/konfrontationen finns som får alkisen att vakna till och göra något åt sin situation..För nån gång i livet står många av oss där,förtvivlade och förvirrade och uttröttade av alla övertalningsförsök.Skriv ned slagorden och argumenten och dela med er som biter och gräver in i deras alkoholomtöcknade hjärnor och ger oss medberoende lite frid..

Och om det inte biter så har man ju i alla fall känt att man aktivt gjort ett försök till förändring av en omöjlig situation.Det kan också göra gott för själen även om läget inte skulle komma att förändras.
Några bittra rader från en luttrad och som vanligt medberoende ullabulla.

Man kanske skulle samla ihop skaran som bryr sig om honom en sista gång och författa ett brev ändå..?

aeromagnus
Uppvaknande.....

Från alkoholistens sida måste ske inifrån. Hot och konsekvenser skiter mani om man verkligen inte erkänner sina problem och kapitulerar. Det har inte din man gjort och då funkar det inte. Det låter hårt, brutalt, vidrigt och elakt från min sida men han är just nu utom räddning. Du vet det, jag vet det och hans omgivning vet det. Han har inte kapitulerat. Vet ju själv hur jag mådde när min pappa låg i respirator. Slets mellan hopp och förtvivlan, likväl som du Ullabulla.

Ullabulla
Jo

innerst inne vet jag det.Men jag ser svaren från andra som dricker som svar till hon som nyss gått med här att de hade önskat att någon brytt sig och konfronterat.Då blir jag ändå tveksam om det kanske finns det alternativet kvar.Dvs det har vi inte prövat..

aeromagnus
Förstår

Kan inte sätta mig in i din situation mer än att jag bara kan hålla med i dina känslor. Maktlösheten måste vara enorm, är ju trots allt en person du älskar/älskat. Det är med att man vaknat upp ur sin sjukdom och att folk runt i kring hade brytt sig mer. Den förklaring som alkoholister ger kan jag inte hålla med om. För har man släkt och vänner som bryr sig är inte det tillräckligt för ett uppvaknande måste ske ifrån personen själv. Så att du inte orkar bry dig så mycket mer ska du inte må dåligt av för du har verkligen gjort allt du kan.

LenaNyman
Vi är ju alla olika.

Man vet aldrig när det "plötsligt händer". När himlakropparna står i konjunktion med varandra och det gynnsammaste av ögonblick uppstår. Så att säga. Så hade jag varit dig, Ullabulla, hade jag uttömt alla möjligheter. Kanske helt enkelt för min egen sinnesros skull.

Stingo
För mig gick det så

Jag har blivit konfronterad av min fru förut utan att det haft nämnvärd verkan. Men nu i slutet på sommarsemestern konfronterade hon på nytt och allt klaffade. Nykter i snart 4 månader, sedan den morgonen.

Vad var olika, säg det? En sak i all fall. Hon var själv nykter och hade varit det en tid.

Sidor