Efter ett år och nästan en månads nykterhet är det dags för ett avstamp. Velade lite mellan att helt avsluta aktiviteten på forumet eller att flytta min tråd hit, till det vidare livet. Det vidare livet, det är väl det som pågår hela tiden...?
Året som nykter har varit ett i stort sett bra år. Hade jag vetat att det skulle vara så bra hade jag slutat långt tidigare ;) det har varit värt all möda i början, mitten och slutet. För det är klart att det är viss möda, som Pellepennan skrev, varför skulle man inte sakna att kunna måttlighetsdricka, det kan vara mycket gott, det är socialt mm, men den tiden är över. Jag har haft ovärderlig hjälp av forumvännerna, under en ganska lång tid var det nästan bara jag, Pellepennan och konstnären (och några till) som häckade här, efter nyår hände något och nu strömmar det till medlemmar i en nästan tröstlös takt. Jag upphör inte att förundras över hur många vi är som har problem med alkoholen.

Jag har de senaste 2 månaderna upplevt en av de jobbigaste perioderna i mitt liv, med kränkningar och anklagelser som ingen ska behöva få kastade på sig. Det har nästan kostat mig mitt äktenskap (och mitt förstånd) för att låta melodramatisk. Men, jag har inte druckit något, och nu när båten verkar ha slutat gunga som allra värst kan jag kosta på mig att känna att, shit vad bra - har jag inte behövt alkoholen nu, kommer jag aldrig mer att behöva den. Känn på den... Det finns andra sätt. Bättre sätt. Tanken kom verkligen över mig ikväll, det finns inget som kan göra mig lika illa som jag själv gjorde mig, under åren jag drack för mycket, och nu när jag inte gör det, och klarat av detta utan alkohol så är jag STARK. Jag klarar mig, och jag är inte värd att trampas på.

Vid min ett-årsdag köpte jag mig en fin, dyr ring med evighetssymbolen. Varje gång jag tittar på den känner jag mig stark. Jag har klarat ett helt år. Jag tänker inte längre att det är en uppoffring att avstå alkoholen, det är ganska naturligt i de allra flesta tillfällena. Jag velar som sagt lite kring forumet, kändes som att "ska jag starta en ny tråd för att säga att jag funderar på att droppa av ett tag...?", men även om jag inte känner att jag har så mycket att tillföra längre, och mina problem inte längre är alkoholrelaterade så känner jag att när jag kommer hit vill jag göra det här.
/m

LenaNyman

... och sitter med gåshud på armarna. Japp, så är det.

Var precis ute med Selma, vår kära hund. Det småregnade lite och i mörkret hör jag plötsligt en röst inuti mitt eget huvud: "Jag dricker inte." Bara det. Lustigt, va? Jag har inte alls tagit nåt medvetet beslut om att aldrig dricka mer. Är på dag 52 och kan väl tänka framåt i storleksordningen dag 60. Men lite lustigt var det med den där rösten.

Fantastisk insikt du gör här ovan, m-m. Trots allt annat så har du stått pall i din nykterhet. Det är mycket, mycket fint gjort gentemot dig själv.

/Lena

Vad ska man säga? Bra gjort och nu in i på år 2 i nykterhet. Alkohol behövs inte, den ställer enbart till med problem.

konstnären

Läste ditt inlägg och blev så sentimental, tänkte tillbaka på förra hösten när vi kämpade på pellepennan, mm och konstnären. Jag kan ibland inte fatta att man gjort denna resa i med och motvind. Utan ert stöd hade jag aldrig klarat det. Vilken fin ring du köpt, nu kan du titta på den och tänka detta är jag värd ett bevis på att jag kunde. Det har även för mig blivit något naturligt att inte dricka alkohol, som tur är har jag inte glömt vad den gjorde med mig. Kommer även ihåg hur jag fasade för förra julen utan snaps och vin. Men det gick ju bra, och nu tänker jag inte alls så. Börjar nu komma tillbaka föll ner i en depression men känner nu att jag är på väg till mitt gamla jag igen.
Kul att se dig här förresten. Ibland vet jag inte varför jag är kvar här men behovet finns tydligen. Om inte annat för att skriva av sig lite.
Stor kram till m-m
Konstnären

FylleFia

Hej m-m. Jag tänker alltid på godiset. M&M. Kanske är du sådan? Färgad på ytan men god i mitten? Vill iaf bara önska Gott Nytt och gratulera över ringen. Den förtjänade du.

Fia

m-m

Tack för era inlägg - ja, kanske det Fia, en polerad glassig yta med något gott därinne... Kanske kan stämma?
Nyårsafton idag. Kvällen blev inte riktigt som tänkt, vårt sällskap fick en magsjukesläng och vi vill inte riskera smitta, så en ensamkväll med maken blev det. Inte fy skam det heller, känns helt ok faktiskt. Avslappnat och mysigt, förutom för hunden, som har öronen bakåtstrukna, svansen mellan benen och inte viker en cm från mig så länge smällarna håller igång. Var ute och gick innan och han kunde knappt kissa eftersom det smällde så mycket. Jag önskar för hans och alla andra rädda djurs skull att det blir ett stopp på detta.

Annars går livet framåt, ett steg bakåt då och då, men mestadels framåt. Har förhoppningar inför framtiden, hoppas att balansen och ron som jag börjar känna av nu kommer att stanna kvar. Har fortfarande problem som inte är utredda, och som stressar mig (mycket) men som ändå känns som att jag kommer att lära mig att hantera.
När det gäller alkoholen är den fortfarande ute ur livet. Känns inte som någon uppoffring att vara nykter, men tankarna kommer då och då, att jag skulle vilja klara att ta ett eller två glas vin med mannen vid vissa tillfällen. Jag tror dock inte att det skulle fungera som läget är nu, och jag har inga planer på att testa. Dricker någon folköl någon gång, typ 2,8%, väcker inget alkoholsug alls. Tänker ofta på hur det skulle varit om jag inte tagit mitt beslut för ett år och nästan tre månader sedan. Vilket skick hade jag varit i nu om jag fortsatt som jag gjorde då? Hade det gått över den där gränsen när det fått sociala konsekvenser, andra reagerat och påtalat situationen för mig? Hur det än är så känns det skönt att det inte behövde bli så. Nu kunde jag jobba med det på mitt eget sätt, med stöd från er här på forumet och min man. Och psykologen jag gick hos i vintras/våras. Allt stöd, men framför allt härifrån forumet har varit helt ovärderligt! Jag är glad och tacksam över att ha kommit såhär långt, jag lever ett annat liv nu mot hur det var tidigare, känns som att så mycket tid är bortslösad. Umgänget med andra som jag var så orolig för innan har blivit betydligt enklare utan fokusen på alkoholen - kommer det att finnas tillräckligt, när kan jag fylla på, märks det att jag druckit innan, samtal om hur ofta man dricker - ska jag mörka eller inte, tror att andra inte berättar sanningen om de säger att de knappt dricker något, tar alla bekännelser från andra om att man tar ett glas vin mitt i veckan som att det är helt ok för mig att dricka "ett glas" en vardagskväll. Livet har fått ett annat fokus helt enkelt.

Jag önskar alla er här på forumet, (och dem som kommer hit imorgon eller strax efter med nya förhoppningar inför det nya året) ett bra och så nyktert 2015 som ni vill ha det! Fortsätt kämpa, det är värt det, och det blir lättare för varje dag och vecka!

Gott Nytt År!
/m

PP

Hej M!

Så trevligt att läsa några rader från dig! Hösten har varit lugnare och det visar sig ju även på antalet inlägg från oss som var aktiva under förra året.
Själv tänker jag ofta tillbaka, och känner fortfarande stor tacksamhet från stödet jag fick. Hoppas att du får ett fint år, och det gäller naturligtvis alla andra
kämpar från nu och då!

//PP

m-m

Länge sedan förra inlägget nu. Har hållit mig ifrån forumet, läst lite då och då - inte glömma, inte bagatellisera... Inte för att jag tycker att jag gör det, varken glömmer eller bagatelliserar min a-historia. Har varit alkoholfri i 18 månader om några dagar. Har under dessa månader förändrats och vuxit på ett sätt som jag inte kunnat föreställa mig innan jag fattade mitt beslut. Livet är sååå mycket enklare och friare nu. Helt tvärtom mot vad jag trodde att det skulle bli. Nu kan jag ha våndor eller utanförkänslor enstaka ggr på ett år istället för varje dag, som det var tidigare. Nu för att det då och då uppstår situationer där jag vill ta ett glas för att ingå i en social gemenskap.

Har faktiskt gjort det för ett par månader sedan när jag var på finfin-restaurang med maken och ett par till. Har varit på några sådana besök under de här månaderna och när varje maträtt och glas vin serveras tillsammans med en historia om ursprung på mat och det står en sommelier vid bordet som berättar om varenda vindruvas liv och död för att hamna i just den här flaskan... och man själv hamnar i äppelmustträsket igen är det inte lika kul. Så den här gången bestämde jag mig för att ja, ett glas får det bli. Och det var gott. Men... lite som pest eller kolera, äppelmusten - inte kul i sammanhanget, vinet, nja, kunde ju såklart inte känna att det var så bra det heller, kunde inte njuta av det heller. Det som var positivt i sammanhanget var att jag är inte sugen på mer, varken då eller senare. Har haft fler tillfällen efter med gäster, och bortbjudna där det serverats alkohol, men det finns ingen tanke på att ta något mer. Det passar inte in i mitt liv alls längre... Vaknade dessutom morgonen efter med sprängande huvudvärk - kanske inte pga vinet, mer pga kass kudde och sängplats och varmt rum, men hjärnan kopplar ju direkt till vinet. Bra i det här fallet.

Min psykolog sa en gång till mig att jag, om jag funderade på att dricka ngt igen skulle fråga mig själv om jag lärt mig något om mig själv som gör att jag kan omvärdera mitt beslut att inte dricka. Efter den här tiden tror jag faktiskt det. Jag tror inte att jag kan dricka mer, på ett sätt som jag gjorde innan jag fick problem. Jag tror inte att jag kan dricka alls egentligen, men jag vet nu att jag inte VILL, det passar inte in i mitt liv. Jag tränar de flesta dagar i veckan, jag gör en massa andra saker som kräver närvaro, ångestfrihet och ett något sånär intakt intellekt. Och det kommer jag inte att kunna ha med alkohol i mitt liv, så enkelt är det.

Ni som är i början på er resa, håll ut. Det blir bättre!! Det är värt all möda i början :-)

Ha en bra kväll därute,
/m

PP

Så trevligt att läsa din uppdatering! Gläds både av att det känns så bra för dig, och att du trots det tar dig tiden att lämna avtryck. Som du säkert förstår går vi fortfarande likartade vägar i livet, och det är ju nu en riktigt lång tid. Snart ett och ett halvt år! Läser även jag till och från på forumet och i vissa perioder inget alls, ibland lite oftare. Finns säkert en anledning till det. Själv har jag inte provat att smaka alkoholen, förutom ett missöde då jag i somras fick med mig fel veteöl från bolaget. Klantskallarna hade ställt vanlig alkoholhaltig i hyllan med alkoholfri... Efter en stor stadig klunk märkte jag på eftersmaken att det var alkohol i. Resulterade då i att jag hällde ut resten. Några veckor senare gick jag och reklamerade. Något som sällan hänt på det lokala bolaget enligt dom.

Nej, jag varken vill - eller vågar för den delen - att dricka alkohol. Det känns så otroligt avlägset. Det är det enda jag behöver att "avstå" ifrån för att kunna göra allt annat. Känns så mycket bättre än att avstå från livet för att dricka alkoholen.

Tack vännen för draghjälpen under resan! Tycker att det vore trevligt om även andra som inte skriver ofta skickar en rad till och från. Känn ingen press, men tänker på er till och från....

Ha en underbar alkoholfri vår, och njut med öppna sinnen!

//PP

m-m

Så roligt att höra från dig också! Tänker en hel del på er som jag kamperade under en så lång tid med. Konstigt att veta att några av er som finns därute och som betydde så mkt för att jag klarat min resa, vet jag inte ens hur ni ser ut! Och dig, PP, har jag tänkt mkt på - hur går det med ditt nya liv, förutom alkoholen då? Vet ju att det hände en del i ditt liv... För min del tycker jag som sagt att utvecklingen på det personliga planet har gått framåt med stormsteg efter en ganska jobbig första period med grubbel och depp. Känner mig mycket säkrare på vem jag är och vad jag är värd numera. Kan se att alkoholen verkligen inte hjälpte mig att må bättre, och att när jag slutade döva mina tankar och känslor med vin så är det mycket som kommit upp till ytan som krävt sin del för bearbetning. Det är säkert inte klart än (hoppas nästan inte det!), finns nog ett och annat lik i garderoben som ska fram för att begravas på riktigt.

Ha det bra, många kramar m

Det är intressant att läsa hur lika vi är och tänker även i vår nykterhet. Jag känner likadant, att livet är så mycket enklare och friare. Att jag inte missar nåt utan fått så mycket bra istället. Det som gör det så mycket enklare nu är också att jag inte bryr mej om vad andra ska tycka. Hur jag ska förklara varför jag inte dricker och sånt som jag minns att jag funderade mycket på i början och vid tidigare perioder av nykterhet. Nu vet alla i min omgivning att jag inte dricker alkohol. Vissa undrar säkert varför och andra kanske misstänker att jag är alkoholist, hmm. So what! Åt den som faktiskt ärligt undrar säger jag att det blev för mycket, att jag mår bättre utan och att jag kämpar mot sockersug. Vilket är sant. Inte många frågar, faktiskt, och jag känner inget behov att berätta. Jag är faktiskt aldrig sugen heller fast min man dricker. Ibland köper jag Torres Natureo med 0,5% alkohol, starkare än så rör jag inte.
Firar 3-års nykterhet om två månader, man kan fira utan champagne!

mod60

Tack till m-m, Santorini och PP för att ni ger hopp och framförallt bekräftar det jag egentligen redan vet. Livet blir lättare, roligare och sannare m.m utan alkoholen för oss. Jag är nykter sedan tre månader och det ska ni veta ,,,,, era ord är så viktiga. De ger kraft och styrka :)
kram på er
önskar alla en härlig alkoholfri vår//mod 60

m-m

Länge sedan jag skrev något. Varit inne och läst då och då, kanske för sällan, som det nu verkar. Lever farligt nu, märker jag. Har lagt undan nykterheten, valt bort den, kalla det vad jag vill, men så är det. Ägnar mig inte åt något tokdrickande, det har jag aldrig gjort, men det har för mig, som så många andra beskrivit, fungerat alldeles utmärkt med ett glas då och då, till att det nu har blivit alkohol varje helg under de senaste två månaderna. Och snart är det jul, med några dagars ledighet, och sedan nyår... Och jag är rädd att tappa kontrollen igen.
Har bytt jobb, med allt vad det innebär och haft knäbesvär så det har varit svårt att träna som vanligt under en period (bra nu). Upptäcker hur oerhört viktig träningen är för mig, och mitt välmående. När jag inte tränar är det svårt att få utlopp för stressen som byggs på av jobb och annat. Tränar jag inte är det lätt att slarva med maten, och lättare att ok:a vin till maten. Sen sover jag uruselt, orkar inte träna, och är trött på dagarna och det blir en ond spiral. Vet inte vad jag vill och hur jag vill göra. Jag har mått så bra under den tiden jag inte druckit något eller bara något tillfälle i månaden, men nu mår jag inte bra. Tankarna på alkohol tar för stor plats igen, jag är rädd att jag ska trilla tillbaka där jag var för drygt två år sedan. Mitt nya jobb kräver mycket av mig och jag har inte råd att slösa energi på att vara trött för att jag inte sovit tillräckligt, eller på att må illa dan efter (blir oproportionerligt bakis).
Det känns ju inte så bra att hamnat i det här läget, men jag var inte beredd på ett livslångt beslut att avstå och jag vet fortfarande inte om jag är det. Blääk - känns det mest just nu...
Jag vet inte riktigt vad jag vill med inlägget, skriva för att ha någon form av egenkontroll på mig igen.... Det funkade ju sist...
/m

PP

Att du skriver ett par rader. Hmm, trevligt låter kanske lite dumt med tanke på vad du skriver, men du förstår säkert vad jag menar?
Jag förstår precis vad du syftar på med hal is, och tycker du är mycket vis som loggar på och sätter dina tankar i din tråd. Kanske kan det vara det som behövs, vem vet?! Jag har förstått att du inte haft jätteproblem men ändå så har alkoholen ju varit ett problem. Ger inga råd till dig. Är ganska övertygad att du själv hittar din väg. Men kanske är det inte fel att hänga lite här en tid? För mig går mitt forumengagemang lite upp och ner. Men jag läser säkert varje vecka. Fortsatt nykter och skötsam. Låt mig tänka efter....
sist jag drack måste varit någon gång i slutet av 2013 ?

Kram
/PP

Hej m-m,

Får säga som PP, att det är trevligt att se dig igen. Men så klart kunde omständigheterna varit gladare. Det verkar ju vara ungefär så här som det gärna blir när man prövar att dricka igen. Går bra först, men sedan riskerar det att eskalera igen. Jag kan bara anta att det är så som sjukdomen ser ut helt enkelt. Har tänkt mycket på hur det kan svänga i inställningen på det här sättet. Ena dagen känns allt som räkmacka och nykterheten är lika självklar som att andas. Men nästa stund vacklar allt och inget är gjutet i sten. Märkligt egentligen. Därtill är det ju flera här inne som vittnar om vikten av att träna, meditera m.m. och göra saker som man mår bra av. När sådana vanor bryts, verkar a-suget komma krypade... Läs tex Akvariet som skriver så väl om detta nu senast.

Det som är bra är att du känner att det är på väg åt fel håll och att du skriver här igen. Kraften som finns i att sätta ord på sina tankar och känslor ska inte underskattas. Likaså det stöd och den värme och förståelse som finns här inne på forumet. <3

Vet du m.m, du är en av de som har hjälpt mig jättemycket. Särskilt under min första sommar här. Du har så mycket klokskap och styrka inom dig. Läs väldigt gärna igenom din egen tråd och dina inlägg i andras trådar (går ju att söka på inlägg-person). Jag tror faktiskt att det kommer hjälpa dig - både att se klarare på din egen situation och att stärka dig själv. Du vet att det går att välja en annan väg. Du har gjort det förut och du kommer att klara det igen.

Styrkekramar till dig

m-m

Jag tycker alltid att det är något befriande när jul och nyår är över. Det är som att mörkret försvinner lite bara jag vet att solen går upp och ner några minuter åt rätt håll nu. Och hela jul och nyårsfirandet har med åren blivit mer av ett krav än ett nöje. Roligt att träffas - ja. Svårare med alla saker runtomkring - det ska lagas mat, hälsas på rättvist fördelat, det är mörkt och kallt, det ska städas och fejas. Och alla tillställningar innehåller varierande mängd av alkohol. Och ja, jag har druckit alkohol under jul och nyår. Har hållit det måttligt och det har inte varit alkohol varje kväll, men det känns inte problemfritt ändå. Bestämde mig för efter förra inlägget att ok, låt det gå måttligt under julledigheten - fram till nyårsafton så får det bli nya tag efter det. Ändå har tankarna funnits hela tiden på att det inte känns så bra, att jag borde stå emot, att jag inte vill trilla dit, att jag inte kommer att kunna sova, att jag är svag ... ja, alla negativa saker jag kan tänka på. Samtidigt har det inte varit ett toksug som inte har gått att stå emot, jag har druckit såpass lite att jag har kunnat sova ganska bra, jag har kunnat träna. Men det känns ändå inte bra och det avgörande i det är den där j-kla känslan av att jag måste veta att det finns alkohol hemma. Det får inte ta slut. Det är kärnpunkten. Nu är den slut. Eller det finns i alla fall inget som jag vill ha. Och jag vill heller inget ha nu. Tycker att det är skönt att börja jobba imorgon igen, och få lite rutiner i tillvaron igen.
Jag kan ändå inte säga att jag ångrar att jag har provat alkoholen igen. Jag dricker inte på långa vägar som jag gjorde innan jag slutade och det finns tillfällen då det är mycket trevligt med ett eller två glas vin. Jag har betydligt bättre spärrar nu, men ändå så är jag som jag skrivit ute på tunn is. Det som är det jobbiga är alla tankar på alkoholen, de som jag jobbat bort under min långa nykterhet. Nu är det det där förhandlandet och skuldkänslor som är så förbenat jobbiga.
Jaja, nu är det iaf nytt år, och idag ska jag inte dricka något.

Kopierar in min gamla tråd för att ha något att läsa - många svar finns för min egen del där... https://alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/6979

Gott nytt 2016 till er alla!

/m

Leverjag

Vad jag känner igen mig i den onda spiralen som du beskriver i inlägg #14. Du är medveten om det när det sker och det tror jag är bra att du känner i tid att du är på hal is. Jag känner som du att julledigheterna mest är krav, stress, mörker och hemmajobb. Skönt att det är över och börjar faktiskt längta till jobb. Tror du grejar detta utmärkt och jag är glad för dina inlägg i min och andras trådar! ? tack. vad bra med länken till din tidigare tråd.

Du hittar balans igen och nu kommer ljuset åter! Kramar?

Hej fina du,

god fortsättning till dig också. Vad bra att du fiskat upp din gamla tråd. Du har skrivit så mycket klokt i den, så du kommer kunna ha hjälp av dig själv. :-) Du vet att du har hjälpt mig och så många andra här. <3

Kram på dig

farmor

För 2 dagar sedan...Detta efter flera erfarenheter av att om och om igen hamna i en iskall vak, upptäcka att isdubbarna inte är med, kanten runt vaken är skör och brister...
Hjääääälp! Jag ? kommer inte upp!
Puh...Nu är jag på fast mark! Fick hjälp från oväntat nära håll...
Här finns vi för varandra! Allt gott önskar farmor!