Jag har skrivit många inlägg tidigare om en man som det har vart stora besvär med, dricker sig full 2-3 gånger i veckan, lögner, lovanden som inte blir till, svek, artogans, en abort som han sket i som han skulle tagit ansvar vid... allt det här har naturligtvis satt stora sår och en del av dem blivit till ärr...

mannen har nu sett jag inte ringer som tidigare, har han vart full o ringt lägger jag på, jag kommer inte längre över, sover osv... har på nåt sätt lyckats tagit mig därifrån mer och mer tills för några dagar sen då bomben sas.... jag ska börja med ANTABUS!!!!!!!!!!!!

jag drogs till en dörr där stod det hopp (i huvudet)
Han sa han ska ta tag i sitt liv, orden bara rasa ur han, o där satt jag o drogs med...
han har vad ja inte märkt ringt och rådfrågat nån läkare... o jag har heller inte sett nå antabus..

jag talade om för han jag har träffat andra nu och jag vet inte hur framtiden ser ut....
jag var med han på kvällen, men mådde dåligt efteråt... vad har ni gjort om ni haft nåt ex som säger så här, jag är jätte rädd, jag sa härom kvällen att jag mådde inte bra av att vi var med varandra för alla dåliga minnen...
jag vill poängtera för er som läser att under åren har samma man sagt vid flertal tillfällen att nu får de va slut med drickandet, och att han måste ta tag i sitt liv, söka nytt jobb mm pga att han jobbar inom restaurang. Och varje gång så har han motbevisat allt, för han fått mig tillbaka o inte gjort nåt för att bli nyckter o respekterat oss...

trojja

Uppdaterar

läget är detsamma, fast han vart ute mera nu. Blir dock sårad över hur en del som känner han säger men han har ju lugnat ner sig.
visst ... från att inte va dyng full 3 dar i veckan till att vara full 1 till ca 2 dar i veckan....
är det bara jag som reagerar?
känns som jag inte ska lyssna på dem runtomkring. De är ju inte dom som blivit svikna, sårade, lämnade.
I allafall är det så här att han inte är och får hjälp, han tar inte antabus, han håller sig inte nykter i ens en månad. Och det är jätte rörigt i hans hem, skitigt och han är ovårdad från topp till tå.

enligt ha tyckte han att han haft trevligt ute de senaste 2 fyllerna. Jag gratulerade han mer eller mindre för det. Det var inte poppulärt. Han kände att jag inte brydde mig. Jag sa lite så där som andra skulle gjort.,. Aha du gick al in? De va väl bra du hade kul hö hö...
han lät besviken, vilket jag var förberedd på,... han sa att ja va dum, o det var jag införtådd med varför han tyckte. Jag fortsatte med att men de är väl trevligt att du var ute och hade kul? Är det någe fel med det.... jag förstod exakt vilken reaktion det förde med sig.. han kände sig ensam, lämnad, hade inte mig orolig. ...
jag kan erkänna att det var inte lätt, men i efterhand så känns det som det behövdes

trojja

Va dags igår kväll igen, kände på mig att han skulle fastna ute.... vill inte bry mig, vill inte ens tänka på det men jag blir besviken och väldigt arg.
han ringde efter 2 på natten, full igen
jag vart arg sa att ja inte ville prata med han så jag la på, han ringde igen o ja sa sluta ja vill inte. Han tyckte jag skulle ge han en chans att prata
ja sa nej.

jag ringde han idag. .. va ville du igår?
han sa han ville bara säga godnatt mm
kl va nästan halv tre på natten o du ville BARA RINGA!!! Ja lät inte speciellt lugn
ja sa han.... jaha du va ju full igen, hoppas du hade trevligt
mm njae jo...
ähh lägg av säg som de är sa ja du hade trevligt...
ja fortsatte... men duuuu va ute om du vill, vi är knte tillsammans o ska INTE bli deg heller, o vill du va full 1 till 2 g i veckan så BLIIIIII det då. Släpp de här med att vi ska ha någe. Du hade inte ens fått beteett dig ens hälften som du gör nu om vi va ett par
lev ditt liv o jag mitt.... ja har inte med de o göra om du går ut, så sluta låt besvärad av att jag ska ta illa upp
han sa inte mycket, skyllde på att han skulle börja jobba så han ville lägga på, det kommenterade jag så klart med om att det va bara en flykt för han e feg....

nu ligger jag här o har ångest... känner mig hård, taskig. Tänker om han e ledsen. Han går väl inte ut eller dricker för att göra mig ledsen, men det har gjort så allt förstörts, trots han vet han förstört så fortsätter han. Ja et han i te tycker om att höra det ja sa... så nu mår jag dåligt o känner att jag kanske gjort någe fel?

Markerade var du står.
Så har han nått att fundera över.Om han nu gör det.
Bra gjort.Sluta skuldbelägga dig själv,skulden är hans och enbart hans
Att han fortsätter höra av sig är ju att han såklart har känslor kvar.
Fortsätt markera och säga var du står så växer respekten mot dig själv och kanske också hans mot dig.

trojja

Tack

mm ja har ju dessvärre också kvar en del känslor :/
Han kommer nog säkert få en del o tänka på, men att han ska sluta dricka som han gör det kommer han inte... det är bara att inse
jag måste försöka komma mer och mer bort rent känslomäsigt, det skulle underlätta. Skulle vara så skönt att få dem att svalna och känna endast en vänskap

trojja

Pratade med han igår, hörde han va onykter igen!
jodå 2 öl hade han svept.... ja han gör som han vill.

Han ville vi skulle ha en söndag tillsammans men det har jag sagt ifrån... det kommer bara spä på alla känslor.
men det var svårt o säga ifrån

att jag har ett förståndigt ex som låter mig vila ifrid.Han och jag vet att känslor finns kvar.
Och även om han är den som inte har någon karaktär när det gäller drickat så har han förstånd att inte vara och dra i mig.
Det är jag som kontaktar honom 9 gånger av 10 :) Men jag jobbar också på precis samma sak.
Komma ifrån känslomässigt och bara känna vänskap.
Går sisådär.Ibland funkar det, ibland inte alls.

trojja

Ja ibland tänker jag att mitt ex är egoistisk. Han säger själv han är dum mot mig, ändå är han där och drar i mig. Det är ALDRIG han som säger ifrån. Han känns ibland som han lurar på nåt, väntar ut. Märker han jag bryr mig mindre som nu tex, drar han upp förslag om att ses.

trojja

Var förbi han för en stund sen...
jag såg att de va nåt med han och sen märkte jag han va onykter, han hade drukit 2 öl igår men ja visste att så där blir han inte av 2 öl. Då sa han att han hade firat ett game på datan med 2 glas vin....jag tror inte det va bara 2 glas.
jag sjönk hela jag sjönk... ja tänkte varför hörde jag inte det i telen innan. Jag kunde väll inte tro han va så dum att han skulle låta mig komma över i det skicket men tydligen....
han försvarade sig men ja är inte full... han såg ut o skämmas lite... jag kände bara att jag ville gå, vi skulle gått till en affär längre bort men nu ville jag inte det när jag såg hur han va.... jag sa att varför kunde du inget sagt då hade ja inte kommit till dig, han vred på orden o krålade med kroppen...
det vart en tyst stämmning. Sen sa han själv ja men gå hem om du vill det. Ja sa jag det kommer jag göra.. han ville följa med en bit, han ville prata om annat men ja sa inget. När vi skulle skiljas åt skillda håll tittade han bort ledsamt o sa förlåt för jag gör dig ledsen o gav mig en kram. Ja tittade på honom, o han såg neråt.. ja sa att du gör inte MIG ledsen, ja tycker det är synd om dig. O att det här är tråkigt. Han skämdes o såg ångestsam ut.

jag gick med tunga steg hem, suckade djupt och säkert så såg jag inte så glad ut. Jag känner mig tom nu, som jag blivit slagen, vill inte träffa nån jagkänner. En känsla av skam kanske. Det är som nåt har hänt och jag inte får fram det ur mig.

trojja

Nu skriver jag mycket men ja gjorde nyss en liten bra sak

jag ringde för ja kände på mig han va ute o drack. Japp o de va han. Han lät rätt påverkad. Lite sluddrigt i talet..
Ja va kort i luren, han fatta varför. Han kunde lika gärna sagt jaha nu vill du inte höra på mig när jag är full typ.

han sa ja ringer sen...
i vanliga fall brukar jag vilja ha koll på när han kommer hem...

ikväll gjorde ja så här.....
jag skickade ett sms

vi kan höras nån dag då du är nykter istället
ta hand om dig I kväll

trojja

Tack :)
Men för att inte glömma alla era ord med :)

trojja

Jag ventilerar

ok det va inte smärtfritt inatt, vanan vid att få samtalmfrån han under kvällen, höra hur full han e, antagligen få kontroll på läget skreeeeek inne i mig. Inga samtal, inga sms. Visst det var jag som skrev hör av dig när du är nykter.....
är han van vid att jag skriver så? NEJ ABSOLUT INTE!
tror jag han väntade ut mig? Ja .... han väntade nog jag skulle kliva över min gröns jag själv hade skapat...
hörde jag av mig NEEEJ. Är jag stolt? Ja lite men det värker för mycket av kontrollbehov för att komma åt den där känslan av stolthet till den grad att den tar över....

jag ringde en vän. Tur hon jobbade natt....
hon säger också att jag vill ha kontroll, det är som jag har en böld o går omkring på. Jag vill licksom inte fullt ut släppa den...

det är sjukt JAG ÄR SJUK... det enda jag tänker på, eller mest i allafall är undrar hur full han vart, undrar va klockan va när han kom hem... ju senare o ju fullare han lär vart ju mer förstår jag hur illa det är,
RÄCKER då inte allt?
Ja vet ju han va full, jag vet ju han sabbat allt. Va fan gå o tänka o lägga så mycket tid på det här för

som går runt har jag fått det beskrivet i en bok.Precis som du beskriver.Dricker han,ja nej hur mycket dricker han,vad händer sen,kommer han att bli nykter i morgon osv.Måste måste måste kolla NU! och när man inte får det så går man nästan sönder invärtes.Jag har varit övertygad om att hjärnblödningen är på ingående när jag hållit tillbaka impulserna.Men om du lyckas så kommer du att få frid.Om du inte lyckas så är det inte värre än att du kan försöka nästa gång istället.

trojja

Exakt så känns det...
och just nu så rullar allt runt i huvudet...
jag vet han kommer ringa. Ett sug i mig är att svara. De jag vet jag kommer få höra är en bakis han, kanske lite ånger i hans röst, kanske tom att han är full fortfarande... mina tankar.
då får ja veta när han kommer hem. Jag (ursäkta språket) mindfuckar mig själv genom att kontra
vad spelar det för roll? Då sittar du fortfarande i en kontroll. Du blir lugn för stunden men sen då?

det hela ska vända. För att komma ur detta måste fler mönster brytas. Genom att inte svara om han ringer senare...
nästa steg är att välja om jag ska smsa. Skiva att jag vill ibte prata med dig just nu.
eller att inte skriva nåt..

det sliter i mig, jag är jätte trött. Vart ledsen för andra velat prata i telen o setts idag men jag har igen ork. Det gör mig ledsen, att det här ska förstöra så mycket. Men just nu kanske mycket energi behövs för att göra rätt. Att bryta sig loss helt

jag kan ibte påstå det här är lätt just nu, suget efter ett samtal är väldigt nära, men jag har inte gett efter. Jag måste hjälpa mig själv till ro. Det skulme vara skönt att kunna prata med han och inte det hela bekommer mig nåt men det kan inte det nu.
det här ÄR INTE som att prata med en vän som vart ute o blivit full.... det här är mitt ex, mitt ex jag ville leva med, mitt ex som gjort mig så illa många gånger, mitt ex som inte satsade på att se till att skaffa hjälp när jag sa jag skulle finnas där. Mitt ex som skitit i mig då man som normal människa aldrig skulle gjort det....

trojja

Ventilerar/uppdaterar

Det har gått så där med att ta samtalen, jag har tagit dem, och ett samtal vara länge, jag sa mycket
kunde inte låta bli.... jag sa att jag har svårt att aceptera att du valt att fortsötta dricka istället för att leva ett liv med mig och få hjälp.
jag tänkte för mig själv, och sagt till en som känner både mig o han att jag har nog börjat aceptera att han kommer inte förändras, men att jag kommer få svårt att aceptera att flaskan van över mig....

det som hände igår dock, var att när vi hade ett kort samtal utan att prata om alkohol mm var att när han o jag skulle lägga på, brukar han säga hör av dig sen när du kommit hem (jag skulle ut o träffa våra vänner en stund) men han sa inget.
däremot hörde jag att han ville säga det, han väntade jag skulle säga jag hör av mig sen...

ingen sa nåt....och jag tänkte när jag kom hem att nej jag ringer inte, sen kom det en förvirring, men trojja han vill ju du ska ringa, du skulle ju velat det o bli orolig annars.... jag kontra tanken med.. mm men vill jag ringa? Nej! Är jag hans flickvän? Nej! Kämns det inte liiiiiite friare så här JOOO
jag tänkte tillbaka på de gångerna han sagt ring sen när du kommer hem, jag har känt press då, att jag ska kollas... nu gjorde jag inte det...

men det kändes lite ovant

Vad härligt för dig!
Jag såg i din andra tråd din oro för att han ska gå vidare.Du kanske också har en i grunden snäll oföretagsam, men bra man som dricker för mycket?
Som du nånstans älskar men inte kan leva med i nuvarande skick?

Jag valde att tänka att det var helt över i några månader,tre fyra tror jag det var.Alla våra band klipptes lite hårdare men i tanken var jag ju med honom hela tiden.Han fick sitt space och han utnyttjade det till att dricka allt han förmådde.
Vi hördes via telefon då och då på en vecka men träffades inte fysiskt mer än kanske tre fyra gånger på en månad för praktiska saker.
Det var fruktansvärt men gav också en del styrka i mig och jag byggde en grund.Sen valde(medberoendet valde :) jag att försöka hitta tillbaka till honom och han var på.
Men det var för tidigt, han drack fortfarande för mycket för att jag kunde haka på känslomässsigt.Jag for helt enkelt för illa.

Men det gav mig ändå någon sorts livlina eller rep till honom som jag kunde hantera och som gav oss båda lite hopp om att det kanske var vi ändå.
Men då bestämde jag mig för just detta att inte tycka,fråga klaga eller överhuvudtaget ha några åsikter om hans drickande eller liv i övrigt.
Dvs jag insåg just detta som är a och o,Jag kan inte påverka hans drickande eller ta beslut om saker som är hans att ta beslut över.

Det gick väl sisådär,han tyckte ju att han fick ha kvar kakan och behålla den.Men jag klev av från detta efter ett tag då det gjorde såpass ont i mig.
I dags läget har vi fortfarande en fin relation även om det inte är en kärleksrelation i egentlig bemärkelse.

Han har sen jul,efter 7 månaders separation på allvar försökt ta tag i sin situation utan att det är jag som trängt honom in i det hörnet.Det har hans eget drickande gjort.
Vad som nu händer med oss vet jag inte,jag tror med ganska stor säkerhet att han vill att vi ska fortsätta tillsammans.
Men jag börjar vara i det läget att jag faktiskt också skulle klara att vi går skilda vägar och fortsätter som vänner.

Det jag vill säga med det här är att det kan finnas andra vägar om du klarar att hålla dig själv i styr,dvs bara styr ditt eget liv och inte honom.
Han kanske fortsätter dricka,det kanske också mitt ex gör.Men man kan själv jobba med sitt medberoende och ändå ha en liten länk kvar.
Speciellt om man som ni fysiskt bor på varsitt ställe.

trojja

Hej Ullabulla :)
Vill tacka dig för dina inlägg (självklart till er andra med)

Snäll? Han kan uppfattas det ibland. Men väldigt självisk i många lägen
han blir inte snäll när han dricker

jag förstår din situation med att vilja vara där som en vän. Det vill jag också, men då ska det funka också, o för mig så är det svårt just nu...
det kanske skulle räcka med att ta bort 2 samtal per dag, sen kanske det hela faller naturligt, att ringa nån dag i veckan....
som du skrev att man kan jobba med sig men ändå ha en länk kvar....

trojja

Uppdaterar

har vart o arbetat och pratat med han mer sällan...
har pratat med han igår, innan dess ca 2 dagar...
han har vart full under flera dagar förra veckan, exakt som han levt många år...
alla ord om förändring, ta antabus mm känns som det ligger i e sopptunna... det som blivit bättre o bättre är att jag inte ens tar o lyssnar på det längre. Och jag måste ha släppt mycket på kontrollen. ... har under de dagar jag vetat han drukit inte ens ringt, jag la på sist han va full, ville inte ens prata med han dagen efter.... jag har under små små stunder funnit en ro istället för oro av kontrollbehov. .. de finns där och jag vill de ökar för varje dag.... jag tror han gått tillbaka till mer alkohol för jag släpper han....

Jag känner mer o mer att jag skulle kunna släppa han så pass att vi inte hörs som innan

Du kommer kanske att falla,kanske inte.
Men dag läggs till dag och ron kommer mer och mer ofta på besök.

trojja

Ja sant ullabulla
det sitter för löst än
får försöka komma ihåg alla stunder me ron som kommer o hålla fast vid det så gott det går