Senaste kommentarerna i forumet

Vet inte hur dina tidigare relationer varit till alkohol innan breaket, men vissa kan gå tillbaka och dricka och många inte! Men de vet du själv tror jag... var inte för hård emot dig.. jag tror att jag födde en ångest och större grej av mitt alkoholmissbruk att jag aldrig kommer kunna gå tillbaka för jag tryckte ner mig själv så himla mycket!

- de är ett alkoholproblem, ett problem som inte ens behövs i våra liv, nåt du inte kan styra över? En såkallad sjukdom som gör en galen, inget fel på dig kära❤️

Du kommer få bra hjälp och må mycket bättre! Du behöver inte ens fråga om du har alkoholproblem om du skapat ett konto här. Du vet att du har det och att du frågar är bara ett litet hopp om hjälp eller flykt.. men vi hjälps åt här och jag tror på dig, lika mycket som jag trodde på mig själv när jag tog tag i det för 100 dagar sedan.. inte så mycket för örat kanske, men mycket för min kropp o själ!

- skriv gärna av dig om alla tankar, orosmoment och liknande så märker du att du inte är ensam och fan du är 20 år. SKITBRA! Läste precis Josefin Dahlbergs bok om när hon slutade dricka som 20 åring, mycket igenkänning!

Jag kunde hålla upp en vecka, en månad, 3 månader, 1 år mm. inga större problem. Lärde jag mig något av det? Nä inte ett dugg. Kanske en falsk känsla av kontroll.

Man börjar där man slutade. En vit månad handlar om att ”hålla sig” tills man kan dricka igen. Och tenderar att leda till att man tycker att man har kontroll. Fler faktorer måste vägas in.

Jag säger dock inte att du är alkoholist för det finns ingen definition på det ordet. Det är en väldigt negativt laddad term som riskerar att bli en väldigt framträdande bild av dig själv mentalt, som eventuellt leder till förlorad självkänsla och mer drickande. Jag tycker alkoholproblem är en bättre term. Orsakar alkoholen problem? Det måste du avgöra. Sen finns det ju givetvis riktlinjer för vad som är ohälsosam konsumtion och inte, som kan påvisa om du dricker mer än vad som är hälsosamt och kan leda till beroende på sikt. Men som sagt jag är beroende men kunde ta vita perioder. Har en nu som pågått i snart 3 år. Men dricker jag så är beroendet där och drar igen.

Jag tycker att det låter som du tycker det är ett problem och att du anar att det är ohälsosamt mycket. Testa att dra ner till helger exempelvis. Kanske funkar för dig.
Men låt inte din förmåga att stå över en period bli vägledande för om du har problem med alkoholen eller inte. Men du måste inte tillskriva dig attributet alkoholist hur som helst.
Det är hur som helst starkt av dig att inte dricka med barnen. Och den vita veckan med dem är bra återhämtning och visar att du har styrkan att klara av att korrigera situationen oavsett hur du kommer fram till att du ska göra.

Lycka till!

du mest ska fokusera på om du själv tycker att det är ett problem eller inte. Om du inte själv tycker det så kommer du inte att göra ett dugg för att lösa det.

Men majoriteten av mänskligheten dricker inte på jobbet. Det är, som övriga svar säger, en gräns att passera.
Dränka sina sorger i alkohol är början på en trasslig relation till alkohol. Alkohol är världens sämsta medicin eftersom den orsakar större och fler problem än den löser.

Jag blandade alkohol med SSRI i många år och det är inget speciellt farligt i sig. Det var hur som helst inte anledningen till att jag slutade dricka, och normal alkoholkonsumtion tillsammans med SSRI är inget problem enligt min läkare heller. Däremot tar man antidepressiva för att man är deprimerad och depression och alkohol är ingen bra kombination. Det är nog snarare där risken ligger. Värt att tänka på är att i början av behandligen med SSRI är det vanligt att man mår sämre än innan vilket kan leda till att du vill dricka mer. Värt att vara uppmärksam på. Det går över efter 2-3 veckor.

Jag undviker att svara på om du har problem eller inte men på frågan om behandlingen så tänker jag, varför inte? Skulle det vara så att du upptäcker att det är välbehövt så har du besparat dig själv mkt lidande under många år.

Hej och välkommen till forumet! Väldigt starkt att du redan som 20-åring faktiskt reflekterar över och problematiserar din relation till alkoholen. Det ska du känna stolthet över!

Tyvärr så låter det att du, liksom många av oss, har ett problem med alkoholen.

Jag rekommenderar dig varmt att ta den hjälp du erbjuds men också att dela din resa här på forumet.

Precis som sisyfos redan har skrivit så bör alkohol inte blandas med antidepressiva. Så vill bara instämma i den varningen! Där ska man vara väldigt försiktig!

Ja, jag tycker att det finns en del i det du skriver som tyder på att du kanske borde ta chansen nu när du har den och gå till öppenvård.
Du köpte alkohol och drack ensam för att bota din sorg. Du fortsatte hela sommaren. Du medicinerade med alkohol, det är så jäkla dålig medicin.
Sen drack du på jobbet, det är en gräns att gå över och definitivt tabu för de flesta. Nu vet jag inte vad du jobbar med, men det var kanske för att på nåt sätt må bättre. Nu ska du ju få antidepressiva, så behovet av att medicinera med alkohol är kanske mindre, men du bör ju inte kombinera.
Så ja du lever lite farligt med din alkohol, medicinerar och har flyttat gränserna. Passa på att ta lite hjälp och få perspektiv på det nu. Jag hade inget ”beroende” när jag tog hjälp men mitt sätt att hantera alkohol var inte normalt och det är bra att sätta ord och få lite perspektiv på det. Jag borde ha gjort det tidigare.

Hej, jag är en 20 årig tjej som egentligen inte haft något problem med alkohol förens nu i vuxen ålder, trots att jag druckit hyfsat mycket i mina tonårsår. Det började med ett jätte jobbigt breakup i somras och jag fick för mig att köpa en flaska vin och supa ner mig hemma helt ensam, det blev tyvärr sedan en rutin och jag var berusad dagligen hela sommaren fram till ungefär September. Då tog jag mig själv i kragen under ett par veckors tid, jag drack inte nånting med andra ord. Efter cirka ett par veckor så började jag dricka igen, nu drack jag inte bara hemma utan jag tog med mig alkohol på jobbet och började supa på rasterna och när jag gick på toaletten, sen slutade jag igen och var borta från skiten i någon månad och så har det fortsatt vara periodvis att jag inte ens tänker på alkohol på typ en månad men sen när jag väl bestämmer mig för att köpa typ en flaska vin enbart för skojsskull elle för att jag är uttråkad så börjas skiten om på nytt igen och jag är fast igen. För ett par dagar sedan var jag hos VC för att fixa antidepp och fick då i samband med detta frågan om jag har något problem med alkohol och varpå jag svarade ärligt och sa att jag drack nog mer än vad jag borde, men att det inte är så farligt. Läkaren skickade mig till öppenvård men jag känner att det hela är ganska överdrivet. Tycker personligen inte att jag har några stora alkohol problem då jag ändå kan hålla mig borta från det i längre perioder utan att ens tänka på det, problemet blir liksom aktuellt när jag tar ett glas etc då börjas den där perioden av elände igen där jag bara super ner mig. I dags läget har jag inte druckit på en månad förens nu, jag köpte en flaska vitt i måndags för att det gått såpass lång tid men har nu kollat tbx och sett att jag druckit hela veckan , faktum är att jag är berusad just nu när jag skriver detta men jag vill bara veta om ni tycker att jag har alkohol problem eller inte? Borde jag ta emot ”hjälpen” från öppenvård eller är det bara överdrivet medtanke på att jag kan hålla mig borta från alkohol så pass länge och ändå ha en fungerande vardag? Tycker ni jag har alkohol problem eller inte?

Tack för att du delar med dig. Jag har också svår PMS och druckit mer då, men för mycket hela tiden. Hur mår du nu? Hur går det för dig?
Hoppas du har det bra <3

Tack för din ord!

Ja du har nog rätt... Det kan väl mycket säkert vara ensamheten, tristessen och säkert den här pandemin som vi lever i just nu.
Sysselsättning är ju verkligen A och O

Jag ska väl kanske satsa på den där vita januari som folk pratar om.
Tack åter igen och orden fick mig att inte känna mig sådär värdelös faktiskt <3

Hej och Välkommen?
Då du klarar att inte dricka den vecka du har barnen tror jag inte du är så beroende.
Det är nog mer ett beteende du behöver ändra.
Fundera över varför det känns så viktigt att dricka A din barnfria vecka.
Vad vill du uppnå med drickandet.
Kanske det är en tröst för att du känner dig ensam, eller att du vill lyxa till din tillvaro.

Sedan är det bara du som kan bestämma dig för en förändring.
En vit månad eller tre vita månader får dig troligen att förändra ditt beteende.
Och upptäcka andra saker att göra din barnfria vecka.
Kram⚘

Så himla trött på mig själv just nu!
Jag är en ensamstående varannan veckors mamma. När jag har mina barn dricker jag aldrig, inte ens ett glas! Men så fort jag lämnar mina barn så drar jag vägen förbi systemet och tar min första fylla tidigt den dagen. Dricker garanterat 3.4 dagar min barnfria vecka. Men nu är jag så trött på det att jag håller på att gå åt! Jag vill inte detta mer.... det är så mycket som blir lidandes, Jag äter, tränar eller sover inte ordentligt under denna veckan. Tanken som slog mig idag (efter att jag druckit en flaska vin utan att knappt känna mig påverkad) att jag skulle ta mig en vit månad, fick mig att få världens ångest. Det är bara till att inse fakta! Jag är alkoholist!!
Jag vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga, vet inte om jag klarar det. Och är det så att jag hade misslyckats så kommer jag försjunka mig i ännu mer alkohol.

Hur gjorde ni?

Jag vet att detta kanske var lite slappt av mig att inte läsa genom alla trådar och få tips på det viset. Men samtidigt känns det bättre om man får "personlig" feedback också.

Välkommen! Du har hamnat på rätt ställe för här vet vi alla vad riktig fyllångest är. Går över men tar ett tag och blir bättre för varje nykter dag. Lovar.

Kram för det behöver man mot ångesten?

Jag är en sådan som inte kan sluta när jag börjat. Jag dricker tills det tar slut eller att jag däckar. Nu har jag, efter helgen, en kraftig minneslucka men ska tydligen ha burit mig väldigt illa åt. Just nu sitter jag med världens ångest. Har gått med här idag för att nu vill jag verkligen inte dricka mer

Hej!
Känns som att det kunde varit jag som skrev den texten. Jag köper alltid extra för att jag är orolig att det ska ta slut..Jag genomlider veckorna för att vänta in fredag för då är det okej att dricka men sen dricker jag till söndag typ, ångesten måste dämpas och tristessen försvinna . Kram

Jag har kommit över abstinensen nu. Det var 3 jobbiga dagar som jag var helt skakis. Käkade massor av morötter, det tog bort en del av suget. Nu funkar det fint dricker inte men har sprit hemma och har ingen abstinens. Jag kanske bara fick en varnings klocka. Ska hålla nollan till julafton då lär det bli lite glögg. Sedan tar vi en dag i taget. Tror det mesta löser sig då allt blir som vanligt igen. Så en vaccin spruta vore en bra julklapp i år.

Hej, jag hade det precis som du, förstår precis Drack varje dag, egentligen inte för att det var ett sug, men för att det var en vana och att det var lätt att somna. Femte juni i år så vaknade jag med den vanliga huvudvärken o ångest igen. Hade läst lite innan, men den dagen var det bara stopp, nu räcker det! Jag berättade för min familj att nu är det så här, tidigare hade jag bara lovat Mi själv, med noll resultat. Iallafall, nu har jag inte druckit en droppe sedan dess o mår så himla bra! Visst, det känns lite då o då, men detta livet är SÅÅÅÅ mycket bättre. Ingen ångest, inget dåligt samvete, osv osv. Livet utan alkohol är mycket enklare än livet med.
Så det går! Hade svårt att sova första veckan men sen gick det över.
Kram ??

Hej!
Häll ut den alkohol du har hemma är mitt råd, kan kännas gott symboliskt, iallafall för stunden. Om du har ett intresse som du brinner för så försök avleda tankarna med det istället även fast det känns svårt att koncentrera sig. Drick mycket vatten för att släcka den fysiska törsten så du inte känner s.k. "normal" törst samtidigt som abstinens. När tiden känns mogen att berätta för en närstående, kan det ibland bara räcka med att berätta att man känner abstinens, för att på så vis avleda det inre trycket. Lite välvilliga råd som jag hoppas kan vara till någon nytta för dig.

Hej Corona viruset sätter nog sina spår på många sätt. Sedan i mars så har jag börjat dricka whisky eftersom man numera jobbar hemma. Tog en liten under tiden jag lagade mat men aldrig efter middagen. En tacksam känsla som kom inombords. Nu har det blivit mer och mer och nu är det upp till en halv flaska varje dag från kl 15.00 till middagen är klar. I dag kände jag ett rejält obehag som jag aldrig känt tidigare. Det började i magen och strålar ut i hela kroppen, snudd på överaktiv och vill göra saker. Jag gissar det är abstinensen som säger till kroppen att den saknar något. Finns det något som lindrar eller är det bara att härda ut i 3 dagar som många här skriver. Om jag tar en återställare har jag samma uppförsbacke nästa gång det händer eller är det bättre att säga STOPP nu dricker jag inget mer. Finns det något som jag kan göra för att lindra känslan? Jag har inte sagt något till anhöriga och har ingen plan nu att söka läkare utan hoppas på råd från er. Hur gör jag? Jag har sprit hemma och har stålsatt mig att inte röra flaskan men det svider. Nu ska jag gå ut och gå en sväng och hoppas det lindrar. Tack för ert stöd om råd.

Jag vet inte hur det fungerar med försäkringskassan, men förstår din oro. Men håll upp med alkoholen i en månad och om du fortfarande har besvär då, ta leverprover vid det här laget. Har du inga permanenta alkoholskador och du inte påverkar levern på annat sätt med skräpmat/socker eller smärtstillande, så kommer du att ha normala levervärden.

Men om du skulle ha gallsten t.ex och du bara hållt upp från alkoholen ett litet tag så kommer ju proverna att visa det. Ifall du skulle få mer ont, för då skulle jag tippa på att det är vad som är problemet.

Min tanke är alkoholslut,därför är jag medlem här. Det med FK är att de ifrågasätter min sjukdom kan bero på alkoholkonsumtion. Konstigt efter 7 år och aldrig varit snack om alkohol. Men så ville de ha en markör för alkohol av läkaren. Och då tog han ett peth.
Kommer jag då in med höga levervärden så utförsäkrar de kanske mig.
Men vill även nu tillägga att det känns bättre just nu i leverområdet.
Hoppas allt går bra för dig...

Så är ju det bästa att du pratar med din läkare direkt. Förstår fortfarande inte riktigt varför din sjukskrivning hindrar dig.

I första hand är det ju bäst som sagt att du får det kollat om det är något som hänt därinne. Med så många alternativ så är det ju en del som kräver medicinsk intervention.

Det näst bästa alternativet är att du håller upp med alkoholen och lever nyttigt. Då kan det ju som sagt bli bättre. Men blir du plötsligt värre, d.v.s om du blir akut illamående och kräks t.ex eller om du får akut ont i magen eller din hy blir gul eller dina toalettbesök ändrar färg så måste du in till läkaren.

Det sämsta alternativet är att inte sluta dricka. Du kan ha en begynnande leverskada som du kan vända på om du slutar nu. Du vill inte ta reda på hur det kan bli om du gör det värre.

Är dålig på att förklara.
Så ursäkta kort svar

Hade höga värden för 3 år sedan .
Inte kollat sedan dess,men druckit mycket. Gör nu ett stort försök att hålla upp. Pga långtid sjukskrivning och läkare gjorde peth koll och då som var överkonsumtion. Fk krånglar och vill även få ner den.
Tack för intresse av svar.

Jag tänker att du bör kontakta din vårdcentral så att du vet att den du pratar med har en medicinsk profession. Det finns säkert någon med den erfarenheten även här på forumet men inte som är din läkare.

Lycka till?

Jag förstår din oro. Hur vet du att du har höga levervärden? Du säger "ligger säkert på Alat över 2.0". Är det en självuppskattning.

Att ha ont i gränslandet mellan revben och mage på höger sida kan tyda på någon vajsing med levern. Dock brukar många påpeka att man inte får ont i levern i sig då det inte finns några smärtreceptorer där och det kan ju stämma, men jag tycker nog att sådana diskussioner är meningslösa när det gör ont p.g.a. levern.

Ont i det områden kan även vara en hel del andra saker, t.ex problem med gallblåsan som inflammation eller sten eller liknande. Det ger också höga värden. På vilket sätt gör det ont? Ihålligt hela tiden?

Du frågar vidare "Vilket av dessa 3 Alp, Alat och Asat tittar de på?". Vilka är dessa de som du hänvisar till? Om du menar läkare så kommer de att titta på dessa 3 och en rad andra för att försöka utröna vad det är för problem just du har.

Problemet med ALAT och andra leverenzymer är att de endast ger en del av bilden och kan ge fingervisningar till vad problemet är. Ett högt ALAT betyder inte att din lever nödvändigtvis är skadad. Ett ALAT inom gränserna betyder å sin sida inte att din lever är oskadd. Man brukar dock säga t.ex att ett förhöjt ASAT som är dubbelt eller mer av ALAT-värdet är på grund av skada orsakad av alkohol. Har man problem med gallsten förhöjs oftast ALP mycket. Sen tittar man på ALP och GT tillsammans för att se om det är levern eller skelettet som orsakar stegringar i värdena.

Vad är det specifikt du funderar på? Vad är det för värden du har och varför kan du inte gå till läkaren? Att vara sjukskriven är inte ett hinder.

Nu är det definitivt inte någon nödvändighet att du har Cancer, men det finns ju en chans att din lever inte mår bra om du har haft hög alkoholkonsumtion, dina levervärden är stegrade samt att du har ont i det området. Det bästa du kan göra för dig själv är att åtminstone tills du är färdigutredd inte dricker någon alkohol alls. Levern har ju en god förmåga att reparera sig men tål inte hur mycket som helst. Från vad du berättar ger den definitivt signaler att den vill vila och du bör lyssna på den.

När det kommer till smärtan i sidan så kan den gå över, beroende på vad som orsakar den. Det finns många olika orsaker. Men är det t.ex gallsten, så går det nog inte över utan ett medicinskt ingrepp. Om det gör ont för att din lever är inflammerad så är det stor chans att det går över genom att du slutar dricka alkohol och äta skräpmat och lever sunt i övrigt.