Senaste kommentarerna i forumet

Hur har det gått sen du skrev, Peka1234? Och ni andra i tråden, jag vill gärna höra hur det gått för er!
Ni verkar alla få så fint stöd när ni berättar, och det är jättefint. Själv skulle jag önska att jag också fick känna att jag fått fint stöd av vänner m fl. Men jag har bara fått det i början, efter det fick jag mest skäll, krav, bannor och hårda ord! Hur lätt är det då att ha ett sunt känsloliv & tänkande (som krävs för att bli nykter/ren), när man jämt & ständigt bara får skit vad man än gör?! ???

Läser igenom mina egna gamla trådar för att få en uppfattning om skillnader mellan tankar mm i olika tidsperioder.

AndraHalvlek; först NU reflekterade jag över din förklaring på vad som skiljer missbruk, beroende och begär från varann...
Och det jag har är glasklart: ett Begär! Kallas för att "ha dålig karaktär" av vissa oinsatta. Att jag bara inte kan låta bli helt enkelt! Jag kallar det för tvångsbeteende, men en samtalskontakt jag hade på psyk köpte inte det. Eller så förstod hon inte.
Men, om man har tendenser till tvång (inga stora allvarliga tvång alltså, utan tendenser), då borde man väl kunna ha tvångstankar kring drickande och annat sånt?
Då pratade jag med henne om rökning visserligen, men det är ju samma sak, iallafall för mig: det rör sig om tvång! Vilket ju är detsamma som begär, det tycker jag efter att ha läst hur du beskriver det. Skrev nyss i en annan tråd att jag dricker mm pga vana, men det är ju ett tvång att man "måste" upprätthålla en viss vana. Går ej att sluta med, kan liksom inte, det GÅR inte hur många ggr man än bestämmer sig!

Så.., hur får jag hjälp då, eftersom typ alla behandlingar o dyl utgår ifrån missbruk, riskbruk eller beroende? Vart kan man söka? Vem kan man fråga?

Akupunktur har jag hört många säga mycket gott om. ? Men...
Hur ofta & länge gick du? Måste man inte gå ganska många ggr för att det ska ge effekt? Och är det inte rätt så dyrt också? Det är inte alltid man har råd att göra det som är bäst för en, menar jag. ?
Kan du uppskatta en ungefärlig totalsumma du fick lägga ut för att akupunkturen skulle hjälpa?

Isåfall måste det vara abstinens.

Menar du att huvudvärk och muskelvärk har kommit i samband med att du slutat och efter? Det fanns inte där under sommaren då du drack som mest, eller?

Eeh.. Det är ju uppenbart vad personen menar! Hen menar exakt det hen skriver, vad annars? Det står ingenting om att hen funderar mycket över sina alkoholvanor i övrigt, utan det enda som hen uttrycker tydligt är hur hen ska kunna veta att alkoholen gått ur kroppen så att hen kan sätta sig tryggt bakom ratten.

Viktigt att tillägga: jag har ALDRIG druckit en enda droppe i samband med att jag träffat min son! Varken i hans närhet eller innan jag ska dit! Det har hänt att jag gått på krogen när jag kommit hem från umgängena med honom däremot. Det är en ganska lång resa dit, och därifrån samma långa resa tillbaka, och jag är alltid så otroligt full av en massa olika känslor efter jag träffat honom, totalt känslomässigt utmattad! Jag har då känt behov av att sjunka ner i nån skön soffa på nån fin krog med några öl för att senare orka med sista resbiten hem, dvs tunnelbanan och att stå & vänta tills den kommer med alla andra människor i värsta tänkbara rusningstid!

Du låter ju precis som de flesta svenskar, om man ska tro kvällstidningarna! ? Höhö. Ursäkta spydigheten!
Verkar vara mer regel än undantag att svensken gör så. Det gör såklart inte ditt, mitt, eller andra enskildas alkoholbesvär (+konsekvenser) mindre på något sätt! Jag har en tendens att rationalisera bort min egen (över-) konsumtion av att tänka att "jamen om detta är så vanligt, då kan ju inte mitt beteende vara så farligt.." Eller hur! ?

Dock har jag inget vettigt svar till dig, eftersom jag själv tar ett par eller fler öl i stort sett alla dar i veckan. Jag har haft detta beteende i flera år nu utan att lyckas bryta det. Jag har varit helt utan alko i 1-3 dagar då och då under åren, men längre går inte. Verkligheten gör sig påmind, kan man säga. Min verklighet är inte så mycket att hurra över! Det är ju såklart inte så att den blir bättre av det att jag dricker (+tar en annan tyngre drog) i den omfattning jag gör..! Den enda vettiga förklaring jag har till att det inte gått att lägga ner eller minska, är att det har blivit ett såpass invant och inlärt beteende att jag inte kan få stopp på det. Söka hjälp vågar jag inte eftersom de använder s.k. sammanhållen journalföring, vilket innebär att psykiatrin och Soc kommer se direkt när de går in på min journal att jag får hjälp för missbruk! Kan inte riskera att bli utan min ADHD- medicin eller riskera att inte få träffa min son! Så jag sitter fan rätt i råttfällan och kan inte fly åt något håll! Vad fan gör man i den situationen?!?

Åkte på misstanke om alkoholproblem. Detta för att jag ett antal gånger gjort en del dumma saker under påverkan.

Till saken.
Jag fick remiss lämna cdt och b-peth varannan vecka.
I samband med detta fick jag tragiska nyheter och har under hela provtagningsperioden haft mycket hög alkoholkonsumtion.
Jag har legat på mellan 6-20 burkar starköl/dag med 1-2 dagars uppehåll/vecka.
Har även känt mig bakfull vid provlämning.
Min peth ligger på runt 0,14 och min cdt runt 0,9%.
Mina levervärden på 0,25.
Detta har pågått i 6 mån.

Hur är detta möjligt???

Kan tillägga att jag dricker inte mera, så föreläsning undanbedes

Det finns mycket tips och stöd om du läser i forumet. Har du gjort programmet?

Själv försöker jag tänka på vad ett högt alkoholintag innebär på längre sikt. Alkoholtoleransen ökar. Det sliter på kroppen och organen. Det är jobbigt men väldigt avskräckande att läsa om vad alkoholen gör mot kroppen.

Jag tänker också på att om jag inte slutar nu så kommer det bara bli värre. Jag vill inte vara en mamma som barnen är orolig ska vara full när de kommer hem från skolan.

Jag har slutat och börjat många gånger. Nu är jag på dag 25 och fördelarna med att inte dricka är så många. Jag har så mycket tid och ork. Har t.o.m. börjat i cross fit.

Sätt ett delmål till att börja med. Tex att vara nykter på vardagarna och se hur det går. Lycka till!

Sitter lite i samma sits själv då jag har insett att jag måste sluta eller trappa ned på alkohol, ett sätt som jag har testat iallafall är att dricka en alkohol fri öl till maten, givetvis inte samma grej men kan känna att suget faktiskt lägger sig när man inser att man inte får något rus av det.

Det låter som att du är redo för en riktig livsstilsförändring! Vad fint att du hittat hit, här kommer du "möta" många som befinner sig eller har befunnit sig där du står nu. klokt av dig att söka dig till en sådan här sida, att söka stöd kan vara ett avgörande steg.

Det du funderar på är det där med sug, hur det kan se ut, tolkas och om det försvinner eller om det fortsatt kan dyka upp mer eller mindre oväntat? Och kanske om det går att förhålla sig till sug på olika sätt som kan påverka ansträngningen i att ha det.

Hoppas att din tråd får fart, det kan ta lite tid ibland och undertiden kanske andras trådar kan erbjuda dig lite guidning?

Fint att ha dig här

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag dricker varje kväll. Inte oändliga mängder, men några glas vin.
Varje kväll. Jag kan inte avstå.

Jag drar runt ett liv som ensamstående mamma och ett jobb jag älskar. Jag blir inte full och otrevlig mot barnen, men jag måste få mitt vin.

Jag har märkt av ett förhöjt blodtryck och hög puls. Jag har svårt att varva ner och det är bara vinet som gör susen.

Jag vill inte ha det så här! Har ni tips på hur jag tar mig ur det här för egen maskin?

Min mamma hade samma mönster, och jag vill bryta det arvet nu...
Kram och tack ??❤️

Vill sluta med alkohol. På morgonen är det inga problem med tänket. Då vill jag verkligen inte men så smyger det sig på vid lunchtid och efter jobbet så är det som bortblåst. Har funderat ett tag nu och min kompis verkar ha slutat på vardagar. För min del fungerar nog inte det utan jag måste sluta helt under en lång period eller kanske för livet. Jag undrar bara när försvinner suget?

Känner igen mig i att dricka för att slappna av, eller stressa av. Det kan bli några glas vin nästan varje kväll, blir det två är jag nöjd, blir det fler känns det som ett misslyckande. Jag har loggat mitt drickande sedan i juni för att se om det finns ett mönster. Jag dricker aldrig på dagarna, tar aldrig en återställare, har inget sug då. Suget kommer på kvällen, ofta triggas det av att jag haft ett jobbigt telefonsamtal med mitt ex. Det är den starkaste triggern har jag märkt. Stress på jobbet är en annan trigger.
Jag vill inte dricka pga stress. Jag vill att alkohol ska spela mindre roll i mitt liv.

Hej, känner igen mig totalt. Vad skall man göra när man har en hjärna som går på högvarv....?
Efter en lång coronaperiod + semester med vin varje dag har jag nu inte druckit något på 4 dagar. Går bra men största problemet är att jag inte kan somna! Ligger o snurrar till 3 på natten. Blir det bättre?

Ser att det är några dagar sedan du ställde en fråga här och kanske har du redan fått svar annorstädes?

Jag passar i alla fall på att önska dig varmt välkommen till oss här på Alkoholhjälpen. Det låter som att du är besviken på dig själv för att ha avbrutit en nykter period samtidigt visar du handlingskraft genom att skriva här och, om jag förstår dig rätt, har nu återgått till din ursprungliga plan? Oavsett hoppas jag att vi på forumet kan vara ett stöd för dig om du skulle behöva. Här är du inte ensam!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Låter som att du funderar en del på dina alkoholvanor. Att starta en tråd här och bolla med andra i liknande situationer kan sannolik vara till hjälp.

Gällande dina frågor så är jag lite osäker på vad du menar och avvaktar därför i mitt svar. Om du vill får du gärna utveckla frågorna.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det där säger mer om din sambo än det säger om dig faktiskt.

Om han resonerar så, att du är ”trasig” för att du inte kan dricka, så kommer det inte att hålla i längden ändå. Tyvärr.

Ledsen för ett svar med mycket tough love. Men din sambo kanske tänker om med tiden!?

Oavsett så ska du välja att vara nykter för din egen skull. Det är ditt beslut. Ditt ansvar. Ditt liv.

Kram ?

Jag tycker att det är modigt att sluta dricka. Fler borde göra det oavsett! Men samhället vill att vi ska dricka och de flesta vill att det förblir så, därför har min sambo svårt att föreställa sig ett normalt liv med mig och jag går runt och tänker om jag ska sluta dricka, är jag då inte lika intressant för honom? Kommer han vilja ha en frisk tjej? Han säger att han alltid drömt om ett normalt liv och att de inte blir så nu.

Förstår någon mig? Hur kommer jag klara av att känna mig som en börda samtidigt som jag ska göra min häftigaste resa i livet, att vara nykter!

Trådstarten låter precis som att jag själv kunde skrivit den!
Jag hade alltid ganska rejäl ångest 2-4 dagar efter helgen pga alkohol, sedan på torsdag-fredag så var man helt OK igen och då var det dags att dricka igen.
Jag och många andra anser mig ganska smart men jag var tydligen för trög för att fatta att man var fast i den cirkeln.
Man "hann" aldrig må bra helt enkelt, och jag sov helt uselt under veckorna.
Jag tror som andra här att det i princip är omöjligt att dricka normalt om man har en missbrukarpersonlighet, det är väl något i hjärnan som skiljer oss har jag läst?
Belöningssystemet svarar extra alert på alkohol för oss.
Jag har provat några gånger att på ren vilja bara dricka typ 3-4 öl, det går ju rent tekniskt men hjärnan är besatt av mer hela tiden.
Jag har nog också drag av ADD för övrigt, när jag varit påverkad har jag också känt mig "normal" och har orkat med alla ljud och att vara riktigt social osv, blir ganska trött av människor annars.

Jag förstår dig som alla andra också verkar göra. Har du slutat dricka på egen hand? Hur har det gått för dig? Jag startar mitt nyktra liv efter i lördags, en totalvändning. Jag Brukar bli fullast, men har klarat mig fint ett tag när jag träffade en ny kille..fick dock en snefylla som förr och förstörde allting som bara kan räddas av att jag blir nykter och att mitt psyke stabiliseras igen. Min ångest gör mig deprimerad och min rädsla gör mig förstelnad i rinnande tårar. Jag vill aldrig mer sätta mig själv i en situation där jag inte har kontroll!

Har inget direkt råd med skulle säga att det är tydliga varningssignaler du fått från provtagningsresultaten. Föreslår helt klart att du börjar fundera över din alkoholkonsumtion. Om du är alkoholist eller inte har ju egentligen ingen som helst betydelse i sammanhanget. Det viktiga är att du behåller din hälsa. Eller hur?Jag hade ett B-peth på 0,4 förra våren. Det gav mig en tankeställare. Nu helt nykter sedan 8 månader tillbaka. Det bästa jag gjort för mig själv!

Hej forumet!
Skulle vara glad att få höra vad ni säger... Var på läkarbesök pga blodtrycksmedicinering sen ca 10 år. Läkaren tyckte att något levervärde var för högt och ville ta PEth (vilket jag aldrig hört talas om). Det visade 0,79 och nu slås det på stora trumman, jag måste avstå allt vad alkohol heter... Visst, periodvis kan jag dricka för mycket, men anser mig absolut inte vara alkoholist. Har ni några bra råd? Kan tillägga att provet tog dagen efter fem veckors semester, då jag drack vin de flesta dagar...

Hej och välkommen hit.
Jag är också ny här ?
Ditt beteende verkar vara precis som mitt.
Vet inte hur länge du hållit på, men för mig funkade det hyfsat i några år.
Men sen började ångesten bli värre.
Jag blev deprimerad.
Jag fick hjärtarytmier
Mådde klart sämre på morgnarna.
Somnade snabbt, men vaknade tidigt med hjärtklappning
Och nu utan A i 25 dagar så är jag klart mindre stressad och kan slappna av utan A.
Och ångesten försvann efter bara en vecka.
Så på din fråga så känner jag igen mig, och säkert många andra här.