Senaste kommentarerna i forumet

Kul! Idag är min första nyktra vecka också! Kämpa på

Han har varit nykter ända sen jag tog upp allt.
Men han verkar inte förstå att det inte räcker för mig, att det inte kommer räcka för honom heller.

Nu när jag börjat gå in mer å mer i mig själv, alltså Inte lägga nån större vikt i det han säger.
Hans spydiga kommentarer, ironiska sätt mot mig, försöker se att det tydligen hör hit??

Att jag alltid trott på hans ord Att jag inte tål skämt....Men de är ju faktiskt inte skämt....?!

Att han trotts denna situation, vi pratat inte nått nästan. ....Men sex vill han ha. ???
Ger mig mer å mer gödsel åt mina tankar....
Att även sex, porr ger han den kick av välbefinnande (joo sex gör väl det Men inte i dessa situationer va?!)
Som hans alkohol gör.

Men....kan inte ändå begrunda över hans icke drickande (vad jag vet å sett) på ca 2 veckor.
Är det åter den gungande vaggan som visar att nu är det bra, "jag gör allt för dig" sen poff så händer nått.

Alkoholteraputen bad mig fråga han vad han egentligen menade med att han "inte behöver dricka" å där med inte gör det.

Jag gissar han inte fattar att det jag menar är SLUTA..... behöver finna lugnet å kunna prata igen. Svårt på sommaren å barnen Alltid är runt en.

Har klarat mig ända till idag utan att reagera på hans ord....Men idag blev jag sur...irriterad.
Nää får backa å se att jag själv mår bättre att vända på hans ord fast jag märker hans ökade osäkerhet, hans konstanta frågor vem jag pratar med, var jag nu ska, vem vad hur......hela tiden.
Men....det är han...INTE jag!!

Tack för ni finns.

Tack för ditt svar, ska göra det! Mvh

Hej. Bra att du vill ta hjälp. Nej ingen får reda på not. Lärare har tystnadsplikt. Du kommer säkert bli erbjuden samtalskontakt också. Även om det nu skulle bli vårdnadstvist så måste man bevisa att du har ett så gravt missbruksproblem att d inte kan ta hand om dig och barnen. Så kontakta vc idag.

Skrivupp på en lapp vad u ska säga. Fundera på vilka svar du kan få och hur du ska bemöta svaren. Sedan så får du ta tjuren vid hornen. Lycka till stöttar dignoavsett vilket val du gör. Styrkekramar

Of course you may.

Welcome!

Please advice if I can share in English language?

Faktiskt så är jag det.
Jag har levt färdigt med den oron i magen. Vill leva....
Fast det inte varit att jag själv förstått hur allt legat till så länge så vet jag med säkerhet att jag går.

Det jag inte vet däremot hur jag ska bete mig, hur allt blir OM han verkligen söker hjälp.
Det handlar nog inte bara om drickat utan han sätt att leva som blivit av drickat.
Han behöver ett lugn, ett sätt att se vad han har och ta vara på det.
Jag vet även att jag inte kan tvinga han....
För mig å min utveckling tog det 3 år av sjukskrivning och stressrehabilitering Att vakna själv.
Jag har inte råd själv Att gå in nå djupt i nån annans problem..
Så ja, jag vet att jag måste för att överleva och LEVA!!

Innan du lämnar något ultimatum måste du själv i tanken veta vad du ska göra beroende på vilket svar får. Jag tror både du och jag vet vilka reaktioner som kommer komma och vilka svar/undanflykter det blir. Är du beredd på att lämna om du ger det som krav?

Å han beter sig som inget har hänt. Allt är som vanligt.
Att jag inget sagt, inget ultimatum lämnat.....
Borde jag sätta ett datum, en gräns för när tiden går ut för att ska ha sökt hjälp?
Ja, känns som så....annars kam det ju fort gå...

Nytt möte för mig på måndag, känns bra.
Få hjälp Att tänka framåt, hur ska jag sköta detta???

Ja, dags att sluta låssas!!!

Fast nää det gör jag nog inte.
Men när du säger det så, du har helt rätt!!
"Huvet på spiken" skulle man lugnt kunna säga.

Å åter tillbaka till att nånstans är det väl oxå ens eget fel oxå....

Att leva med en missbrukare/beroendeperson är ju som att vara singel. Du lär väl få fixa allt eller det mesta? Hoppas att han tar sitt förnuft tillfånga

O ja vad jag skällt, skrikigt, pratade, det dåliga samvetet. ....Men. ...sen jag själv vaknade upp och verkligen förstod och försöket förstå har jag lämnat det.
Jag tycket det är jätte intressant att få höra från andra sidan. Det är ju där jag vill lära mig om. Vill kunna förstå o stället för ilskan (ooo så jäkla svårt) men vill försöka.

Sen hur mycket mer jag klarar å orkar....de får vi se.
Kan ha skrivit det men mitt ultimatum är ställt!!!
Kan va så att jag blir singel mamma till 2. Tiden får utvisa.

Kvaddad,
Har inte läst på så mkt om alkohol och SSRI, men känns som jag borde göra det.
Än så länge har jag klarat mig på min minidos..jag hoppas det håller.
Har idag bokat en tid, för att försöka få samtalshjälp igen. Undrar hur det går den här gången..
Senaste erfarenheten på vårdcentralen för några år sedan när jag berättade för min läkare att jag super mig till sömns varje kväll, att jag egentligen inte vill leva, att allt håller på att rasa omkring mig, men att jag väl inte direkt tänker på att begå självmord resulterade i att jag ett halvår senare blev uppringd av en kurator, som när hon hörde min historia förskräckt konstaterade att läkaren hade satt mig som "ej akut"
Då hade jag redan åkt in med ambulans efter att ha svalt tabletter...
Idag är jag faktiskt "rädd" för vården.
Det känns så svårt att sitta där och återigen upprepa samma berättelse som jag gjort så många gånger förr för olika terapeuter, och med känslan av att "dom skickar iväg mig i alla fall, det finns ingen hjälp för mig". Det är hemskt. Men jag måste ialla fall försöka igen!

Styrka till alla!

Hela det här 10-minuters inlägget är bra, men från ca 4:50 använder hon en minut för att beskriva hur man kan fortsätta att dricka, fast man vet att det är fel. Kort, men jag kände åtminstone igen mig själv.

Sen finns det inte "ett sätt" som beroendehjärnan fungerar. Vi är alla olika, fast det ofta finns många likheter.

http://www.svtplay.se/klipp/3107454/farligt-sommardrickande

Det är skönt att du försöker förklara hur en beroende-hjärnan funkar (och jag förstår att det är individuellt, men i stora drag)..
Jag skäller inte på min gubbe, för någonstans så vet jag att det inte lönar sig.. Tar aldrig upp hans supande (vin & öl-pimplande för hans del) när han är påverkad..
Jo jag gjorde misstaget en gång för länge sedan och herredjävlar vilken skopa ovett jag fick.. Allt jag sa och hade sagt, vändes mot mig.. Det var mitt fel allting för att jag "skämdes" över att han "festade till" och då var han ju bara tvungen att dricka för att visa vem som bestämde..
Då bestämde jag mig för att aldrig mer visa någonting utåt.. skämmas tyckte jag att han kunde göra själv..
När jag tagit upp det här med honom, när han är nykter, så blir han mycket irriterad.. Han är medveten om att han dricker "i mesta laget" som han uttrycker det.. Men tycker att jag måste ha mera tålamod, medan han försöker "dra ner" (att tvärsluta är det icke tal om!)
Jag tycker att det är oerhört stort, när en alkoholist vågar erkänna sitt beroende. Först och främst för sig själv.. Men jag kan också förstå alla medberoendes frustration och ilska över alla projektioner och orättvisa anklagelser som kommer däremellan..
Det jag har kommit fram till i vårt förhållande (alla förhållanden ser ju lite olika ut!) Är att så länge han ljuger för sig själv, och vägrar att se att det är hans eget förhållande till alkoholen som förorsakar de flesta av problemen, så kommer han att fortsätta att anklaga omgivningen som varande orsaken till att han dricker..

Jag skulle nog själv om min fru drack vara förbannad och bitter förståeligt.

Alkoholism är en sjukdom, precis som anorexi fast på ett lite annorlunda plan. Allt handlar om förnekelse och förnedring. Ska förklara lite hur jag tänkte. Jag var periodare. Kunde hålla upp i flera månader för att sedan ta 4 dagar tungt supande. Varför? Kan inte svara vad som utlöste. Troligtvis flykt och att inte behöva bry sig. Flykt från verkligheten.

Innerst inne vet din man att det han gör inte är ok. Han vet att det han håller på med inte är så bra. Då kommer ångest, när man nyktrar till. sanningen kommer ifatt en, kanske har en fru som är vansinnig (mycket förståeligt). Vad gör man då? Jo då korkar man upp igen, för att fly från sanningen som är på väg i kapp en. Alkopholen är bra, den dövar ångest för stunden men inte i längden. Vad gör man då när man nyktrar till. Jo för att ge hjärnan ett mer eller mindre OK att dricka så skyller man på något. Då är det ju mindre inte-ok att dricka. Sedan är man fast i ekorrhjulet.
Min ytterst amatörmässiga psykoanalys av min egen erfarenhet som drickare. Mitt råd är att han måste nyktra upp i flera dagar. Sedan kan man ta ett samtal. Inte dra upp det som hänt, utan prata om framtiden. Detta kan vara mycket svårt för en medberoende/anhörig för man är sårad, ledsen, förbannad och jävligt lack på det han gjort. Kan man ändra det genom att skälla? Nej. Här kommer hämnden från den anhörige in i bilden. Om man låter bli den för den kan leda till att man korkar upp igen för nu har hon minsann varit elak så nu dricker jag för att jag är ledsen och förbannad.

Det som hänt kan man när mannen senare börjat behandla sin sjukdom att prata om. Usch låter som jag spyr galla över de anhöriga. Jag tror du förstår vad jag menar.

Är det verkligen så....
Att en med alkoholproblem verkligen inte ser nått problem....förstår inte hur man inte kan se??
Hur man kan skylla drickandet på allt annat.
Hur tänker en när man snällt å försiktigt förklarar olika tillfällen, vardag som helg att det inte är ok.
Å att det är bara för att jag som sambo blir sur....
Faan....skulle vilja kriga in i hjärna på han för att se å förstå vad som föregår där inne.

Blääääää ööööö för ikväll!!!!

Fortsätt att kämpa

Återkommande depressioner skall det stå.

Jag har upplevt exakt detsamma som du Soja.
Levde med kronisk ångest och återkommande ångest.
Drack måttligt på den tiden pga mina monumentala baksmällor vilka bromsade mej.
Fick ssri och ångesten dämpades men alkoholintaget och toleransen ökade. Inte ens baksmällorna blev tillräckligt avskräckande längre.
Efter några år ökade ångesten igen trots allt högre mediciner så nu sitter jag här med både alkoproblem och ångest + maxdos ssri......
Life sucks!

Hej alla,

Jag känner väl igen paniken och desperationen i att vilja sluta, att inte kunna och framförallt att inte våga be om hjälp.
En fråga som slår mig, känner ni att ni har ångest och skuldkänslor även utan att ha druckit?
Anledningen till att jag frågar är att jag levde med en ständigt tryck över bröstet, en oförklarlig känsla av konstant skuld, sedan 15 års ålder. Jag har under åren talat med många psykologer och psykiater, men aldrig tyckt att något hjälpt. Provat alternativa självhjälps metoder, läst böcker men inget har hjälpt.
Inte förrän i 35-års åldern då jag fick en ny väninna som föreslog att jag skulle prova Sertralin, ett SSRI preparat, ett antidepressivt läkemedel med låg biverkning och väldigt vanligt att allmänläkare skriver ut.
Jag fick prova en låg dos och plötsligt fick jag ett nytt liv! Det där trycket försvann över bröstet och den dagliga skuldkänslan försvann.

Detta har inte hjälpt min alkoholism, som växte sig stark därefter, men det har iallafall tagit bort all den ångest som inte var förknippad med dagen efter..

@Evolution och Slut
Jag blir gripen av era ord och berättelser och dom känslor ni förmedlar.
Jag är själv helt ny här, jag är på dag 2.
Har försökt förut att sluta och det har inte lyckats så bra. Alkoholen har varit min "hobby". Men jag vill inte längre vakna bakfull och inte minnas, jag vill inte bli aggresiv och slåss och bli våldsam mot dom jag älskar eller skriva konstiga mail och meddelande till människor. Jag vill få tillbaka meningen med livet igen.
Så nu börjar jag långsamt. I min kalender har jag numrerat varje dag, från dag 1 till dag 90. Så varje dag kan jag se hur långt jag har kommit och hålla koll på mitt mål, 90 dagar utan alkohol.
Samtidigt har jag tagit mit an två nya hobbys, TaiChi en gång i veckan och virkning med en grupp nya människor en gång i månaden. Det får räcka för nu. Inte för mycket.
Jag hoppas hitta energin till att börja städa och ordna i huset igen. Jag hoppas få tillbaka energin för att laga mat och äta hälsosamt igen
Och framförallt är jag så tacksam för er alla! Och detta forum. Att känna att jag inte är ensam och att det finns många som kämpar. Jag hoppas vi alla klarar våra mål och även om vi misslyckas och faller tillbaka, så kommer alla andra finnas här för att stödja oss när vi gör ett nytt försök.
Vi ska inte ge upp!
Kramar

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag dricker varje dag har haft 1 dags uppehåll 2 ggr. Säger varje dag till mig själv, nu får de vara nog nu måste jag sluta. Har fått problem med magen magkatarr kräkningar ock ångest. Är nu sjukskriven pga magen. Är deppad uttråkad ock rädd för ångest. Jag dricker ca 1 flaska vin (ensam) varjedag plus 1-2 öl. Har gått ner i vikt..bor i en liten by där alla känner mig men ingen vet .. Måste sluta nu..Jag vågar inte be om hjälp vad ska jag göra för att kunna sluta..