Senaste kommentarerna i forumet

Medicin? Kanske vore medicin så du inte kan dricka en lösning.

@Fia40 Det är alkoholen som är orsaken till ångesten. Många här dricker som du , du är inte ensam!
En del tänker bara en dag i taget.
IDAG ska jag inte dricka, kanske imorgon men inte idag…
Men oftast försvinner det värsta suget ganska fort ändå.
Försök att ta en dag i taget och se vad som händer…
Men tveka inte att söka hjälp också om du behöver. Det är sååå värt att kämpa för. 🙏🏻❤️🙏🏻

@Fia40
Ett tips det finns en app Im sober som räknar antal dagar. Får också ett enormt stöd av alla som är med där.
Det här forumet är också bra.
Alkoholen har varit en stor del av halva mitt liv. har gjort många dumma grejer grejer när jag druckit men till slut gick det inte längre och jag satt hemma själv o drack.
Livet är bättre utan A. är bättre och du slipper bakfyllor och ångest. Det är tufft att vänja av men det går.
Ta hand om dig

@Fia40 välkommen hit! Jag tänker att det nu har såtts ett litet frö inom dig att du inte vill dricka. Bara det är stort att komma till insikt med.
Antal gånger jag har gjort bort mig är många!
Minnesluckor, både spytt och kissat ner soffan, fyllecell, ringt släktingar och sluddrat på fyllan, delat diverse udda saker på sociala medier, ramlat och slagit mig många gånger och ofta mindes jag inte ens vad som hänt. Den sista tiden blev det att sitta ensam i soffan och supa. Ville enbart bli lämnad ifred tillsammans med mina starköl eller vin. Måndag är vi på forumet som har gjort diverse saker på fyllan. Här är det en god stämning och många goda råd finns att hämta!

Tack för att du svarade.
Jag har också dystymi som övergår i depression runt december.
Var nog det som triggade igång drickandet i går.
Jag är livrädd att jag förstört något i kroppen för gott.
Får jag fråga hur du mått dagen efter ett så stort intag och hur lång tid tog det för dej att återhämta dej.
Jag har huvudvärk från helvetet, spyr, värk i kroppen.

Hej! @Rieslin,
Känner så väl igen det här med tolerans så att man kan dricka nästan hur mycket som helst utan att man märker av att man ens är berusad. Drack ibland rejält med vodka, men blev aldrig riktig rejält berusad på nåt sätt av det.
Det har väl att göra med att jag som har en ständig lågintensiv depression i form av vad de lärde inom psykiatri kallar för Dystymi, då jag även då har stor brist på naturligt förekommande dopamin. Söta drycker höjde alltid den nivån på ett effektivt sätt en liten stund. Det var väl därför som jag så ofta tidigare satt och hinkade söt och slibbigt portvin och inte så sällan 35 procentig Jäger som gjorde sitt jobb så att man slapp tänka och känna så himla mycket. Men kroppen märkte då av intaget så till den milda grad att man väl så rätt ofta gick omkring och hade en lättare form av njursvikt och inte älskade levern det hela heller. Fy faen vad dum man kan vara...
Kämpa på nyktert kompis!

Vet att jag dricker alldeles för mycket och har gjort länge men Igår spårade det totalt.
Jag drack 70 cl sprit på 4 timmar och sluddrar inte ens.
När jag räknade ur min promille i morse så visade den på 4,5 och jag är tydligen inte nykter än.
Kan detta verkligen vara riktigt.

Tack för svar. Jo jag har väl insett att jag borde sluta att dricka helt. Men känns som att jag inte kan, jag dricker ju även på vardagar. Känns son hela jag är en bluff och jag tänker varje dag att jag inte ska dricka något. Men jag gör det ändå, gång på gång. Allt känns vara skit och ångesten är konstant. Enda gången jag slipper den är när jag dricker.

@Fia40 @Fia40 När man dricker ofta och mycket, så kan toleransen öka. man dricker alltmer för att uppnå samma sak. Det hela eskalerar. Jag drack som du, inte varenda dag , utan oftast på helger, men kunde då bli helt plakat. Kontrollförlust kallas det.
Jag försökte i åratal att dricka mindre. Nästa gånga ska jag bara dricka två, max tre glas osv...
Men det funkade bara nån gång då och då. Så återkom det till att dricka mig till minnesluckor och ångest från en annan planet.
Till slut insåg jag att det inte funkade. Jag bestämde mig för att hålla upp tre månader (vilket rekommenderas).
Då hinner kroppen och hjärnan återhämta sig. Det är lättare att hålla upp helt, upptäckte jag, eftersom suget annars återkommer varje gång man dricker något.
Nu har det plötsligt gått tio månader och jag har blivit "hon som inte dricker". Jag går på fest nykter, har kul, mår bra, sover gott och framför allt slipper den kemiska ångest som kommer av alkohol.
Om du känner att du inte kan hantera alkoholen så är mitt råd att hålla upp ett längre tag. Och se vad alkoholen egentligen har för plats i ditt liv. Kanske är det inget plus? :)

Usch, jag kan verkligen inte fortsätta såhär. Idag vill jag hoppa från balkongen känns det som. Har sån ångest att det inte går att beskriva. Var ute igår och har sånna minnesluckor, tror jag ramlade på stället, tjafsade med en kille. Hånglade synligt, vet inte hur jag kom hem. Vuxna människa! Kommer inte visa mig ute igen. Tror jag måste sluta dricka helt alltså för jag kan inte dricka med måtta.

Någon mer son alltid gör bort sig?

Kort uppdatering. Saker har väl gått fortsatt åt helt fel håll. Hon har fortsatt dricka och jobba hemma samtidigt som hon druckit några och varit packad på arbetstid, förstår inte hur ingen uppmärksammat det. Har också många korttidsfrånvaro men hennes arbetsgivare har inte reagerat på det. Min arbetsgivare tar ett snack efter endast några tillfällen som ligger för tätt. Men nu har vi iallafall beslutat oss för att separera, eller jag har sagt att jag inte kan leva det här livet mer. Är på riktigt orolig över hur hon ska fixa framtiden men jag kan verkligen inte göra mer nu utan att gå under själv på sikt. Ska försöka ta tillbaka mitt eget liv nu och kommer att vara helt utan alkohol i fyra månader framöver. Blir en bra tid för mig att se hur mycket det betyder för mig och att kunna avstå. Nej, jag ska inte sitta inne, men kommer att vara med i ett träningsupplägg där alkohol ej finns med alls. Ska försöka att återkomma med lite mer frekventa uppdateringar.

@Lechaim Förstår. Alltid en massa normer att leva upp till, och det kan bli så fel.
❤️🙏🏻

@JohannaV jag ser att du inte skrivit på länge men omsusade läser det här så är min situation mycket lik din. Jag är också kvinna i övre 30-årsåldern som inte heller har partner eller barn.
Jag har också tyckt att fikarasterna har varit jobbiga. Ibland går jag ut på en promenad istället.
Jag har mer energi nu att hitta på saker och att jag är nykter för min skull! Det är ingen idé att gå och vänta på livet. Livet är här och nu 🌸

@JohannaV Vet inte om jag har några goda råd. Men känner igen mig, även om inte min situation är exakt samma. Familj och barn har jag hunnit med, men är numera singel. Men ensamheten är inte lätt, många här tycks ha sin familj i närheten, vilket jag inte har. Jag läser mycket, ser på intressanta filmer/program, korsord, puzzel... Men det ersätter ju inte mänsklig kontakt. Har du några föräldrar/syskon du kan umgås med nu på jul? Jag ska vara med barnen.

@Amanda L Precis så är det, alla har behov av sällskap. Som jag också skrev, men att vi introverta trivs i mindre grupper där man kan vara mera personlig med varandra. Jag skrev inlägget för att jag tänkte att den som är medveten om hur man funkar, kan vara mer trygg med sig själv. Och kanske inte behöva ta till alkohol för att man mår dåligt av sitt eget beteende. Som förr då jag inte tyckte jag levde upp till att vara "normal".

@Lechaim Det är nog så stt de flesta finns på skalan mellan mycket introvert till mycket extrovert. Inget fel på nåt av det vad jag förstår, men alla människor har väl ett visst behov av andra människor.

Någon annan än jag som "kommit ut" som introvert den senaste tiden? Det är en medfödd egenskap, inget konstigt. Man behöver inte nödvändigtvis ha social fobi också. Förr ansåg både en del andra och jag själv att jag var lite udda. Men numera då det skrivits mera om det, har jag förstått att jag är en helt normal introvert, och kan göra det bästa av mina egenskaper.
Exempel på några introverta kännetecken:

Trivs bra i eget sällskap (bara det inte blir snudd på permanent).
Vill hellre träffa folk på tumanhand och i små grupper än i större sammanhang.
Måste ladda batterierna/återhämta sig i ensamhet efter mycket socialt umgänge.
Bra på att observera omgivningen/folk.
Föredrar djupare samtal, än small talk.
Har få men nära vänner.
Tänker först innan man talar.
Jobbar effektivare ensam än i grupp.

Egenskaperna varierar säkert från person till person. Har man sen lättare att bli alkoholberoende? Kanske inte. Det beror nog på mycket annat i livet.
Om någon vill fördjupa sig mer i ämnet finns bra böcker, t.ex
Introvert : den tysta revolutionen. Av Linus Jonkman.

Kommentera gärna.

@Amanda L Tack för tipset. Kanske jag skulle starta en grupp själv :) Men då skulle det vara med några som jag känner riktigt bra och är van att samtala med. Vi var några få väninnor som träffades en tid, men nu har de alla flyttat långt bort, tyvärr.

@odlarmammamn Bra där! Redan dag tre! Första tiden kan vara jobbig, men suget minskar oftast ganska fort.
Skriv och läs mycket här så får du stöd och hjälp, fast bättre om du flyttar tråden till Vara alkoholfri, eller skapar en ny där, för inte så många just på denna.
Heja dig och välkommen ❤️🙏🏻❤️

@Lechaim Min man startade en bokklubb med bara män. En del var inte alls vana läsare… och flera kände inte varann heller. Nu träffas de då och då och pratar om en bok och lom livet och annat…oftast ses de över en lunch eller så.
Om du inte har kontakter så kanske det kan funka via ett bibliotek eller så…?
Kanske värt ett försök?

Metoo... eller vad säger man.. kommer oxå från en våldsam relation som brutit ner mig, o trösten av skam o ensamhet har varit vinboxen..
Självdestruktiv o ömkande.. mitt drickande har gett mig 20kg övervikt, o börjar även synas i både hud o hår..o självhatet växer..
Men nu har jag bestämt mig!! Jag ville ju ha ett nytt liv när jag bröt upp och det är upp till mig o skapa det.. 3:e dagen som nykter idag 💪 vi kämpar tillsammans.. för vi är värda ett gott liv o våran egen kärlek ❤️

På tal om böcker kan jag också här tipsa om: Jag som var så rolig att dricka vin med : rapport från ett år som nykter alkoholist. Av Rebecka Åhlund. Den var lättläst och bra. Fast inte vet jag om det blev lättare för mig själv då jag läst den. Men man får i alla fall insikten att det går att sluta.

@Kennie Jag har en ytlig bekant som inte kan ta Antabus pga leverproblem. Därför har jag inte tänkt på det. Läser annars extremt mycket böcker.

Det är lätt att döma sig själv. Ofta tycker andra inte att man betett sig så illa som man själv tror. Och beroendet är ju snabbt med och förstärker skamkänslorna för att rättfärdiga alkohol som lindring. Har du funderat på att ta tex antabus för att bryta drickandet och kunna lägga energin på det du egentligen tycker är viktigast - att hitta nya vänner? Gillar du att läsa kanske en bokklubb kan vara nåt?

Nu har jag varit och gjort bort mig ordentligt. I nyktert tillstånd, en måndagseftermiddag, pga den sociala fobin. Måste ta några öl för att lugna nerverna. Som jag aldrig gjort en måndag förut. Någon annan som känner igen sig?