Senaste kommentarerna i forumet

Satan, hjälp mig nu! Det måste finnas folk med kunskap här inne om hur jag ska hantera det här.

Tack LenaNyman hoppas du finner ro och framtidstro på dessa sidor,jag har nog läst dom flesta , berra eller vad han hette har berört mig massor .som sagt det tog mig 1år att skriva här.
Det börja med att jag fick hjärtklappning på motorvägen och höll på att svimma,visste innerst inne att de va stress med röka samt dåligt leverne åkte till akuten på kvällen .svar:Stress….
Ok kändes skönt . forsatte dricka jobba mm, Jag har alltid gjort saker ordentligt de gäller drickat också.HAR nog inte haft en vit helg på 20år.alltid har de åkt in nån öl.
Mådde piss förra året vid den här tiden,alltså riktigt dåligt fundera på allt skit sånt man förhoppningsvis bara tänker tanken och går vidare för man har ansvar mot familjen.
Ringde läkarn för jag tänkte eftersom jag gör allt mer än alla andra så har jag väl ADHD .Läkarn första fråga var… hur mycket dricker du.. jag va ärlig och sa som de va.
Typ varje helg sen är de ju nå sport på tv på veckorna…..
Ok va säger du om antabus????
Hinner inte skriva mer just nu måste laga mat till alla .
ps i morgon tar jag första tabletten sen kommer jag få massa ny tid på helgerna att skriva om mitt liv som far till 3barn var av 1 flyttat hemifrån pga ålder,samt att jag varit onykter nästan varje helg sen jag fyllde 20
jag har några år kvar till 50.

Återkommer

Vi hörs. Vill gratulera dig till dina snedsteg som kan bli dom sista. Man vet inte så noga här i livet men när en människa gör en ansträngning så kan man inte annat än stötta med uppmuntrande tillrop. Jag är ny här också och känner att på den här sidan vill folk varandra väl. Så varmt välkommen in bland en hoper som trillat dit.

... att man är så himla rädd för att inse att man faktiskt duger. Och så är man i det här tillståndet av bättre fly än att illa fäkta. Man har en oro i kroppen. En klåda. Som om man vore allergisk mot sig själv. Bollar frågan vidare. Vad är det som gör att du stagnerar?

Intressant fråga som jag också skulle vilja ha svar på för att kunna hjälpa min make.

Jo jag är kvar och jag kommer ihåg dig Asturus. Du återkommer hit då och då, verkar fortfarande fundera på dina alkoholvanor samtidigt som du inte hittat något sätt att ändra på hur du dricker. Jag har träffat så mågna olika personer och läst så mycket forskning så att jag utan tvekan kan säga att alla kan ändra på sig. Det kan verkar dock som att det för en del kan vara svårt att hitta den där sista pusselbiten som gör att det blir en verklig skillnad. Ibland handlar det om motivationen, att man inte riktigt hittar det där som gör att det blir viktig nog att sluta. Ibland handlar det om metoderna, att man inte har hittat rätt metod eller rätt stöd för att lyckas med det man vill. Hur tänker ni? Vad är det största hindret för att komma vidare?

jag går på a.a möten och tar antabus prova det de hjälper tror du e lika stark som mig kram

Hej jag är ny medlem och har inte riktigt förstått.. Men jag skriver till dig iaf gottsunda93... Jag känner igen mig i hur du beskriver ditt beteende när du har druckit och hur du känner.. Jag börja dricka när jag var 12 första gången men blev mer när jag var 14 och när jag var 16 hoppa jag med av skolan och prioritera fest å vänner.. Du vet lika mycket som jag att du är värd mer!! Du har en kväll eller en dag när du väl börjar dricka som du tycker att det är härligt skönt slippa tänka å bara vara med vänner skita i allt dansa och få med en kille hem kanske bara för att du kan.. Vet inte om det är så du tänker men det gjorde jag.. Och idag sitter jag hemma själv just nu och dricker lite.. Och ångrar att jag inte gick skolan "som alla andra" och kunde ha ett bra och fast jobb och körkort och en egen bostad.. Jag trodde också jämt att personer visste precis vem jag var och vad jag hade gjort varje helg då jag vart ute å snurrat.. Jag hatade att göra saker själv typ gå själv på stan själv eller sitta själv på bussen själv, jag var beroende av att göra saker tillsammans med mina vänner annars kände jag mig obekväm.. Och så ska det inte vara.. Jag har blivit lite starkare har mina stunder när jag faller tillbaka.. Men du är en stark och underbar människa och du måste stå för det du har gjort när du vart onykter och förstå att det var när du var onykter och du vet att du är bättre än den onyktra personen och du kan göra allt bättre! Istället för att se dina minnesluckor och dina fylle svängar som ett jätte stort "problem" så se vad du kan göra bättre nästa gång för att inte få "problemet" till det värsta som hänt dig, se vad du kan göra som får dig att vakna upp och må bra och känna att du är den bästa personen som går på "stan" eller något iaf som får dig att känna dig självsäker.. Och jag lovar dig att kärleken kommer till dig när du älskar dig själv och är trygg i dig själv.. Jag hatar dem orden vill hitta min stora kärlek nu med en gång själv.. Men litar man inte på sig själv eller tycker om sig själv.. Då kan du aldrig älska eller lita på din partner.. Och man ska inte bygga upp en relation med att lägga trygghet eller känslor av något slag i någon annans händer! För det blir bara fel.. Tyvärr.. Livet är hemskt ! Men jag hatar och ångrar mycket jag har gjort! Men jag står för det jag har gjort även om jag inte är stolt över det.. Men det har gjort mig till den personen jag är idag och jag tycker ändå om mig själv och jag har lärt mig massa om respekt känslor och vänskap och mycket med var jag har för en underbar mamma och en kanon lillebror på 9 år.. Det är jag tacksam över även om mitt nuvarande läge är ett helvete och jag dricker ..

Jag är tillbaka, igen, igen (jag tror ni kan se mina tidigare inlägg via min profil och även se att jag bidrog till att ändra testet).

Tyvärr har min kropp fortfarande inte sagt ifrån, jag jobbar som programmerare och mina kunder är väldigt nöjda. Min hjärna är min största tillgång och tio år av alkoholmissbruk har inte påverkat mina kunder. Förra året, på en kickoff, pratade jag med mina kollegor om deras pillerberoende av antidepressiva medel och att de hamnat där efter för långt alkoholberoende. De unisont konstaterade att pillerna var helvete men anledningen till att de hamnat med dem var alkoholen vilket var värre. Jag avslöjade mitt missbruk så sedan dess vet alla på mitt jobb (förutom min chefs chef som är min arbetsgivare och brukar prata om folk som han haft problem med som "dåligt ord" alkoholister) att jag dricker en halvliter sprit per dag. En sten föll från mitt hjärta då, men tror ni jag har ändrat min beteende? Nope...

Moderator Magnus, jag tror du är kvar?
Canaris tror jag inte är kvar (jag hoppas det men hon var för minst sex år sedan pensionerad änka med fysiska problem).

Har idag 17 vita dagar, och skulle väl säga att jag saknar inte ångesten som annars hade funnits denna måndag, är så otroligt skönt att slippa planera hur man ska må och ist vakna pigg och lalla runt visslandes på jobbet. Just nu är livet underbart, gäller bara att inte släppa kontrollen.. Början på helgen är alltid värst nu dom senaste har jag kommit på mej med att vara sur rent av barnslig, men varje gång jag ser mig själv objektivt så förstår jag att det är suget efter alkohol som gör det och i det läget vinner jag, för jag har bestämt mig. "fulla dagar är likt det katten klöst, nyktra dagar är en vacker höst"

God kväll, Ångest.
Hur avlöpte fredagen?

/LenaNyman

filmen till slut, en bra tanke. Efter ett par kalla öl, som egentligen bara gör en simmig i huvet, så går resan utför.
Inget bra slut på den dagen, en värdelös början på nästa.
Så är det,
Fenix

på allvar är det nu för mig. Vill verkligen sluta varje dag, men lik förbannat går jag till bolaget innan stängning och köper det antal öl jag tror jag behöver.
Jag var nog 40 ungefär när jag började kampen och insåg problemet. Nu är jag över 60 och är riktigt orolig, slutar jag inte kommer förfallet kanske totalt utan att jag kan stoppa det.
Vill verkligen inte dricka, mår så djävla bra när jag är nykter på morgonen. Men nu är jag inne i en ond cirkel igen, och känner att det är allvarligt, kanske går det på riktigt mot parkbänken om jag inte klarar det här.
Inget att leka med, skiträdd är ordet. Varje morgon ska jag sluta, varje kväll sitter jag här med mina meningslösa starköl.
Hoppas du stoppar i tid, då har du många år som kan användas bättre.
Kram
Fenix

Jag testade att ha en vit månad och insåg efter ett par dagar att jag hade sug efter alkohol, jag drack också kvällstid när alla lade sig, det var en sen film, hockeymatch som skulle ses etc...gömde spritflaskor i soffan...frun sa inte mycket ibörjan, man hon visste exakt vad som var på g, hon hade järnkoll, kanske inte på intaget men väl på att jag hade druckit. Ta hand om ditt liv, du har bara ett och det blir ingen repris.

Social fobi är en hemsk åkomma även jag lidit av i halva mitt liv. Kan trösta dig med att den växer bort.Tyvärr släpar den gärna med sig alkoholproblem som en lösning samt relationsproblem eftersom alkohol förändrar en person negativt. Idag är jag rätt ensam här på jorden. Man kallar mig elak och egotrippad. Alla de dgenskaperna stämmer väl överens med mig när jag dricker. Nykter är jag däremot en annan, en som jag vill vara, men den personen är ju inte konstant så jag ses som opålitlig och utan egentlig substans. Sitter här på morgonen och undrar hur sjutton jag ska bli helt fri från alkohol. Kan detta forum vara ett sätt? Jag dricker inte speciellt mycket, men de gånger jag gör det sabbar jag allt för mig själv.Har blivit allergisk mot denna dryck.

Det låter som att du har det riktigt tufft. Vad bra att du skriver här, när du berättar hur du har det ger du andra chansen att ge stöd. Dessutom upplever många som skriver här att det är hjälpsamt att skriva även om det bara är för en själv.

Hoppas du fortsätter att berätta för andra hur du mår, och hoppas du skriver igen. Du är inte ensam. Ta hand om dig.

Karin, Alkoholhjalpen.

Skönt då man börjar urskilja leenden hemma, gick suveränt att grilla med iskall cola ist för öl som säkerligen hade fått släcka törst ända fram till söndag. Dessutom var man pigg och utvilad lämpligt då helgen på riktigt är här vilket är kul, före förra veckan såg det helt annorlunda ut. Vilket blindbock man varit som hela tiden vetat om att man inte kan dricka normalt eller "socialt" som det så vackert sägs, men ändå fortsatt år ut och år in med illamående och ångest som bästa vän.. Har egentligen i mitt övriga liv allt man kan önska, och att jag fortfarande har det är nog för att under åren har jag varit en mästare på att ljuga både för mig själv mina kollegor familj o vänner. Tänk vad man kan komma långt med ett falskt leende och ett lyssnande öra, i själva verket var jag ett vrak som låg på botten och börjat rosta, ett likgiltigt skal som inte kunde göra annat än att sitta apatisk och lyssna och klura ut hur man skulle lösa alla andras problem.. Nä ångar mig igenom denna 7 vita dag och ser fram emot mitt nya nyktra liv, får bara hoppas de håller i sig den här gången provade en gång förra året och det gick väl inget vidare, men då visste jag inget om detta forum är ganska skönt att läsa om andra i samma situation och att veta man inte är ensam . Ha en nykter och bra dag

Hej tonårsmorsan

Det är några månader sen du skrev men jag hoppas verkligen att du är kvar och att du läser detta. Mitt liv ser exakt ut som ditt. Verkligen exakt. "Särbo" med tre barn som vill att jag ska flytta till hans hus medans mina barn vägrar och jag springer emellan. Alltid dåligt samvete och alldeles för mycket vin. Jag kanske ligger lite före dig om att krascha så om du är kvar. Hojta!

Det här är det absolut första jag skriver här.
-vem e alkoholist?
Jag känner att det finns ett sug som är större än det borde vara. Jag e 40 år och har tre barn, bra jobb, sambo osv..
När jag någon gång nämner att det " nog e ett problem" för mig... Så är det bågen som tar mig på allvar. Jag har det "för bra" , jag kan inte ha problem. Till svar fåf jag förklaringar att andra också e bakis och tycker det e kul kvällen innan.
Jag dricker gärna när jag e själv. Som nu. Alla har lagt sig. Det blir jobbigt i morgon bitti, men vinet vann,.
Gör det också i smyg. Tänker 1-2 burkar öl märker ingenstans det saknas ikväll,,,
Var e gränsen?!? När har man problem?
Jag vet jag mår nättre av att låta bli. Gör det ändå.
Och bara min sambo ser ett mönster..

Jag tror precis som wolf skriver att du inte ska dricka ensam. Jag är också en ensamstående mamma och har också druckit en hel del vin i min ensamhet. Som lite sällskap? Jag tror inte att alla alkoholister blir alkoholist vid första klunken utan att man också kan dricka sig till en alkoholism. Och varför inte göra uppehåll innan det går så långt! Mitt drickande började gå överstyr och jag slutade tvärt för fyra månader sedan. Kanske jag kan ta mig ett glas i framtiden, men om jag gör det så ska jag ha klara regler för mig själv. Mina regler jag satt upp är bland annat: att ALDRIG köpa hem vin och att ALDRIG dricka ensam. Än så länge vill jag inte dricka alls, det är så skönt att aldrig vakna bakis och att alltid kunna stå för det jag sagt och gjort. I natt hade jag huvudvärk och mådde lite illa, drömde då att jag varit på systemet och handlat två flaskor vin som jag druckit, vilken mardröm! Och vilken lättnad att vakna och inse att så var inte fallet!

Det är alltid en början, att skriva offentligt, att någon ser vad du tänker.

/wolf

Hej!

Om du ska dricka överhuvudtaget, gör det i sällskap med dina vänner under måltid, vilket du förmodligen gör. Inte ensam, då fyller man bara på glaset igen. Och igen.
Svårt för mig att uttala mig om, vit månad, antal glas, veckodagar, tror det är endast en djupare insikt om vart du är på väg. Ensamhet i sig botas inte av vin, den gör dig ännu mer ensam och ledsen.
Det finns en positivt flöde i att kunna vara ensam, att där vara självständig, kreativ, stark och modig. Det är inte alla gånger jag är modig och stark senaste året har jag levt i kaos.
Varför det är så olika från gång till gång? är att din sinnesstämning kan inte var på topp hela veckan ut. Ena gången kan man lukta på vin och bli full bara av lukten.
/wolf

Tack för ditt svar Wolf..... Jo ibland tar jag bara ett glas å d går utmärkt...... Det beror mycket på min sinnesstämning.....tror jag. Det kan mycket väl vara så att det beror på min ensamhet men jag har varit likadan i mina förhållanden.....kanske inte så stora mängder som nu...... Å varför är det så olika från gång till gång..... Ska man sluta helt..? Vit månad? Antal glas? Veckodagar?. Hjälp mig..... Ge mig råd och tips

Hej, Ensammamman!

Det finns alltid en liten besvärande tagg någonstans som gör att vi tappar kontrollen. Du har en dotter. Du har vänner, men det verkar som om du dricker ensam? Jag skulle göra antagandet, att du är på god väg att titta lite för djupt i vinflaskan.

Varför kan du inte läppja på ett glas vin till maten? och du nu älskar vin, varför inte köpa ett riktigt 3000 kr vin och bara titta på flaskan?

Jag är också ganska ny här i forumet, c:a 14 dgr. Mitt råd till dig är, att gräv upp det som gnager i dig. titta och vrid på det, är det ekonomi/bostad/eller att du inte har någon varm hand som smeker dig på kinden?

/wolf

Är så trött på att varje måndagmorgon vakna upp med ångest över att druckit alldeles för mycket hela helgen, vara trött o lite bakis i stället för glad o utvilad, trött på dåligt samvete o ångest o oro. Nej nu vill jag lägga av helt, funkar inte att dra ner! Har prövat 1000 ggr:-(-