Senaste kommentarerna i forumet

@Daemon @Amanda L jag uppskattar verkligen era tankar och rekommendationer, efter att ha kikat lite mer på det med 3-månadersperioder tror jag verkligen det är något jag hade mått bra av! I första hand är det att hitta tillbaka till någon form av måttlighet som jag vill, vilket jag tolkar det som är det långsiktiga målet (om det är det man vill) med metoden.

@Ejanne jag tror att jag kommer att ha väldigt svårt för att söka någon extern form av hjälp så sett, inte minst från någon form av statlig aktör då det kanske främst i mitt fall gäller psykiskt mående. Har du någon rekomendation på någon form av privat aktör?

@baoman Hejsan,
Jag håller med i det Amanda L och Ejanne skriver. Det som händer när man är beroende är att man söker topparna man får då man dricker. Jag antar att du mer och mer planerar för och tänker på när du ska få dricka alkohol igen nästa gång?

Personligen kände jag att jag fick svårare att uppskatta tiden mellan alkoholtillfällena. Tankarna låg alltmer på nästa tillfälle jag fick dricka alkohol. Detta pågick under en längre period, men till slut hittade jag hit. Det fick mig att sluta med alkoholen. Liksom Amanda kör jag 3-månader period. Det innebär inte att jag avser börja dricka igen då, utan rådet generellt här är att helt enkelt dela upp det i perioder. På så sätt behöver man inte på stående fot skriva på ett livstidskontrakt, som ju känns hyfsat dramatiskt och stort.

Jag har provat dricka måttligt, men det är extremt svårt, jag klarar inte av det. Det suger big time inte minst i början, men ju längre man är alkoholfri desto skönare känsla får man. Jag har snart varit alkoholfri i 46 dagar. Innan jag hittade hit låg rekordet på en vecka.

Som alkoholfri får man 7 givande dagar i veckan! 👍

”Vad ska jag göra? Hur ska jag gå tillväga för att dra ned på och begränsa mig själv?”
Utmana dig själv. Satsa på en dag utan alkohol, sen två. Sen en vecka, därefter två. Under tiden, läs inlägg här och få inspiration. Jag använder appen nomo för att regga dagar, men ett streck på ett papper på kylskåpsdörren funkar ju lika bra.

@baoman Fint stt du hör av dig! Du har utvecklat ett alkoholberoende. Verkar klart över rekommendationerna för maxdrickandet. Det du skriver om sug och annat gör att det helt klart är dags att göra något. Det du skriver om att du vill döva stress och ångest med alkohol är väldigt vanligt om du läser i trådarna här. Men problemet är att alkohol bara bedövar för stunden, sedan ökar den oron och ångesten. Ingen bra lösning alltså. I synnerhet som det krävs mer och mer och …
Så ta hjälp! Ovanför fick du ett råd.
Men pröva också gärna alkoholprogrammet här.
Om jag var du skulle jag börja med tre månaders alkoholfrihet. Då hinner hjärnan pterställas något, men också kroppen. Det är en process och den måste få ta lite tid.
Även de som lyckas lära sig dricka måttligt brukar komma från nykterhet. Att gå från missbruk till måttlighet är mycket svårare än att hålla upp helt. Detta för att du kommer att få nytt sug varje gång du dricker, du måste börja om en massa gånger istället för en enda.
(Jag lyckades aldrig att dra ner, under ett helt livs försök, är nu helt nykter istället.)
Så oavsett plan: börja med tre månaders nykterhet, passa på att ta hjälp om du kan få terapi. Kanske också träna? Efter tre månader mår du förmodligen mycket bättre och kan också fatta bättre beslut. ❤️🙏🏻❤️

Hej @baoman starkt av dig att inse att något inte är som det ska med ditt alkoholintag och att skriva här. Jag är mer än dubbelt så gammal som du och har ägnat alldeles för många år åt att kämpa emot den insikten. Eftersom du skriver att du mår dåligt i själen tror jag att ett besök på hälsocentralen i kombination med att dra ner på/(på sikt) sluta helt att dricka i ensamhet skulle vara en bra start. Det finns möjlighet att få samtalsstöd som hjälp att reda ut vad dom skaver i livet och även medicin om det behövs. Livet är inte alltid så kul men jag önskar dig allt gott 💕🌟 /E

Hej, jag är en 25 årig man som det senaste blivit allt mer orolig för mina alkoholvanor.

Sedan åtminstone ett drygt halvår tillbaka har jag upplevt att jag dricker allt mer ofta och i kvantiteter som (i förhållande till andra i min närhet och rekommendationer) jag anser är för mycket. Uppskattningsvis dricker jag 3-4 flaskor vin per vecka fördelat på 2-3 dagar och i allt högre utsträckning känner jag ett ”sug” att dricka för att slappna av. Vanligtvis dricker jag i sociala sammanhang, men periodvis även själv.

Har jag ett problem? Jag anser själv att jag behöver dra ner på mitt drickande men suget blir för starkt ofta, allt oftare resonerar jag med mig själv och ursäktar mitt drickande för mig själv.

Värt att nämna är att ångest och stress ofta spelar en roll i ”suget” efter att dricka, vilket i sig ökar ångesten, med andra ord känns det som en ond cirkel…

Vad ska jag göra? Hur ska jag gå tillväga för att dra ned på och begränsa mig själv?

@Hejhej1235 Hej! Vad bra att du reflekterar och resonerar kring ditt drickande och hur det kan sluta. Tycker att det låter som en bra idé att gå i samtal för att bolla och försöka finna vad som gör att du vill dricka för att försvinna helt ibland när jobbiga saker händer. Vi lär oss som barn hur vi ska hantera olika saker vi stöter på och det följer med oss i vuxenlivet. Har man tex lärt sig att hantera jobbiga saker genom att förtränga det eller stänga av det, så kan alkohol bli ett verktyg för detta beteende. Då är det bra om man kan lära om och hitta sunda sätt att hantera jobbiga saker på och det skulle en psykolog kunna hjälpa till med. Ett stöd för ökad självkännedomen och andra möjliga utvägar istället för alkohol. Det är svårt att se sig själv helt utifrån och då är det bra att kunna få hjälp i detta.

Ha det gott!💕

@Kristoffer Hej Kristoffer! Tack för meddelandet, det är fint att få stöd och förståelse och veta att man inte är ensam. Nu kommer midsommar till exempel, och jag längtar efter att umgås med vänner och att fira. Men jag vet att om jag inte tänker hela tiden på att inte dricka för mycket så kommer jag fylla på och fylla på tills att jag sitter avdäckad någonstans. Jag tror att det är det som gör mig lite rädd, att veta att jag inte har samma förutsättningar att dricka som andra. Men stödet härifrån hjälper och att reflektera över det och ha klara mål har hjälpt mig en bra bit på vägen.

En annan rädslar jag är att jag ibland gillar att dricka tills jag bara försvinner helt. Så skönt att bara trycka på avknappen och slippa tänka när det är jobbiga saker som händer. Just nu är jag på ett bra ställe men är rädd att om saker händer i livet kommer jag att använda alkoholen destruktivt för att trubba av jobbiga känslor. Finns det något sätt att förbereda sig för det? Terapi?

Bra poäng, att det är värre om orosanmälan kommer från tex skolan än från att man själv sökt hjälp. Tror vi är många som lurar oss själva med att barnen inte märker något. Jag tänkte själv att mina nog inte märkte. Och kanske är det så att de inte riktigt förstår vad som är fel, men de känner definitivt av att man är frånvarande. Tror det var Rebecka Åhlund som skrev att vara närvarande förälder eller partner samtidigt som man är aktiv i ett missbruk, det går inte ihop.

@sommarsommar Du kan också påbörja Alkohol programmet här. Du hittar det under Stöd. Bra också att läsa i olika trådar, här finns mycket kunskap och erfarenheter.
❤️

@Kennie @Onkel F

Varför söker man inte vård?

Som @Kennie skriver: ”Läste en intervju med en alkoholläkare som sa att det är synd att så få använder de bra läkemedel som finns idag.”

Jag har läst och hört detsamma flera gånger. Kliniken som jag går till (Riddargatan1) har en profil som liksom försöker underlätta för folk som tvekar att söka vård. Total avhållsamhet är inte krav, och som patient har man en hel palett av olika behandlingsalternativ och läkemedel att välja mellan.

@Onkel F du har nog rätt i dina tankar..
”Man vill inte stå under någon form av kontroll”. Många är så rädda för kontroller att de nog inte ens vågar gå in här på alkoholhjälpen utan att köra VPN.

”man vill inte att det skall stå något om alkohol i ens journaler (för att man inte skall få sämre vård)” Varför skulle man få sämre vård? Hur menar du? Att alkoholister inte får samma vård som andra för andra diagnoser, cancer, benbrott etc? Aldrig hört talas om!

”man är rädd för orosanmälningar till socialen” Denna kan jag förstå. Man kan få en orosanmälan, även om det är osannolikt att det blir mer än ett kort möte, ifall man väljer att genomgå behandling. Det är betyyydligt värre att få en orosanmälan via grannar, skola, barnens tandläkare eller sjukvården om man INTE sökt om hjälp för sitt alkoholproblem. Då kan det ta hus i helvete.

”att vänner eller arbetsgivare skall få veta osv” Well, de får ju inte reda på det via vården. Och troligtvis vet (eller åtminstone anar) de redan att allt inte står rätt till. Dessutom är det ju bra om arbetsgivaren får veta, för de har en skyldighet att hjälpa. Och riktiga vänner finns ju som stöd, så de bör man ju berätta för själv, för sin egen skull.

Vi bor i ett fantastiskt land, där alla kan få stöd, hjälp, vård och läkemedel. Tyvärr kan våra alkoholhjärnor inte tänka klart, så vi kämpar ensamma och misslyckas. MEN när vi väl söker vård öppnas en värld av möjligheter.

Vården kan dock inte bota oss. Det jobbet måste vi göra själva. Men vi kan få så mycket från vården som underlättar för oss! Ge oss MOD att förändra det vi kan! 🙏🥰

@sommarsommar Du kan också vända dig till Vårdcentralen.

@Wilma52 Förstår, men det var inte ditt fel. Försök sudda bort en…😠😶‍🌫️

@sommarsommar
Hej o välkommen hit.
Du kan antingen ringa alkohollinjen och höra dig för eller prova att gå på ett aa möte.

Ta hand om dig

@Woman52
I högsta grad on topic!
Du har helt rätt, det är check ✅på varenda mening du skriver om det positiva med Antabus!

Varför så få tar det? Prestige. Jag tror att den främsta orsaken är att man måste erkänna för sig själv hur det ligger till. För att få Antabus måste man gå till en läkare, och då kan man inte låtsas som att allt är som det skall längre. _ _ _ _-bruket (Risk- eller Miss-, stryk det som ej önskas) är ett faktum. Att man inte riktigt har bestämt sig och, som du skriver, vill hålla dörren till återfall åtminstone lite på glänt gör ju inte saken bättre.

Om man läser runt här kan man hitta alla möjliga förklaringar till varför man inte söker vård.

Man vill inte stå under någon form av kontroll, man vill inte att det skall stå något om alkohol i ens journaler (för att man inte skall få sämre vård), man är rädd för orosanmälningar till socialen, att vänner eller arbetsgivare skall få veta osv. Om man fortsätter dricka riskerar man att drabbas av de här sakerna, men från fel håll så att säga. Genom tvång eller ultimatum.

Att vara rädd för eventuella biverkningar är inte rationellt. Man kan drabbas av trötthet, huvudvärk, illamående och vi farbröder får svårt att få fart på dronken😳. Låter som en typisk dagen-efter, och det utsätter vi oss för frivilligt. Enda skillnaden är att man dagen-efter kan vara säker på att levern påverkats. Och, som sagt, man lämnar prover regelbundet för att kolla att allt är som det skall.

Det är viktigt att förändra vanor och att ”rigga för att flyga utan Antabus”. Man får rätt mycket tid över när man inte dricker alkohol all ledig tid.

@Amanda L nä ska försöka komma vidare men det var så jävla sårande

@Kevlarsjäl62 ja jag har blockat honom nu

Hej! Jag könner igen mig i dig. Det finns många här som druckit mer eller mindre dagligen. Sen finns det dom som dricker som du, mer måttligt ibland och sedan bottenlöst ibland. Om du dricker så kallad det visst kontrollförlust. Dricker man så att man får minnesluckor har man ett alkoholberoende/missbruk anser jag.
Man KAN helt enkelt inte sluta dricka, suget efter alkohol blir för stort efter 1-2 glas.
Jag har löst det genom att inte dricka alls. Det funkar väldigt bra.
Jag började med Alkoholprogrammet här och satte som mål att vara nykter tre månader. Jag har också läst mycket i olika trådar här och det ger pepp och kunskap. Du är INTE ensam!
Så välkommen hit. Hoppas du kan hitta din väg till ett bättre mående!
❤️🙏🏻

Bry dig inte om vad han tycker. Nåt är jättefel där!

@Wilma52 Det här känns som en farlig person, kanske med någon personlighetsstörning. Jag förstår att du känner dig förnedrad, men jag är rädd att du träffat på någon som inte är helt "frisk". Han agerar helt irrationellt och vill sedan trycka ner dig och säja att HAN måste fundera på om han vill träffa dig igen p g a någon skitsak du sagt. Snälla, blocka honom och träffa honom aldrig med. Han kan helt ärligt vara farlig för dig.

@Kevlarsjäl62 ja men det jobbiga är att jag känner mig förnedrad och jag ville verkligen visa honom att jag kunde stå emot.
Förstår faktiskt inte var han ville komma med all denna alkohol .
Man tar kanske med sig 1-2 flaskor om man går bort till någon .
Jag skulle såklart vara mer bestämd

Eller rättare sagt, ALLT känns fel med den dejten!

@Wilma52 Det ringer många varningsklockor när det gäller den dejten. Jag tycker inte att du ska träffa honom alls mer. Det är något som inte stämmer.

Hej !
Jag har haft ett intag vid tillställningar av alkohol som gjort att jag fått minnesluckor därför bestämde jag mig för 2 veckor sedan efter en 70 år s fest att sluta dricka starksprit till en början och endast bubbel eller vin måttligt . Jag dricker inte på veckodagarna så ofta eftersom jag har ett jobb där jag måste köra . Träffade i samma veva en kille på Tinder som jag började dejta . Vi var öppna i början med våra problem och han berättade att hans pappa varit alkoholist samt att han själv varit missbrukare av droger som 30 åring . Idag är han chef och 43 år gammal . Jag berättar att jag har haft problem med starksprit och att jag så får minnesluckor
Vi fortsatte dejta och på 4 dejten kommer han till mig med 3 flaskor vin och jag säger att jag bara kan ta 2 glas för jag ska till ett möte dagen därpå och så gör jag. Flaskorna får vara kvar och vi spar dom till helgen. Vi delar på en flaska till maten . Han dricker mer än mig.
En vecka senare kommer han till mig för vi ska grilla och han har med sig 5 flaskor röd vin , 1 flaska whiskey och 10 starköl
Jag fattar ingenting !!!??
Efter maten fyller han upp whiskey till oss båda och jag säger att jag inte gillar whiskey och han säger den här sorten är så god du måste smaka . Dum dum som jag är smakar jag lite och samtidigt dricker vin och sen är det svart . Vaknar på morgonen och han står påklädd och säger att han vill ha 2 dagar och tänka efter om han vill fortsätta med mig . Jag frågar om jag sagt något elakt och han svarar att jag ifrågasatt varför hans hund bor kvar hos hans ex. Ok svarar jag det var inte bra att jag drack whiskey igår säger jag och han svarar sanningsserum
Sen säger han ha det bra och lämnar mig med en ångest utav helvete och en förnedring och ett självhat . Jag har gråtit och darrat av ångest i 4 dagar.
Nu är det lite bättre iallafall men jag behöver stöd o råd .
Jag vet att jag inte skulle smakat men varför tog han med sig all alkohol när jag berättat om mitt problem .
Vill tillägga att han tog Zoplikon varje natt för att kunna sova.
Jag är så ledsen över mitt felaktiga beslut den kvällen .

Håller helt med om det. Läste en intervju med en alkoholläkare som sa att det är synd att så få använder de bra läkemedel som finns idag. Vet att Karolinska håller på med en studie om varför så få tar hjälp av vården för att sluta. Bra att du lyfter detta!

Toppchans… Topic ska det vara såklart!