Senaste kommentarerna i forumet

Släpp all historik till alla dina släktingar som dött. För mig är det likadant. Jag är 58 år. De flesta av mina äldre släktingar är döda. Vissa dog av hjärtstopp andra dog av cancer. Min svärmor dog av behandlingsbar cancer som hennes vårdcentral missat. Min morsa dog av hjärtstopp. Jag kan skriva mer om min släkt och familj men det hjälper mig inte alls i "min" situation. Det är bara DU som kan välja hur du vill leva ditt liv oavsett vad som hände din familj och deras sjukdommar.

Jag har 15 lätta år bakom mig, problemet kom efter en skilsmässa...från kvinnan jag levt med i 25 år. I samma veva flyttade äldsta sonen hemifrån. Jag hade en anledning att hålla mig nykter, för familjens skull. Nu måste jag vara nykter för min egen skull och det är så mycket svårare. Men, ett bakslag idag får jag omvandla till vinst kommande dagar.

Jag har aldrig sett mig som just alkis (även om jag nu förstått att det är precis det jag är, men det är bara här jag vågar erkänna det) men jag brukar säga att jag har beroendeproblematik. Börjar jag spela datorspel så spelar jag för mycket, är jag ute och fotograferar så går det över styr, sexberoende - ja tyvärr, dricker jag så....ja, gissa :)

Jag måste på något sätt ha något jag är beroende av, när jag var yngre så var det träning och åter träning, men nu? Sitter ensam i min lägenhet, ingen fru och barnen utflugna. Ensam och tycker synd om mig själv. Man får svart bälte i självömkan vill jag lova.

Dessa autopiloter som tar oss till ställen där vi egentligen inte ska vara. Vi människor styrs oftas av våra vanor oavsett om de är bra eller dåliga. Du har 15 års nykterhet i bagaget. Jag har aldig varit mer än stor konsument av alkhol men aldrig alkis. Jag borde kunna lära mig av dig. DU sitter på väldigt mycket bra egenskaper. Jag vet att det ändå kan bli fel i bland. Vi människor är sådana. Min autopilot har fått kicken men lurar ändå i vassen. Vad jag har lärt mig av livet är att öppenhet alltid vinner över små lögner.

Man kan ju inte bli annat än varm i hjärtat med all värme:)

Nej...jag har inte gett upp..långt därifrån. Jag kan acceptera att det är en lång process men jag är orolig för min hälsa...så är det. Och, det är när jag sitter där och möter läkaren som jag tycker att det är så obeskrivligt skämmigt...att jag inte är nykter...för läkaren ser inte vad som händer inom mig.

Å Sisyfos...kanske är vi själsfränder..eller jag vet inte om det är rätt ord...men du fångar mig...så är det. Tack för att du gjorde mig uppmärksam på det här med att förklara sig! Så mycket jag har förklarat mig genom åren ...långt innan alkoholen gjorde intåg i mitt liv.

Vi var fyra syskon...de var elva, nio och nästan åtta år äldre än mig. Min äldste bror kände jag knappt och det var sällan som han kommenterade något om mig....eller kanske gjorde han det ändå...ja iaf hans elaka fru. Men jag är så van att mina syskon alltid kommenterade mig i synnerhet min syster...i princip näst intill det sista året innan hon dog. Så jag har ofta känt mig ifrågasatt...och det finns liksom med mig...kanske är det därför jag reagerar så starkt när någon frågar mig något.

Så nog med förklaringar! Jag är här på forumet. Jag skriver. Jag vill bli nykter. Jag har kontakt med vårdcentralen, sömnmedicin och bröstmottagningen. Kan fundera hur mycket som helst på varför jag dricker. Ibland känns det som om jag dricker av precis varenda känsla ...så det är liksom ingen idé att fundera utan det handlar om att GÖRA som kurator sa på Rådgivningscentrum.

I helgen ska jag försöka ta hand om mina fröer igen...minska på det...bara göra lite grann...testa. Något som jag verkligen behöver göra det är att ANDAS...skulle ta tjänstebilen på jobbet var därför tvungen att blåsa för att kunna låsa upp bilen och åka iväg...men inte räckte luften till...utan det stod Blås starkare...eller hur det nu var...men till slut andades jag in genom näsan och blåste ut och då klarade jag det....Test godkänt!! Så meditation och andas det är kanske nästa steg...

Så...allt gott till er mina goa vänner:)

Det är ett gränsfall till förtal. Det har ingen större betydelse om det är sant eller inte för att kunna betraktas som förtal. Viktigare är hur stor spridning det får och i hur dålig dager det får mig att framstå i.

Tack AH! Ja, jag har funderat över om det är så, att ilska kanske är en känsla som behöver komma fram i nykterheten, och som jag är ovan att hantera eftersom "jag aldrig blir arg". Eller jovisst har jag kunnat det tidigare också, men stubinen har varit milslång och det är ju förbjudet och skitläskigt att bli arg!
Nu har jag typ ingen stubin, men det är fortfarande otäckt att bli arg. Tack och lov har jag inte fått något öppet utbrott än, men jösses vad jag muttrar och svär inombords!! Inte klokt! Och så sant, när jag sovit på saken så är ju problemet oftast inget som ens behöver hanteras.
Skönt att höra att jag inte är ensam och att det går över!

Tack Nikki! Jag kände mig "avslöjad" av en sak du skrev, lätt att bli nojjig ibland. Men vi tänker helt enkelt väldigt lika. Och det är väl därför jag bryr mig mycket om att du kämpar vidare också. Uppskattar att du är här.

Det räcker gott att ha fokus på att leva!
Vi säger så!

KRAM!

Mitt ex, som jag är skild från sedan ett par år tillbaka har i princip outat mig som alkoholist på Facebook för några dagar sedan. Vi är inte vänner på fb men en gemensam vän berättade det och jag läste. Det står inte i klartext att det är mig han syftar på men alla som vet vem han var gift med av hans närmare 600 vänner fattar ju. Och vi har 150 gemensamma vänner som nu fått den infon.

Dit kan man väl ringa? Du har ju ringat in ditt problem rätt väl, det går bra några veckor, sen blir det ett återfall. Det är verkligen aldrig för sent att sluta. Jag slutade för ett år sedan och är så glad för varje dag med den nya närheten jag har till min familj när jag inte måste kämpa för att verka nykter och aldrig är bakis längre. Det är det fulaste beroendet gör, att det får en att tro att det man har inte räcker. Att man behöver alkoholen. Men det är beroendet som tar till alla trick för att finta bort en och få en att tro att den är den enda trösten/glädjen/ guldkanten. Men du skrev i ditt första inlägg att du har mycket fint i ditt liv, ge det en chans, det är du värd!

Kan relatera till tråkkänslan, så kände jag också i början. Tror faktiskt att det har med beroendet att göra. Man har tillsatt kemisk glädje så att hjärnan glömt hur den skapar egen. Men det blir bättre och bättre ju längre tiden går tycker jag.. Svårt det där med att prata, saknar också någon att prata nykterhet med.. Men forumet här är bra tycker jag. Hoppas du orkar ge det en chans nu, det finns stora fördelar som märks vartefter...

Jag förstår din oro, särskilt eftersom du skrivit att din man också druckit för mycket. Men han verkar uppenbarligen inspireras av din nykterhet. Har ni pratat om hur han ser på sitt drickande? Kanske vore skönt för dig om du visste uttalat att han inte heller vill tillbaks i gamla vanor.. Du är så stark nu, jag tror att det kommer gå lättare än du föreställer dig. Och jag har svårt att tro att din man skulle tycka att du är tråkig för att du avstår alkoholen, han ser nog hur mycket bättre du mått senaste månaderna.

Jag blir också jätteglad för din skull Mr Chivas ❤️ Det är så tydligt att nykterheten verkligen har vidöppnat vissa dörrar för dig, och du värdesätter det du ser och upplever i det nya ”rummet” så mycket att du inte längre vill smita bakvägen. Du har stängt bakdörren, och snart glömmer du kanske att den ens finns för det du har nu är så mycket bättre på alla sätt.

Kram 🐘

Känner igen mig jättemycket. Jösses vilka ilskna utbrott jag hade förra våren, nynykter. Ett mail från någon kunde göra mig skogstokig. Och ilskan kom och gick i vågor hela dagen, otroligt tröttsamt. Fick knappt inget annat gjort. MEN det har lugnat ner sig. Ingenting kan få mig lika arg längre som jag blev förra våren. Ingenting. Det var bara en känsla som behövde komma fram i nykterheten, och som jag var ovan att hantera.

En sak som jag gör är att jag alltid ”sover på saken”. Om jag inte måste reagera i stunden, det måste man ju i bland, så sover jag alltid på saken. Under sömnen händer magiska grejer - svårlösta saker blir plötsligt plättlätta nästa morgon. Eller så börjar hjärnan formulera ett svar till idioten, utan att jag knappt är inblandad känns det som.

Otaliga gånger har jag sen under mina morgonrundor formulerat nästan exakt vad jag ska svara idioten, och sen bestämmer jag hur/när svaret ska presenteras. Nästa morgon har jag hunnit sortera bort all onödig ilska och istället gått på essensen - försökt formulera mitt svar kort och koncist. Oftast ringer jag upp vb, då tar jag kommandot. ”Du, jag tänkte på en sak. När du gör så här....” De flesta pudlar direkt, och gör inte om det.

Aldrig gå i svaromål i affekt. Det är ett av mina motton numer.

Kram 🐘

Chivas..🌺..Kan se det framför mig när du går som om du har fått ett fantastiskt liv, och det finns mer lösningar än problem..😁..Är så glad för din och familjens skull..🌱✨🌱

I morse när jag skrev "Utan tvivel är man inte riktigt klok" så låg min egen betoning på tvivel. Under dagen idag har tyngdpunkten förskjutits till - jag är inte klok!

Sisyfos: Du "fastnade" på att du inte är klok. Och samtidigt tvivlar du på om du kan skriva sant, eftersom vad som är sant kan förändras. Du är ju klok på riktigt!!😍 Även om du tror att jag är normal 🥴🤣.

Sattva: Mycket klok du med! "Tror livets mening bla handlar om att bli sin egen upplysta guru. Och färdigupplyst blir man nog inte." Det tar jag med mig. 😍

Nikki: Klokt skrivet! "Det är kanske/säkert så att vi måste släppa lite av vår vanliga "stenkoll" för att klara/inte behöva att inte släppa taget helt? Jämna ut livet lite..inte den där ständiga bergodalbanan utan hitta balansen i livet." ... Men är jag en som har (haft) stenkoll? Är du helt utan tvivel? För jag är inte så säker....
Fast en vår utan "den vanliga" bergodalbanan låter riktigt härligt! 😍

Tillbaka till att jag inte är klok. Jag har varit så arg idag, riktigt 👿🤬. Såklart. Det är ju torsdag (kom jag på först efter lunch..). Det börjar ju verkligen bli löjligt på riktigt!! Någon som behöver hjälp att hålla reda på torsdagar? Anlita mig!
Som vanligt har jag svårt att hantera ilska så naturligtvis har jag planerat för att dricka ikväll. Tills jag blev rent heligt förbannad -INGEN IDIOT ska få mig att dricka och må dåligt!!
Samtidigt vet jag ju mycket väl att det finns ingen/inget som kan göra mig arg. Det är jag som blir arg. Varför låter jag mig triggas??
Kanske för att tröttheten börjar bli övermäktig framåt slutet av veckan? Jag vet inte.
Sen blev jag mest ledsen. Ledsen för att jag låter mig påverkas så till den grad att jag planerar för att dricka.
Men nu är det lugnt.
Jag är hemma och jag har inte handlat så det blir inget starkare än te ikväll heller.
Mår bättre efter att ha andats och läst och skrivit här.
Rentav glad faktiskt!

Tack!!!

Tack för era stöttande ord! Allt känns lättare nu både med första o andra "skavet". Det är så lätt att hamna i nån sorts vinkelvolt i hjärnan. Det blir så enkelt när det reds ut av någon annan.
Vet ni, jag är lite orolig att maken ska tröttna på min nykterhet. Vi har ju druckit tillsammans. Men här har jag ytterligare ett bra exempel på mina egna hjärnspöken. Han har inte sagt något åt det hållet. Och jag tänker att jag varit så ärlig mot honom om varför jag slutat. Men att det kommer att fortsätta så har vi ju inte pratat om. Det är något som växer sig starkare hos mig. Vågar o vill inte utmana ödet. Jag är ju alkoholist. Blir väldigt tydligt när jag tänker på hur jag druckit. Det är nog han också, men han måste ju få sina insikter. Dock, därav min ängslan att han ska halka in igen om han dricker vin i påsk. Men tänker också att om jag inte dricker, blir det nog automatiskt mindre för hans del. Hittills har han ju tyckt nykterheten varit skön!
Måste sluta oroa mig....Tillit! Sinnesrobönen!!

Gjorde som du sade och anmälde mitt inlägg. Får se vad som händer. Precis som du säger så kan allt skita sig men här kan man i alla fall vara ärlig. Jag har dolt så mycket, så länge men här ska jag verkligen vara öppen med både medgång och motgång. "Små lögner" måste försvinna och övergå till fullständig öppenhet.

Det du skrev om vanor - jag var nere på stan och som på autopilot gick jag in och handlade vin. Svor efteråt men lik förbaskat drack jag av det :(

Jag blev så glad när jag hittade Systembolagets nya app Måttfull - den har precis det som jag efterlyste här för något år sedan, efter att ha uttryckt min besvikelse över den "app" som jag erbjöds i Karolinskas studie.
Det är precis en sådan interaktiv app där du programmerar in vad och när du dricker och som talar om vad som händer i kroppen.
För den som inte vill sluta dricka helt, men ha koll, tror jag att den kan vara jättebra.

Om du anmäler din egen kommentar om namnändring så tar admin kontakt med dig.

För mig har nykterhetsarbetet handlat till 70 procent om vanor, 25 procent positivt tänk och 5 procent viljestyrka. Alla vanor förknippade med alkohol måste på något sätt förändras. Och sen behöver man utöva den nya vanan gång på gång på gång tills den sitter.

Jag kan rekommendera Craig Beck och Sober Leon på youtube. De har inspirerat mig jättemycket i mitt tänk. Jag delar deras åsikt att grunden till allt är kunskap om hur alkoholen påverkar oss, vilken misär den faktiskt skapar både för individer och samhälle.

Några dikeskörningar är väldigt vanligt - upp på hojjen igen och cykla vidare mot målet!

En sista sak. Lögner tillhör missbruket, ärlighet tillhör nykterheten. Tveka aldrig att skriva här på forumet även om det känns som att du har misslyckats. Är det några som verkligen har förståelse för hur svårt det är så det ju vi. Misstag gör alla, huvudsaken är att man lär sig något av dem.

Kram 🐘

Moderator - Finns det möjlighet att ändra trådens namn? Den återspeglar egentligen inte hela min situation. Nytt namn som passar bättre "Hålla mig nykter minst 3 månader, kostymens ska passa och livet ska ljusna"

Det verkar lite buggat via min telefon. Kan du länka till just det AH programmet? Är väldigt intresserad men lyckas inte hitta dit. Stort tack :)

Farzan, Va bra att du tagit tag i din alkoholkonsumtion och att du vill göra en förändring. Högst upp på sidan hittar du till AH "program". Där kan du få ytterligare hjälp och stöd. Va bra att du skriver ärligt och vågar uppdatera även om det inte går som du tänkt. Jag förstår din känsla för jag kände likadant själv i början. Det gamla ordspråket, ärlighet varar längst, gäller även här inne.. En dag i taget.
/Mrx

Tack Pilla, tyvärr går det sådär. Idag drack jag igen, inga mängder men ändå. Som tur är ska jag åka bort på söndag och vara borta 5 dagar. Under den resan är det helt omöjligt att dricka (jobb). Eftersom jag ska köra bil på söndag kan jag heller inte dricka på lördag.

Funderade först på att, skamsen som jag är, att bara strunta i att uppdatera tråden men jag inser att det här är enda stället jag kan vara ärlig. Klarade 2 dagar, nu en dags bakslag, sen 6 dagar av nödvändig nykterhet. Som sagt jag har klarat 15 år tidigare och jag tar gärna 15 år till. Jag ger gärna råd (men just nu känns det mest som att jag är i behov av råden :)

Min kära son förtjänar en far som inte är alkoholfet och som kommer i kostymen, så enkelt är det :)

Gick programmet på AH? Jag är så pass ny här att jag inte vet riktigt vad det innebär. Ska läsa på lite.

Så skönt när man börjar märka fördelarna. Och så mysigt med frukosten!

Du har ett massivt stöd här på forumet Varafrisk. Vi backar alla upp dig oavsett och vill inget hellre än att det ska gå för dig så som du själv vill.

Kram!

...av mitt liv har jag hängt här på forumet. Jag är väldigt tacksam för att jag hittade hit. Jag har precis som FinaLisa gjort en förändringsresa som fortfarande pågår. Jag har lärt mig en hel del under resans gång om mig själv och min alkoholkonsumtion. Jag har haft helt vita perioder, perioder då jag druckit för mycket och perioder där jag druckit "lagom" under dessa år. Det som funkar bäst för mig är att jag är snäll mot mig själv och lär av mina misstag. Jag vet att jag mår bäst av att inte dricka alkhol överhuvudtaget men gör det ändå ibland. Jag har ett val och ibland väljer jag dricka men är obeservat på att det inte blir på autopilot. Jag stannar upp och reflekterar, tar nya tag och går vidare. Jag hänger kvar här på forumet för det ger mig stöd och trygghet. Ge inte upp, kämpa vidare.. En dag i taget blir på sikt flera dagar..
/Mrx