Senaste kommentarerna i forumet

@MrsWB sträckkollar faktiskt Game of Thrones som jag lyckats missa i alla år, ganska bra gjort att ha missat den 😂

Vita viner o bubbel tycker jag det finns många goda alkofria, men röda, urk! Och tyvärr är rödvin min största last. 😶
Visste inte att den fanns som Zero, måste testas! 😍

Intressant tråd.. Trist att det ofta blir dessa två läger, men, men. Ska inte riva i såret mer som verkar utagerats men förstår inte heller riktigt @Torn's mening, "har inte sett någon... ...men vet mycket väl att X personer hittat ett sätt som fungerar"... Jag väljer också att allas intentioner är goda här, det är helt naturligt att man vill hjälpa andra med den lösningen man själv hittat.

Tillbaka till din tråd @Happy2020. Jag är också en av dem som hittat ett sätt att dricka normalt igen efter flera års missbruk/riskbruk/problemdrickande, vad man nu vill kalla det. Finns de som säger att det finns kategorier, nån typ av gräns mellan "fysiskt beroende" och, nånting lättare, typ. Mycket möjligt. Har aldrig läst nån forskning om det dock men är alltid öppen för ny kunskap. Jag har varit på nivå "smygdruckit dricksglas med sprit i källaren för att klara av dagen"

Läste att du "använt ditt beroende-beteende för träning" istället. Toppen. Brukar vara mitt första tips. (Min tråd heter "Snart träning igen") Det var väl 75% det som gjorde att jag klarade det, jag fick ett nytt intresse helt enkelt, en ny glädje och mening i livet. Den har också skapat den balans jag behöver på hormonella nivån. Höjer mig när jag är nere. Ger lugn när jag är uppe. (Fick diagnos Bipolär typ 2 i höstas).
Dock har jag aldrig genomgått en så lång nykterhet som du gjort nu, 100 dgr. Har du upplevt tiden som väldigt tuff? Fortfarande saknar A mycket? Eller vad är din största anledning till att ta upp den igen?
Min anledning från början var nog att jag inte var beredd att känna mig hindrad och avstå vissa tillställningar och umgängen som betyder mycket för mig, där alkohol är med i bilden. Lite lustigt så blev det nått annat med tiden. Nuförtiden är min konsumtion 2-3 glas hemma med min fru och familj under fredag ibland även lördag och jag uppskattar de där få glasen. Med tiden märker jag att de där tillfällena jag inte ville avstå förr, där de ofta blir lite fler glas, de betyder mindre och mindre. Att vara "full" är nått jag inte tycker om längre.
Om jag skall försöka banta ner det till någonting så tror jag att om man vill fortsätta dricka kontrollerat så måste man hitta något annat i livet som betyder mer, som kan stå för huvudsaken av din glädje. Alkoholen får vara en sekundär njutning och ha liten betydelse. En sån sak som träning, om man hittar sin grej, fyller den funktionen väldigt bra också för om man sätter mål med den så motverkas dem av alkohol och blir mindre intressant. Så blev det för mig.

@Dwight Schrute Ja jag var så frustrerad i början när jag satt på psykakuten och ville ha hjälp med både och men alla ville bara skicka mig till Maria pol. Men hallå jag har varit nykter 2 veckor jag behöver inte avgiftas jag mår dåligt. Men jag förstår meningen. Fast nu står jag här snart 4 månader in i nykterheten och mår fortfarande dåligt så läkarna kan faktiskt tänka på att man behöver hjälp med båda delarna samtidigt.

@Kärring

Bra jobbat - bra plan! Hittat någon bra serie??

Testa Richard Juhlins champagne - den är faktiskt jätte god! Jag dricker en hel del Schweppes Tonic Zero med citron - känns nästan som en GT😂

@MrsWB Jag vaknade kl 05:00 men det var ändå okej, jag låg ändå kvar i sängen eftersom jag var ledig. Hämtade en kopp kaffe och kröp ner mellan lakanen med mobilen och läste massor här på forumet.

Jag har bilkörning inplanerat både lördag och söndag morgon så det känns bra! Jag brukar aldrig köra dagen efter, i alla fall inte före kl 17:00, typ. Så det känns tryggt att veta att jag liksom ska upp och iväg båda dagarna. Tyvärr är ingen av sakerna "jätte-måsten" men jag bestämmer mig för att de ändå är det så att jag har ännu en anledning att hålla mig nykter.

Ledig idag som sagt och har faktiskt massor av energi! Jag har jobbat (trots att jag är ledig) promenerat och tvättat husets samtliga fönster och klockan är ju bara 15:00 :D Renast rabatterna också men måste spara resten av alla måsten för att ha något att aktivera mig med i helgen. Ja, det kommer nog att bli enkel mat, inget fancy, för det är så sjukt förknippat med rödvin så det vågar jag inte! Det får bli spagetti och köttfärssås eller pannkaka eller något sånt :D

Jag måste hitta en ny favorit dryck till mat. Alkoholfritt rödvin är ju bara inte gott, det smakar ju som äcklig saft. Men jag tycker inte heller om läsk till mat, det funkar bara för mig när jag äter skräpmat, inte till "riktig" mat liksom. En god dryck som jag ska prova och se om den funkar till bra mat är tranbärsjuice.

Gå ut och äta kan ju ändå vara en bra idé, det är ju bara att köra dit så är problemet löst, då måste jag ju också köra hem!

Stort grattis till 51 dagar, starkt! Och bra att du skriver här mileon och hoppas du kan få hjälp och stöd på något sätt eller form.

Jag fick förklarat för mig att Naltrexon ska dämpa effekten/belöningssystemet vid konsumtion av alkohol och Campral ska minska suget. Vilket verkar stämma överens enligt denna artikel:

https://janusinfo.se/nyheter/tidningenevidens/nr32015temaberoende/3/alk…
"Akamprosat (Campral) minskar sug och tankar på alkohol, vilket är bra om man vill hålla sig nykter. Naltrexon och nalmefen minskar kontrollförlusten, det är lättare att begränsa sin konsumtion. En annan tydlig klinisk erfarenhet är att preparaten fungerar mycket bra på vissa individer, och inte alls på andra. Det finns genetiska variationer på receptornivå som förklarar detta. Fungerar inte det ena preparatet, så kan man gott prova det andra."

Antabus i sig tror jag inte gör något mot själva suget rent fysiskt, däremot är jag säker på att det hjälper psykiskt, helt enkelt att du blir mindre sugen på alkohol om du vet att du kommer må piss :)

Jag prövade Campral och märkte ingen effekt alls men tror det är väldigt individuellt, varför man dricker, hur man dricker, hur man mår i övrigt, hur mycket man dricker, genetiska förutsättningar osv osv. Det är säkert samma sak med Naltrexon.

En inte allt för vild gissning är att en stor majoritet av alkoholister har fler diagnoser än just alkoholism (eller alkoholberoende som det nu kallas). Att behandla dessa blir mycket svårare, eller kanske till och med omöjligt att behandla om man samtidigt missbrukar alkohol. Så de flesta läkare tänker "prio ett, två och tre är att få bort alkoholen under en längre period" för att sedan kunna behandla de andra diagnoserna. Vilket kan vara frustrerande som patient då man bara vill ha hjälp med sin ångest, depression, adhd, bipolaritet eller vad det nu kan vara. Och så kommer läkarjäveln och vill ta bort det enda som hjälper - alkohol. :)

Ännu en lång harang från mig :) Men det jag ville få sagt är att du är i ett läge nu än du varit senaste 6 åren att kunna få och motta behandling mot dina andra problem.

Kämpa på och ge inte upp! Otroligt imponerad av dina 51 dagar!

Bra med utredningen för adhd. De frågar ofta om sånt på beroendecentrum. Av någon anledning. Jag håller också på med utredningar. Mer åt autism hållet dock. Tror det är vanligt att ha problem med alkohol när man har adhd eller autism. Killen min har adhd så jag vet att det är inte lätt alla gånger. ❤️ Fortsätt kämpa. 51 dagar är grymt gjort!

Jag fick naltrexon av läkaren när jag sökte hjälp. Glömde ta det imorse men är på dag 8 med tabletterna. Suget är borta men jag vet ju inte hur mitt sug hade varit utan dom...
Största biverkningen är nog törst (hahaha efter vatten) och muntorrhet.

@mileon Grattis till 51 dagar 🥳💚🙏 Grym du är!!
Jag har bara använt Lergigan vid behöv för oro och sömn, så har tyvärr inga råd att ge. Men välkomnar dig hit 🙏💚🙏💚🙏

Aha, trigger.
Pratade på jobbet om att det kan bli grillväder i helgen. Det var tydligen en trigger för mig! Bra, då vet jag det😃🙏

@Miss Mary Poppins Tack detsamma Mary P!💕☺🤗💫⚘🌼🌷

Hej Vara Frisk!
Hoppas du har en bra dag!
Slog mig när jag läste ditt inlägg att den där ledsenheten du nämner, var längesen jag kände. Förstår den, känt den varje morgon påväg till jobbet. Den har faktiskt försvunnit med nykterheten!
Tänkte på en annan sak, jag jobbar också i "smurfkläder" (som jag kallar pyjamas), visir o munskydd. Det är INTE kul, jag vet! Men det blir också lättare att hantera nykter. Det blir mer ett "jaha ok, nu är det såhär", än ytterligare en belastning som man ska tampas med.
Behåll hoppet, det finns ett andra sidan, där allt blir så mycket bättre!

Det finns andra problem som jag kämpar med, i nästa vecka ska jag börja en utredning för adhd och står i kö till samtalstid. Vill göra allt jag kan för mitt tillfrisknande och det känns som om detta kan vara ett steg i rätt riktning. Tack för ditt svar ❤️@Kaffetanten88

Jag vet precis hur det känns. Att hålla i en nykterheten och efter ett tag inte känna några positiva effekter längre. Jag vet också precis hur det känns att känna press med det där med vikt och kost i bakhuvudet alltid.
Jag kanske inte borde skriva det här med risk att det kan både stjälpa och hjälpa men om jag utvecklar så förstår du nog.
I slutet av 2019 nådde mitt drickande sin spets och jag "kraschade". Nån månad tidigare hade jag klarat av en månads nykterhet som jag bestämde mig för och genomförde med knuten näve och dagliga uppdateringar här inne. Under den nykterheten blev jag bara mer och mer uppgiven och kände att allt var lönlöst. Den gav mig ingenting och efter det eskalerade drickandet och ångesten fort.

Det fungerar för vissa, att ge sig fan på att sluta och sen blir allt successivt bättre, med upp och nedgångar även för dem men det positiva överväger tillslut det negativa. Om nån misstolkar mig att jag dissar nykterhet så är det helt fel, jag vill förmedla att nykterhet/minska alkohol är för många bara en del av att nå ett bättre mående.
För min del fanns det i princip inget i min vardag som jag njöt av förutom när jag fick sätta mig i soffan på kvällen och dricka. Hur kunde jag då tro att jag skulle bli gladare av att sluta dricka när jag tog bort min enda glädje?

Det stora misstaget jag gjorde och jag tror att du också gör är att sätta sig ner och vänta på att det positiva skall komma som från ingenstans. Ok, om du tycker det är jobbigt vissa stunder och saknaden för vinet är starkt så tycker jag absolut att du skall fortsätta slappa och moffla godis och allt annat som kan lugna - i de stunderna! Intala dig själv hur mycket bättre det är än massor av giftet alkohol. Och släpp allt vad vikt heter just nu, det har du all tid i världen att ta tag i sen.

Det du behöver göra nu är att ta ansvar själv för att börja hitta ny glädje och energi. Varken glädje eller energi är nått man plockar fram som finns inne i huvudet gömd bakom alkoholen, glädje är nått du känner när du gör saker du tycker om, har du inget annat än vinet du tycker om just nu är det självklart att du inte känner glädje utan det. Så steg 1, fundera på vad som gör dig glad i vardagen och vilka nya saker du skall fylla den med, var 100% självisk, men kanske inte föör ivrig, börja enkelt. Vet du inget är det bara att börja prova. Steg 2, för din energi, utan att veta vilka saker du brukar göra redan.. ut i vårsolen, friska luften och rör på dig. Införliva en liten veckorutin av ett par dagars lätt motion. Det är mina första små enkla tips dig dig för att kanske komma vidare. Ut och finn dig glädje!

Kram

@Ja må jag leva Jag ville bara hoppa in och säga att jag kände/känner likadant den där förändringen av pigghet som alla andra pratar om den kom ett tag för mig efter någon månad nykter. Så håll ut. Det kommer. För vissa tar det längre tid. ❤️ Fortsätt kämpa. Sen kan det visa sig att alkoholen har gömt undan andra saker som depression osv. Så ge det lite tid. Kan också vara vitaminbrister. ❤️❤️

Låter som det kan ligga andra problem till att du dricker om du haft självmordsförsök? Jag tar antabus just nu och går hos en psykiatriker för mina psykiska problem. Jag har testat campral och naltrexon. De gav ingen effekt på mig men hört andra som fått bra effekt av dem. Så testa. De kan funka för dig. ☺️❤️ I all välmening så tänker jag att du precis som mig kanske inte mår på topp och dricker för att dämpa ångest? Du kanske behöver hjälp även med detta? För att få bort sug. Många blir ju hjälpta när de jobbar med sig själva. Jag tror det är där jag misslyckats. Jag är nykter lite över 3 månader nu men mår inte bra psykiskt. ❤️

Vore fint att höra vilken medicin som fungerat bäst för er andra, och vad man bör tänka på. Jag tänker inte att jag ska dricka igen utan vill hitta lösningar på att dämpa mitt sug.

Jag vet att det inte ens gått 3 veckor, men jag är ändå lite besviken över att det inte blivit mer positiva effekter av uppehållet. Jag tänkte jag skulle bli piggare och gladare. Men jag är lika trött och passiv som vanligt. Saknar vinet för att pigga upp mig och sätta lite ljusglimt på tillvaron. Det var ändå något att se fram emot. Nu äter jag mängder med godis istället så inte har jag gått ner ett gram heller. Jag har börjat glömma varför jag gav mig på det här, men håller i för vill inte ge upp och är nyfiken på eventuella förändringar längre fram. Hade några dagar i början där jag kände mig peppad, kanske går det i cykler så den känslan kommer tillbaka. Funderar på att börja äta lite mer hälsosamt på måndag, kanske allt socker gör mig trött och nedstämd och kanske lite viktnedgång kan peppa. Jag har nog bara dåligt tålamod och behöver ge det hela lite tid.

Nyss pratat med min läkare på vc ska ny sätta ut cymbaltan omg för senare sätta in den igen ah men va fan känner jag bara. Först biverkningar av sätta in den sen biverkningar av sätta ut den för sen sätta in den igen senare. Kul riktigt kul ( väldigt ironiskt skrivet). De här var lite mer än jag klarade av. Bröt ihop totalt när min terapeut ringde. Lust bara dra till bolaget och supa ner mig. Djävla skit sjukdom diabetesen just nu hatar jag den och jag hatar min kropp. Lust bara hugga mig hårt och mycket (kommer inte göra det bara känner så).

Tack 💕@Cilla8

@MrsWB Ja! Så skönt att känna sig starka tillsammans! <3 Klart att vi fixar det här, det måste vi! Och om vi snavar och faller så lyfter vi varandra!
Idag känner jag mig verkligen som en drake! Stark och modig, fast inte så grön då 😁

Reflektioner kring ett snedsteg! Jag har tänkt skriva ner i flera dagar, varför jag valde att dricka i lördags/påskafton. Men jag har svårt att formulera mig.

Till att börja med blev jag nästan förvånad själv att jag gjorde det. Jag har varit så nöjd med min nykterhet och det har gått bra, det är nog det enda jag har pandemin att tacka för. Jag har under pandemins gång sällan utsatts för frestelser. Inga fester, aw, kalas, middagsbjudningar eller liknande. Det har gjort det enklare för mig.

Men jag är en person som samlar känslor inom mig, bygger på hög. Särskilt de dåliga.

På sista tiden har det varit jobbigt i familjen, en partner som periodvis pga sjukdom kan sova bort mellan 1-3 dygn i sträck per vecka/varannan vecka. Detta gör att jag får ta en högre belastning hemma med allt som ska göras. Jag försöker vara förstående men en helg som påsken när jag inte tillåts få eget andrum ens för en lite stund, då står allt mig upp i halsen. Sen att många i min närhet (tex familj) inte tar pandemin på allvar (som jag själv tycker att jag gör) och måste träffa folk tex för att fira påsk, det gör att jag känner mig mentalt färdig.

På min resa hem från jobbet några dagar tidigare hade någon avslutat sitt liv framför tåget. Jag blev flera timmar försenad men ändå tacksam det jag har. Tankarna hos anhöriga, vilka de nu är. Jag ville bara gråta, kunde inte. Så medan partnern sov drack jag....sen grät. Spänningarna inom mig lättade det var skönt. Tills dagen efter. Ångest. Vad hade jag gjort vad hade jag sagt? Mitt barn var inte glad, inre sambon heller. Sov själv bort hela påskdagen i skuldkänslor och i ångorna och av spriten jag hade druckit upp.

Jag vill inte kalla det återfall av flera skäl tex att jag inte har bestämt att jag har slutat för alltid. Och att jag inte vill titulera mig som alkoholist. Jag vet fortfarande att jag är en person som inte hanterar alkohol särskilt
bra när jag väl börjat dricka. Det får jag förhålla mig till. Det och ångesten över att mitt barn fick se mig full en gång till, fast jag lovat att det aldrig mer skulle bli så.

Nu ett par dagar senare känns det bättre. Har bestämt mig för att vara snäll mot mig själv....inte alltid vara alla andra till lags. Jag måste tillåta mig att få andrum. Jag dricker inte mera.

Jag har börjat reflektera lite mer över mitt drickande och efterföljande bakfyllor, när jag var runt 25 kunde bakfyllorna vara jobbiga såklart om jag druckit för mycket, huvudvärk, kräkningar och trötthet. Men nu när jag passerat 30 är bakfyllorna annorlunda, jag blir liksom segare i huvudet, trögtänkt och liksom nästan paralyserad liksom. Kan inte göra någonting dagen efter dag druckit, inte ens när eventuell huvudvärk eller illamående lägger sig blir jag piggare. Enkla göromål I hemmet som inte kräver någon större hjärnkapacitet kräver stor ansträngning. Det är som ett lock lägger sig över mig. Dagen därpå är jag något piggare men har fortfarande ångest. Drabbas dessutom oftare av blackouts även när intaget inte är extremt. Efter sådär 5 glas vin ter jag mig inte redlöst full, pratar hyfsat normalt, etc men jag kan ändå ha lite suddiga minnen, minns inte vad jag sagt riktigt. Kan komma ihåg om jag påminns. När jag var yngre upplevde jag inte att jag fick minnessvårigheter efter ”bara” 4-5 glas. Ser även förfärlig ut efter en fylla, svullen och torr i huden, rödflammig. Håret blir matt och glanslöst, svullen mage, mm. Inte så kul.

@Miss Mary Poppins

Jaa😂🎶

Ja jösses vilket gott gäng❤️❤️❤️

@ Cilla 8, @Fröken H, @Kärring, @ Miss Mary Poppins etc

Det här löser vi tillsammans! Ni är grymma!