Senaste kommentarerna i forumet

..bortkastad helg är snart över. Ångesten finns kvar men hanterbar. Har bett mitt barn om ursäkt... Vilken jävla sopa jag är när jag lever såhär. Sämsta förebilden man kan ha. Och självömkan är inte heller så klädsamt. Har läst igenom min egna tråd här och vad mer behöver jag egentligen? Allt står här. Att jag väljer att fortsätta missbruket när jag bara gör mig olycklig gång efter gång. Alkoholens förtrollning. Länge sen jag drog mig för att gå till jobbet men även det har gjort comeback i mitt liv nu. Det finns bara en lösning.

Tyvärr är ju skammen en oundviklig del av det. Jag har själv varit där så många gånger och vet hur det kan kännas. En annan sak som är väldigt olycklig är att jag tror att det gör att man har svårare att komma ur det, för att man fastnar på grund av alla känslor av skam och misslyckande och ångest.

Sanningen är ju att det finns en väg ut och ju snarare man kommer ur det, desto mer skam och ångest kommer man att slippa. Men man kan inte se det själv just då när man är där. Man kan ju inte göra något åt det som har varit, men man kan göra något åt det som är här och nu. Kämpa på och slå inte på dig själv för hårt. Håll ut och det kommer att bli bättre.

Tack Kennie! Japp det har jag satt stopp för. Gött e de! ?

Igår föll jag tillbaka i gamla vanor. Vad som var tänkt att bli BARA 2 glas vin blev 2 flaskor. Vad trodde jag skulle hända??
Besviken på mig själv. Har slickat mina sår idag och nu försöker jag komma på vad som utlöste detta.

Har haft en riktigt bra vecka, inget särskilt har hänt men de där tankarna började komma att det vore väl mysigt med lite vin till helgen och så började jag förhandla med mig själv.

Tänker inte klanka ner på mig själv mer nu. Hällde ut det sista vinet.
Det enda positiva är att min kropp fick vila i 6 veckor från alkohol.

Tack för din pepp i min tråd ??. Så klart vi peppar varandra! Ska läsa ikapp här i din tråd.
Såg att du vill hålla upp i 3 månader som ett försök - hur tänkte du göra sen? Själv inser jag att jag måste sluta helt - kan inte ha A i mitt liv längre. Nu börjar jobbet på alvar att identifiera mina triggers och utarbeta strategier kring dessa!
Kram ?

I min tråd! Här nu läst igenom din tråd och vilken resa du gjort (och fortfarande gör!). Så härligt att se hur du går från klarhet till klarhet, det inger hopp!
Så skönt att även din man är med på tåget mot nykterheten. Min man stöttar mig i att inte dricka vin nåt mer men vill gärna kunna ta nån whiskey i framtiden. Vilken jag vet inte kommer bli några problem för mig, bara jag får lite tid nu helt utan A.
Nu tar jag rygg på dig och fortsätter min resa ?
Kram ?

Så kan det vara, superbra jobbat med nykterheten, ett par glas är ju ingen fara så länge de inte genast leder till flera, och det verkar du ju ha satt stopp för.

Tack för era ord.

Jag ligger här och står ut med ångesten och hjärnspöken. Jag skäms så in i helvete.

Hej!
Det blir bättre, jag lovar. Jag är en av dem som varit nykter sedan januari, så det du skriver är nära men ändå så fjärran. Livet kommer gå vidare utan rus. Andra små saker blir "belöning" och avslappning istället. Rastlösheten, irritationen o tröttheyen ger med sig så smått. Sedan går ju livet på ändå. Allt blir inte rosenrött, men det är SÅ mycket skönare att slippa släpa runt på skam, skuld, hemligheter...
Håll ut o ha tålamod!

Jag känner igen mig i en hel del du skriver. Framförallt det där om att inte våga söka hjälp pga det då direkt går iväg en orosanmälan angående barnen.
Jag drack jättemycket på barnfria veckor och mindre på barnveckorna.
Idag har jag varit nykter i 21 dagar. Det är så skönt.
Kram!

Usch, idag är det jobbigt.
Jag är så trött och så lättirriterad.
Just nu känns det ju som att hur ska jag orka leva om jag inte får ha några rus ibland, det är ju endast då jag är tillfreds med livet. Det är då min hjärna slappnar av, och jag kan vara i nuet.
Jag förstår att det inte är sanningen, jag förstår att jag behöver lära mig att vara lycklig på något sätt utan alkohol, jag förstår att alkoholen inte gör mig lycklig - den bara lurar mig för en stund för att sen dra ner mig ännu mer i det svarta.
Men helvete vad jobbigt det känns just nu..

Känner igen mig i att sitta hemma och dricka ensam, det är så härligt på något vis fast ändå så sjukt och sorgligt. Älskar att strosa runt med ett vinglas och fixa med lite saker i hemmet. Så avkopplande och ”mysigt”. Bakfyllan är inte lika mysig... vet inte själv hur jag ska ta mig ur det. Mitt enda konkreta råd som hjälper är ”en dag i taget”. Lova bara dig själv att inte dricka just idag.

Min erfarenhet är att det både går och inte går att få ett mer normalt förhållande till alkohol efter en tids nykterhet. Men det finns alltid en risk att det går åt skogen igen tyvärr, så verkar det vara för mig. Har varit nykter i några månader många gånger och sedan långsamt börjat dricka igen, först ensaka glas i sociala sammanhang men sedan faller jag sakta tillbaka i gamla destruktiva vanor. Tror att om man väl haft ett problem med alkohol så finns det alltid kvar eller riskerar att komma tillbaka om man utsätts för stress, dåligt mående etc.

Jag har tappat de lite igen, druckit mig jättefull ett antal gånger senaste veckor. Det håller på att gå åt helvete tror jag. Måste verkligen vara helnykter, kanske för alltid, i alla fall ett längre tag. Kan inte tänka för långt framåt. Känns som att jag kommit tillbaka till när mitt drickande var som värst för några år sedan. Jag har liksom triggat min hjärna med alkohol så pass mycket nu att jag känner mig ”högkänslig” för det, kanske blir det annorlunda efter en tids nykterhet men nu kan jag inte dricka alls. Är så sjukt sugen på vin bara, trots att jag druckit mer än nog senaste tiden. Är samtidigt väldigt rädd för att dricka, vågar inte för jag kan inte stanna i tid. Har noll kontroll på vad jag gör när jag är full, diverse konstiga impulser som jag inte ens minns i efterhand. Vaknar upp o panik för försöker lista ut hur illa det kan vara- vad har jag sagt? Vad har jag gjort? Kollar telefon och kontot i fullständig panik. Är så fruktansvärt trött på det här.

Jag har tappat de lite igen, druckit mig jättefull ett antal gånger senaste veckor. Det håller på att gå åt helvete tror jag. Måste verkligen vara helnykter, kanske för alltid, i alla fall ett längre tag. Kan inte tänka för långt framåt. Känns som att jag kommit tillbaka till när mitt drickande var som värst för några år sedan. Jag har liksom triggat min hjärna med alkohol så pass mycket nu att jag känner mig ”högkänslig” för det, kanske blir det annorlunda efter en tids nykterhet men nu kan jag inte dricka alls. Är så sjukt sugen på vin bara, trots att jag druckit mer än nog senaste tiden. Är samtidigt väldigt rädd för att dricka, vågar inte för jag kan inte stanna i tid. Har noll kontroll på vad jag gör när jag är full, diverse konstiga impulser som jag inte ens minns i efterhand. Vaknar upp o panik för försöker lista ut hur illa det kan vara- vad har jag sagt? Vad har jag gjort? Kollar telefon och kontot i fullständig panik. Är så fruktansvärt trött på det här.

Jag håller med om det TappadIgen skriver om. Försök att sova om du är trött, och ät om du är hungrig. Jag käkade också B- vitaminer och magnesium, hade läst att det kunde behövas. Jag förvarnade även frugan om att jag troligtvis skulle vara odräglig, lat och lättirriterad de första dagarna. Hon stöttade mig i det, och det var viktigt. Sedan tog jag massor av långa promenader i skogen också, själv. Jag behövde vara själv för att härda ut. På jobbet gjorde jag bara det nödvändigaste och tog tom ledigt några dagar i mellanåt för att promenera i skogen i stället. Man måste vara grymt bestämd och ha tålamod så att kroppen får chansen att rensa ur abstinens och alkoholrester. Jag hade en del konstiga symtom de första dagarna, med yrsel och fantomsmärtor men visste att det berodde bara på att kroppen läkte. Så det var bara att härda ut.

Ge dig tusan på att klara det, då går det!

3 veckor idag! 21 dagar! Känner mig jättestolt!
Har pratat igenom relationen med min partner och han förstod mig. Tror han har tagit till sig det jag sagt. Han har ändrat på det beteende som inte funkade. Återstår nu att se om det är bestående men jag känner mig optimistisk.
Har dåligt med ork för tillfället och orkar inte göra mer än skriva i min egen tråd just nu. Är inte ointresserad av er andra, går in och läser och följer er regelbundet.

Den är så svår att vända. Du vet hur det känns med alkoholen som hjälper tillfälligt och när du mår bättre glömmer du hur du mådde vid tillfället som du är i just nu.

Det finns en väg framåt där du kan må bättre och ha ett bättre liv. Den vägen är inte spikrak och som sagt kommer det alltid att finnas kaos. Vi är såklart alla olika och olika saker fungerar ju olika på olika personer och man vet aldrig hur det är för någon annan egentligen, men jag får uppfattningen av dig att det bästa är om du tar och vänder på detta nu. Det är inte enkelt, men det kommer bli bättre. Inte perfekt, men bättre. Du har några tuffa dagar framför dig.

Men glöm inte att vara snäll mot dig själv. Låt dig vila mycket och få i dig mycket vatten och mat. Har du någon multivitamin eller B-komplex plus magnesium så hjälper de mot första tiden utan alkohol och dämpar avgiftning och hjälper dig att sova.

Sov så mycket du behöver och lägg dig tidigt om du kan. Försök att prioritera lite och prioritera dig själv före alla andra saker. Vissa saker i kaoset kan du kanske inte rå på just nu. Fokusera på att må bättre och återhämta dig och finns det vissa saker som ligger och stör men som du kan vänta med, försök att lägga dem åt sidan och sen beta av dem en efter en.

Fortsätt också att skriva här om hur det går med dina tankar o.s.v. Vi finns här för dig och vet, till stor del men inte fullt ut så klart, vad du går igenom.

Du klarar detta!

Tack ? Jag behövde det där. Ord och inga visor.

Tack Charlie70 och Andrahalvlek:)

Det finns inget bättre än att först ta en promenad och efter promenaden dricka kaffe och idag blev de hembakta frallorna från igår. Smakade så gott!!

När man dricker alkohol...jag menar den stunden då man sitter där med glaset...det är just då så himla enkelt att bestämma sig för att nästa dag kommer jag att vara nykter...det är i och för sig lätt att bestämma andra saker som tex imorgon kommer jag träna direkt efter jobbet. Det finns nog ingen sämre tidpunkt för att bestämma sig för saker som när man har alkohol i kroppen men just då känns det möjligt. Och hur kan man gå på det gång efter gång...att det blir lättare imorgon eller nästa dag att sluta dricka alkohol??? Hur kan man lura sig själv så infernaliskt att man gör det gång på gång?? Det är det som jag tycker är det läskigaste...likaså att det jag tänker på morgonen kan ändras så mycket under en dag. Då har man liksom tappat kommandot i sitt egna liv...och jag vill inte det!

Jag vill inte bli styrd av alkoholen lika lite som om jag vill bli styrd av Jante...eller Luther. Och jag vill stå upp för vad jag känner och tycker både hemma och på jobbet. Pratade med min son för en stund sedan. Han var inte riktigt på topp...vet inte om han är riktigt nöjd med sitt liv. Fast han pratar inte så gärna om det. Så hans känsla for genom min kropp direkt och sitter kvar lite grann. Han kan både få mig att känna mig som världens bästa människa och ibland inte så bra....och det gör mig lite ledsen.

Så just nu känner jag mig lite låg....orolig för hur jag ska klara veckan som kommer...vill verkligen klara av att samla dagar...att komma förbi de här första dagarna som är så svåra. Då det är så lätt att efter två, tre dagar dricka igen för man har ju inte haft en längre nykterhet...jag hoppas att det ska vara så att för varje dag som man är nykter att det blir svårare att ta det där glaset igen. Och om jag samlar nyktra dagar kan oron för min hälsa kanske släppa lite grann för den är tärande..

Fastän solen skiner idag så är det lite nedstämt...inte så uppåt...behöver er idag:)

Kram:)

Vad skönt det låter med en promenad! Så enkelt och alldeles underbart☀️

Jag är så trött på att vara sjuk, det är ledsamt och jobbigt?
Nu är det tio dagar som jag varit inne och kämpat med Coronafanskapet!! ?
Till och med ?- suget är undanröjt och det är så klart en bra effekt...men jag hade hellre varit frisk och tampats med eventuellt a-sug.
Men nu är det över en månad sedan jag drack alkohol så den kampen hade jag vunnit ändå..?

Hoppas, hoppas på en bättre kommande vecka för oss båda Varafrisk ?!???

Kram???

Vill du inte se dina barn bli stora? Vill du inte uppleva att kanske få barnbarn?
Vill du Inte må bra och känna glädje och motivation av att leva?
Vill du inte bli fri från begäret av alkohol?

Jo, det tror jag du vill, och då är det verkligen på tiden att du slutar att dricka det där jäkla giftet!
Jag var ungefär där du befinner dig nu, och fick nog. För att jag ville leva på riktigt och länge. Bestäm dig en gång för alla, prioritera endast en sak, drick inte alkohol. Var beredd på att sova kasst, vara rastlös och må piss i ca 14 dagar. Men du överlever, du klarar det och det är värt allt med råge, jag lovar.

Jag har varit helt fri från alkoholen i 14 månader nu och lider när jag ser hur du har det nu. För du behöver inte ha det så, det går att bli fri och må hur bra som helst.

Kör! ?

Än så länge står jag ut.. Men är så rädd. Och skakar enormt. Har aldrig skakat såhär. Vill bara sova, fly, glömma. Jag pallar inte med mig själv.

Jag lockar min dotter med guldstjärnor för varje 30 min lång promenad. Funkar förvånande bra. Promenaden slutar oftast med fika också, också en morot för henne.

Kram ?

Jag tror att de allra flesta som har problem med alkoholen till en början vill kunna dricka kontrollerat. Så också jag. Men jag förstod rätt snabbt, bland annat genom att läsa här på forumet och plugga all alkislitteratur som jag kunde hitta, att det är ett vågspel. Har man väl blivit beroende så är det svinsvårt. Tror jag har hört siffran att 1 på 100 som har druckit sig till ett beroende kan lära sig att dricka kontrollerat över tid.

Jag tror däremot att det är lättare att dricka kontrollerat om man inte redan har druckit sig till ett beroende, för att inte hamna i ett beroende. För en som inte är beroende spelar det ingen roll om man får dricka eller inte. Man kan dricka eller avstå. Även om man har planerat att dricka och det uteblir, så rycker man bara på axlarna och tycker att det inte spelar någon roll. Känner du så?

För faktum är ändå att alkohol är en beroendeframkallande drog. Om man dricker regelbundet så blir man beroende. Och det är en progressiv sjukdom som gör att drickandet accelererar över tid, och i slutändan slutar det med döden om man inte lyckas sätta stopp för det.

Jag kan bara utgå från min egen upplevelse. För mig är det tusen gånger lättare att avstå helt än att dricka kontrollerat. Det är ungefär som med socker. Det är mycket lättare att avstå från godis om man inte tar en enda godisbit, än att ta några stycken och sen låta godisskålen stå orörd. Det är samma mekanismer i hjärnan som påverkas, dvs belöningscentrum.

Mitt råd är att avstå helt från alkohol i tre månader. Då får du uppleva fördelarna med nykterheten fullt ut, innan du fattar ett nytt beslut. Nu har jag varit nykter i över ett år och det finns inte boken att jag skulle börja dricka igen. Jag är numer otroligt anti alkohol, som orsakar så mycket misär både för individer och samhället.

Kram ?