Senaste kommentarerna i forumet

Det uppstår alltid lite gupp och t.o.m. uppförsbackar..Men du klarade dig galant, tack vare din egen finurlighet, att ”kapa” repet till alkoholen..Snyggt!!?

Jag har läst ikapp lite i din tråd idag.
Igenkänning...

Så otroligt starkt av dig att lyckas minska på drickandet!!
Önskar dig allt väl, du är på rätt spår!
Kramar!!

Stor kram ???

Jag skulle rekommendera dig att ta professionell hjälp, det finns flera mottagningar som jobbar med kontrollerat drickande. De kan också hjälpa en att göra en bedömning om man har förutsättningar att klara det eller om man behöver satsa på helnyktert. I Stockholm heter en Riddargatan 1 har jag för mig. Tror att det är viktigt att ta tag i det så snart som möjligt. Ju längre tid som går desto svårare att ändra vanan. Lycka till!

Och det är märkligt ibland när man läser saker andra skrivit men man får tänka över om det handlar om en själv!
Du står inför en stor förändring i livet läser jag.
Jag ska svara IDAG faktiskt på om jag ska hyra ett hus eller inte. Efter 20 år och 3 barn.
Jag uppfattade aldrig vad er orsak var men här är det mannen som ställt ett ultimatum. Ingen mer alkohol någonsin mer eller flytta.
Jag känner att jag bara kan börja i ena änden men att resten av livet är en lång period vi inget vet någonting om. Jag kan bara vilja göra en förändring och erbjuda det.. Och min fasta övertygelse är att mycket kommer komma i balans utan alkohol, med träning och kanske lite samtalshjälp.. Men jag kan inte erbjuda en spåkula som svarar på hur livet ser ut om 10 år.
Och därför står jag alltså inför en ev skilsmässa och flytt när jag hade behövt den här tryggheten som allra mest kan man säga.

Förra året sökte jag VC för att få hjälp med ångest, depression, stress och mitt drickande. Läkaren frågade då om jag någonsin funderat över om jag är bipolär. Nej svarade jag och hon sa inget mer heller... Såhär i efterhand borde hon kanske frågat mig mer frågor och grävt lite djupare... För jag kan till viss del känna igen mig i det jag läser kring sjukdomen. Resultatet blev utskrivna anitdepressiva som jag aldrig hämtade ut och att jag kände att jag (återigen) inte fått den hjälp jag sökte för att få.

Du verkar klok och jag tänker på många sätt precis som du.
Tack för svar!

...den där alkoholen, ta död på den bästa glädjen i det mesta. Härlig att du ändå har en bra men kanske vilande relation till träning. Det kan ju annars vara det första svåra steget att hitta nått som blir ens "grej"

Du har absolut helt rätt i att det har en viss nytta men jag skulle nog vilja kalla det "upp eller ner" då istället för allt eller inget, för jag tror inte att nån känner nytta av att vara i "inget" läget ;-)
Jag har nyss fått diagnosen bipolär typ 2 så jag vet hur det är att vara upp eller ner... Jag har verkligen älskat mina upp-perioder. Den där känslan av att vara ostoppbar, hög på livet. NU ska allting bli bra.
För min del som sagt, så höll det aldrig och allt förändrades när jag, dels minskade mitt drickande drastiskt och lärde mig koppla av på riktigt, utan alkohol. Men även att lära mig koppla av när jag var uppe, annars kraschar jag och fallet blir enormt långt ner. I mina nere perioder har min nya rutin med träningen hjälp mig enormt också och att jag sakta steg för steg byggt upp bra rutiner av kost och annat men först senare.
Förutsättningen är att man får bukt med sitt drickande och det jag menar är att det är en så pass stor grej i sig så man bör hejda sig till för många andra sidoprojekt utan nöja sig med ett som t.ex träning och bygga på långsiktigt. Sen tror jag å andra sidan att det är av avgörande betydelse att man har NÅTT sidoprojekt att fokusera på för om man bara har "förändra mitt drickande" som projekt så är det nog lätt att livet känns väldigt tungt efter ett tag.

Så helt klart! Använd styrkan i dina upp-perioder men träna på att gasa och bromsa när det behövs. Det kan ju vara det första steget också att lära sig känna ingen när man närmar sig nått av stadien och sätta in små åtgärder.

Kram

Hej!
Både ja och nej på frågan om jag provat det förr.
Jag var förr den som hade träning som en självklar del av mitt liv.
Jag var kreativ, aktiv, pigg och glad.
Men alkohol kan ta död på många saker när den blir en dålig ovana och handen häller upp glaset utan att ens koppla ihop sig med hjärnan om man egentligen ens vill HA nåt vin... Men det är ju fredag... eller lördag... eller semester,,, eller tjejmys... eller stressigt... eller nystädat...

Tröttnat på den personen jag blivit.
Och ska hitta tillbaka till den energiska pigga människan som jag hoppas finns kvar någonstans inuti skalet.

Jag är helt övertygad om att bitarna behöver läggas på plats en i taget för att det ska lyckas.
Men jag tror att man kan ha en VISS nytta av att vara en "allt eller inget människa" här med! =)

För mig hände någonting, minns inte när, men just att varje enskild dag blev överblickbar och med nån sorts glädje. Hade saknat så länge att jag hade glömt hur det kändes. Att tänka på det ena eller andra som ska göras och veta att det blir helt okej, och ikväll blir mysigt av en eller annan anledning, och sen ska jag läsa en bra bok innan jag somnar. De ENKLASTE sakerna i världen, men att göra det med nån stilla liten glädje eller lust. Det är hela skillnaden. Grattis till dig och fina upptäckter!

Hej Ett bättre jag. Läste ditt inlägg i en annan tråd och fångades av din entusiasm till en ny förändring. "Allt eller inget" "Hela paketet" Jag ville bara dela med dig att detta är väldigt mycket jag också men min förändring kom först när jag tillslut insåg att jag måste hejda mig. Började om på noll och tog ett steg i taget.
Hörde ordet träning också och det har också varit min största del till min långsiktiga förändring. Det är en så kraftfull hjälp för att må bättre. Men prova att hejda dig där också!. Börja med steg 1, drick mindre, eller inget alls. Steg 2, skapa en LITEN rutin för träningen som du VET att du kommer klara av att hålla. Gör de här träningspassen till två lika självklara stunder i veckan som att du äter och sover. När du nötit dessa två steg i några veckor så rutinen sitter i bakhuvudet kanske du kan fundera på vidare steg som kost eller andra områden du är sugen på att förbättra. Men mitt allra största tips, som sagt, "allt eller inget" brukar nästan alltid vara en dålig lösning som inte håller. Skulle gissa att du har provat det förr?

Kram

Ja. Nu räcker det.
Förra året startade jag liknande. Med stora visioner. Men mycket hände som gjorde att jag istället föll längre ner i flaskan än vad jag var innan. Verkligen i ett problemdrickande. Riskbruk. Troligen början på ett beroende.
Nu får det räcka. Har ringt till alkohollinjen idag och väntar på att dom ska ringa tillbaka. Vet inte riktigt vad jag ska säga men tänker att det vet dom!
Jag behöver samtalshjälp. Är helt klart en koppling mellan vin och dåligt mående här.
Nu längtar jag efter en klar, nykter hjärna. En hjärna som jag behöver mer än någonsin framöver när pluggandet snart är färdigt och jag ska ut i arbetslivet.
Man kan inte göra allt på en gång. Men jag börjar här.

Ibland förstår man ingenting. Igår var den sämsta dagen på länge. Vaknade efter 4,5 timmars sömn och kan inte somna om. Vaknar med ett ryck, precis som jag kan göra när jag druckit och alkoholen går ur kroppen mitt i natten. Det kvittar vad jag än försöker med. Ljudbok brukar hjälpa men jag ligger och ältar saker och är orolig. Det tar ända fram till sena eftermiddagen innan jag mår bättre mentalt. Jag vet inte vad som orsakade detta men även idag så känner jag mig lite nere.
Nåväl det är bara att gå vidare och se om det upprepas och man i så fall kan hitta någon orsak och sedan justera det. Jag kanske bara jinxade mitt välmående genom mitt förra positiva inlägg?
Eftersom jag skriver detta som en dagbok som jag kan läsa vid ett senare tillfälle så får man ta med både bra och dåliga dagar.

See you. / N.

Jag tycker om att tro att det är en mening i det som sker, så jag tror inte att det är en slump att just 17e är en viktig dag för dig!! Grattis!!!?‍♀️???⚘

Hej!
Det skulle kunnat vara jag som skrivit flera av inläggen här.
Allt eller inget. Hela paketet med träning o kost. Nu eller aldrig.
Ångesten. Härliga känslan när man levt utan A några veckor och frågar sig vad ens problem är?
Just nu känns det tuffast vad man ska säga till folk framöver? För det ÄR ju normaliserat dethär drickandet i vårt samhälle... Instagramflödet fredagkvällar undviker jag numera.
Jag hänger gärna med på den här resan!
Hejja oss!

Starkt jobbat ?????

Tack för din omtanke och tack för rekommendationen av dokumentären, behöver dock inte lyssna då jag redan tagit mig förbi det stadiet. Jag vet vad hon är och jag vet vad jag behöver göra. Det går åt rätt håll med drickandet, är inte nere på noll dock. Vill inte skriva mer just nu men återigen, tack för att du bryr dig.

Kram.

Precis som du säger tar nog den mentala biten längre tid att bli kvitt och jag tror att man aktivt måste arbeta med den för att bli just kvitt den. Den kommer sannolikt finnas kvar för alltid i din nykterhet om du inte bearbetar/arbetar med den :)
Lycka till!

Hej!

Jag har problem att hantera alkohol.

Mitt problem (enligt mig) är inte att jag dricker särskilt ofta eller att jag blir agresiv eller liknande när jag dricker.
Mitt problem är att jag blir för full.

Det har nog alltid varit så när jag tänker tillbaka.
Det har inte alltid varit ett problem dock (även om jag förstår att det inte är bra) men när jag var yngre så drabbade det iallafall ingen annan än mig själv och då brukade det oftast sluta med att jag bara blev väldigt trött och somnade tillslut, då oftast på "roliga ställen" om det t.ex. var en fest kunde jag somna i ett badkar eller en garderob eller liknande och nästan alltid påvägen hem på tunnelbanan.
Som sagt det var alltid harmlöst för andra än mig själv iallafall.

Men nu är jag vuxen och strax över 30.
Jag har fått 2 underbara döttrar och har en underbar fru.

Det blir inte så mycket festande längre och aldrig mera krogen eller liknande, det finns varken tid eller intresse för det.
Men det förekommer däremot fortfarande alkohol i mitt liv.
Ibland blir det middagar och liknande och då förekommer det ju alltid alkohol.

Det går ofta bra, speciellt om jag bara dricker öl.
Öl är ett verktyg jag själv börjat använda för att inte bli för full, jag har märkt att dricker jag vin och framförallt sprit så går det alldeles för fort och när jag väl är så full så finns det inget stopp.

Det är tråkigt på ett sätt då jag verkligen kan uppskatta ett gott rödvin till en god köttbit eller att smutta på en god rom med lite isbitar i.
Men jag vet också att det aldrig blir så med mig, det där vinglaset eller rommen tar slut på några sekunder och fylls sen upp och upp och upp igen tills jag inte kommer ihåg vad som hänt.

Så jag håller mig till ölen, något som faktiskt har fungerat bra för mig.
Men några gånger om året så går inte det ändå, kanske 3-6 gånger om året.
Här hemma hos mig finns ingen sprit men hemma hos andra finns den.

Var hemma hos en bekant för några månader sen och kvällen flöt på bra.
Efter middagen ville han att vi skulle provsmaka gin.
Jag gillar smaken av gin och önskar att jag kunde provsmaka lite men nej jag hade inte omdömmet att tacka nej och sen var den kvällen förstörd.

För 2 veckor sedan så fyllde en bekant år och vi åt middag.
Efter middagen bjöds det på rom och cola och sen var den kvällen försörd.
Jag hann nog dricka 4 glas rom och cola innan dom andra var klara med sitt första, och dom senare glasen blandade jag själv så dom var säkert 50/50 rom/cola.

Vad händer sen då?

Ja min fru får ta mycket skit från mig då jag på fyllan kan säga sakaer som att hon ”är tråkig” som vill åka hem (fast hon kanske egentligen hade velat stanna men inser att jag håller på att bli alldeles för full och måste vara den som tar ansvar).
Sen åker vi hem och när vi kommer hem så spyr jag i toaletten och vaknar nästa morgon med minnesluckor på soffan.

Min älsta dotter frågar mig om jag fortfarande ”är sjuk” då det är det mamma har sagt kvällen innan när hon frågat varför jag spyr på toaletten.

Det känns hemskt.

Jag vill inte att mina barn ser mig så och framförallt så vill jag inte att dom när dom blir äldre hanterar alkohol på samma sätt som mig och blir så fulla.

Det är inte kul, jag vill också kunna dricka måttligt som alla andra, blir lite ”salongsberusad” och sen va nöjd med det. Jag vill inte dricka så mycket att jag inte kommer ihåg vad jag sagt eller gjort.
Men det blir som en ond spiral, där jag bara blir fullare och fullare.

Det känns som jag behöver verktyg för att få kontroll när jag dricker?

Kram ?

Du får 17 blommor av mig: ?????????????????

Kram ?

Så underbart att alkoholen håller på att släppa greppet, att du anar friheten.
Du är så värd den friheten!

Kram!

Tack, snälla ni, för era gratulationer! ?

Forumet har varit ett stort stöd för mig sedan jag började den 2/8-2018.

Jag tänkte avsluta min "tråd" här på forumet här och nu. Tack vare Gud, AA, 12-stegsprogrammet, min sponsor och alla fina AA-vänner så lever jag nu i tillfrisknande och har uppnått ett helt års nykterhet. Vem hade kunnat tro det? Inte jag. Jag minns hur extremt dåligt jag mådde för exakt ett år sedan. Om ens en flyktig tanke på att dricka vin kommer så påminner jag mig bara om hur jag mådde då. Det räcker för att ta beslutet att låta bli. Det går mycket bättre än jag kunde föreställa mig.

Ta hand om er! Varmt Lycka Till! ?

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Lite lustigt det där, när man inte längre fattar ens själv varför man drack på det viset som man gjorde. Eller generellt hur man tänkte...
Jag tänker på alla gånger, under tiden jag drack, som jag tänkt "de fattar inte.." om andra som hade synpunkter eller kom med goda råd om olika saker. Nej, hur skulle de kunna fatta?

Kram!

Den 17:e idag - då har jag varit nykter i en hel månad i sträck!!?
Resultat hittills 2021: 45-2. Inte illa Soffi!!

Funderar runt datumet 17, det är inget jag har valt, det bara blev så den här gången. Slump eller omen? Den 17:e är "min dag", inte turdag utan mer en dag för stora händelser genom livet, då jag får "belöning" för träget arbete, går i mål. Aldrig planerat utan en slump... Tänk om jag gör det till min årsdag? Höll på att skriva "blir" min årsdag först. Men nykter är ju inget man blir, det är något man gör.
Okej, jag ska inte dra för stora växlar, det var bara en tanke som dök upp...

Funderar vidare. Det finns olika uppgifter om hur lång tid det tar för kroppen att återhämta sig efter stort alkoholintag, ja då menar jag inte om man druckit sig till sjukdom typ levercirros eller cancer, utan fysiska skador som kan läka "av sig själv". En del säger ca en månad, en del upp till tre månader. Hur som helst, min kropp kan inte vara speciellt påverkad av alkoholen längre. Det jag känner och upplever nu är alltså till största delen sådant som legat dolt på botten, under floden av vin mm. Jag har ingen kemisk abstinens längre som kan påverka mig.
Det psykiska/mentala tar betydligt mer tid att "laga" att återställa balansen, men också det är ju en bra bit på väg, så även här gäller att det som dyker upp är sånt som legat under ytan.
Det är helt upp till mig att välja om jag tar tag i det som visar sig och bygger upp mig själv till en starkare version som mår bra.
Eller, så kan jag välja att dränka det igen. Långvariga empiriska studier visar att det gör mig liten och ömklig.
Det viktiga nu är att jag äger valet. Ingen/inget annat kan besluta åt mig.
Frihet!

Idag väljer jag nyktert ?!

Sisyfos: Nu är det bara två morgnar till som du behöver ta dig ur sängen tidigt!
"Men här och nu betyder ”inte på väg”." Så långt har jag inte tänkt - men den "översättningen" var ju jättebra! ...jag kan fortfarande inte få en hel kanna te att räcka mer än max en kvart, en a-fri öl försvinner i ett svep...

Sattva: Inte lätt att komma på något klokt att säga när man läser min tråd ???

Kram alla!

Ja, starkt och klokt att berätta. Det kanske räcker så att identifiera känslan och låta den finnas en stund. Sen tänkte jag på dina fina stunder med dottern. Att vara närvarande, det tycker jag är en av de allra största fördelarna. Närvarande i de viktiga stunderna med familjen. Att man sen också är väldigt närvarande när det går åt he...te det går ju ändå att leva med. Det blir lite bra historier av sånt också om man inte dränker eländet.

Jag tyckte programmet var bra. Intressant att de kan se i hjärnan på dem som är alkoholberoende att de reagerar med stress och ångest i större utsträckning än de inte är beroende.
Sedan tycker jag att de kunde pratat lite mer om andra slags beroenden, men det hanns väl inte med. Dessutom sa en av doktorerna att han inte ser tex smartphoneberoende som ett beroende.
Kram!