Senaste kommentarerna i forumet

Mitt sug var till stor del relaterat till ”stress” som jag skriver inom citattecken därför att det visade sig att alkoholen i sig drev stressen.
Sen drack jag för exakt alla anledningar som går att tänka ut. För att livet skulle bli roligare, härligare, skrattigare, mer allvarligt.
Mer liv i livet kände jag nog alltid att jag behövde. Tröst ibland.
Vad klokt av dig att starta en tråd här och fundera över ditt drickande. Att sluta är för de flesta rätt så jobbigt ett tag, men så småningom kommer fördelarna, de är många.
För mig känns inte längre alkohol som ett ”val” för jag drack mig förbi den valmöjligheten och såg endast nykterhet som alternativ. Så jag fortsätter så.
Hoppas du får inspiration och insikter av att läsa här!

Och tack från mig för dina inlägg som jag så ofta blir stärkt och hjälpt av. Just att du varit nykter länge, och fortsätter att hävda (eller så läser jag iaf) att nykterheten är ett fortsatt arbete, och utveckling. Himla viktigt att ta del av.
Jag som närmar mig året nu, har läst dina inlägg långt innan jag vågade kliva in här och starta en egen tråd. Ibland blir jag trött av att livet- i viss mån- upptas av tankar kring nykterhet. Inte något direkt sug numera men däremot insikten om att elda i den där pannan så att det inte slocknar. Nykterheten känns självklar men jag tycker tex nu att ca 14 dagars helg med middagar, firande och (måttligt) drickande av omgivningen påverkar mig. Ser fram emot lite ledig vardag.
Ville bara önska dig fin fortsättning på året och tack än en gång för kloka ord och insikter! Kram.

Mitt sug känns som en molande oro, eller som att jag är lite nervös men kan inte sätta fingret på vad. Typ som ångest, oro och nervositet blandat. Allt jag vill är att hälla upp ett glas vin och lyssna på lite go musik och liksom vara själv med mina tankar. Längtan efter att få nollställa mig själv. Bli ett.
Tyvärr leder det bara till att suget försvinner några timmar. Kanske dagen efter är utan sig men sen kommer det igen. Jag har svårt att liksom förmå mig att ta tag i nånting. Om jag slutar dricka kommer suget att försvinna och jag behöver inte nollställa mig var fjärde dag

Hmm. Mitt sug är nog som ångest. En känsla av att inte kunna koppla av och ta det lugnt. Inte kunna varva ner. Den känslan har tagit ny fart nu efter 2 veckor nykter.

Vad skönt att du fick komma ut och röra på dig. Promenader är också bra ?

Nu kommer kvällen och då brukar suget bli intensivt. Jag känner mig lugn ikväll men vill påminna om hur gott kaffet kommer smaka imorgon för den som just nu känner att det är tufft!
Imorgon är det dags för jobb igen efter att varit ledig en del. Är inte van vid att gå upp så tidigt längre så risk finns att man kommer vara extra trött imorgon efter jobbet. Jag ska INTE pigga upp mig själv med vin imorgon ??

Är ny här...som så många andra vid denna tid på året....inget nyårslöfte bakom...mer en innerlig trötthet på att ägna så mycket energi åt alkohol och rus...
Har ett toppjobb., vuxna barn, bra bostad...är förvisso singel men det gör inte min lycka...möjligen skapar det möjlighet till just...drickande...
Det pratas mycket om att nå botten...menar man då sin personliga botten?

Jag har ingen dålig barndom...möjligen dåliga gener...mina föräldrar insjuknade först på äldre dar i alkoholism...
Så jag har sett dess baksida...och är livrädd för den...

Dricker...eller drack just nu...mellan 8-12 flaskor vin i veckan...men oftast nyktra dagar sön-onsdag...

Har alltid funderat på om suget efter alkohol känns lika för alla?

Mitt sitter som en stressande känsla, en oro, från övre bröstkorgen och uppåt...sticker lite ut i käkbenet för att landa i tungan...antingen levern som skickar ut något...för har en tunga som känns som man tryckt i sig en påse supersurt godis....

Har aldrig fått ångest av mitt drickande..och blir sällan bakis...skickar inga sms eller ringer i telefon på fyllan...utan ingen vet om mitt problem....
Är bara sjukt trött på att planera och upprätthålla den här livsstilen...om det nu kan kallas det...

Planera när man ska dricka, var man ska inhandla vinet (vilken stad), se till att man har så man klarar sig, stödköpa mer om det inte räcker, och se till att ingen stör en...

Går så otroligt mycket tid och ork till det här...

Mest av allt hatar jag suget...att faktiskt känna det konstant...går ju över efter några dagar...men när man bara rullar på vecka efter vecka så blir det något man lever med...

Har inte druckit något sen nyårsafton så är inne på dag 3...
Vet inte vad jag vill med det här...men är verkligen livrädd för att förlora allt jag har...att Monstret verkligen kliver in o tar över...

Så vilar i att jag inte dricker just nu...Vill bli kvitt känslan...suget...

Hur känns det för er?
// Viol66

Tack FinaLisa!
Fortsatt lugnt och nyktert här. Tanken har susar förbi några gånger. Hade köpt vin
till en annan till nyår och den stod hemma hos oss. Tanken slog mig att den stod där och att jag nog skulle kunna dricka upp den och ersätta den så att ingen märkte, men jag orkade inte agera på tanken. Har haft möjlighet att ta några klunkar av öppnade flaskor, men låtit bli. Har inte velat ha.
Tidigare var tiden från tanke till handling när det gällde just alkohol väldigt kort. Från tanke till handling vad gällde annat var däremot längre. Nu är det tvärtom. Inte så trögt att komma igång med och göra andra saker, men betänketid när det gälller a. Så mycket bättre såhär. Jag känner sig lite nöjdare med mig själv nuförtiden.
Ha det bra allihop!

Hur man i allmänhet kan se på livet och sig själv är några inspirerande timmar dessa:

Youtube
Björn Natthiko Lindblad - Draken
Föreställningen heter Nyklar till Frihet

Youtube
Framgpngspoden avsnittet med Kaj Pollack

Poden
Björn & Navid - alla deras fina och innerliga samtal

Detta ovan har hjälpt mig att komma ett steg närmare, tex att bli medlem här... alldeles nyss. Darrigt!

Visst är det härligt här! Och nu kom du och vi är ännu fler ?

Berätta varför du slutar. Eller vad du ser framemot ? ha en fin dag!

//Mary

Här städas det med och jag har burit ut alla flaskor o boxar till återvinningen. Fylls av en olustkänsla att se eländet. Tänker på vad det gör med kroppen. Usch.. Men nu är det en ny tid.
Har gått bra hittills (på dag 3) men känns som allvaret börjar nu.. Helst när vanan är starkt att koppla bort stress med vin.

Vad har ni för planer för att ta er igenom första veckorna? Tycker det går bra 2 -3 v men sen har jag lyckats lura mig själv igen. När man börjar känna sig stark och mer energifylld igen så trillar jag dit.

Hur har det sett ut för er?

Jag tog bort det. Du har helt rätt Nystart och det är nog fel att säga att jag tycker synd om henne, men att vara så arg hela tiden... det är väl mest det jag tycker är tråkigt å hennes vägnar. Det var dåligt uttryckt att skriva att det är synd om henne.
Och det finns inga ursäkter för att bete sig som hon gör. Hon har valt bort den hjälp hon erbjöds. Jag tycker verkligen att du ska skydda dig själv nu.

att du skriver här handlar om starkheten, inte svagheten... så du har inga anledningar till att känna sig skör...
att be om hjälp handlar även om att man är stark, inte svag...

Även jag är ny här på forum men har lite mer än 2 dagar bakom ryggen men det spelar ändå ingen roll faktiskt.

En dag i taget.

Välkommen hitt :)

Just nu är det jobbigt tycker jag. Men så får det vara. En sak jag lärt mig märkligt sent i livet. Känslor kommer och går. Måste minnas det.

Precis kommit in från en kylig, men skön pw och belönar mig med.. ett par koppar kaffe under en filt i soffan.Tänkte bläddra i en tidning, men har som vanligt ingen ro i kroppen och sträcker mig efter mobilen. Detta ständiga slösurfande med snabba intryck (få avtryck) och ytliga likes. Men så bestämde jag mig för att gå in här, ta steget, skapa mig ett konto och skriva några rader.

Hej förresten! ???? Jag är nykomling här på forumet, men har under de senaste åren varit inne och läst och berörts och känt så väl igen mig i så många livshistorier här och även förundrats över vilken gemenskap och stöttning det är här inne. Inte minst har jag imponerats av all kämparglöd och allas resor, hur de än sett ut. Nu har jag själv tagit steget att vilja förändra mitt drickande. Viljan och insikten har funnits länge.. men inte.. modet att be om hjälp..?

Jösses vad skör jag blev av att plita ner de här raderna. Jag som känt mig så stark idag. Det blir väl så, när jag formulerar mina tankar i skrift och låter någon annan läsa dem. Jag som aldrig ens vågat skriva dagbok med risk att någon skulle hitta den.

Det är Dag 2, som rubriken antyder. Men inte ”bara” Dag 2. Jag har trots allt halva livet kvar att LEVA.

Heja dig! Jag har promenerat 7 km idag - ger tyvärr ingen wow-effekt i hjärnan för mig med promenader, lite mer mindfulness sådär. Älskar också runners high ? jag gillar nog alla kickar, fast inte sånt som är farligt (typ fallskärm och sånt). För vin är ju helt ofarligt... men ni förstår tror jag...

Jag undrar också hur många av er som skulle skriva att ni tyckte synd om en man som misshandlade sin fru och barn både verbalt, emotionellt och fysiskt?

Tack för ditt meddelande och jag förstår vad du menar när du skriver att du tycker synd om henne, men snälla kan du försöka undvika att skriva det? Jag har tyckt synd om henne i över 15 år och det är en av de största anledningarna till att jag är fast. Läser jag att andra tycker synd om henne börjar bara mitt medberoende igen och jag får tankar om att jag måste stanna och rädda henne. Jag orkar inte, jag är helt slutkörd efter att ha försökt rädda henne så länge.

Det du beskriver känns så meningslöst. Har för mig att du beskrivit liknande matsituationer tidigare och att du då blev mer ledsen. Känns som ett framsteg nu när du inte nappar på det här eller tar åt dig, men det här sättet att leva är kanske inget du vill lära dina barn. Hoppas att du det här året har styrkan att faktiskt lämna en ohållbar situation. Och bra jobbat med nyktra dagar. Det är en bra början.

Kan kanske vara så att man blir mindre bekymrad över vad andra ska tycka. Större förståelse för sig själv och större förståelse för andra och att ingen är perfekt, lika bra att skratta åt eländet kanske.
Ett viktigt inlägg ditt #1810 med fördelar och tankar kring nykterhet. Jag är för egen del lite skeptisk till AA, eller kanske inte skeptisk för jag tror att det passar många, men jag har lite svårt för de första stegen som de är skrivna. Men det finns mycket viktigt där att hämta och du ger några exempel. Sinnesrobönen och innebörden i den är lätt att ta till sig, sen behöver man kanske inte hänga upp sig på att den inleds med Gud.
Önskar dig ett fint 2021.

Är på boendet nu igen var inte så svårt stå emot drickandet i morses. Visst de drog lite när jag såg vinet men kunde stå emot. Ja de är det, ja de är en form av sorg. Lite som förlora en vän.

Kollade på AFV igår och skrattade så högt att dottern kom ut ur sitt rum och undrade vad som var så roligt ? Har alltid skrattat åt det programmet, och nu som nykter skrattar jag ännu hjärtligare. Skadeglädje är den enda sanna glädjen påstås det ju ?

Kram ?

Jag tror att huvudvärken är någon form av abstinens. Hade huvudvärk ofta den första nyktra tiden. Det får man när man slutar dricka kaffe också, men den huvudvärken är värre tycker jag. Håll i och håll ut!

Kram ?

Jag är på dag 2, vi kan följas åt ? och här är fler som börjar detta år utan alkohol ?

Löpning är ett perfekt sätt att bota rastlösheten och maximera måbrahormonerna endorfin!

Kram ?

Jag har tidigare skrivit en tråd här men jag kör en kort presentation igen här ? jag är en kvinna 30+ som lever med min man och två barn. Jag har druckit ca 2-3 dagar i veckan i några års tid men nu är det dags för förändring.
Idag är det dag tre på min resa. Ångesten är fortfarande närvarande men jag är mer klar i huvudet idag. Hoppas det finns fler som vill följas åt! Nu ska jag faktiskt dra på mig mina löparskorna för en joggingtur! Lusten finns inte men jag vet att det känns mycket bättre efteråt ?