Senaste kommentarerna i forumet

Dag 5 på intågande!
Inga stora förändringar dag 4.Fortfarande huvudvärk men sömnen har blivit lite bättre.
Varit lite känslosam sista dagarna men tillåter mig inte tycka synd om mig själv.
Det är jag själv som har druckit o mitt val om hur framtiden kommer att se ut.
Morgonens promenad blev inställd.
Hoppas på bättre väder under dagen☀️
Det kanske låter konstigt men jag har en egen taktik när tankarna snurrar.
Jag tänker på svältande och sjuka människor som inte har något val i livet.
Då inser jag att jag är lyckligt lottad som kan välja.
Ha en bra dag och fortsätt skriva o peppa varandra.
M.v.h Anders.

Tycker det verkar finnas mycket som du kan känna dig stolt över. Håller med om att det blir outhärdligt att bara känna sig misslyckad. Jag vet ju av erfarenhet att den väg du tar nu på sätt och vis är svårare än att avstå helt men då får man kanske istället glädjas åt det lilla. När jag gick på min 6 mån behandling så fick man sätta mål. Jag hade som mål att dricka enbart i sociala sammanhang. Å så fick man bestämma hur mycket det skulle vara. Blev man sugen skulle man sugsurfa - känna efter var suget kom ifrån, identifiera sammanhanget och vila i det. Leta triggers personer, platser, vanor etc.
Trodde att min önskan att vara duktig skulle göra att jag höll mig nykter, icke sa Nicke. Jag hade klara problem att identifiera sammanhang. Jag tror nu att jag medicinerade hjärntrötthet och när jag väl handlat eller bestämt mig för att handla så var jag fullständigt besatt innan det tog slut. När jag slutade första gången hade jag mer konstanta tankar på alkohol som du beskriver nu.

Tror att dina 5 minuter meditation är bra, men det är kanske en varningssignal att tankarna på annat kommer då. Det värsta är att jag känner igen det så väl. När jag lyckades varva ner somnade jag och det passar ju inte alltid. Särskilt som man ska hinna planera, se till att alla mår bra, planera nästa dag, utföra dagens planering... Ha kul inte minst... men det var skitsvårt för mig för jag var alltid i nästa steg. Jag fick verkligen jobba för att vara här och nu. Men för att knyta an till det din början, nog redovisade jag en lyckad jul på jobbet. Och den var nog det, men jag hade inte vilat. Kände mig som motorn i familjen eller loket som baxade upp de andra för backen. I år vilar jag och promenerar, planerar och ser till att gamla släktingar har det bra men nu är hjärnan med och jag kan fokusera och då är det inte som en transportsträcka till målet längre. Jag ser säkert lite för många likheter mellan oss, men jag var fullt fungerande tidigare också... Jag hoppas att du hittar orsaken till din trötthet. Det är så mycket lättare att hantera drickandet när resten fungerar.
Eller om det är alkoholen som orsakar det andra, prova att identifiera när du blir sugen, sammanhang, känslor, personer. Du mår inte bra skriver du. Vet du varför? Något utifrån? Något inifrån? Och en fråga till: Måste du må bra?
Här har jag identifierat en egenskap hos mig. Jag har växt upp i ett sammanhang där andra fick balla ur och inte orka, men alla kunde ju inte göra det. Nån måste ta ansvar.... gissa vem? Och så är det nu med... känslan av att allas bekymmer ligger på mina axlar och att jag håller ihop sammanhanget. Den bilden av mig själv går ju heller inte riktigt ihop med hon som ibland drack för att orka med. Men man får förlåta sig själv även om det är svårt.
Ha det bra VaraFrisk och snart blir du det.

Jag har inte lyckats sluta men jag tror att idag är min första dag i mitt nya liv. Jag har sagt det förr, som många andra före mig, men det måste gå någon gång. Andra har ju lyckats. Jag vill bara vara nykter nu, min kropp mår inte bra och inte psyket heller. Har ingen livslust alls just nu. Egna problem med A, sjuk förälder, tufft på jobbet osv osv och jag vill bara sluta dricka, börja träna igen och må bra. Hur lyckas alla som klarar det?

En dag i taget..Ibland en stund i taget..Och alltid en plan B om något oförutsett inträffar..Tex.Någon bjuder oväntat på alkohol, man blir sugen precis på fel tillfälle..(resturangbesök). Jag undvek ställen och personer som förknippades med alkohol den första tiden..Underlättar väldigt..??

Det låter som en bra plan - go for it!

Kram ?

Starkt att börja sluta! ?? och smart att skriva lite varje dag, hejar på dig och skickar massa pepp!

Ville bara säga att jag ser fram mot att läsa om dina 100 dagar.

Så bra att du har varit här ett tag och läst på ☺️ Dagbok och att lova nykterhet en dag i taget har varit min väg till nykterheten.

Bra beslut, 2021 kommer bli så skönt för dig - nykter ??

Är inne här flera gånger i veckan och läser om allas kamp och insikter. Blir inspirerad att förändra mitt eget drickande - ändra fram till ”nästa helg”. Nu är det nog för min del, jag tänker ta 100 dagar och se vad det leder till. Imorn börjar dag 1 och min plan är att jag ska göra en dagbok där jag kan skriva ner någon rad, om inte jag hinner varje dag, så när som när jag kan. För att följa mitt arbete bakåt och förhoppningsvis hålla mig på banan!

Idag:
Övervikt helt klart pga A
Dåliga värden i kombination med sjukdom
Sjukdom som ej är lämpligt med A pga organförstörelse
Livets sämsta kondition
Extremt dålig återhämtning
Orolig sömn
Värk och domningar i rygg/leder (A?)
4 dagars ångest tills nästa fylla
Kostar några tusen i månaden
Dålig röd skrovlig torr hy
Somnar full och sköter inte tandhygien
Dåligt humör bitvis
Otålig orolig

Min plan:
Aldrig ens diskutera med mig själv att det inte är så farligt och det blir lugnt, det blir aldrig lugnt. De blir mycke och blir ett helvete dagen efter. Aldrig första glaset som någon här brukar skriva.
Daglig utevistelse/rörelse
Substitut till helgen som förgyller lite, A fritt bubbel eller fanta.

Tvärstopp gäller under alla omständigheter!

Kul att gå tillbaks om 100 dagar och läsa!

Tack för alla som är aktiv och får ta del av er kamp och inspiration!

God fortsättning alla!

Tack för stödet andrahalvlek, betyder jättemycket! :) jag tror det är smart, och det blir fler segrar att fira när man når sina delmål. Det har verkligen varit tuffa månader, men saker börjar verkligen bli bättre och bättre, fridfullare. Hade aldrig räknat med kaoset som kom efter att jag slutade, helt otroligt att det var sån lång emotionell ”utrensningsfas”. Jag som i början knappt kunde erkänna att jag hade problem med drickandet.
Glad att jag härdade mig igenom det :) Jag känner mig mycket starkare nu. ?

Hej Tomen, du har det jobbigt! Skitjobbigt.
Var trevlig mot dig själv, du kommer ur detta och har fin nykterhet
innan. Du jobbar dig tillbaka!

Jag har alltid haft den där känslan att när julledighet är över och man kommer tillbaka till jobbet så finns det en förväntan över att alla har haft det SÅ himla bra under ledigheten. Man har kunnat slappna av och njuta....jag tänker att i år finns det en större förståelse över att alla inte har haft det så bra...fastän det varje år finns många många barn, ungdomar, vuxna som inte upplever dessa storhelger så positiva.

Som jag tror att jag har skrivit tidigare så har jag nu för tiden väldigt blandade känslor när det gäller julen. Själva juldagarna har inte varit så förknippade med en överkonsumtion av alkohol även om det har funnits alkohol ...det är väl mer det att det har varit lättare att dricka under vardagarna eftersom jag inte har behövt arbeta nästa dag. Jag tror inte att jag drack alls under juldagarna förra året men jag vet att det var jobbigt...jag vet också att jag ringde Alkohollinjen dagen före nyårsafton förra året...kände mig så otroligt ensam.

Nu är snart Annandagen till ända och min dotter har kommit hem från jobbet. Vi ska titta på "Vår tid är nu" om ca en timma. Tycker om den serien. Juldagarna har verkligen varit sisådär. Varit väldigt arg men även känt mig gråtmild. Känt mig så jätte jättetrött...ungefär som om jag orkar inte ta ett steg till...fastän jag gör det. Tankar har världskrig och det gäller inte endast alkoholen. Fast...har varit glad över att få vara med min familj...även om mycket går ut över min man. Vår relation är upp och ner...och det beror inte endast på alkoholen. Ibland är det som om vi lever parallella liv. Min förhoppning är att det ska blir bättre....men verkligheten är att jag behöver prioritera mig själv....hur många gånger har jag inte sagt det?!?!? Har svårt att prioritera mig själv före min dotter. På julaftons kväll åkte vi en tur med bilen...och då har vi väldigt bra samtal...hon pratar om sitt spelberoende som hon har bukt på nu men vill nog ändå gå och prata med någon....under tre år berättade hon inget för oss för att hon ville klara av sina skulder själv...istället blev det tvärtom. Vilken börda hon har burit på alldeles ensam och det smärtar mig!

Hur som helst så har jag försökt att meditera fem minuter på morgonen och fem minuter stretch även det på morgonen...å då när jag satt där för att koncentrera mig på andningen....så tänkte jag...hur sjutton ska jag få ordning på mitt alkoholberoende?!?!? Jag skrev ju någon gång tidigare att jag känner att jag behöver vara duktig för att skriva...och att det är jag själv som tillskriver mig den känslan men hela tiden har jag känslan inom mig att jag måste ha flera alkoholfria dagar i rad annars räknas det inte. Det är som om när jag är med i Viktväktarna...kan inte göra minsta felsteg för då kan jag lika gärna lägga ner allt. Jag hade köp julöl i ICA-affären dagen före julafton till min man. Trodde att den var 2,8% men det visade sig att den vara 3,5% eftersom jag mådde inte så bra ..nog sjutton drack jag några stycken. Igår mådde jag verkligen inte bra och då drack jag en liten öl på 2,8%. Och med ens känner jag mig så dålig som inte klarade att stå emot...att jag inte kunde vara helt och hållet alkoholfri. Men vad gör dessa tankar med mig??? Jo, de får mig att känna mig ännu sämre...och det leder överhuvudtaget inte till framgång. Så...jag tänker inte se detta som ett nederlag...och jag har ätit mer än vad jag tänkt men tänker inte heller se det som ett nederlag. Det viktigaste just nu är inte att få många alkoholfria i rad utan att få alkoholfria dagar. Och, nej jag har inte kapitulerat för alkoholen...men jag kan inte hela tiden känna att jag misslyckas....utan jag måste se de framsteg som jag gör. Så är det....

Kram

Jag känner ångest och tomhet jag med. Så känner så väl igen mig. Ska också ta hjälp när helgerna är över. Tror att om man ska ha en hållbar nykterhet så måste man jobba på måendet och sig själv. Alkoholen har ju ofta kommit i bilden för att trycka bort känslor man har. Så bra att du tar hjälp! Det kommer bli bättre och alkohol löser ingenting. Kram

Håll ut.. Måste vara jättetufft, men jag tror att du kommer få det bättre när ni väl flyttat isär och du får landa i det. Länkarna låter som en bra idé, både för nykterhet och för att träffa nya människor. Så fortsätt framåt, en dag i taget. Kanske kan du om en tid också se nya möjligheter öppna sig. Styrka till dig!

Ok härligt. Nä de är en kamp just nu, men idag tog jag tag i min enna kontaktperson och snackade lite och berättade hur jag mår. Till och med bakat en kaka och hängt med grabbarna el grabbar och grabbar de är typ 45-55 år ?

Då jag inte klarat en vecka ens. Men jag börjar om idag, steg för steg nu 30 dagar som första mål.

Förstår att det känns tufft, ensamhet och svåra känslor gör det inte lätt. Men tänk vad strongt gjort med två månader i det du sitter i. Vi får peppa varandra här?

Kram

att upplägget känns bra. Jag har kikat på introduktionsfilmerna plus dag 1. Rimligt och sund idé. Sen har ju jag lallat fram och tillbaka i flera år med lite överkonsumtion för det mesta, minskat under perioder men tror inte 30 dagar helt utan har hänt sedan mina graviditeter.
Men detta år med hemmakontoret och mer ensamhet än vanligt har väjt något som blir mer och mer högljutt. Att det är dags. Men jag har inte satt ner foten och slutat. Men nu känner jag mig mer bestämd och motiverad än tidigare. Gillar idén om att skippa förbud även om jag vill avstå helt nu.
Jag är 46 år och borde ha gjort detta för många år sedan men som du säger det har väl inte varit dags.

Så himla starkt jobbat med ett år!!! Det är verkligen häftigt ?
Kram

Efter år av dåligt äktenskap ville inte min man ha mig här längre, jag måste flytta. Sista gången jag drack var för två månader sedan och julen är ett helvete. Jag kämpar på och ska flytta i januari. Min man har ingen förståelse för min abstinens. Jag får inte visa känslor och det känns ensamt. Funderar på Länkarna i stan men det är ju det här med corona. Jag behöver pepp för att jag ska stå ut.

Hej Tomen
Jag känner igen känslan....
Det fysiska välmående när man slutar märker man snabbt.
Men det psykiska tar tid......
Tror att de som kommer igång med träningen och får lite endorfiner från den mår bättre.
Sedan kan det vara så att det man gömt i alkoholdimman kommer fram och helt plötsligt måste man ta tag i varför man mår dåligt.
Som de vise säger:
Alkohol är lösningen man tagit till för att slippa ta itu med problem.

Bra att du är uppmärksam på dina symptom.
Tror alla skulle behöva lite terapi.
God fortsättning
⚘

Än så länge funkar det. Julmust och sodavatten . Men,, ångesten förbättras ju med nykterheten. Men blir lite skrämd av mörkret och tomheten jag känner. En likgiltighet för allt jag kämpat för.. Får nog ta tag i det efter helgerna och prata med någon utbildad i depression. Sköt om er alla. En dag i taget ??

Håller med dig om att man inte ska älta att man inte tagit tag i sina problem tidigare. Är också drygt 50 år och har varit nykter i 2 månader. Mitt rekord hittills. Har tidigare inte varit riktigt 100 på att vara nykter för all tid framöver. Nu är jag det och det är kanske därför det går lätt. Jag har inte varit redo förrän nu. Så är det bara....

Idag mår jag inte bra. Det blev alldeles för mycket alkohol igår. Är tung i huvudet och orkar inte göra något. Usch! Idag tänker jag inte dricka en droppe. I morgon vill jag vakna och känna mig pigg och fräsch. Kanske orka röja lite här hemma. Eventuellt också ge mig ut på en joggingtur.

Ja varför var jag orolig över julen med besök av vindrickande mor.
Inget sug eller intresse alls för alkohol.
Bara en enorm tacksamhet över min nyvunna nykterhet.

Och när jag ser min mor dricka så är jag väldigt glad över att jag tog itu med mina problem vid 50 års ålder.
Vi ältar här ibland att vi skulle tagit tag i problemet tidigare.
Men vi ska vara tacksamma att vi förhoppningsvis gjort det innan alla följdsjukdomar drabbat oss.

God Jul kram till er alla som kämpar.
⚘

Hej Tubbe. Härligt att det går framåt. Det är många som oroar sig för sin lever efter mycket drickande. Jag har skrivit lite om det i min tråd och Blanka som har svarat dig har ju en del erfarenhet av vad vården kan göra för dig.

Med det sagt, de eventuella skador du skulle kunna ha åsamkat på din lever är ju i vart fall inte akuta. Det känns ju som att du är på rätt väg och du vill helst inte ha någon kontakt med vården. Då känns det som bäst att det du gör är att fokusera på att bli nykter och se hur det känns om ett tag. Såvida inget förvärras såklart eller om du börjar dricka igen. Men om allt går som det ska, fokusera på att ta dig ur detta först! Med det sagt, om du vill lägga till en sak. Svullen mage kan ha med levern att göra men är i sig inget akut så länge du mår bra. Att du håller dig nykter är det bästa för din lever och kommer att göra så att den kan läka så långt den kan och du tar lite vitaminer, vilket är bra.

Men, redan nu kan du lägga till att dra ner på ditt saltintag. Det skulle jag rekommendera. Dock är allra viktigast att inte dricka! Fortsätt skriva här också.

Jag var lite orolig de första månaderna för att det gick ”för lätt” när jag slutade dricka. Men sen tänkte jag att det måste ha berott på att jag verkligen hade bestämt mig, inifrån och ut. Med hundra procent av mig själv, det fanns inte minsta tveksamhet inom mig när jag väl hade bestämt mig. Plus att jag fortlöpande lärde mig ALLT om vilket gift alkohol faktiskt är, och att jag höjde alla fördelar med nykterheten till skyarna.

Jag känner verkligen inifrån och ut att jag numer tack och lov slipper dricka alkohol. Att slippa den hetsjakten efter nästa glas vin är en enorm befrielse. Jag är inte troende, men det här är nog så nära känslan frälst jag kan komma tror jag. Så tydlig skillnad är det på mitt mindset.

Jag ångrar också att jag inte tog itu med detta tidigare, men jag ältar det inte och jag grämer mig inte. Jag konstaterar bara att det är synd att jag inte gjorde det här tidigare, men det berodde på att jag inte var redo tidigare. Precis som vid vilken skilsmässa som helst, det tar sin tid att landa ordentligt i sitt beslut. Det måste få ta den tiden. Det tog många år innan jag ville erkänna för mig själv ens att jag var en problemdrickare. Många år.

Minns första gången jag lyssnade på Alkispodden hösten 2019, i oktober tror jag. Jag blev så obekväm av att de så obrytt pratade om att de var alkisar att jag inte kunde lyssna klart på avsnittet ens. Jag stoppade huvudet i sanden och började lyssna på en ljudbok istället.

Jag minns incidenten så tydligt. Genom att bara lyssna på Alkispodden så kändes det som ett erkännande, men jag VILLE ju inte ha problem med alkoholen. Jag VILLE ju så hjärtinnerligt gärna vara en helt ”normal” drickare. Jag ville och ville och ville, tills jag var tvungen att inse faktum. Och när jag hade insett faktum fullt ut tog jag konsekvensen av det och började jobba med mig själv. I samma stund var det som om jag hängde av mig en blyväst av dåligt samvete och skam.

Det är aldrig för sent, men det blir svårare och svårare för varje återfall så därför ska man verkligen ha respekt för risken för återfall och absolut inte ta för lätt på det. En del säger att återfall tillhör sjukdomen. Må så vara, men det behöver inte vara en naturlig del av sjukdomen. Jag har inte tagit något återfall, och tänker inte göra det heller. Jag tänker åtminstone göra allt som står i min makt för att förhindra det. Mest för att jag behöver min värdefulla energi till annat.

Kram ?

Det är annorlunda den här gången. Helt annorlunda. Jag har haft nykter jul flera gånger. Haft många nyktra perioder, men det är annorlunda den här gången.
Det finns alkohol här hemma. Bland annat julsnaps. Har sett till att den kommer härifrån nu, man ska inte ha hybris, men det är inget problem just nu.
Tror att det här beror på att jag faktiskt mår bra fysiskt (järnnivån och kanske andra vitaminer och mineraler) för första gången på flera år. Jag försöker också få ner stressnivån i kropp och knopp. Tror att det är viktigt. Känner igen mig själv mer. Kan fokusera. Känner glädje. Planerar inte konstant och känner inte att jag måste ta på mig alla andras mående och känslor och ha ansvar för att alla mår bra och är glada.
Och de är glada ändå! Jag vet av erfarenhet att det är skitjobbigt att läsa om all lycka och glädje med nykterhet när man inte är där ännu. Å när man är där, när man faktiskt är där när man mår bra i sig själv då kan man inte förstå hur alkohol kan göra något bätttre.
Eller man och man förresten - jag tror ju att vi är olika och får olika typer av kickar med alkohol.
Min teori nu är också att kost och näringsupptag har stor betydelse för hur vi mår. Å så träning, stressfrihet och glädje.
Har funderat mycket på de här människorna i min närhet som verkar må bra och ha ett bra liv. Vad är det de gör? Och vad gör jag när jag mår bra? Vad gjorde jag när jag inte mådde bra? Jag mådde ju inte dåligt egentligen men jag var tvungen att lägga mycket tid på planering. Alltid i nästa steg, aldrig här och nu. Det är svårt att känna riktig glädje då. Kanske många får det av alkohol, men det funkade inte riktigt för mig det heller - men det var nog också för att jag ville sluta dricka.
Min järnbrist gjorde att jag var trött, kroppen var pirrig, svårigheter att fokusera, svårigheter att vila, för att hålla fokus och vakenhet spelade jag spel, hoppade till olika saker.
Andra saker som jag har gjort är att få lite mer förståelse för min känsla av ansvar för andras mående... sitter långt in men jag måste inser att det inte är mitt ansvar och jag har heller inte några lösningar. Det räcker att finnas där.
Å så ta hand om sig. Sunda val, motion, vila och saker som gör en glad.
Ha en bra dag allihop! Ska strax ut och få lite extra ljus idag.