Senaste kommentarerna i forumet

Här är du bland vänner ❤️ Vi har alla tagit oss olika långt på den nyktra resan, och välviljan här är enorm. Håller med Charlie, det ska bli spännande att följa din resa.

Jag har en tråd här under ”Förändra sitt drickande” som heter ”Behöver all hjälp jag kan få”. Den tråden skildrar min resa upp till 6 mån som nykter. Sen har jag en tråd som heter ”Andra halvlek har inletts” under fliken ”Det andra livet” som skildrar min resa hittills fram till 10 månader. Den dagen infaller imorgon ?

Kram ?

Blir spännande att följa din resa!

Tack igen till alla er som tagit er tid att svara. Jag känner stolthet över att ha tagit steget att registrera mig här och börjat skriva, även om jag bara varit medlem ett par timmar och precis påbörjat min resa så har jag ändå för första gången i mitt liv faktiskt gjort något gällande min alkoholkonsumtion.

För 12 timmar sedan kände jag inget annat än ångest och uppgivenhet. Nu känner jag mig lite piggare och är stolt över att jag faktiskt har fattat ett beslut som är för min egen skull och därigenom visat mig själv respekt och kärlek.

Idag var första dagen på min resa, imorgon är den andra.

Såginlägget så bra skrivet! Och de är ju så. Alla är ju olika. Gick in på journalen nu och kollade mina sista leverprover, en månad innan graviditet. Jag åkte in akut då jag hade ont i höger sidan och va sjukt orolig efter mycket drickande. Detta va provsvaren på några prover.
Kommer igår att jag sa att jag va orolig för mitt drickande.

CRP 0.7
ALP 0,6
Gt 0, 26
p-asat 0,36
P-alat 0,32

Ser i journalen att läkaren skrivit ” patient orolig för sitt drickande och lever. Då patientens levervärden är fullt normala hänsovnas patient hem med lugnande besked”
Herregud :(
Blev ju gravid sen och då luktade jag inte ens på alkohol.
Jag är säkert i den fasen nu. Om jag inte slutar nu kommer jag ångra mig sen. När de är allvar på RIKTIGT kanske inte går att göra något åt det.
Tankeställare

Smärtan jag har sitter i nacken. Artros.
Har haft as-ont i många år och provat ALL sorts behandling. Lagt ner en förmögenhet, till för snart ett år sen som jag fick Gabapentin utskrivet. Är nu nästan smärtfri. Tränar nu också nacken skonsamt för att stärka muskler runtom. Slutat med de smärtstillande nu. Äter också antidepressiva tabletter.
Inget av dessa preparat är bra i kombination med alkohol såklart. Har nu kommit till en punkt där jag känner att jag vill sluta dricka för alltid. Oavsett om jag medicinerar eller inte. Tål det helt enkelt inte. Vill inte dricka 2 glas, kommer aldrig lyckas med det. Det blir alltid för många glas och även om jag inte dricker för mycket (händer faktiskt ;) så är jag ändå mentalt besatt av att få mer. 1 glas väcker suget och sen är det kört.
Gillar verkligen att vara nykter, börjar tycka om mig själv mer och mer. Ny känsla. Har ju bara tidigare brutit löftet till mig själv att inte dricka för mkt och det bryter ner en långsamt när man ständigt misslyckas och sviker både dig själv och andra.
Tänker allt mindre på att dricka. Glömmer bort det i långa stunder nu. Kan komma ett litet sug när jag är på väg hem från jobbet men det är lätt att slå ifrån sig. Men jag vet att jag måste vara på min vakt och inte ta något förgivet, det är ett hårt jobb att hålla sig nykter!

Hej igen. Ja, bra att du tar det på allvar! Det finns absolut en chans att det är gallsten. Det brukar väl vara den vanligaste orsaken till smärta där och även det kan påverkas av alkoholdrickande. Jag skrev lite i ett inlägg i min tråd om att ha ont i området. Alla som får gallsten eller andra gallbesvär får för eller senare ont. Det kan även vara ett tecken på fettlever, som då sväller något och trycker på omkringliggande vävnad. Den sväller ju då lite extra när den jobbar med alkohol.

Oavsett så känns det väldigt positivt att du vill sluta! Det här kommer gå bra.

Dock har jag inte så bra tips om sug. Jag slutade dricka efter att jag nått en punkt där jag var klar och har egentligen inte känt något direkt sug efter att jag slutade. Men där kanske andra kan fylla i.

Det är helt rätt gjort. Sätt ord precis på vad du tycker, tänker och känner - låt orden börja resonera med sig själv. Sakta men säkert kommer du allt närmare att stabilt beslut. En förälskelse är väl motiverande om något ❤️ Tänk att gå in i en relation med ärlighet fullt ut. Inga lögner och smusslande. Go for it!

Kram ?

Tack för ditt kloka inlägg, jag behövde det! Jag ska sluta dricka. Jag vill verkligen det. Jag tror jag kan eller jag vet att jag kan sluta på egen hand men behöver stå emot suget ( som sker till helgen eller om jag klarar en längre period efter ca 20 dagar)
Jag har haft ont från och till i sidan och alltid varit i samband med alkohol. Har inga andra symptom heller och har aldrig haft. Får inte heller symptom när jag slutar stickar och mår rätt omgående bra. Kan inte komma på en enda sak med att bli nykter som är dålig. Förutom den romantiserade bilden av vinet.
Ja om smärtan inte försvinner så ska jag uppsöka läkare. Jag har tagit leverprover förut och de har aldrig varit avvikande. Fast jag haft ont i perioder. Nu känner jag att jag inte vågar stoppa huvudet i sanden. De har känts lite bättre idag men har huggit till nån gång under dagen... gallsten? Oavsett så försöker mig kropp säga mig något.
Jag har gjort peogrammmet här, lyssnat på Annie grace och kollat youtube. Jag tränar och är aktiv. Finns de fler tips från er där ute så tar jag gärna emot det. När suget är som VÄRST

Ja välkommen hit, att stoppa det skenande tåget verkar som en bra ide, börja sluta nu. Ta en dag i taget och försök ta små steg i början. Du behöver inte bestämma för hela livet eller föralltid. Men en längre sammanhållen nykterhet tror jag skulle gynna dig och ju längre avstånd du lägger mellan dig och a, desto mer förnuft och styrka kommer du få. Lycka till på resan

Jag förstår precis din känsla av att veta att det man gör inte är bra, men att inte själv ha verktygen att förändra det.

När jag hittade hit för 1,5 år sedan var det livsförändrande. Har gjort en resa utan dess like på grund av alla stöttande och reflekterande likasinnade alkoholister och riskbrukare här. Jag ser mig själv som alkoholist, som väljer att inte dricka. Det går upp och ner.

Vad din väg är - är upp till just dig. Du ska finna din sanning. Men vet du va - när man väljer att inte dricka, när man säger ”jag lovar, men bara i dag” så förändras livet så underbart. Man upptäcker saker om sig själv som man aldrig vetat eller glömt. Det räcker med att lova att inte dricka just i dag, i morgon tar vi just precis i morgon. Då tar jag det beslutet.

En dag i taget, aktivera dig med annat, ha en plan för att bryta beteendet, byt A-rutinen mot något annat och skriv dagbok här - det är mina bästa tips!

Tack till både Lena och Mic, känns så befriande att dela med sig av dessa tankar till andra, som man annars döljer så väl.

Mic, det du skrev om att ett fortsatt drickan troligtvis leder till att man istället dricker i hemlighet kändes väldigt givande, fick läsa det två gånger innan jag verkligen förstod hur sant det var så extra tack för den insikten.

Ibland måste man ner och kravla runt i skiten för att lyckas komma upp igen.
Det går men det är tufft, väldigt tufft till och med. Ett stort steg är ju faktiskt att du hittat hit!
Ta en dag i taget du det är klokt.

Kram?

Hej till alla er, jag upptäckte forumet under dagen och har får så mycket inspiration av alla era berättelser, ni är verkligen helt otrolig och modiga som tar kampen och vågar dela med er till oss andra, så tack för det! Jag tänkte här dela med mig av min historia och vart jag står idag och hoppas kunna uppdatera tråden kontinuerligt.

Min historia: Jag är en universitetsutbildad man i 30-års åldern, har ett bra arbete, en stor social krets och en bra bostad där jag lever som singel. På ytan framstår jag nog som en ordnad och vanlig kille. Jag är väldigt mån om att andra människor ska må bra och offrar ofta min egen tid och mitt eget mående för att vara andra till lags.

Mitt förhållande till a började relativt sent i livet (sett till svensk dryckeskultur). Även om jag deltog i fester etc. under mina tonår så hatade jag att dricka, brukade till och med låtsas dricka men hällde i hemlighet bort det mesta. Det var först ett par år efter 20 som jag för första gången blev full. Redan då insåg jag hur härligt det var att för en gångs skull bara släppa på tyglarna, låta mig själv flyta med i livet och inte vara den som hade koll eller oroade mig för morgondagen, varför hade jag inte provat detta tidigare!?

Efter den här första fyllan så tog det ändå rätt så lång tid innan mitt drickande började bli av en "fylla varenda helg"-karaktär. Jag skulle säga att jag var runt 25 när jag började leva livet enligt modellen 5 dagar nykter och två dagar rejäl fylla. Det blev liksom ett invant mönster att fredag och lördag skulle det festas för att sedan vakna på söndag med minnesluckor, oförklarliga skrapsår och blåmärken samt ordentlig ångest över allt och inget. Allt oftare började även denna ångest bli handikappande i min vardag, den välkända söndagsångesten började också allt mer följa med mig in i måndagen och förhindrade alla former av produktivt arbete och i vissa fall även tisdagen.

Jag hatade mitt mönster kring alkoholen och ville bara bryta med den, men det funkade liksom aldrig. Varje fredag så tänkte jag "idag blir det två max tre öl, sen går du hem och sover", men det slutade, liksom vanligt med en helkväll. Samma sak varje vecka; Söndag hög ångest, måndag medelnivå av ångest, tisdag lovar mig själv att aldrig dricka en droppe, onsdag normalläge, torsdag börjar tänka på att en öl eller två i goda vänners sällskap inte vore så tokigt, fredag fylla, lördag fylla.

De senaste två åren har dock mitt missbruk eskalerat. Det handlar inte nödvändigtvis om längtan att börja dricka, utan snarare en oförmåga att sluta. Det är mycket sällan jag längtar efter alkohol i vardagen (även om detta kan hända), men när jag väl smakat på den första ölen så finns det inget stopp. Det spelar ingen roll vilka löften jag givit till mig själv, vilka åtaganden jag har nästkommande dag eller någonting annat heller för den delen. Jag dricker också i ett sånt rasande tempo att jag ofta är inne på den tredje ölen när mina vänner är på den första.

Jag känner ett sånt självhat varje gång jag återigen var den fullaste på släktträffen, fullaste på jobbfesten, fullaste på fotbollskvällen, fullast, fullast och fullast. Jag gör bort mig själv och jag sviker mig själv, varenda gång jag rör alkohol. Den senaste tiden har även mitt beteende under dessa fyllor blivit värre, har aldrig varit typen som slåss, utan det är snarare mer helt orimliga grejer, kan ha badat i en fontän på vägen hem så att telefonen är trasig, kan ha snott med en vägavspärrning, plockat med mig 2 travar av morgontidningen, kan ha sagt högst olämpliga saker till vänner, bekanta eller främlingar (i mitt huvud roliga, charmiga och smarta kommentarer, men i verkligheten bara dumma).

Det borde vara så lätt att bara strunta i alkoholen och istället lev mitt liv på samma vis, men nykter. Men varför kan jag då inte låta bli? Under de senaste fem åren har jag försökt så många gånger, men varje jäkla fredag så glider jag tillbaks. Så fort någon föreslår en utekväll så tackar jag ja, är jag hemma hos en kompis för en kopp kaffe men istället får frågan "får det lov å va en öl" så jublar jag inombords och vet inte hur snabbt jag ska tacka ja.

I helgen fick jag nog. Samma mönster, men där drickandet även spillde in i söndagen och jag känner bara att det inte går längre. Att hitta hit och läsa alla inspireradende historier har verkligen gett mig hopp om att man kan lyckas och att det finns stöd att få. Pga. mitt mönster med alkohol är jag övertygad om att ett totalt stopp är vad som måste till, lagom kommer inte funka för mig.

Idag är dag 2 av min nykterhet, är nervös inför helgen, men ska ta en dag i taget.

Hej Mange. Låter som ditt liv förändrades mycket för 5 år sedan och jag kan inte leva mig in hur det är med kronisk värk och hur det måste tära på dig. Vad säger sjukvården? Finns det några trådar att dra i när det gäller din värk som kan ge lite nytt hopp och ta dig framåt? Ge inte upp där.
Försök fundera på vad du tycker om, bortom alkoholen. Hur kan du njuta av livet på annat sätt? Nya intressen och mål.
Mitt standard-tips är annars alltid motion och träning, det är en av de grymmaste dödaren för alkoholsuger. Finns det någon motion du kan göra trots värken? Nyare forskning visar gång på gång vilken medicin träning är för alla former av dåligt mående, ge det en chans. Börja bara lättare än lätt!

Då vet du att du inte vill äta medicin. Om jag förstår dig rätt vill du sluta helt med alkohol? Då tänker jag att nästa steg kan vara att börja med dag 1 som nykter. Sedan tar du dag 2 osv. Fundera på om du behöver AA och/eller läsa något som kopplar till akoholmissbruk och att sluta. Att skriva här har hjälpt mig mycket! En plan för hur du ska aktivera dig tror jag också är bra. Promenader, träffa en kompis eller vad som passar bäst.

Tänker bara på det hela tiden??
Vill inte äta mediciner först döva en åkomma och istället får ma tio till.
Jag ska är min tanke att bara sluta med ALLT....min farsa var alkolist och gjorde ju så...så visst fan måste det funka utan en jävla massa kemikalier i kroppen.
Problemet hos mig är att jag har för mycket tid att ””tänka””” då jag inte kan jobba för fullt !!

Tack för att du delar.

Kram!

Det är ett hårt arbete att bli nykter. Inget man gör med vänstran. Men är du bestämd på att du vill sluta eller dra ned på alkoholen så kan du fixa det! Ett råd är att börja med att sätta ett (kortsiktigt) mål. Många här börjar med tre månaders helnykterhet och tar ett beslut för fortsättningen därefter. Hur tänker du?

Välkommen hit!

Provar och se vad detta kan förändra för mig?
Jobbat hela mitt liv som åkare och i stort sett levt för arbetet.men ändå lyckats med familjelivet på något sätt.nu vid 58 års ålder sjukskriven pga arbetsskada sen fem år tillbaka.och sedan starten av har bara drickandet eskalerat!typ som attest var mer legalt när jag fick mer tid?? Men även att värken är olidlig och ta till alkohol för att döva smärtan är ju en väg in i även psykiska sjukdomar har jag förstått/och märkt av.
Men att bara få piller och knapra av läkarna har inte hjälpt mig?konstigt nog hjälper alkohol bättre för stunden.
Men sen tre veckor tillbaka inga piller!!!
Nu skulle jag även vilja komma dit med alkoholen...OCH då givetvis utan piller !! Går det?

Du var bland de första som skrev till mig när jag var ny här, vi kämpade ju våra första månader samtidigt.
Vad tråkigt att höra att du haft det så tufft, och fullständigt logiskt att inte orka kämpa med nykterheten under de omständigheterna. Men du vet ju att du har den där kraften inom dig, snart kämpar du dig upp igen.
Heja dig för att du hittat tillbaka!

Det har gått en vecka och det har hänt en del saker i mitt liv veckan som har varit. Jag skulle kunna ljuga om alkoholförtäringen, men är det något jag är trött på så är det att ljuga, smussla, undanhålla osv. Det är inte mitt riktiga jag som i normala fall är en ärlig människa.

Jag lyckades vara nykter någon dag, sedan föll jag tillbaka, tog mig ur, föll tillbaka, ja lite av en jojovecka. Samtidigt var det otroligt nära att jag igår vände precis vid dörren på bolaget, jag brottades verkligen med mig själv där. Det hade varit starkt om jag hade lyckats, men det gjorde jag inte. Jag vägrar dock ge mig, det ska gå och jag ska återfå kontrollen, för just nu så står det rätt stora saker på spel i mitt liv.

Har fått kontakt med en person via internet där vi började lära känna varandra lite över nätet rent vänskapsmässigt, men sedan hände något av det sjukaste jag har varit med om i hela mitt liv. Vi har klickat något så in åt h-e på alla plan och jag körde genom halva landet för en liten fikaträff i helgen och det slog gnistor även då. Utan att gå händelserna för långt i förväg, så är jag väldigt säker på att en ny relation kan bli utkomsten av detta och inte bara vilken som helst utan något exceptionellt bra.

Om jag inte sabbar allt nu, pga alkoholen. Jag är på riktigt livrädd för att jag ska vakna upp en morgon och bara se att hon har dragit sig ur pga något fyllesvammel jag har haft.

Det som är så sjukt med själva berusningen är att jag först kommer in i ett mystillstånd. Lite lullighet sådär. Jag har koll på vad jag säger, jag är glad, jag har kontroll. Men sedan händer något. Alkoholens pisseffekt så ännu hårdare och plötsligt förlorar jag mig själv. Jag kan sitta i samma stol, prata med samma människa, men hjärnan förändras. Dialogen förändras. Där och då TROR jag att jag har samma kontroll som bara 30 minuter innan, men det har jag ju inte. Hade jag märkt själva förändringen, då hade jag ju stoppat mig själv, men alkoholen gör mig så jävla dum så jag inser inte att min personlighet förändras och att jag börjar skriva andra saker, på annat sätt, jag upprepar mig, säger saker jag sagt innan, drar skämt jag inte borde osv.

Tack gudskelov så har jag inte lyckas skrämma bort henne ännu, men vilken onykter kväll som helst och det här går rätt i graven. Och känslan är att detta är det finaste jag kan få uppleva i livet. Hon är allt jag söker och allt jag inte visste att jag sökte. Är livet i ett berusat tillstånd mer värt än det? ABSOLUT INTE!

Jag tar till fler verktyg i verktygslådan nu. Jag har kvar lite av en medicin som ska dämpa suget som jag ska prova igen (tyckte bara jag blev så sablarns avtrubbad av den sist). Sedan ökar jag mängden träning nu, idag blir det rentav dubbla pass. Jag funderar också på att prova hypnos och jag har börjat kolla på digitala AA-möten.

Uppenbarligen räcker det inte att jag bestämmer mig för att sluta, jag måste ta fram fler verktyg som hjälper mig hålla kvar vid beslutet. Jag vill under kommande 8-12 veckor ta fram min gamla vältränade kropp också, så jag kommer även försöka använda det för att stålsätta mig.

Det är så nyttigt att påminna sig. Tack för att du delar med dig av dina minnen!

Jag funderar också på att pimpa min facebookbild med ”jag tar en vit jul”. Det vore för min del nästa steg att outa mig. Det är IOGT-NTO:s kampanj och jag har blivit medlem där. Orkar jag ta diskussionen med mina facebook-bekanta? Kommer någon ens att reagera?

Men jag håller med dig att oavsett om man är nykterist eller inte så är en vit jul att föredra för alla ❤️ Får ont i magen när jag tänker på alla dessa barn som far illa ?

Kram ?

Ja, har gått hur bra som helst ett tag. Sedan började bekymmer att hopa sig. Extremt korkat och tro att man klarat sig ur demons grepp. Konstigt. När man som mest behövs för andra så fegar man ur o börjar kröka igen :-(( .

Man behöver påminna sig ibland, och böcker är ett bra sätt. Rebecka Åhlunds bok är svinbra. Kan även rekommendera Persbrandts bok ”Så som jag minns det”.

Kram ?

Snacka om att jag är trög ?

VaknaVacker har ? ”stark som en björn” som signatur. Så då valde jag ? eftersom elefanter är starka, kloka, måna om sin flock, och tar sig stadigt framåt i vilken terräng som helst typ. Jag har även en liten porslinselefant som påminner mig om vännerna här på forumet ❤️

Tack för fina ord Sisyfos ❤️

Kram ?