Senaste kommentarerna i forumet

Du har säkert rätt i att det är abstinens. Men efter åtta dagar... Jag hade förväntat mig ett psykiskt sug, men inte att kroppen skulle göra sig påmind på detta sätt. Jag har alltid sett abstinens som att någon är skakig på morgonen efter och behöver en återställare för att kroppen ska fungera. Jag har ju fungerat i nyktert skick. Har druckit på kvällarna och slutat exakt så jag ska hinna bli nykter på jobb (för att sedan fortsätta när jag kommer hem). Jag har ju varit nykter en liten stund varje dag och aldrig upplevt dessa fysiska symtom i denna utsträckning, även om de funnits där annars också. Oavsett vad det är så hoppas jag det går över. Druckit en kanna kaffe nu. Tagit huvudvärkstabletter. Men inget verkar hjälpa mot denna malande huvudvärk. Eller, jo, en sak, men det är ju den jag ska göra uppehåll med.

Jag har skrivit det tidigare. Jag dricker mest för mig själv och omvärlden är inte så insatta i min konsumtion. Har jag varit iväg på konferens eller något så har jag grundat på hotellrummet innan, under och efter så det verkar som jag dricker väldigt måttligt. Mina kollegor på jobb skulle nog bli väldigt överraskade om de visste vilka mängder jag har hällt i mig under åren. Men oavsett så var det en händelse i fredags som gnager lite i mig. Oavsett om eller hur mycket jag dricker eller inte.

En kollega till mig berättade att hen varit på bolaget på lunchen och köpt en hel låda med en av mina favoritöl som nu har den årliga julversionen. Jag hade då två alternativ att svara. Det ena var att jag skulle säga - Oj, vad kul, då ska jag åka och köpa en låda till mig själv också senare. Det andra alternativet var att säga, - Oj, vad kul, men jag har bestämt mig för att inte dricka på tre månader för att rensa kroppen. Jag valde alternativ 2, men ångrade det efteråt.

Diskussionen blev istället att jag var lite udda som skulle ha uppehåll i tre månader. Över jul och nyår dessutom. Jag fick nästan förklara mig som om det var fel på mig. Ingen champagne på nyår. Ingen julsnaps. Ingen glögg. Eftersom jag inte vill (eller orkar) prata om mina alkoholvanor blev det en utläggning om att jag gör ett experiment om att utesluta olika kostdelar för att komma tillrätta med mina magproblem.

Det som skaver i mig är hur omgivningen gör det svårare att sluta. Tyvärr tror jag att jag själv varit likadan. Jag har nog sett nykterister som lite udda eller religiösa. Säkert har jag fällt en liknande kommentar som min kollega gjorde. Ingen skugga över min kollega då hen är en väldigt bra kamrat och empatisk. Hade jag varit öppen med mina problem är jag säker på att situationen inte hade uppstått. Men varför måsta jag vara öppen med det? Varför är det jag som är udda om jag inte vill dricka? Känns som att jag alltid behöver komma att bli tvungen att förklara mig. Jaja, nu är jag där igen och ser problemen som kanske uppstår långt fram i tiden, men det är svårt att inte tänka på dem.

Ja, det känns som botten är nådd.. Jag orkar liksom inte så mycket mer..

På pricken likt mig, det här att dricka upp och byta ut eller fylla på! Det händer t o m att jag byter ölburk med min sambo om han har mer i sin burk alternativt att jag dricker ur hans burk när han inte märker! Suck.. Vart är jag egentligen på väg..??

Det du upplever nu med värk och huvudvärk är abstinens. Alkoholdjävulen vill skapa så mycket obehag som möjligt i dig för att du ska börja dricka igen.

Så som du mår nu kommer du inte att må för alltid. This too shall pass. I början är varje dag en skitdag. Plötsligt kommer en riktig gulddag ? Sen skitdagar igen. Efterhand som tiden går blir det allt glesare mellan skitdagarna. Men de fortsätter att komma då och då. Tänk då att efter skitdagar kommer alltid gulddagar.

Försök att vaska fram lite nyfikenhet på det nyktra livet. ”Hur kan det här bli som nykter?” Som Torn skrev i någons tråd. Efter snart 11 månaders nykterhet har han aldrig upplevt en nyårsafton nykter på 35 år, men han väljer att närma sig nyårsafton med nyfikenhet, även om han är införstådd med att det kommer att kännas ovant.

Kram ?

Hej Emmy! Du kan mycket väl ha nått din botten nu. Det ser ut så med tanke på vad du skriver här. Alkoholen har tagit över för stor del av ditt liv och det är inte” kul” mer. Det gäller bara att verkligen bestämma dig för att sluta. Ta ett definitivt beslut och kör stenhårt. Man måste ge det100 procent, bara fokusera på att inte dricka. Det är tufft men det går, och det är värt till varje pris.

Jag skickar dig styrka och kraft!

Kram ?

Igår hade jag ett ordentligt sug. Kände mig väldigt uppgiven och tyckte att om jag ska må så här så finns det ingen mening med att inte dricka. Men jag gav inte upp. För att hindra mig att köra till bolaget så tog jag bilen och körde långt hemifrån. Tillräckligt långt för att inte hinna tillbaks innan bolaget stängde. Och eftersom jag inte har något hemma längre så fanns det inga alternativ när jag kom hem.

Det är jag glad för idag. Inte för att jag mår så mycket bättre fysiskt. Speciellt huvudvärken plågar mig ganska mycket. Men jag mår psykiskt bättre idag och det har jag er att tacka för. Genom era erfarenheter och kunskaper minskar min ångest och oro över att jag ändå är döende. Jag vet att det låter dramatiskt, men det är faktiskt lite så jag känner. Att jag redan sabbat kroppen så mycket att det inte finns någon återvändo - och vad finns det då för mening med att genomgå detta? Era erfarenheter gör mig hoppfull att det inte är för sent!

Torn: Jag har en enormt hög igenkänningsgrad på nästan alla dina inlägg. Jag har också gått ett tag och varit säker på att jag har cancer lite överallt (och att hjärtinfarkten lurar runt hörnet). Att jag har har fettlever vet jag redan sedan mitt ultraljud så det kanske är så att den är så stor att den trycker mot revbenen.

Se klart: Tack för välkomnandet!. Ja, den där framtidsfällan verkar vara en utmaning. Ibland känns det som att stå barfota framför Mount Everest. Men jag ska försöka följa ditt råd att ta en dag i sänder.

Andrahalvlek: Tack för dina uppmuntrande ord. Uppskattar också att du pluggat stenhårt om alkohol. Det gör att jag kan ta genvägen till din kunskap. Men steget till IOGT-NTO är fortfarande lite långt för mig, men så är jag bara på dag 8. Hoppas att gulddagarna snart blir fel för just nu radas det upp ganska många skitdagar på rad.

Sattva: Tack för ditt stöd. Jo, jag har nog kämpat ett tag och det börjar sakta gå upp för mig att jag nog kämpat lite längre än vad jag erkänt för mig själv. Jag kallar min tråd för ett första försök, men sanningen är nog att det är ett första steg att seriöst hantera min alkoholkonsumtion. Att jag har haft problem har jag egentligen upplevt ganska länge, men mina försök att sluta har nog aldrig varit så helhjärtade som nu. Men jag ska erkänna att det är inte lätt och än har jag inte självförtroende nog att tro att det kommer lyckas.

Klart det kan kännas i kroppen om du har varit i ett tillstånd där alkoholen har levt rövare, men det behöver inte vara domedagen för det. Huvudsaken är att man minskar eller helt avstår från alkoholen, så får kroppen en chans att återhämta sig. Levern för övrigt är helt fantastisk, den tål mycket och den har även en förmåga att reproducera och ersätta trasiga celler osv. Däremot när man tar alkohol, så försämras upptaget av vitaminer, mineraler och annat och det märks än mer om man tar bort alkoholen och märker att kroppen inte var så väldans fit for fight.

Jag tar själv vitamintillskott nu eftersom jag vet just att alkoholen gjort det svårare för min kropp att ta upp de viktigare delarna, bland annat B-vitamin som t.ex. gör att muskler etc kan fungera sämre. Ta det inte som en rekommendation från mig, men jag vill mest förmedla om att det tar en liten period nu kanske innan kroppen din fungerar som den ska till fullo. Försök sova bra, vila, få frisk luft, ät bra osv, så hjälper du den på traven.

Kämpa en dag i taget!

Blir glad över att se att det går bra för dig. Bra jobbat!

Hej Emmy, ja det där med vad botten innebär kan såklart variera från person till person. Det där med att smygdricka en öl på ett lämpligt ställe. Jag hade inte funderat så mycket på det tidigare men det gjorde jag ett bra tag innan jag förstod att det var dags att sluta. Jag reflekterade väl aldrig ens då hur sjukt det egentligen var. Jag hade väl också den nackdelen, eller fördelen såg jag det väl som vid det tillfället, att en 0.5l öl kunde jag klämma i mig väldigt fort, även när jag var mätt.

En annan sak man fick lära sig var ju att öppna ölen en burk utan att det skulle höras. Vid middagsbjudningar vi hade så fick jag ju gå in i köket då och då medan gästerna var här. Då hade jag min öl i handen, halvt urdrucken och gick in i köket och medan jag tittade till maten eller hämtade något så passade jag på att dricka upp det sista, öppna en ny, göra mig av med den gamla burken samt komma ikapp med den nya burken så att den var halvt urdrucken. Det som tog tid i denna manöver var att öppna burken så ljudlöst som möjligt.

Vi är alla olika, så ingen av oss har facit, men jag bär precis som du en stor skam och skuld i kroppen för allt dumt jag gjort i berusat tillstånd. För en person som mig som vill vara "bror duktig" och skötsam på alla plan, är det lite av ett rejält självstraff. Jag skulle dock aldrig kunna sitta med en vän eller med familj och prata om det, finns inte på världskartan. Däremot gick jag ett 12-stegsprogram för några år sedan och det var fanemig det mest förlösande jag gjort någonsin tror jag.

Att sitta i en grupp med främmande personer, som inte dömer, utan snarare förstår och nickar när man berättar något man gjort... och så fyller nästa person på med "ja, känner igen mig, så här gjorde jag".. och så nästa. Det var som att vara gravid men istället för att föda barn, så blev jag av med en väldans massa ångest som lämnade kroppen. Jag hade faktiskt en helt annan föreställning om AA-möten och sådant, en negativ bild av det, men det var bara otroligt gott att vistas i ett rum med folk som på olika sätt och vis ändå förstod delar av det man berättade. Och inte dömde.

Om du inte har testat det så kanske det kunde vara något? Ge det en chans, tyckte du det var kasst så vet du det, men kanske hjälper det lite då du får bort lite av det som tynger dina axlar. Lycka till iaf!

Jag vet faktiskt inte vad som hände riktigt i torsdags och fredags. Jag failade på nykterheten som jag tyckte att jag hade stålsatt mig inför. Jag killgissar på två saker, det ena var att jag kanske tog lite för naivt och lätt på hur hårt alkoholen har greppat sig om mig. Det andra är att det har varit en väldans intensiv vecka där jag har fått kontakt med en person som jag aldrig har träffat, men som har skakat om mitt liv på många sätt och vis och det gjorde nog att suget i torsdags och fredags för att "slappna av och lugna ner hjärnan" ökade.

När jag befinner sig i alkoholens klor och gör en sådan där "cold turkey" så är jag rätt sårbar överlag för yttre händelser, påverkan osv. Jag vet om att jag hanterar t.ex. stress sämre när jag avstår från alkoholen - fram tills att min hjärna fungerar som den ska igen. När serotoninnivåer, dopaminnivåer, testosteron och allt annat normaliseras efter att ha varit undertryckta av alkoholen, då är jag stålmannen i psyket. Så den mest sårbara tiden för min del är precis nu, när jag försöker bryta och fram tills att allt är normaliserat. Jag borde märka effekt inom 2v, men det kan ta flera månader innan allt är stabiliserat. Rätt sjukt egentligen, men ju mer sådan "fakta" jag presenterar för mig själv, desto mer övertygar jag mig själv också om hur jäkla korkat det är (för mig) att dricka.

Igår blev det dock en bra dag. Jag var ute i naturen i sällskap med fantastiska människor på dagen och det fyllde på som fan på måbrakontot. Sedan när vi var färdiga så hade bolaget redan stängt. Jag pratade faktiskt med mig själv på vägen hem och sa något i stil med "yes, nu jävlar!" och typ på förhand firade att jag äntligen skulle få en vit kväll. Jag vet inte ens om jag hade kört till bolaget om det hade varit öppet? Det kändes bara bättre igår, som om beslutsamheten plötsligt var ännu högre.

Kvällen blev precis som det jag har drömt och saknat nu ett tag. Jag var styrketränade, var kreativ, aktiv och energisk hela eftermiddagen och ramlade i säng bra mycket tidigare än jag normalt brukar. Sedan känslan imorse när jag vaknade och visste att jag behöver inte slita fram mobiltelefonen för att se om jag postat något märkligt eller korkat på fyllan i sociala medier. SÅ JÄVLA SKÖNT. Noll ångest. Minns inte när jag var så här lugn på morgonen senast.

Som exempel, några vänner drev med mig på ett positivt sätt i torsdags och jag postade lite om det i sociala medier på kvällen. Det räckte så. Men så blev jag lullig/berusad och så spelade jag in ett videoklipp i berusat tillstånd. När jag vaknade i fredags så mindes jag bara att jag hade gjort det och jag mindes att jag fick spela in klippet flera gånger eftersom jag hörde mig själv låta onykter. Alltså, den paniken! Jag kastade mig på telefonen för att se vad i helvete jag hade skapat. Över 60 views redan.. men tack och lov hörde man inte på mig att jag var onykter. Jag lät inte helt mig själv, men jag sluddrade inte eller så. Bland de som ser vad jag gör i sociala medier har jag chefer, goda vänner, div släkt, potentiell date/partner osv... jag kan bränna så många broar på så många sätt om det skulle framkomma att jag var full en vardagskväll.

Det kan vara det sistnämnda som gav mig den extra styrkan igår. Jag har en person just nu som har påverkat mitt liv och som jag inte vill skrämma bort, rädslan för det ska jag omvandla till styrka och extra energi.

Kan nog inte med ord beskriva hur bra det känns att få vakna nykter idag och jag vet redan nu att även denna dag blir nykter. Jag behövde bara typ få ur proppen ur badkaret, den satt jävligt hårt, men nu äntligen kan resan börja.

Jag är nästan helt säker på att vi hade kontakt när jag hängde här sist faktiskt, ditt nickname känns bekant. Jag hade dock ett annat då och valde ett nytt nu då jag ville "börja om" resan till nykterhet.

Jag vill inte gå in på för mycket av hur min period som nykter såg ut då jag upplevde och gjorde en del riktigt störtsköna och smått galna saker då (och jag är kanske inte kändis, men i vissa kretsar vet många vem jag är pga det jag har gjort). Jag levde livet helt enkelt, hade de bästa åren i hela mitt liv. Fram till förra året, då ensamheten och känslan av att vara konstant singel började gnaga på mig igen och då åkte flaskan fram på nytt som "trösten". Jag flyr nog ensamheten genom att bli lullig i hemmet, då tänker jag inte på det.

I mitt bakhuvud så finns det en tanke om att prova KBT, hypnos eller motsvarande framöver om ensamheten fortsätter att störa mitt liv. Över 40 år som singel och en konstant känsla av att ingen saknar eller behöver än är ingen go känsla (men den är betydligt bättre än allt alkoholen ställer till med).

Tack, det ska bara gå bra, men tror det för mig iaf kommer vara som tuffast nu i början innan jag hittar tillbaka till gamla hjulspår

Jag tror du skulle må bra av att prata med en psykolog och komma tillrätta med din oro och ångest. Så länge du känner som du gör nu tror jag det vore en dålig idé att börja dricka igen. Jag tycker att du ska säga till dina kompisar att du inte mår så bra och att alkohol får dig att må sämre. En bra kompis respekterar det. Till sist, jättebra jobbat med din nykterhet och att du kämpar på fast du ibland mår dåligt. Du är stark som fixar det!

Vet inte om jag kanske missförstår dig men jag tänker att du har ingen redovisningsplikt. Det är ingen annan än du som behöver veta "allt" om dig. Vissa saker kan man behålla för sig själv - om man står ut med det. I bland behöver man prata med någon och då kan en oberoende person vara till oerhört stor hjälp för att få "pysa" lite. Du är fantastisk som har klarat 3 månader!! Kompisarnas frågor om när du ska börja dricka igen kan du, om du vill, står över genom att faktiskt fortsätta på den nyktra banan. Inte lätt. Men det går. Det är i så fall du på som på sikt kommer att stå med det vinnande kortet i din hand.

Kram!

Det är många som berättar att man måste nå botten för att verkligen ta det där steget till att förändra sitt drickande. Jag har tydligen inte nått botten, förrän nu tror jag.. Inte så att det är en specifik händelse t ex som rattfylla, skadat mig fysiskt, otrohet mm.. Det är HUR jag dricker! Jag har smugdruckit tidigare också men de senare gångerna har det varit varenda gång. Igår när vi hade ett par gäster på besök så smyger jag ner en ölburk under jackan, går in på toaletter, ställer mig framför spegeln och halsar direkt ur burken.. Och snabbt går det eftersom jag inte kan sitta därinne hur länge som helst utan att dom ska börja undra! Står alltså och tittar mig själv i ögonen och inser att detta är ett mycket sjukt beteende.. ?

Det finns fler exempel på liknade händelser senaste gångerna jag har druckit.

Nä, fy sjutton, detta är verkligen åt h-e! Botten är nådd..

kul att en söndagsmorgon få lite omröring i hjärnkontoret när jag läser inlägg där klockan går en timme före mig :-)))
Inte svårt att relatera till min aktiva tid då det ibland var svårt att veta vilken dag det var :-))

Vackert att komma upp när adventsljusstakar och stjärnor är på plats. Hoppas du kan njuta av det!

Kram!

Vill önska dig en fin första advent ?️och hoppas du är ok!
Tänker på dig?

Kram ???

Hej.
Jag skriver "från andra sidan" ...
Hur man berättar, så jobbigt det måste vara. All styrka till dig. ?

Jag antar att du hamnat i situationer du inte vill vara i, att du vill bättre och att dina barn sett dig i situationer du inte ville? ?

Min tanke och förslag är att ta upp specifika situationer och utgå från dem, vore det något för dig tror du? Kanske inleda i stil med "... du minns säkert/kanske då mamma ..." och sedan berätta din tanke om situationen? För att sedan berätta om hur du upplevt att barnen reagerat på situationen?
En tanke bara.
?

Julen är inte så svår för mig, eftersom jag alltid tyckt att julmust är det absolut godaste till julmaten. Nyår är lite mer förknippat med alkohol, men för mig funkar det att fokusera på god mat i stället, och så ska jag skåla för ett gott nytt år för min hälsa, i alkoholfritt bubbel.

Vuxna barn ska jag kolla upp!

Kram ?

Jag vill bara berätta att jag taggat ner, sover gott och känner mig mer i balans igen. Dock vill jag dela med mig av ett tips jag själv fick häromdagen: www.vuxnabarn.nu

Trevlig advent till er alla! ?

Du slår på dig själv onödigt hårt. Ungdomligt oförstånd är helt normalt. Det hade varit mindre normalt om jag som är 50+ hade gjort så, men ändå sker det. Jag har också gjort dumma saker på fyllan. Jättedumma saker. Farliga saker, som kunde slutat i katastrof men jag hade turen på min sida.

Jag kan påminna mig om det ibland, tacka mina skyddsänglar ?? Men jag står inte och faller med det. Det jag gjorde på fyllan var inte mitt riktiga jag. Där fyllan går in går förståndet ut.

Och att prata med en psykolog är välgörande för själen. De har betalt för att lyssna. Och de har kloka strategier som går ut på att man kan tänka eller göra annorlunda för att gå vidare.

Kram ?