Senaste kommentarerna i forumet

Natten är lång.
Tänker på Enqvist och hur han sprang i snön. Önskar jag kunde fly från allt. Särskilt mig.

Nu har jag blivit nästan besatt utav dessa många Youtube klipp om narcissism.

Jag har inte tidigare kommit i kontakt med ämnet. Bara haft en vag kunskap om att narcissiter älskar sig själva. Nu har jag blivit rejält omskakad... ?

Medberoende till en narcissist jämförs i mångt och mycket vara likvärdigt ett drogberoende. En relation till en narcissist ger hjärnan "kickar" som motsvarar de kickar vi får utav alkohol och droger! Det är den kemiska cocktail som utlöses i vår hjärna. Den är lika beroendeframkallande, destruktiv och farlig som vilken annan drog som helst.

Abstinensen är minst lika stark. Minns ambivalensen att sluta dricka kontra beroendet att fortsätta dricka.

Enda sättet att komma bort från drogen är total avhållsamhet. Total. Det går inte att bara ta "ett" glas...

När det gäller narcissisten innebär det INGEN KONTAKT. Alls. Oavsett orsak. Stoppa all kontakt på sociala medel. Inga sms. Nada! Inte bara för att minska narcissistens kunskap/kontroll över mig utan lika mycket för att jag inte får tillfredsställa "suget" efter honom. Läskigt.

Senast i mitt förra inlägg skrev jag ju att "jag saknar honom redan". Och att detta inte är första gången vi återupptar kontakten. För er som läste här för ca 16 månader sedan så vet jag att jag ett tag kände mig nästan besatt utav honom. Helt sjukt. Sen avtog det men blossade delvis upp igen i våras när jag blev nykter igen och våra vägar korsades allt oftare.

Jag är, minst sagt, chockad över vad jag hört på Youtube senaste veckan. Och ändå får ni komma ihåg att vi ju inte haft mer än en vänskaplig relation.

Jag känner av "suget" efter honom. Reflexen att kolla min telefon, hela tiden, t ex. Jag har helt enkelt bytt min drog, alkohol, mot en annan. Det låter helt sinnessjukt och det är precis vad det är.

Det här forumet handlar ju om beroende utav alkohol. Men beroendeproblematiken är densamma, oavsett drog. Abstinens, förnekande, kontrollbehov, maktlöshet inför drogen, kontrollförlust, baksmälla (känslomässig) osv.

Boten är total avhållsamhet, kunskap om drogen, acceptera det vi inte kan förändra och jobba med sitt inre så att man läker från sina inre sår/trauman.

Nu undrar ni säkert hur det kommer sig att jag plötsligt inser detta? Små saker, intuition och nu senast kunde jag inte för mitt liv begripa varför HAN, av alla människor, medvetet inte gratulerat mig när jag firat nykter tid. Varken nu senast eller förra månaden. Det var nåt som inte stämde. Sen en återkommande, vag känsla av passiv aggressivitet som jag inte kunde förklara. Det här på/av intresset från hans sida. Plus att vi nu känt varandra ca 18 månader och att små pusselbitar sakta börjat bilda ett visst mönster.

Och trots allt detta, vill jag inte tro att det kan vara sant. Jag tvivlar på mig själv, mina egna sinnen. Det är kanske jag som överreagerar, överanalyserar... Jag har kanske blivit knäpp...? ?

Ni hör ju själva... ?

Jag vågade inte sätta ett mål i början, dels för att det kändes omöjligt att klara jul och nyår och dels för att det verkar som att en del trillar tillbaka igen när man nått över mållinjen. Min önskan var iallafall tre månader och jag tror nog att det kan gå vägen. Min man dricker knappt alls längre, han tycker att han blir trött av det. Tror bara att han inte tycker att jag ska problematisera mitt drickande.

Hur ser du nu på alkoholen? Tar du en dag i taget eller har du nya mål?

Tack för lyckönskningar?

Förstår att det kan vara bra med ett startdatum för att förbereda sig mentalt, men inte om det får dig att öka konsumtionen fram till dess, det låter riskabelt.. Kanske mest för att det blir en mental programmering liksom att du måste få tillräckligt av något du behöver för att klara dig utan sen. Så är det inte. Alkohol är inget vi behöver när beroendet väl gått över. Tillåt dig att vara rädd att släppa, men låt det inte hindra dig.

Absolut bra att avskräcka sig med alkoholrelaterade synder, men också bra att tänka på det positiva man upplever med att vara nykter. Du har skrivit mycket positivt i din tråd, hur du har ork och närvaro med barnen, att de sagt att du verkar gladare, hur du själv känner mer balans i humöret och mer vardagsglädje. Jag får ibland en svacka och känner mig låg och saknar alkoholen som guldkant. Men de svackorna är så mycket lättare att ta sig igenom än vad det var att navigera genom toppar och dalar i ett tilltagande alkoholberoende... Tror du vet vad jag menar...

Andra halvlek:
Att lista mina topp 5, var en bra strategi.
Avskräckande terapi på riktigt. ska tänka på det nästa gång.

Nu klarade jag ännu en Fredag och det känns bra.

Det är skört men det här måste fungera, det SKA fungera

God natt

Jag känner också så många fördelar med att vara nykter. Lugnare kropp och själ, mer livsglädje. Började med tanken att vara nykter tre månader, men är nu inne på månad åtta. Har nån liten dipp då och då, men inget som är värre än hur jobbigt det var att försöka dricka lagom. När du skriver om din mans reaktion så undrar jag om han dricker för mycket själv? Undermedvetet kan man ju då vilja normalisera andras drickande för att okeja sitt eget. Hur som helst, vad bra du kämpar, lycka till på din väg!

Så länge har jag nog aldrig varit utan alkohol i kroppen sedan jag tog första glaset någon gång i sextonårsåldern. Har haft ett otroligt sug den här veckan... efter alkoholfritt. Jag tror att jag triggas av stress och trötthet. Låter mig inte hållas, vet att det går över. Har ingen längtan efter alkohol alls utan känner mig nöjd över lugnet i min kropp och skärpan i hjärnan jag har utan alkohol i kroppen ?

Tack Andrahalvlek❣️

Kram och sov gott du också?behöver ju inte nämna nykter för det vet jag att du är❤️

Vintertiden har försvunnit när de uppdaterat forumet. Det rättar nog till sig med tiden, haha ?

Kram och sov gott, nykter! ?

Ja nu är min 21:16...och inlägget dessförinnan skrev jag 18:15 inte 19:15?

Hur mår klockan på forumet undrar jag? Ditt inlägg är skrivet 22.03. Min klocka är 21.13.

Kram ?

Somnar nykter inatt...tacksam???

’

NEJ! Börja inte förhandla. Lista topp 5 över fyllesynder. Kallas avskräckande terapi ? Jag tror att forumet är bra för att skriva av sig och påminnas. Det är inte farligt att tänka på alkohol, så länge man tänker att man INTE ska dricka. I våra tidigare liv har vi ägnat alldeles för mycket tid åt att tänka på att/hur/när vi ska dricka. Många timmar har det blivit.

Motivation, ork och förmåga går upp och ner. Det är okej. Här och nu. Okej, okej, okej.

Kram ?

Hej!

Ännu en arbetsvecka har gått förbi i mitt liv som nykter. Jag har läst Annie Graces "Tänka klart." den här veckan. Faktiskt inte fått så mycket nya insikter i det, snarare fått mina tidigare tankar bekräftade. Jag var redan fri från alkoholen redan innan jag läste boken och fastnade speciellt för ett kapitel hon benämnt "spontan nykterhet". Jag tror att det är lite det som drabbat mig, att jag helt enkelt kände "hit men inte längre". Den insikten fick jag i slutet av augusti när jag var ansvarig för en fest (nykter) och mina vänner satt kvar till sex på morgonen. Jag insåg hur dekadent och livsförstörande det var och nu i efterhand inser jag att det var då jag bestämde mig: NU RÄCKER DET. Och sedan dess har jag inte kollat tillbaka. Jag var redan på god väg mot att bli nykter då men det var verkligen då jag insåg att alkoholen aldrig har hjälpt mig eller gjort mig något gott.

Sedan jag började jobba så kan jag verkligen fokusera på jobbet istället för att den ständiga plågan där jag påminns om att jag inte minns vad jag gjorde eller sa senaste helgen. På vilket sätt jag gjorde bort mig. Jag tror på mitt värde och idag fick jag väldigt mycket positiv feedback på det jag gjort på jobbet sedan jag började för ett par månader sedan. Jag tror på mina kollegor när de sagt att jag överträffat alla förväntningar. Jag tror på mig själv och mitt eget värde. Det är så tydligt nu när jag är fri. Jag är inte ens lite sugen på alkohol och jag ser det som det gift det är. Jag har alltid varit utåt och nu när jag tror på mig själv så vet jag också att jag klarar alla sociala situationer framöver utan alkohol. Jag kommer aldrig gå tillbaka, det finns inget att gå tillbaka till. Jag har reflekterat mycket över mina tidigare flyttar från min hemstad och problemen jag flydde från har alltid följt mig, just för att jag inte tagit tag i grundorsaken till att jag flytt från första början. Det har ju varit mitt alkoholberoende som gjort att jag försökt fly. Nu är jag fri. Jag försöker hitta något positivt med att dricka, och jag misslyckas. Känner mig sjukt glad över den här insikten, det kommer förhindra ett återfall. För som jag nämnt tidigare så har jag bestämt mig. Och när jag har bestämt mig så håller jag det. Det är samma sak som när jag slutade snusa. I mitt huvud är det ingen skillnad.

Jag har inte varit inne här lika mycket heller de senaste dagarna, det känns som att det alkoholfria livet verkligen börjat sätta sig nu och jag tror att det kommer bli mer och mer veckouppdateringar än dagliga uppdateringar framöver då jag inte vill ge alkoholen en alltför stor del av mitt liv framöver. Jag är ju klar.

Det första glaset är inget alternativ, det lockar mig inte ens.

Bullret

Ja jag mår dåligt av att dricka, och fattar inte riktigt varför jag fortsätter. Har nog alltid varit sån här, allt eller inget. Ibland, i nyktra perioder, har jag tänkt/känt "ok, om det känns såhär bra o är såhär lätt, kan jag likaväl börja senare, och passa på att dricka nu".
Lite så är det så nu också. Har bestämt mig för 1 jan, och på något sätt måste jag dricka allt jag kan fram tills dess. Efter det finns ingen återvändo. Så rädd släppa!

Stenen är i rullning, kanske, vet inte. Scapegoat började gråta i skolan, hen sa att hen tänkte på mig och tyckte så synd om mig att hen började gråta. En lärare tog hand om hen och pratade, hen berättade att hen är ledsen för att mamman skriker på både hen och mig och att hen älskar mig och därför är så ledsen. Vet inte om detta leder till något eller inte. Allt jag vill göra är att bara ta mina barn och ligga och krama dem. Min fru fick sen ännu ett utbrott vid maten och scapegoat lämnade bordet och vägrade fortsätta äta medans golden grät.

Få se var det här slutar men jag ska bli fri och jag ska rädda barnen.

Nej! Jag väljer att återfalla hit istället. Det har blivit en trygg plats.
Skriver av mig så mycket jag orkar nu.
För två dagar sedan var det ”så enkelt”, ”så självklart”, ”så bra”.. Skrämmande att det var så enkelt att känna sig ”färdig”. Jag är inte färdig. Ska inte och har inte men det är nära.

Nu bryter jag min ”karantän” från forumet och erkänner för mig själv att jag tänker på alkohol väldigt mycket mer än jag vill erkänna för mig själv.

Måste hålla mig till planen, Fredagar är de värsta dagarna som finns!

Jag säger NEJ! Har kämpat i 53 dagar, fortsätter med det.

Du kanske flyr lite från tankarna på att sluta dricka. Jag tycker du ska ta så mycket hjälp du kan, det låter som att du mår så dåligt av drickandet..

Ja mitt beteende är stört. Checkade in på hotell igår för tre nätter. Är på en friskvårdsgrej. Systemet ligger nära hotellet. Skyndade mig dit igår efter dagens slut, köpte 3 flaskor. Helt knäppt eftersom vi börjar varje morgon kl 7 med träning. Utöver detta köpte jag med mig från hotellbaren till rummet idag. Vad håller jag på med????

Idag är det svårare att låta tankarna inte få fäste?men det är 45 minuter kvar tills Systemet stänger och då kan jag pusta ut.....

Men jag typ hatar knarkare, eller förresten hatar är ett starkt ord jag inte vill använda. Jag börjar om...jag verkligen ogillar knarkare eller egentligen inte personen som knarkar utan det faktum att det känns som drogande personer finns överallt. Nästan dagligen hamnar jag i närheten av en drogmissbrukare på bussen/spårvagnen/tåget. Man sitter öppet och räknar tabletter, men talar öppet, man pratar i telefon om sina droger, vad man ska ta, vart man ska köpa/sälja osv. Det gör ont i mig, jag får en känsla av att det går åt helvete med hela samhället. Fan dom är så unga....tonåringar/unga vuxna. Jag vill inte se men, kan inte, inte se. Jag har barn...mardrömmen är att de hamnar där. Jag vill inte att folk ska köpa okända substanser och sälja till unga. Varför man måste man knarka? Mår alla så dåligt?

Ja jag vet, jag har problem med alkohol men har alltid haft nolltolerans mot droger....jättekonstigt egentligen eftersom alkohol egentligen också är en drog....

Som vanligt var jag bara tvungen att skriva av mig....

Hur ser ni andra på det hela? Å som sagt jag vill klargöra att jag hatar inte personen som drogar men det faktum att hen måste göra det.

5 veckor i nykterhet för mig nu. Nu helg och den blir nykter också. Tacksamhet!

De största problemet är att ingen i min familj vet hur de är ställt med mig. De vet ingenting. De tror att allt är som vanligt med mig att jag mår bra. Vi jobbar på det mantrat men min terapeut jobbar just nu mer på hitta trygga rum åt mig. Vet inte tror jag måste till psyk och få medicin till och med jag inser det ju. Jag vill verkligen inte men vad är alternativet detta funkar inte längre

’