Senaste kommentarerna i forumet

Jag har druckit regelbundet större delen av mitt 58-åriga liv. Något som eskalerat de senaste åren då jag gått från en typisk helg och ledighetsdrickare till en vardagsdrickare. Under senaste året har det blivit alkohol i princip dagligen och har nästan alltid slutat med större mängder än vad det var tänkt.
Jag har under många år också förstått att jag har ett missbruk, då alkoholen ofta har ställt till problem för mig och jag många gånger mått dåligt av det. Har både försökt dra ner på min konsumtion och även försökt sluta helt åtskilliga gånger. Det har funkat ett tag men jag har alltid fallit tillbaka.
Men i somras hände något. Jag vaknade efter en blöt kväll, med ångest och mådde skit. Detta har hänt oräkneliga gånger förut, men denna gången kände jag en fast beslutsamhet i detta skulle vara sista gången. Det var på något sätt en övertygelse om att det var ”nu eller aldrig”. Jag började också läsa här, ringde alkoholhjälpen och började också skriva. För mig finns inte begreppet alkoholist och jag ser mig heller inte som sjuk. Däremot har det handlat om att förändra en livsavgörande dålig vana. Att släppa taget om alkohol!
Jag tar en dag i taget och det har jag nu gjort i 100 dagar. Det har inte varit en spikrak enkel väg, men jag har hela tiden varit fast beslutsam att inte dricka och jag mår nu bara bättre och bättre.
Så glad och tacksam.
Tack för allt stöd här inne alla hjältar. Ni är grymma!
Kör hårt, Livet är,fantastiskt om vi ger det en chans!

Du löser det! Denna gången är du ju fri från alkohol när du slutar med medicinen, det är en jäkla skillnad!

Tänker återigen på hur mycket mer självsäker jag är idag jämfört med för tre månader sen. Det är verkligen natt och dag. Jag har börjat hamna i insikten att allt får bli som det blir, jag tar det som det kommer. Det viktigaste är att jag är alkoholfri. Det är ganska lätt att vara det nu, känns inte som någon större uppoffring. Har inte varit bland riktigt berusade människor på flera månader nu, coronan är starkt bidragande till detta.

Alla mina tidigare planer för hösten är inställda. Jag kommer fokusera på att träna, äta, sova och kanske träffa några vänner och käka middag/spela brädspel. Återigen, vilken kontrast mot mitt tidigare liv.

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Du bestämmer, Snusen, även om det inte alltid känns så, särskilt när du varit i en sån där karusell. Men fokusera nu på hur bra det faktiskt har gått de här månaderna. Du har ju lyckats med så mycket och du tog dig ur karusellen ganska snabbt ändå. Där vill du inte vara, tror jag.
Försök att se alla framsteg du faktiskt har gjort nu. Tänk vad mycket du faktiskt har åstadkommit och hunnit med.
Och försök att inte dricka bort de där känslorna du har just nu. Leta därinne i dig själv. Någonstans där finns din ryggrad, det som är du och den du faktiskt vill vara. Du har fått många törnar, men du har verkligen de här månaderna visat många bra sidor och egenskaper. Håll fast vid dem. Tala om för dig själv vad du har lyckats med och res dig upp. Jag tror att terapin är jättenyttig. Du behöver nog släppa ut dina känslor av övergivenhet. Jag tror att du klarar det. Bestäm sig för nåt du vill göra i helgen. Tala om för dig själv att du är jäkligt bra och gör dina roliga aktiviteter istället. Att dricka nu gör bara att du kommer att tala om för dig själv att ....
Håller tummarna för dig och jag vet att du klarar det!

Tror det här lyckats bli 3 nyktra veckor nu, haft fullt upp och tappat räkningen lite. Det kan nog vara ett bra tecken att jag haft annat att tänka på. Fredag idag och lite smådeppig känsla pga pandemin....allt känns lite hopplöst. MEN....jag försöker haka fast vid de positiva halmstrån som trots allt finns. Denna helg blir också nykter och just nu är jag okej med det. Undrar lite när bakslaget kommer, för det kommer att komma, förr eller senare. Men målet är nykter till 18 januari och det kommer jag att hålla!!! (Hoppas jag) Trevlig helg till er alla! Kämpa på och ge inte upp! Kram!

Trodde inte att jag skulle skriva ”dag38” när jag började här på forumet som nu även blivit mitt” happyland”. Det känns bra att dagarna går, lättare och lättare. Har varit i karantän pga (C19) utbrott på jobbet. Mår bra, inga symptom men testning imorgon.

Godnatt ???

Jag har oftare huvudvärk än jag inte har det. Möjligen blev det till och med lite värre de första nyktra månaderna. Men jag tror att det utgår från axlar och nacke egentligen. Går regelbundet på massage av den anledningen.

Kram ?

Testa att prata med Gud. Det fungerar för ganska många människor. Du kanske blir överraskad.

Jag tycker du ska gå till vårdcentralen och kolla upp den för säkerhets skull.
Det kan vara spänningshuvudvärk.
Om du stressar eller har svårt att slappna av.
Kram⚘

Vinäger, ditt inlägg värmer! Och, dina inlägg i din egna tråd stämmer så väl överens med mig på många sätt.

Det är så här att om jag kunde styra över alkoholen så hade jag velat ha alkoholen kvar i mitt liv på ett hanterbart vis. Men...grejen är den att jag kan inte hantera alkoholen...det har gått överstyr...nu för tiden händer det inte några större tokigheter...men min fysiska hälsa...och allt det där med ångest, med minnet osv...är inte kul. Ärligt talat så tror jag att det kommer att bli svårt att hantera det utan att det måste bli ett slut på det.

Men när jag inte klarar det här ...så känner jag mig SÅ misslyckad...inte bara för egen del utan det ger mig känslan att jag kan inte skriva här på forumet....och då tänker jag för mig själv...jag skriver igen när jag har varit nykter i ...ja låt oss säga...nykter i fyra eller varför inte fem dagar?? För då kan jag ju visa att jag klarar det här. Och som jag har skrivit tidigare ..om jag inte kan skriva här...var ska jag då skriva??

Jag tänker att ALLA som jobbar på systembolaget i min stad känner igen min...men tre av personalen vet...för jag har berättat. Idag frågade en av dessa tre hur det var...och jag svarade ...att jag tycker att det är tungt med den nya vågen av Covid-19...samt att det är riktigt svårt nu med mitt alkoholberoende. Jag vet att hon hejar på mig...vill att jag ska lyckas..

Har känt mig låg idag...för där jag bor är smittspridningen hög av Covid-19...och jag är riskzonspatient...pga högt blodtryck och övervikt...jag vet ärligt talat inte hur jag skulle klara av att bli smittad...och då kan ju varje klok person fatta...att man ska inte dricka..man ska äta hälsosamt...samt motionera...å det blir så ångestfyllt när jag inte gör detta ...

Vet inte om detta kommer att lyckas men jag har bett min man skjutsa mig till jobbet imorgon för att kunna hämta mig på eftermiddagen (han är ledig imorgon)...och kanske ta en promenad...min största önskan är att få sinnesro:)

Kram till er alla...ikväll är det SÅ tungt och tårarna rinner....hoppas morgondagen blir bättre:)

Nästan alla här på forumet tycker jag vittnar om att känslorna blir mycket starkare när vi blivit nyktra. Vi dämpar inte längre alla känslor med alkohol så känslorna får mer fritt utrymme. Jag hade svåra problem med ilskna utbrott de första månaderna. Men jag blev också hjärtinnerligt glad och skrattade mer gott än jag knappt minns. Alla känslor i kubik liksom.

Ett tag hade jag en släng av enormt behov av att vara sanningssägare också. Nu när jag är ärlig med att jag inte dricker tyckte jag att jag skulle vara ärlig på alla områden.

Jag hade också enorma problem med nedstämdhet vissa veckor. Då tror jag att kroppen egentligen skrek efter vila. Behovet av vila och sova är enormt så att kroppen får läka. Pms blev värre också.

Men det lugnar ner sig. Håll ut!

Kram ?

Det låter skönt, Där vill jag också vara snart, längtar till det läget! Kanske var det som du sa innan, som att panikgrejen är en emotionell utrensning efter att kroppen rensat ut gifterna från alkoholen.... hoppas på att det är en tröskel jag kommer över!

Tack för ditt stöd och Pepp, Haha älskar också sillmackor, kom på att jag hade lax i kylen, det får det bli istället för godis ikväll :)

Jag har ljugit om mycket saker i mina dagar när jag valt alkohol och fel vanor... sagt saker som jag inte gjort eller undanhållit saker jag gjort.. jag vill glömma att jag gjort dessa saker, att jag varit en olojal människa. Men jag vet inte hur.. desto mer nykter jag blir desto hårdare klankar jag ner på mig att jag gjort detta förut. Jag vill ju inte erkänna alla fel jag gjort nu när jag inte behöver hjälp att upprepa dem, jag har ju liksom klarat mig igenom det ensam! Har ni några kloka råd som kan ge mig frid inombords att faktiskt förlåta mig.

Med vänlig hälsning en alldeles förstörd tjej som har ångest varje dag och ser faror överallt att fly ifrån, allra mest mig själv och tillbakablickar.

Alkoholen är nog ett sätt att skjuta upp den ångest man inte vill ta itu med idag till ett senare tillfälle. Det dumma med det är ju att man får betala så hög ränta.

Jag är inte heller sugen på alkohol längre. Men inte godis eller glass heller, så där upphör likheterna :) Min last är en knäckemacka med ägg och ansjovis, eller sill.

Jag trodde först att jag var ensam om att ha haft det så. Känns också skönt att det kunde hjälpa dig med! Jag hörde från andra att Attarax är sockerpiller. Mig gör det otroligt trött, och så känns det liksom avtrubbat. Men det gjorde att jag kunde jobba de dagarna i alla fall. Kanske tröttheten gjorde att jag inte var lika produktiv, men det var definitivt bättre än ångesten! Aldrig tagit någon liknande medicin innan. Hjärtklappning låter ju mindre trevligt dock :/

Men jag vet inte vad det är som gör att jag är så så mycket bättre idag. Nu fungerar jag ju som en människa! Just när det kommer till ångest är det som natt och dag i skillnad. Jag hoppas verkligen det mönstret följer dig också och att du inte har länge kvar av det heller.

Intressant det du säger, känner väldigt väl igen mig i att med alkohol, att det säkert har ”plattat ut mig” lite och att man kan skjuta problemet till imorgon eller på en annan sak. Typ: jag har ångest för X så jag går ut och super helgen igenom, när det är klart får jag istället ångest för allt dumt jag sa och gjorde på fyllan, för det är lättare än att ens tänka på X... Det är nog ett slags uppskjutande eller undvikande för mig när jag funderar på det...

Det positiva är att jag inte är sugen på att ta till alkohol längre, mer en påse godis eller glassburk!

Hur länge ska man ha huvudvärk? Snart varit nykter i 4 veckor men har fortfarande huvudvärk varje dag. Någon som känner igen sig?

Jag blev lättad att du skrev, så skönt att inte känna sig ensam i det. Men är också ledsen att du har varit där och väldigt glad att du mår bättre och det kanske finns ett ljus i tunneln för mig med. ?

För en vecka sen fick jag så stark panikångest att min partner trodde jag fått en stroke och ringde akuten, mitt tal försvann helt och fick inte fram mer än samma ord om och om igen. Det höll i sig 3 timmar och beror tydligen på syrebristen. Jag förklarade det för min läkare och fick Atarax som funkar ok (men jag får hjärtklappning och panik för det istället) fick sen prova Lergigan men det var helt fruktansvärt för mig, var helt utslagen 24h efteråt. Idag har jag tagit Atarax och det tar bort det värsta. Har inte fått någon remiss till psykolog ännu.

Jag är glad att jag skrev här, mår mycket bättre av att få stöd än att ”ta något”. Är väldigt tacksam för att du delade med dig. Kanske ska överväga att ta Atarax tidigare, alltså innan panikångesten riktigt börjat eskalera. Låter som att det funkat bra för dig! Har varit motvillig till att ta sådan medicin i tidigt skede pga hjärtklappningen och trötthet.

Jag tänkte skriva något i min egen tråd idag faktiskt om att allt inte är enbart positivt och uppåt med att ha varit nykter. Sammantaget, absolut. Men det har ju varit lite perioder och saker som inte varit bättre. Som jag berättade precis innan, så har det ju vänt mot hur det var tydligen runt dag 50(vilken slump det var!). Men det är ju andra saker. Just nu är jag inne i en period där jag sovit lite sämre och känner mig tröttare på jobbet och idag har jag varit ganska trött och inte riktigt orkat ta tag i saker.

Sådana dagar har man ju såklart, nykter eller ej. Men jag hoppas att jag ska somna tidigare idag och känna mig utvilad imorgon på jobbet och inför helgen.

Sen har jag också, som du, funderat på varför den där ångesten och bergochdalbanan. Till viss del har jag varit orolig för min hälsa, men det kan liksom inte förklara det extrema. Jag misstänker att det kanske var så att när jag hade ångest, så var det alltid alkohol jag tog till för att döva den. Utan den, så kanske det kan spåra ur. För sådan ångest som jag hade ett tag har jag aldrig haft. Hade jag druckit alkohol då, så vet jag ju att det försvunnit för tillfället, men kommit tillbaka värre såklart.

I och med sjukskrivningen, har du fått prata med någon läkare? Jag vet inte om det kanske hjälper mig att veta att jag har några Attarax kvar, om jag känner att jag skulle behöva dem. Jag vet faktiskt inte exakt vad det är som gör att jag mår bättre nu. Är det för att ångesten var en efterdyning av att ha slutat med alkoholen men att den försvann till slut? Eller fick jag ur all ångest jag hade i mig under en begränsad tidsperiod?

Jag kände mig faktiskt glad en sekund först och tänkte att det var skönt att inte ha varit ensam, sen kom jag ju på att det du genomlider är det jag gjorde och det önskar jag egentligen inte någon. Kanske inte exakt samma som du.

Jag var på en jobbresa. Jag ska räkna vilken dag det var. Kollade i kalendern och det var natten den 28e till 29e september som jag hade min värsta panikångest. Jag räknade precis nu och jag skämtar inte. För mig var det alltså natten mellan dag 50 och 51 som jag hade den värsta panikångestattacken. Jag kunde kolla i kalendern för jag var på jobbresa. Jag sov på hotell och jag vill minnas att jag somnade tidigt på kvällen, trött men vaknade möjligen en timme senare, eller lite mindre. Sen sov jag inte mer. Det är den värsta ångesten jag varit med om i mitt liv. Jag klev ur sängen klockan 6 och den här resan var ju bokad och planerad och hade kostat en del. På något sätt tog jag mig samman: Jag var förmodligen för utmattad för att kunna ha mer ångest. På något sätt klarade jag mig igenom dagen. Jag vet inte ens riktigt hur.

Men det var också vändningen. Jag var inte klar med ångesten vid det tillfället dock. Jag fick utskrivet Attarax att ta vid behov samt en remiss till psykolog. Jag kände att jag behövde ta attaraxen vid 3 tillfällen, alla inom den påföljande veckan. Nu har jag inte haft panikångest på över tre veckor och behöver ingen medicin.

Det är kanske inte perfekt fortfarande, men det känns ju miltals bättre än det gjorde då. Nu är jag ju på dag 89 nykter. Det har verkligen vänt!

Har varit nykter i ca 50 dagar nu, och det går bra att avstå - men humöret är ett helvete, det har svängt som katten. Är jättekänslig emotionellt och gråter eller blir jätteirriterad/arg av minsta lilla. Från allt är underbart till skit inom loppet av några timmar. Ibland sitter depressionen i veckor och det är en ny nivå av botten, känns som att jag är tonåring igen, ibland på ett bra sätt men mest förlamande. Idag var jag tvungen att sjukskriva mig pga panikångest. Någon som varit med om liknande? Är det massa jag tryckt ned som bubblar upp? Är det bara så här jag egentligen är? Eller spelar beroendespöket mig ett spratt för att jag ska börja? Eller har jag en riktigt kass självkänsla som jag självmedicinerade bort?

Är det någon som varit med om det här? Och kommer det gå över?

Men bra att du bröt igen och att terapin kanske kan lösa upp knutar. Kan soc inte göra något förebyggande, om du kunde få extra stöd inför helgen? Eller åk och promenera vid havet och tänk på hur vackert livet kan vara, hur lite vi egentligen behöver. Nykterhet, lugn.. Ta hand om dig, du är värd att må bra.

Har du inga fysiska symtom så tror jag som Jullan att du kan sluta helt direkt.

Däremot har du säkert en massa psykiska symtom. Är du redo att sluta dricka helt? Nu? Du måste verkligen bestämma dig, inifrån och ut.

Det räcker inte att lämna skräckbilden i fjärran, målbilden måste kännas glasklar också.

Kram ?

Jag vet att det är så enkelt att säga, men oroa dig inte. Det kommer att bli bra detta. Jag förstår dock att det inte är så enkelt med barn och familj. Sen vet jag inte något om hur just den biten fungerar, men det låter ju på de som har erfarenhet att du verkligen inte behöver oroa dig för något.

Om man ska se det till det positiva är det ju att det blir svårare att backa ur. Visst, det låter som att du hade haft viljestyrkan ändå att komma ur detta, men nu har du ju en plan framåt. Försök att slappna av så gott det går och ta hand om dig och din familj så har du ett nytt liv framför dig, efter att allt har lagt sig.

Jag ville inte rekommendera nedtrappningen till dig, då det bland annat kan vara riskabelt att försöka sig på det där själv. Det där med abstinens är nog väldigt individuellt och beror inte bara på hur länge och mycket man druckit utan även på dig som person. När jag la av kände jag mig inte ens bakfull. Något trött kanske, men inga skakningar, yrsel, illamående, hjärtklappning o.s.v. Då la jag av utan nedtrappning.

3 glas är ju mycket mindre än litervis med vin, men jag har också läst om de som när de börjat skaka, säg 20 timmar efter sista drinken börjat skaka, så har det räckt med ett glas vin för att sluta skaka. Ta det försiktigt bara, så ska det nog gå bra.

Hejsan,
Ja, som du förstod så va jag inne på det du påpekar, att kaos inte passar in just nu. Människan har inte riktigt insikt i att det är ett problem. Oanträffbar kan vi inte göra oss då adressen är känd, däremot så får det bli ett allvarligt samtal om att detta inte fungerar just nu ?. Tack för klocka tankar

Stor varm kram till dig. Tror att du behöver en. ?

Hoppas att du snart tar nästa steg för att öka chanserna att leva det liv du så innerligt önskar. ? På vilket sätt, det vet bara du. Våga ta språnget, vännen.