Senaste kommentarerna i forumet

Känner igen mig väääääldigt mycket!

Just att få dricka i ensamhet och lyssna på musik var höjdpunkten när jag drack. Det var euforisk njutning och man blev då känslig och lugn.

Sen kom morgonen med bakfylla och ångest...

Mitt tips är att sno ett annans tips! :)
Kör utan alkohol ett par månader och utvärdera, du kommer vara piggare, må bättre och inse att du inte alls saknar det så mycket som man tror.

Kämpa på.

Ja det går ju inte alltid som man tänkt sig, blev 4 folköl igår idag en.
Jag loggar dock allt och där fins det ju ingen anledning att ljuga...
Imorgon är en ny dag (borttagen länk, admi)

Har under flera år känt att jag dricker alldeles för mycket och nu har jag helt plötsligt hamnat här. Skrämande, men samtidigt skönt på något sätt. Det betyder väl att jag söker en förändring och likasinnade som kan stötta. Har under flera år druckit alldeles för mycket vin. Främst på helgerna men efter en skilsmässa nu även i min ensamhet i veckorna. Jag älskar att gå runt med ett glas vin, röka och lyssna på musik i min ensamhet. Så tragiskt men så skönt. Vad är det som är skönt med det? Jag funderar mycket på varför? Att få vara med sina tankar med ett glas vin och känna ett typ av lugn i kroppen.
Att bara få vara själv... ingen som ser... ingen som vet. Jag vill verkligen ändra på det här beteendet, men ändå inte. Jag är rädd om mig själv och om min kropp, men ändå skadar jag den. Jag har inte haft en vecka utan alkohol på säkert 15år.
Sköter arbete och har för övrigt ett välfungerande liv men något är ju fel! Har en ny relation där alkoholvanorna är annorlundas än vad mina och min ex mans var. Det är positivt och skönt och kan säkert hjälpa. Är ganska öppen med att jag dricker för mycket, men skämtar om det så det blir inte riktigt på allvar. Det är såklart ett skydd. Ingen vet såklart hela sanningen. Att jag ofta går runt här hemma med ett glas vin i handen. Har alltid haft mycket fester runt mig och ett umgänge där vi dricker mycket. Det är såklart inte bra för mig. Nu sitter jag här hemma och skulle gärna vilja hälla upp ett glas vin men det ska jag verkligen inte göra det.
Hur bryter man sina dåliga vanor?
Är så rädd för att jag faktiskt har ett beroende. Kom gärna med lite inputs som kan vara till hjälp.
Kram till er alla där ute ❤️

Hej Bullret!
Vad fint och ärligt du skriver. Jag är på dag 70 och brottas precis som du med tankar på saker som jag gjort och sagt, människor i min närhet som jag sårat gång på gång. Jag har bett om ursäkt och uppriktigt sökt förlåtelse, försöker gottgöra, pratar med min sambo om mina känslor men skammen försvinner inte. Har till och med skrivit ned mina fyllesynder på ett papper och bränt upp det. Jag tänker kanske att genom att skriva ner dem här så kanske jag kan sätta dem i perspektiv eller få förlåtelse/förståelse eller något. Någonting måste kunna ändra hur det känns.

Vilken resa du är på! Jag får känslan av att vi haft ett liknande studentliv med likadana dryckesmönster. Känner igen mig i mycket. Svårt att få en sund blick över allt som pågår i studentstäder när man är mitt i det, blir liksom normaliserat.

Så underbart att du redan nu väljer dig och ditt välmående! Jag håller på dig!??

Har man fått konsekvenser av drickandet som är jobbiga, så är det jättebra att ta tag i det så tidigt som möjligt..Läs och lär dig om alkoholens verkan på våra hjärnor, så förStår man bättre vad det är som sker..Våra hjärnor är också olika sårbara beroende på genetik och andra saker..Vissa får snefyllor ofta..Andra dricker och somnar..Inte så kul något av det..Det är bra att ha aktiviteter som inte innefattar alkohol första tiden, om man vill hålla sig nykter..Att skriva på Forumet är smart, så man kan skriva ner sina funderingar..??

Hej igen,

Igår kväll pratade jag med en vän i över två timmar om allt som hänt mig den senaste tiden. Direkt i början av vårt samtal så började jag gråta över att det är jobbigt med mitt ex. Helt otänkbart för några månader sedan att visa såna känslor. Jag har betydligt lättare till starka känslor nu än vad jag haft tidigare. I alla fall till positiva sådana känslor. Jag är så jävla ledsen över att jag låtit det gå så långt att jag förstört mitt senaste förhållande med alkohol. Att jag varit en person som man inte kan lita på att man kommer hem över huvud taget när man "bara ska ta en öl". Jag har ju vetat om mina problem och jag kallar till och med min tråd "dags innan det är för sent". Nu är det för sent och jag lärde mig inte ett skit av det. Jag känner mig stundtals helt jävla värdelös som inte kunde inse mitt problem förrän det var för sent. Jag ska aldrig dricka mer och vill bara må bra. Jag hatar det här. Det är det värsta jag har varit med om på ett sätt - just för att jag hanterar mina känslor och problem nyktert. Jag kan inte döva mig som jag inser att jag gjort de senaste 10 åren. Det fungerar inte längre.

Jag och min vän pratade också om min alkoholkonsumtion. Hon sa att jag har ju brottats med den här problematiken ganska länge nu och att det är ett väldigt sunt beslut från min sida. Jag kan inte förstå varför jag inte pratade ordentligt med mina vänner tidigare. Jag känner att min problematik verkligen eskalerade efter att jag skadade kroppen i vintras. Men det här har fan hållt på länge, det vore ett svepskäl att säga så.

Jag vill bara må bra, jag tror att jag har en del att bearbeta och måste nog prata med senaste tjejen förr eller senare, det här är ohållbart.

Bullret

Hej,

Tycker att du börjar komma till insikt med dina problem, det kan ta ett tag. Jag är i ungefär samma ålder och jag insåg alldeles för sent att jag aldrig kan vara säker när jag väl börjat dricka. Vet aldrig när, var eller hur det slutar.

Så för mig finns det inget alternativ, det är allt eller inget som gäller.

Sen har jag också tagit hjälp genom att läsa här, hört av mig till psykolog och berättat för min familj och mina vänner hur jag mår. Det gör att jag inte kan gå tillbaka känner jag, vilket stärker mig :)

Du är den enda som vet din väg, men mitt råd till dig är att du känner efter.

Bullret

Hej Berra! Jag blir så glad när det är måndag och jag får läsa ditt senaste inlägg! Jag registrerade mig idag men jag har läst på forumet i några månader och noggrant och med behållning och respekt läst hela din tråd. Du är som en trygg klippa i detta förvirrade liv. Så imponerad att du gjort denna förändring i ditt liv och att du gränslöst delar med dig om vad du känner, dina framgångar, snedsteg och pinsamheter. Du är helt underbar! Varje gång jag läst om att du funderar på att sluta skriva här på forumet så hoppar hjärtat upp i halsgropen. Givetvis ska du göra som det känns bäst för dig men det betyder mycket för mig att du finns här! Haha jag inser att jag låter som en knäpp groupie eller nåt men du är min nykterhetsidol och ville bara tacka dig (nu när jag krupit ut ur mörkret och startat en tråd) för den styrka du gett mig. Varit nykter i 70 dagar nu. Tack!

När jag säger glas så menar jag ett vinglas som är fyllt en mm från brädden.

Vad fint att du peppar! Blev lite mer i torsdags och fredags än jag tänkt, men söndagen nykter. Totalt 3 vita dagar förra veckan. Precis varit på jobblunch med vin, men jag tog ett glas vin istället för två som jag säkert gjort innan. Det här kommer ta lååång tid men jag hoppas och tror att beteendet kan förändras. Om inte så får man väl acceptera att det inte går att dricka, även om det känns som orimligt trist.

Läst en hel del härinne idag. Inser för hundrade gången att jag måste sluta detta destruktiva leverne. Hjärnan funkar sämre o sämre, jag glömmer o snurrar till det. Fattar inte sammanhang på möten på jobbet. Mår fysiskt o psykiskt allt sämre. Ska på en häksokontroll nästa måndag. Ska se om de har någon medicin jag kan ta. Antabus skrämmer mig men det måste ju finnas något annat?

Hej alla kära som tillhör detta underbara forum. Jag har funnits i bakgrunden och läst och följt många av era resor och idag känner jag att jag vågar ta steget.

Jag är i 30-års åldern och har nyligen börjat inse att alkoholen inte gör något gott i mitt liv. Jag drack mitt första glas vodka med vänner när jag var 15 och det var magiskt. Sen vaknade jag i spyor och tänkte med spänning på nästa fest. Redan då kanske jag borde förstått av det var fel inställning men det gjorde jag inte. Som 18-åring drack jag väl ”normalt” men blev ofta fullast och gick all in. När jag började plugga i en studenstad drack jag hejdlöst och ofta men det var ju det man gjorde och reflekterade aldrig över det då. När det inte var fest var jag såklart nykter och pluggade hårt (all in där med) och konceptet ett vin till maten eller dricka med sambo framför tv:n hade inte utvecklats hos mig än. Dricka A gjorde man på fest, ett eller två glas på en middag med familjen var ju så lite att det inte var värt det. Tyckte jag. Jag fick pojkvän och då började det drickas i soffan också på helgerna ( öl och vin). När förhållandet tog slut drack jag väldigt sällan, gick in i en depression (var nog därför det tog slut, jag förändrades och han fattade ingenting, blev sur för att jag inte ville ha sex typ) och åt mediciner i ett par år. När jag var 25 hamnade jag i en riktig svacka. Träffade en ny kille spm hade en traumatiserade familj. Pappan hade supit ihjäl sig när han var 5 och mamman blev enligt honom avståndstagande och försökte nog sitt bästa med honom och hans syster som var sjuk i en psykisk sjukdom, men det verkade inte ha räckt, han mådde i alla fall inte bra. Jag blev nog medberoende på ett sätt, försökte anpassa mig och ”fixa” honom. Samtidigt hade jag ångestattacker och vi festade mycket på helgerna i ett kompisgäng och drack dessutom vin i soffan på torsdagar. Vintorsdag hette det. Jag drack alltid för mycket och fick grov ångest, sprang och gömde mig för gästerna på toaletten på fester för att kunna andas. Ville springa ut i snön och frysa ihjäl (ville inte dö direkt men ångesten var så stark och jag kunde inte stanna där jag var på nåt sätt, var tvungen att fly, göra något drastiskt). Min kille tröttnade på mitt beteende och jag gjorde slut så småningom. Slutade dricka så destruktivt efter det, men blev fullast på studentfester och utekvällar i några år. Började dricka lite närsom, kunde åka till systemet efter jobbet och sätta mig i soffan med en flaska vin en tisdag helt själv). Tyckte in det var konstigt, hade ju ett stressigt jobb. Bodde själv i en liten studentlägenhet.
Träffade min sambo som jag lever med i dag (han dricker normalt) och allt blev stabilt. Dock dricker vi rätt mycket (riskbruk) under maj-juli de senaste åren men det var ju sommar och lite vin här och där var ju inte så ovanligt tyckte jag. Företagshälsovården som var inkopplad pga mitt utmattningssyndrom tyckte att min alkoholmarkör var förhöjd och jag var nykter i 3 mån. Jag var otroligt kränkt över det och att dom tyckte jag var ”nån slags alkoholist” när jag i själva verket drack precis lika ofta som mina kollegor och blodprovet dom tig var ju efter sista april (stor stor fest i min stad). Var helt nykter för att visa att de hade fel och dagen efter sista superfina provet firade jag med vin (!) Noll insikt.

Sen har det gått ett år eller två, har druckit på fester och vin varje helg, ofta med målet att bli riktigt berusad (två flaskor vin att dela på plus några starka öl och folköl i fall det andra tagit slut). Har druckit ett sexpack folköl efter jobbet ibland. Drack två flaskor vin hemma en eftermiddag efter jobbet och ringde min syster för att fyllesvamla. Hon ringde min mamma som ringde min sambo som fick åka från jobbet för att sköta om mig. Jag hade dessutom ramlat och slagit mig(minns inte det) men dagen efter gick jag till akuten och fick reda på att jag hade två brutna revben). Har nog aldrig skämts så mycket inför min sambo och familj. Var det botten? Nej vi gick på semester i år och vi drack två-tre glas vin varje kväll i flera veckor. Efter denna årets semester började jag få dåligt samvete över hur min kropp mår och gjorde en lista av vad alkoholen ger mig och vad den tagit och oj vad jag blev förvånad av hur lång listan med obehagliga saker blev. Jag bestämde mig för att testa att vara nykter framöver och har inte druckit sedan 10 augusti. Vet inte vad jag vill ned detta inlägg, kanske bara skriva av mig och försöka se på det utifrån. Jag har insett att jag är en problemdrickare. Resan börjar nu.

Hej!
Jag är en kille på 26 år som väldigt ofta blir för full när det är riktiga festsammanhang, när de är socialt accepterat att dricka mycket. Även när jag inte tänkt att bli det så blir jag det förr eller senare när alkoholen kickat in, då finns inget stopp. Så är jag nykter några veckor, sen tänker jag att den här gången kommer de att gå bra också går det bra. Nästa gång är jag ännu säkrare och då går det åt skogen. Jag vill sluta helt med alkoholen för jag är en sån mycket bättre version av mig själv när jag är städad och har koll på läget. Men det är så svårt för man vill vara normal. Kompisar tycker inte de är en big deal men jag mår skit av det och min sambo är inte stolt direkt när jag somnar i soffan. Hur går jag till väga??

Tack återigen för dina tankar, ja men den där stressen känner jag igen. Har ett sk. ”Kontrollbehov”, och försöker alltid att vara ”duktig”, så har kanske samma problem jag, är ofta stressad inombords, men sen studerar jag med vilket möjligen bygger på stressen och har hjälpt till att möjliggöra en hög a konsumtion då det är distansstudier. Hört att det är viktigt att ha en ”plan” efter, min tanke är att vända mig till beroendeakuten eftersom jag börjar skaka mot kvällningen då jag inte arbetar med återställare ( ännu). Men kanske får jag lite råd av läkaren innan utskrivning som du säger.

Hej igen
Vet du vad? Du behöver inte packa ned ett skit. Du får sköna landstinget kläder.
Men schampoo, tandborste mobil kan ju vara bra att ha med sig.
Jag kör på baclofen tsm med antibus. Det hjälper mig. Jag har en inre jävla stress, ett skäl till varför vodka hjälper mig kortsiktigt. Men känner inget av den med baclofen.
Så prata och ventilera med din läkare om olika stödinsatser samt mediciner.
Du fixar det ??

Jag är en alkoholromantiker. Jag är en välsmakare, en njutare. Det är i stort mitt problem.
Jag är man, 63 år, jag njuter av gott vin, goda öl och fina whiskysorter. Så har det varit i många år. Jag provar nya sorter, sniffar, smuttar, analyserar.
Jag har inga problem med mitt beteende under rus, jag beter mig inte illa, har inte vaknat och ångrat något dagen efter, sedan minst 25 års ålder.
Men alkoholen har blivit en för stor njutning, en belöning som borde ersättas av annat, åtminstone ibland.
Jag är på krogen med vänner eller kolleger 1-2 gånger per månad (3-6 enheter), middagar hemma hos mig/hos andra med alkohol, ca 1-3 ggr per år (1-4 enheter).
Jag lever sedan 1,5 år med en särbo som är nykterist sedan 4 år då hon slutade pga överkonsumtion och hälsa. Hon är ibland lite orolig för min alkoholromantik men inte fördömmande eller krävande på nåt sätt. Jag dricker inget när jag är med henne och känner inget begär eller saknad alls då. Men å andra sidan har söndagskvällar blivit mina nya fredagskvällar – den första kvällen i veckan jag kan slappna av, vara ensam, roa mig själv och se fram emot det som många andra har på fredagar - vin/öl, mat, musik.
Jag brukar ha en nykter period på 14 dagar efter sommaren och efter jul/nyår. Mest pga av att jag är trött på alkohol då och inte känner mig sugen, det ger inte samma kick när man druckit nåt varje dag under en period.
Problemet nu är att jag under året har funderat på vad som är en normalkonsumtion. Kollat olika sajter och försökt hålla mig inom ramar. Jag har fört en ärlig logg. Men det är inte lätt, jag är sällan långt under 14 enheter per vecka, ibland nätt och jämnt. Jag är ofta strax över och jag är ibland långt över.
Jag dricker aldrig fort, jag dricker nästan alltid ca en enhet per timma. Jag kan lätt smutta på 4 cl whisky eller ett glas vin (18cl) under en hel timma. Dricker jag så mycket som sex enheter så är det oftast på sex timmar. Men jag är en njutare. Och en njutare vill också ha mer. Mer njutning. Det är svårt att ta bara 1 glas.
Jag har som sagt fört en noggrann logg under hösten på mina dryckesvanor, för att hålla koll. Och jag har satt upp mål, per vecka och per veckodag. Det går bra vissa veckor men inte alla.
Jag ska kanske lägga till att jag har många kvällar hemma alldeles själv, minst 4 per vecka. Och för mig är alkohol inget som har med särskild veckodag att göra.
Jag vill dricka mindre och jag vill nå mina mål varje vecka. Jag tränar minst 2 ggr per vecka sedan januari och jag har ett dedikerat hälsoperspektiv på livet och tänker fortsätta ha det. Nu är det bara kontroll på alkoholen kvar.

Har recept på campral, men det har inte fungerat så bra. Möjligen för att viljan saknats? Jag tillhör dessa ”rödvinskärringar” och har väll tidigare skyllt på massa annat än det faktum att det blir för mycket. Hur som så har jag nu kommit till den punkten att det ger mer beskymer än vinning. Jag är väldigt tacksam att du vill dela dina erfarenheter med mig. Men då bör jag packa för en 5 dagar något då? Något du rekommenderar att ta med sig? Antagligen nikotinplåster i mitt fall.

Du kan bara passa på att bara vara M. Du kommer få så fin omsorg av kunniga proffs.
Antabusen (17:e dag) inga som helst problem med den. Den gör ju att jag slipper jiddra med mig själv.
Drack 20 - 60 cl ren vodka varje dag under låååång tid....
så nu spar jag min tid och lever inte som distanserad. Är på gymmet nu.
Men du kan få medicin som är bra mot sug efter alkohol. Finns många mediciner. Varför göra det svårare än vad det är?
Kram

Hej, Sigge69
Tack snälla för att du delar med dig av dina erfarenheter. Lever med en make som har konstaterad adhd så kan på ett vis förstå ditt dilemma. Men då tolkar jag det som att jag inte behöver fundera så mycket kring ev medicinska komplikationer? Har redan antagit att jag har brist på B-vitamin tyvärr. Hur upplever du att det fungerar med antabus? Biverkningar?

Tack för att du inger hopp! Jag minns dig!!

Förstår det där med dubbelliv. Här är en till som lever dubbelliv. Bara maken vet hur det egentligen ligger till.
Man mår verkligen inte bra av att inte leva sant...
Du är inte ensam och jag är också en som börjar om gång på gång utan att lyckas...

Hej Missty
Avgiftning, hur går det till?
Jag har gjort 4 avgiftningar så jag har svart bälte i det ?.
Du anmäler dig och du får ett samtal med personal. Du får blåsa, har du alkohol i blodet väntar TNE tills du är nollad. Därefter kommer du in på ”pensionatet” där kommer de ta massa prover på dig. Ge dig B12 sprutor i rumpan (näring). Läkare kommer titta till dig. Sedan kommer du få ett avtrappningschema. Du kommer säkerligen få benzo under 4-5 dagar som kommer fasas ut. Du får äta god mat, tid att landa. Bara vara. Du lägger upp en plan framåt ihop med läkare på pensionatet.
Du kan få lämna peth prov framöver (Mäter alkoholkonsumtion) med 4 v mellanrum. Så du kan slapp av, du kommer få omsorg, värme och även en säker avgiftning. Dessutom bolla tankar och idéer med proffs.
Så grattis till ditt kloka beslut om avgiftning. Att ”tända av” är inget man ska lattja med.
Själv har jag kommit ut fr pensionatet och kör min 17:e dag med antibus. Håller på att göra en ADHD utredning och det lutar starkt åt grov ADHD. Så det ska bli skönt att få medicin som balanserar mig ist för min egna medicin ren vodka.
Lycka till
Kram Sigge
Ps skickar en kram till alla gamla forumvänner, må väl ds

Härligt katten du är en kämpe

Hej,
Dett har jag ju tyvärr låtigt gå för långt, a är inte längre min ”vänn” som jag låtigt mig tro under alla år. Inser att jag inte har något annat val längre, men är lite rädd. Inte för att inte dricka utan för vad som ska ske när jag ligger inne. Någon med egna erfarenheter som vill dela med sig?

Ett tag sen jag skrev här haft fullt upp med att städa och rensa. Den här energin hade jag glömt att jag har två veckor har nu gått sedan jag drack. Ska ta ett nytt alkohol prov i mitten på november för att visa främst för mig själv att jag ingen alkohol har i kroppen.