Senaste kommentarerna i forumet

Tack!
Sant i och för sig. Går väl över om hundra år.

Kram tillbaka.

Så där ja. Nu har jag äntligen klarat en månads nykterhet, på dagen. Det är dock inget jag kommer att "fira", för det kommer garanterat sluta illa. Så jag konstaterar bara att jag låtit bli alkohol i fyra veckor och att det är positivt. Och har jag klarat en månad så borde jag väl klara en till eller två till. Jag har inget sug idag åtminstone.

En dag i taget, sakta men säkert.

Jobb är jobb och du är du. Två helt olika grejer. Du fixar det så klart.

Kram!

Hej, jag är ny här och kommenterar för att jag känner igen mig mycket med helgdrickandet.
Jag har så länge förnekat att helgalkoholism ens är en grej. Men jag börjar inse nu att jag är nog det. Jag dricker bara öl och det blir väl ca ett lock (24) i veckan.

Denna helgen blev en katastrof. Jättefull och hamnade i bråk fredag & lördag. (Har skapat en egen tråd om det). Bestämt nu att något drastiskt måste göras åt detta. Börjar med två vita veckor nu. Det har jag lovat mig själv. Jag har 5 starköl kvar i kylen. Funderar på att hälla ut, men kommer antagligen inte göra det. Men dricka ska jag inte. I alla fall inte i dag.

Det är uppmuntrande att läsa kommentarer om att det ofta blir bättre och trevligare att leva utan alkoholen. Att få mer tid och energi till annat. Så trött på att vara bakis. Och den där lätta ångesten som kan hänga kvar ett par dagar. Trött på att ofta hamna i konflikter och bråk. Gjort och sagt så mycket dumt, sårat mina närmsta många gånger. Det har varit mitt största problem. "Dåligt ölsinne".

Bra forum det här, ska fortsätta läsa.. ?

Plötsligt ramlar det över mig igen.
Jobb i morgon. Boka om hela förra veckan och starta om. Ta emot patienter, förhöra sig om hälsotillstånd, undersöka och evt audit. 8 poäng och börja ifrågasätta alkoholvanor. Vem fan är jag att döma??? Ordinera leverprover när jag egentligen borde ordinera de på mig själv.
Vad fan håller jag på med???
Vill bara dra något gammalt över mig och försvinna?

Vad bra att du skriver här. En längre tids nykterhet (3 månader) hjälper många att fundera på hur man vill ha det framöver med alkoholen. Rekommenderar lyssning av ett avsnitt av podden 2 alkisar och 1 sanning. Leta upp avsnittet från den 12 juli "Riskbruk, missbruk, beroende?" där resonerar de kring frågan om man är alkis eller inte på ett mycket bra sätt tycker jag.

Hej
Det viktigaste och första är att man själv verkligen vill ha till en förändring.
Inse att man har ett problem.
Mängden man dricker behöver nödvändigtvis inte vara det som säger att man har problem med A. Hur man blir, mår, gör när A är med i bilden påverkar lika mycket.
Gör programmet här på Alkoholhjälpen.
Läs i trådarna och se om du känner igen dig.
Kram⚘

Hej
Jag har ett trassligt liv bakom mig ända sedan jag var litet barn på många olika plan. Förutom någon enstaka berusning som ung dröjde det till jag var 28 år innan jag började dricka vin och nu har det varit förmycket vindrickande en längre tid försöker skärpa mig gång på gång med varierande fram gång. Hur kommer man över helgerna någon som har en bra strategi?

Hej,

Jag är en man på 42 som har kommit hit för att få andras syn på mitt drickande. Jag skulle inte säga att jag är alkoholist, men kanske i en riskzon. Jag dricker 1-3 ggr/v och ca 10 öl (33 cl) varje gång. Går man på krogen kan det bli ännu mer, närmare 15 öl på en helkväll. Jag älskar öl.
Så har jag hållit på i stort sett hela mitt vuxna liv.

Allt för ofta leder det till problem. Denna helgen ledde det till att jag fick en örfil av en kvinna jag träffade på krogen, jag minns inte riktigt varför, men jag sa väl nåt plumpt eller taskigt. Nästa dag blev jag ovän med en bekant. Jag var riktigt otrevlig och kastade ut en öl i ansiktet på honom. Och gick sen hem. Han har förlåtit mig men jag har svårt att förlåta mig själv och jag skäms mycket över mitt beteende.

Det är inte första gången heller utan det har hänt ganska många gånger att jag börjar bråka med folk när jag är full. Jag tappar behärskningen och gör och säger saker som jag inte kan stå för.

Jag känner att jag fick lite nog av mig själv nu, och börjar tänka att jag får nog dra ner på alkoholen. Eller måste jag sluta helt när det blir så här illa?

Jag börjar med ett par vita veckor nu. Har även funderat på att söka hjälp. Jag vill egentligen inte sluta dricka. Jag älskar smaken, känslan, och att bli mer öppen och pratsam. Men jag borde kanske sluta, när det återkommande händer saker som jag inte vill och inte kan stå för. Det känns väldigt tråkigt och sorgligt just nu. Någon med liknande erfarenheter? Hur gjorde ni?

/Herr Ågren

Underbart att se att det går bra för dig och att du gjort dig av med ?. Jag är uppriktigt riktigt glad för din skull, jag var rädd att du hamnat i hans klor igen då du inte skrev på ett tag. För mig går det inte lika bra, men jag har en plan iallafall. Tills dess får jag glädja mig åt dina framgångar.

Kram!

Tack för att du fortfarande skriver i min hopplösa tråd!

Något är fel på min fru, det kan jag till hundra procent hålla med om. Jag vet att hon hade en tuff barndom där hon fick både fysiskt och psykisk misshandel, det är väl detta som varit mitt problem att jag försökt rädda henne från hennes barndom. Men, hon verkar inte förstå hur den påverkat henne utan glorifierar istället hennes föräldrar och anser att hon haft den bästa uppväxten. I min lekmansanalys så lider hon antingen av Covert Narcissistik personlighetsstörning, alternativt så är hon Bordeline. Hon lider dessutom av ätstörningar och har ett enormt kontrollbehov och är även träningsnarkoman numera. Detta leder till att hon hela tiden är hungrig och helt utmattad vilket gör att hon hela tiden blir arg. Jag fick henne att söka hjälp för detta för några år sedan och hon började gå på en klinik, de började nysta i hennes relation till hennes mamma och trodde den var orsaken till alla hennes problem, de ansåg att hon skulle behöva minst ett år i terapi. Min fru ansåg att detta var nonsens och efter ca 5 samtal så slutade hon gå. Jag har sagt till henne att om hon inte tar tag i sin ilska och söker hjälp igen så kommer jag att lämna henne, men hon skrattar bara bort det och säger att hon inte vill ändra sig.

Nu har jag verkligen nått botten med henne, hon triggar mig så enormt att det stundtals känns som jag skulle vilja gå och ge henne ett kok stryk (detta är dock något jag aldrig skulle göra). Det känns inte bra att sitta och hålla all denna ilska inom mig, och enda sättet jag kan ventilera detta är antingen genom motion eller alkohol. Just nu har jag en skada på benet som gör att jag knappt kan gå så du förstår ju vad det innebär. Häromdagen så var ena barnet på riktigt dåligt humör och betedde sig väldigt elakt, vi försökte båda två att säga åt barnet att hen gör fel. Så fort min fru såg att jag höll med henne eskalerade hon det hela till att börja skrika på barnet och kalla hen alla möjliga öknamn och svordomar. Då jag tar avstånd från detta sa jag åt henne att sluta upp vilket direkt gav effekten att hon började skrika på mig och kalla mig alla möjliga öknamn. Hon kallade mig även lat igen, vilket jag redan varnat henne för att om hon kallar mig det igen är det slut, vilket jag anser att det är. Ena barnet kom till mig igår och berättade att hon bakom ryggen på mig berättar för barnen om hur lat jag är hela tiden och att när jag sitter och jobbar så sitter jag egentligen bara och surfar och latar mig.

Men hur kan jag ge barnen en positiv bild av någon som kritiserar allt och alla och är elak vid första bästa tillfället? Jag börjar tro att jag skulle få ett bättre liv även om jag skulle förlora vårdnaden, det finns inget värde i att leva ett liv där jag blir minimerad och kritiserad varje dag, antingen direkt till mig eller att hon pratar högt om mig till antingen sig själv eller barnen.

Som jag skrivit förut, jag tror jag behöver boka ett hotell och flytta till och därifran hitta nytt boende samt kontakta en advokat samt egen samtalshjälp. Även om detta skulle innebära att hon eldar upp alla mina ägodelar (vilket jag tror hon skulle kunna göra) så orkar jag inte bry mig om materiella ting längre.

Jag vet att jag måste sluta med drickandet, men det är det enda som jag klarar av just nu då allt känns helt värdelöst.

Jag tror att det är viktigt att bibehålla kontakten antingen med forumet eller AA-möten. Det kan lätt spåra ur om man tror att man klarar sig helt själv. Vi behöver varandra. Ibland behöver du gruppen och ibland behöver gruppen dig.

Så glad för din skull, att du mår bra och att det funkar bra med jobb och träning, och viktminskning!

Kram ?

Lögner tillhör missbruket och ärlighet tillhör nykterheten.

Kram ?

Craig Beck pratar om det här stadiet i ett bra klipp, som jag inte minns namnet på nu. Vi har lämnat det hemska bakom oss, minnet har bleknat lite. Fördelarna med nykterheten börjar bli vardag. Då får vi plötsligt, på en fest kanske, ett glas bubbel i vår hand och tänker de fem farligaste orden för en nykter alkis: ”Just one drink won’t hurt”.

Det går jättebra första gången, vi dricker bara ett enda glas, och då tänker vi ”jag har kanske inte problem, jag kan nog fortsätta dricka litegrann då och då”. Och inom en månad sitter vi i vinboxträsket igen. Suck.

Just därför tror jag att intellektet ska få bestämma. Aldrig ta första glaset. För jag vill inte hamna i vinboxträsket igen, och risken finns om jag tar ett enda glas. Punkt.

Och sen är det svinbra att hela tiden fylla på med andras berättelser, för att påminna sig. Har börjat lyssna på en ny podd som heter ”2 fyllon 1 sanning” som inte är wow men okej. Lyssnar också på podden ”This Naked mind” och just nu även boken ”The Alcohol experiment” av Annie Grace.

Kram ?

För varje månad får man nya insikter - det är otroligt häftigt! Och en ynnest faktiskt att så påtagligt få utveckla sina tankar och värderingar - och förändra sitt liv i en hållbarare riktning. Förädling pågår ?

Kram ?

Bra jobbat! Fler insikter kommer, det är det som är så häftigt med det här. Saker man inte kan föreställa sig uppenbarar sig hela tiden ju längre tid man är nykter.

Kram!

Aha. Skitenkelt. Ja något it-snille blir jag aldrig?

Tack för input Jag kan inte dricka lagom ?. I vart fall inte över tid så jag måste köra på detta! Orkar inte hemlighetsmakeriet mer eller oron för att totalt balla ur.

Kram

Klicka på Meny och sedan Konto, så har du den där. ?

Ska vara helt ärlig mot mig själv. För 43 dagar sen drack jag två folköl och en starköl, så det gäller att vara helt ärlig mot mig själv och jag drack ju då. Tyckte först att 70 dagar lät bättre, men egentligen är jag alltså på dag 43. Så ser fram emot två månaders nykterhet igen om några veckor. Jag är helt ärlig mot mig själv nu, det känns riktigt bra.

Fått besked om ny lägenhet med högre standard som jag flyttar till i slutet av året, och även precis köpt en bil. Så två riktigt bra grejer som hänt i veckan och jag ser fram emot att trivas riktigt fint hemma i den nya lägenheten.

Tror mycket på att 2021 kommer bli det bästa året i mitt liv! Utan alkohol och med mina känslor närvarande hela tiden, jag kan inte fly längre! Och framför allt så vill jag inte fly!!

... Snusen! Att känna att en inte fått den där självklara kärleken som barn är ju himla sårigt och ställer till det för många av oss. Och vägarna till att hitta ro är olika och framförallt snirkliga. När jag haft tuffa perioder har en vän sagt till mig ”huvudsaken är att det inte står stilla”. Det har hjälpt mig i perioder då jag känt att jag inte kommer nån vart eller att det går för långsamt.
När du skriver känner jag starkt att du är påväg, att saker händer, att du vill framåt. Tacksam för att du delar med dig! Kram ?

Ledsen själ, stolt ska du vara! 4 månader är WOW. Stort.
Hurra för dig en dag för sent, men stora grattiskramen kommer här! ???

Hej,
Jag läste just början av din råd för att komma ihåg hur det var alldeles i början.
Men jag tänker på det du skriver och som jag känner igen hos mig själv, detta att liksom ha krav på, och vara beställare i nykterheten.
Lite; okej, nu har jag testat, vad ger ni mig nu? Finns ju inget svar på det och kruxet är att om det finns något så måste du ansvara för det.
Det har hänt att jag lämnat tillbaka kläder i nån sorts allmän irritation över att en knapp lossnat. Kläder jag egentligen vill ha.
Nykterheten kommer inte att stå med flaggspel och vara lockande varje stund. Nykterhet är för oss som inte vill leva ett liv ner i undergång, sjukdom. I värsta fall ensamhet. Den som kommer av att bära stora läskiga hemligheter.
För mig finns inget alternativ, jag kan inte dricka lagom. Några kan det; och kanske är du en av dem.
På forumet finns många trådar som handlar om ett härligare liv, men också om det som är jobbigt. Även det nyktra livet är randigt.
Kram ?

Och hur fasen ser jag min tråd?????

Så fint! Härligt du mår så bra?
Kan också sakna men det är en del av denna resa liksom.
Ha en fin söndag o kram?