Senaste kommentarerna i forumet

Du har en positiv inställning, svinbra! ? Det underlättar det hela väldigt mycket., Jag gjorde nästan inget annat än tog långa promenader den första veckan. Frisk luft, motion, tiden går och så har man annat att titta på än väggen hemma.

Kram

Hej! Du skrev ett inlägg i min tråd, jag vet inte om det var menat till mig men vill ändå svara dig.
Jag fattar att du har det skit. Npf är riktigt tufft att leva med.
Kan du försöka att hänga så mycket som möjligt med dina vänner som förstår dig och lyfter dig?
Drick dina öl när du måste, känn ingen skuld för det. Skuld och skam är skit.
Men livet med din ex-kille känns sådär. Du skriver "ska jag behöva knarka bara för att jag inte pallar med att han vaknar varje dag och vill bli underhållen och saknar självständighet!?"
Jag behövde själv dricka för att orka leva med min ex-man, och det drog ner mig i eget missbruk och gjorde livet helt meningslöst.
Finns det inte något sätt för dig att försöka rädda dig själv, istället för att tillåta dig att gå under tillsammans med honom? Du har ju dessutom din hund som behöver dig.

Hej, jag gick in och läste ditt första inlägg i tråden. Där beskriver du hur det är för dig just nu. Efter några månaders nykterhet tar du nåt glas och sen är du plötsligt tillbaks i det destruktiva drickandet. Vad kan du göra för att det inte ska bli så den här gången? Du verkar ha mått så bra av nykterheten. Kan du ta känslan du har nu, att alkohol ger lite avsmak, och kanske köra på alkoholfritt igen? Och funderar på vad alkoholen ger dig som gör det värt att riskera de där karatefyllorna du inte vill ha...

Jag har vuxet barn med psykisk ohälsa, bland annat ADHD och GAD, väldigt gränslös och vägrar all form av medicinering. Jag hjälper till med pengar titt som tätt, fel eller ej, men nu har jag valt den vägen och hoppas att barnet ska mogna.
Så även om vår situation inte är identisk så ville jag bara skriva att jag känner igen både hur ont det gör och hur ensamt det är. Jag står dessutom utan stöd i form av en förstående man. När vi hade det som värst med barnet och borde haft hjälp av varandra så skapade svårigheterna istället klyftor mellan oss som nu inte går att reparera. Lägg till alkoholen på det. Inget roligt liv.
I början av året kände jag så tung hopplöshet att jag tyckte det kvittade om jag levde. Drack hejdlöst, påhejad av meningslösheten. Men det vände. Vet inte riktigt hur.
Nu vill jag fortsätta leva, såsom du också skrev i ett tidigare inlägg. Så jag försöker ta vara på det ljus som fortfarande finns, samtidigt som jag andas mig genom de mörka stråken minut för minut. Tillåta mig att sörja men inte att grubbla. Aldrig ge upp. Svårt är det, men enda sättet.
Jag har också precis börjat om på min resa mot 100 dagars nykterhet.
Så länge det finns liv finns det hopp.
Kram!

Godmorgon på er!
Blev 4 timmars sömn så bättre än ingen alls. Huvudet klarare och solen ser ut att ev titta fram.
Såg att Melatonin nu släppts receptfritt och beställt tre kartonger för säkerhets skull ?.
Dag fyra och SKA utanför de här fyra väggarna idag ?.
Nu en kopp kaffe och ha en fin dag alla ni.
Kramar från mig?

Jag vet hur det är när ens barn har skulder hos kronofogden.
Jag var orolig i flera år för att min son aldrig skulle komma på fötter igen.
Även om han har överlevt i många år trots sin psykiska ohälsa och självmedicinering så kvarstår kronofogden. Och det som är bra med det är att han inte kan låna mer pengar för han är stoppad överallt.
Din dotter borde väl också ha en sådan spärr?
Tänk inte så mycket på kronofogden, de är bra att prata med. I början ringde jag till dem och var förtvivlad men de lugnade mig och sa att det viktigaste var att min son skulle få hjälp med sitt dåliga mående. Och att han så småningom kunde lägga upp en avbetalning när han väl började jobba.
Men han har fortfarande inte kommit dit, mår dåligt men ibland bättre.
Kronofogden är egentligen det minsta bekymret...de hör av sig till honom per brev en gång om året och frågar om han har någon inkomst. Men han lever på försörjningsstöd så det finns ingen inkomst de kan utmäta...

Det värsta är faktiskt att psykvården och missbruksvården är så dålig...?

Så tänk inte så mycket på det du inte kan påverka Varafrisk, det bara dränerar dig på energi!

Önskar dig en fin lugn helg utan grubbel och oro, det behöver du!

Kram ???

Jag är verkligen mitt inne i höstens alla bestyr. Såååååå mycket på jobbet just nu. Den här veckan var ännu värre än förra.. ush ush. Imorgon kl.17 ska jag logga ut från jobb och bara vila mitt huvud. Ser fram emot det!

Och det blev som du ville. Om inte så döm inte dig själv för hårt utan ta nya tag och fortsätt kämpa. Jag var nykter ikväll och jag skäms nästan för att erkänna att jag tänkte många gånger att det var ok för imorgon är det fredag och helt ok att dricka. MEN jag måste klara att inte dricka mer än 4 glas! Det där femte lockar ofta. God natt!

Stäng av telefonen och vila dig. Kolla på en serie, låt tiden gå.. Ta hand om dig!

Vet inte om ngn här på forumet har ett barn m bipolär diagnos?? Eller en annan anhörig m bipolär diagnos? Skulder t kronofogden? Inga pengar alls?

Om ngn har erfarenheten då vet ni hur ont det gör...i hela ens kropp och själ...å man vet inte hur man ska kunna stå ut?

Det gör ont ...SÅ himla ont... och det är ensamt??

Kram?

Hade lite svårt att komma igång med dagen. Vaknat ovanligt många gånger i natt, drömt en massa. Rörigt i huve't. Seg. Men efter ett uppiggande telefonsamtal lättade det.
Bestämde mig för att göra en lista på 3 saker jag skulle göra idag. Punkt ett strulade och hur jag än försökte fick jag inte till det, inspirationen tröt. Jag lagade mat istället, linssoppa, en sallad med bla. mina egenodlade tomater, rostade frön och citronolivolja. Mums.
Så ringer telefonen " kom hit så går vi ut och plockar svamp". Blev inte jättemycket svamp idag men det räckte till en svamppaj till middag och en påse i frysen. Och jag fick en härlig skogspromenad med mina vänner.
Bockade av på listan sen . Bra så.
Känner efter om jag är sugen på vin men det är jag inte. Yes! Skön känsla.
Tack Jullan och Se klart för pepp och kramar. ?

Det som retar mig mest är att jag hade varit helt nykter i 45 dagar och ramlade dit igen,den här gången värre än någonsin.Bara att inse fakta och livet är bättre än det här iaf.
Sängen snart och ny sömnlös natt säkert, tur det finns ljudböcker.
Tack för peppning och kloka ord från er alla?.
I morgon ska jag försöka våga mig ut på en långpromenad?

Har gått bra so far. Druckit te och smaskat på chokladkex på kvällarna. Obegripligt trött redan vid 8 på kvällen. Kanske kroppens balanssystem som jobbar och tar energi. Helgen tillbringas på landet. Inget vin denna gång dock.Brukar var en stor del av njutningen där. Nu blir det att minnas hela kvällen och vakna mindre ångestfull. Läser i era trådar o inspireras mycket. Tack alla Ni som delar med er av era tankar och känslor.

Tack, det värmer att höra!

Just den känslan av maratonlopp på jobbet är så lätt att dricka vin på. Men vi har hittat andra sätt att varva ner, andra saker vi längtar till ?

Jag längtar efter att cykla, leta hittaut-kontroller och besöka ett naturreservat vid havet. Men jag ligger nerbäddad några dagar och hoppas att förkylningen ska ge med sig lika snabbt som den kom. Alltid lyssna på kroppen.

Dahlior är så otroligt fina, och att de blommar när nästan inget annat blommar är ju bara helt ljuvligt. Och det finns så många färger! När jag får en trädgård igen ska jag ha massor av dahlior i alla möjliga färger ? Visst är det dahlior som ska grävas upp på hösten? Det jobbet vill man ju slippa förstås, men det får väl kallas motion.

Tills dess njuter jag av min gula clivia i köksfönstret som blommar för fullt ❤️ Och precis utanför köksfönstret har jag en fågelmatare så när jag sitter vid köksbordet och jobbar så har jag sällskap av nötväcka, blåmes och talgoxar, och en del kajor. Nötväckan är min favorit, den är väldigt kaxig och jagar iväg alla andra. Känner direkt igen den på pipet. Även blåmesens pip är tydligt. De småpiper hela tiden medan de äter.

Kram ?

Ska försöka låta bli dricka idag men vete fan om de kommer gå. Är ledsen men kan inte gråta. Vet inte varför jag är ledsen är ju så mycket känslor jag bara stuvat undan under lång tid så är en del som måste ut. Sen samtidigt ryker och sliter alla i mig. Jag orkar inte med folk just nu och de verkar som varenda jävel känner av det och ska ha något av mig el behöver hjälp. I helgen tänker jag inte svarat på ett ända samtal, mess, pm, typ glöm att jag existerar. Vet inte vad jag känner el vill just nu. Vet bara jag vill va i fred.

Speciellt med tanke på att du har fått kriga. Riktigt starkt. Helt rätt att skriva "Detta kommer jag att fixa" istället för "Hoppas att jag klarar detta". Stor psykologisk skillnad. Jag tror på dig. ?

Kram

Jag har haft en väldigt intensiv arbetsvecka so far. Lååånga dagar med sena ensamma middagar. Klagar inte men att få åka tillbaka till landet ikväll medan mörkret sjunker och ljusen tänds, laga mat ihop med min man och till och med slå upp ett glas a-fritt vitt vin känns som världens lyx.
Jag känner ofta att dagarna är lite som maraton-lopp. Hur jag nu kan veta det som aldrig sprungit ett..

Glädje: Mina tulpanlökar har kommit.
Och så blommar - äntligen - mina dahlior, jag som skulle bli dahlia-kvinna med oversizeade linneskjortor i somras .. tyvärr för få för att räcka till några fång. Men ett par ska plockas in och njutas av.
Annars spretar trädgården på sitt fina vis. Några solrosor, fortfarande luktärter, höstanemoner. Och så de brända tonerna av höstens andedräkt, kanel, saffran, rött som solnedgången.
Fint! Här kommer jag hem till mig igen. Och här-här, förstås. Forumet.
@torn, det är härligt men vänskapen- tänk att vi är vänner vi aldrig har sett. Som brevvänner förr i tiden ✍?
@wasabi tänker ofta på dig, tack för att du kikar in och för att du läser ?
Njut av kvällen, jag har låtsas-fredag, smågodis och lite chips.
Jag är nykter idag, självklart och rätt så enkelt efter lång tid.
Men fortfarande, en dag o taget.
Kram ?

Att förtränga faran är en försvarsmekanism. Tror att vi alla har stoppat huvudet i sanden och blundar för faran. Men så en dag går det inte längre. Skönt att du har tagit beslutet. Ser fram emot att läsa om din resa. ?

Kram

Låter ungefär som jag. Välkommen till klubben och lycka till! Själv börjar jag närma mig en månad nykter, och jag var riktigt illa däran. Kunde hälla i mig i en hel flaska sprit själv på en och samma kväll, och ytterligare någon flaska vin på det. Så det går.

Den behöver du nu. ? Nu finns det bara en väg - uppåt. Skriv så mycket du bara vill och orkar, det brukar hjälpa åtminstone lite mot ångesten. Sakta men säkert kommer du att må bättre.

Ser fram emot att följa din resa.

Vi är många här med liknande bakgrund. Ser fram emot att följa din resa. ?

Kram

Skönt att du kom till insikt. Tror också att det ofta behövs en nykter period för att kunna reflektera över sitt liv. På allvar. Åtminstone om det inte känns riktigt rätt. Vilket det uppenbarligen inte gjorde för dig.

Lycka till med ditt nya liv! ?

Kram

Härligt morgoninlägg, Varafrisk. ? Självklart vill du leva. Och göra allt det där du ser fram emot. En dag i taget mot ett tillfrisknande, så kommer vi framåt.

Tänk vilka fräscha 70-åringar vi kommer att bli. ? Tar en löprunda på morgonen, sedan slår vi på kaffet och medan vi väntar på det dricker vi en härlig, vitaminsprängd smoothie. Dansar en stund i köket medan solstrålarna letar sig in. Njuter av livet.

Nja, det kanske inte var din målbild, men jag älskar att göra små skutt på 10-20 år in i framtiden. Det lustiga är att jag alltid är yngre och mer vältränad än vad jag är nu. ??

Hoppas att du har haft en fin dag. Har tänkt mycket på dig. ?

Kram

Ett inlägg i din egen tråd. ? Sidan 52... Alldeles för långt bak. ? Så fint att läsa att du är på rätt väg. Nu ser vi fram emot flera uppdateringar. Vet att det är många som tycker att det är lättare att skriva när det går åt rätt håll. Själv tycker jag att det är viktigt även när det inte går som man föresatt sig. Men vet du, det gör man precis som man vill med. ?

Kram