Senaste kommentarerna i forumet

Fråga din kommun om de använder Previct.

Om du går i behandling i kommunen och de har Previct borde du kunna få en.

Jag skulle vilja veta mer om det fungerar innan jag själv går till kommunen och ber att få testa.

Det här vill jag ha! Hur går jag till väga?? Jag vill börja nu!

Vi har tagit det lugnt och idag blir det nyktert. Nu är tanken att måndag-torsdag ska vara nyktert med.

Vilken bra idé att vara några stycken som kämpar tillsammans. Sju dagar, heja dig! Det är grymt bra jobbat.

Jag har mailat dig nu så du vet. Ha en fin söndag!!

Bra att ta upp tråden igen. En veckas nykterhet, då har du gått igenom det de flesta tycker är de värsta dagarna. Du verkar ju dock må bra, så då är det "bara" att hålla i.

Jag tror på dig.

Kram

Skönt att höra om positiv upplevelse av nykterheten, så kan livet också vara!

Denna film fick mig intresserad av verktyget. Dock inte provat det.

https://www.facebook.com/kontigocare/videos/1204992796517848

Bra. Då är vi många och påminnelse är väldigt bra. Påminner mig själv varje dag så fortsätt med det du också?

Man kan läsa om Previct här:

https://www.facebook.com/kontigocare

https://www.kontigocare.com/previct-alcohol/

Man ska inte se det som en kontroll tycker jag, mer som ett hjälpmedel. I vissa lägen behöver man både hängslen och livrem, och ibland kan det hjälpa att bara risken finns att man blir kontrollerad för att man ska avstå.

Kram ?

Men det låter ju riktigt bra! Bra som arbetsgivare att använda också. Just nu har vi inget fall hos oss, men på ett företag inom koncernen har vi ett riktigt tufft fall med noll sjukdomsinsikt och grov rattfylla på väg upp i rätten. Då kan det vara bra att kunna kräva blåsning på jobbet vid minsta misstanke. Som arbetsgivare betalar man ju oftast behandlingen.

Varmt välkommen hit till forumet!

Kram ?

7 snart klar. Nu är tre par i vänskapskretsen som vill tappa ngt kilo, träna mer och som gärna tar ett extra glas vin också med på "slender november". SÅ mycket enklare och roligare när det blir till en gemensam grej. Men nu undrar jag om det finns något gott alkoholfritt vin. Testade ett i lördags och ja, det var ju mest som vindruvssaft. Men psykologiskt bra att ha ngt med samma färg i vinglaset. Hoppas helgen gick fint!

✔️ Ännu en dag och helg utan alkohol.

Löfte till mig själv:

-Ska aldrig glömma varför jag slutade dricka, ALDRIG... Måste påminnas ibland.

Det verkar ju som om det funkar för vissa att testa en sista gång, bara för att konstatera att alkohol är skit och inget att ha. @Sommarbarnet gjorde ju en liknade sak och blev bara ännu mer övertygad om att inte dricka mer efter det champagne-racet. ? Men en del går det ju mindre bra för, så det är nog inget att rekommendera.

Skönt att du har fått den där känslan nu. Vill inte dricka, slipper dricka. Allt blir mycket lättare då.

Kram. ?

Någon som testat Previct i mobilen?

Man kan få det i ganska många kommuner via beroendevården (dock har inte alla kommuner det).

Man blåser tre gånger per dygn i en alkoholmätare kopplad till en mobiltelefon med ansiktsigenkänning i mobilen för att visa att man kan vara nykter.

Någon som har erfarenhet? Har det fungerat för er eller inte fungerat?

Var det svårt att få?

Hur länge behövde ni ha Previct?

Tack för kommentarerna om A-fritt.
Nej A-fritt lugnar behovet efter Alkohol för mig.
Tror det mer är att jag sitter med ett glas vin....
Men behöver det för att få lite festkänsla, helgfirande typ.

Har städat köket idag.
Ställde ner Bag in box stativet i förrådet för 2 månader sedan.
Idag när jag städade kom jag på hur det alltid var rödvinsfläckar på köksluckorna där stativet stod. Och även på golvet ibland.
Hur orolig jag var att någon sett dem innan jag han städa bort spåren.
Inga fläckar att städa bort idag?
Skön känsla?
Kram⚘

Tack för svar ?
Emellanåt stänger jag Även dörren ? till mamma. För att kunna fortsätta på relationen när känslorna lagt sig. Hon mår jättedåligt av de perioderna. Sämre än mig. Jag tycker att det är skönt. Det är nog hon som vill ha en djupare relation än jag. Jag har gett upp...

Har sagt att jag inte vill dra in mina systrar i vår relation om vi ska kunna ha en. Hon klarar det inte. Drar alltid in dem. Gör mig irriterad. Hennes fokus är där. Fokuserar inte ens på mina barn, hennes barnbarn när vi umgås. Det gör mig irriterad.... sitter och sms:ar med mina systrar.
Vi ses och ska umgås, planerna bryts av att ena systern tappat mobilen... eller har fått panikångest. Hon åker dit.....
Vi åker hem. Och hon undrar varför vi inte har empati. Varför vi inte svarar i telefonen efter. Varför vi inte förstår att mamma mår jättedåligt också. KAOS. Medberoende...

Hoppas att din helg varit vilsam och att du fått må lite bättre. ? Melankoli är inte en farlig känsla, om man inte fastnar i den. Bra att du har kontakt med samtalsproffs. Det kan hjälpa mer än man tror.

Kram

Jag tror inte på Gud, men vi beter oss lätt lite som nyfrälsta när poletten ramlat ner. Och på dig verkar den ha ramlat ner rejält! Allt blir så mycket lättare när man slutar längta efter alkoholen - och istället känner sig lättad över att man slipper dricka. Det är mer synd om dem som känner sig tvungna att dricka.

Välkommen till de upplystas skara ?

Kram ?

PS. Jag tror inte på Gud, men jag tror på ödet och skyddsänglar ??

Det känns som du blivit upplyst eller vad det kallas?
Och att du precis som AkillesU kommit till den där självklara insikten att ni inte behöver A i era liv.

Jag fattar precis vad du gått igenom!
För jag har samma tankar och har svårt för det där beslutet "aldrig mer"
Vill liksom testa och se vad jag känner efter ett längre uppehåll och all info man sugit åt sig. Mitt problem är dock att jag är orolig över att jag inte kommer att kunna sluta. Jag blir kanske inte frälst från A som du blev☹
Kram och Grattis ⚘
Men du får inte lämna oss och sluta skriva......

Vi har alla tunga bördor i våra ryggsäckar. Okej är nog nyckelordet här också. Du har ingen vidare relation till din mamma av olika skäl. Med all rätt. Okej. Du väljer att inte ”bära” dina systrar också eftersom du har fullt upp med ditt eget liv. Också med all rätt. Okej. Så är det. Det är tankarna om att du vill att det ska vara annorlunda som ”äter dig”. Du måste acceptera att det är som det är. Och det är okej.

Först när jag kunde släppa sorgen över att min relation till min mamma inte är så ”djup” som jag vill att den ska vara så fick vi en annan typ av relation. Jag kallar den väder-och-vind-relation. Vi pratar väder. Och vad som står i tidningen. Och det är okej.

Min mamma är supernöjd med den typen av relation. Hon klarar inte av att hantera mer än så. Och jag har också behållning av vår nya typ av relation, även om jag gör det mest för hennes skull. Jag tänker att jag inte ska göra mot henne som hon har gjort mot mig. Jag ska inte spela på hennes planhalva. Eller som jag brukar säga till min dotter: ”Vissa saker gör man inte i första hand för sin egen skull, utan för andras skull”. Sen måste det förstås vara på mina villkor. Ett telefonsamtal per vecka och en fysisk dejt varannan helg är en lagom nivå för mig ?

Håll hårt i din man ❤️

Kram ?

Jag är fri! Precis så känns det. Jag vaknade imorse och allt kändes annorlunda! Jag känner mig nästan nyfrälst. Vet inte vad som hände inatt, men nåt hände. Jag drack igår. Jag tror att jag redan i onsdags, efter att ha känt mig väldigt nere och ledsen, någonstans hade bestämt mig för det. Och som @Andrahalvlek säger så är det bara en tidsfråga om man lämnar dörren på glänt. Jag drack en flaska vin, men blev inte full. Tyckte inte heller att det var speciellt gott. Kändes nästan som att jag gjorde det bara för att liksom. Jag pratade med min man om hans dryckesvanor, att han börjat dricka mer sedan jag slutat. Han har också börjat gömma alkohol och smygdricker. Han vet att han dricker för mycket och tänker mycket på det, men är inte redo att göra ett uppehåll just nu. Han menar att han inte velat visa hur mycket han dricker för att inte locka mig. Vi pratade om detta och mycket mer, det var en bra kväll med besök i minneslunden där vi satt på en bänk, omgiven av ljus, helt ensamma i natten. Höstlöven föll på oss och vi pratade om de som fattas oss. Det var fint. Innan jag gick och lade mig bara kände jag att jag ville få ut all alkohol ur kroppen, stoppade fingrarna i halsen och spydde. Trots detta ångrade jag inte att jag druckit, det kändes som att jag behövde det. Inte i min vildaste fantasi kunde jag ana att jag skulle vakna och känna mig fri. Så konstigt, men så är det och fri känner jag mig. Kampen är över. Jag känner mig helt övertygad över att jag ALDRIG mer kommer att dricka alkohol. För att jag inte vill. Jag kan men VILL inte. Det har hänt något i mitt mindset. Från att ha tänkt att jag ska vara nykter i tre månader, men att jag sen skulle försöka dricka normalt och räknat dagarna till varje nykter månad så att jag skulle klara tre, så känner jag nu att det är betydelselöst. För jag kommer aldrig mer att dricka. Det är nästan så att jag direkt vill flytta över till forumet ”Det vidare livet” - så självklart känns det. Jag ska så klart inte göra det, utan fortsätta skriva här ett tag till, men fattar ni - det är helt otroligt!
När jag läser vad jag skrivit så är det nästan så att man kan undra om jag skriver på fyllan, men det kan jag garantera att det gör jag inte. Något konstigt som hände inatt var också att mitt halsband hade lossnat och låg på golvet när jag vaknade. Hur gick det till? Det är ett smyckeslås som aldrig har gått upp av sig själv eller lossnat innan. Som ett tecken på att någon varit och tagit av det inatt för att visa att jag har en osynlig ängel som följer mig. Herregud, nu låter jag verkligen som att jag tappat det helt. Men strunt samma. Ett slags mirakel har skett! Tack gode gud för detta! Alkoholdjävulen är besegrad utan kamp - det känns overkligt. Kan detta vara sant? Kommer denna känsla att hålla i sig? Det konstiga är att jag inte tvivlar en sekund på detta. Jag vet att det är så - det känns i hela kroppen.

Det känns också i kroppen att jag drack igår - mår lite illa och sådär som man kan göra efter att ha druckit. Längtar tills detta är över och att aldrig behöva känna mig bakfull igen. Jag har ingen ångest alls utan känner mig bara lycklig och fri. Jag vill bara säga att bara för att jag gjorde detta och känner som jag gör så är det verkligen inget jag rekommenderar andra - jag menar inte att locka någon annan att dricka. Jag hoppas verkligen att ni inte tar ett enda glas - det är rena giftet!

Jag har väntat med att lägga ut denna text som jag skrev imorse för jag är rädd att ni ska tro att jag tycker det var bra att dricka och kanske lockar andra till det. Men samtidigt känner jag att vi alla är ansvariga för våra egna liv och beslut. Jag bara måste få dela med mig av denna känsla jag har. Idag är det den första november - den första dagen i resten av mitt helnyktra liv!

Önskar er alla en härlig nykter söndag. Själv lär jag må illa några timmar till innan bakfyllan är borta, men det får jag ta som en påminnelse över hur fruktansvärt dåligt alkohol är för kroppen. Aldrig mer!

PS. @Andrahalvlek - din berättelse i @kvinna 38:s tråd om din pappa berörde mig djupt. Det är verkligen inte lätt att leva med ånger och känsla av skuld. Men du gjorde rätt i beslutet att låta din pappas drickande få konsekvenser. Han valde alkoholen framför familjen, det var hans val. Du gjorde ditt. Det var inte ditt fel. <3

Kram

Visst är det en härlig känsla att slippa kämpa. För mig är övertygelsen total - under en förhållandevis lång tid. Flera gånger har jag varit övertygad om att det var sista gången. Sedan kommer tvivlen...

Min känsla är att du kommit över den där sista tröskeln. Att du passerat tvivelstadiet. Förhoppningsvis slipper du kämpa mera, utan får behålla lugnet inom dig.

Intressanta tankar kring olika sorters brister i kroppen. Ska ta reda på lite mera vad gäller det. Tar sedan flera år en daglig multivitamintablett och ingefära-gurkmeja. Kanske inte räcker om det finns en brist, men håller mig frisk för drt mesta.

Snart sex år... Nästan dubbelt så lång tid som jag har varit här. Men vi har iaf kommit långt. Hoppas dock att jag slipper ytterligare tre år av kamp.

Keep up the good work! ?

Kram

Tack för era grattis och reflektioner.
Har insett att de flesta har problem med sina mammor?

Jag är första barnet. Storasyster. Hade min mamma själv ett par år innan jag fick syskon. Jag var världens sötaste bebis tydligen. Måste ha varit stor kärlek från min mammas sida. ? ? Sen kom ”problembarnen”.

? Har stängt dörren till mina systrar just nu. Orkar inte. Har pågått för länge.
Försöker öppna dörren till min mamma emellanåt. Men vi kommer ingenstans.

Hon har blivit utbränd och sjukskriven av mina systrars sjukdomar.
När jag fick en egen dotter med funktionsnedsättning fick jag en chock. Jag fick inget stöd av min mamma. Barnet skrek , jag grät. Min man fick dra ett stort lass. Jag dränkte mig i jobb.
Och relationen med min mamma blev ännu sämre.

Jag och min man har kämpat. Med vår dotter och med min psykiska ohälsa. Vi väntade i 6 år med att skaffa ett till barn.
Vi har hus, pengar, jobb. Vi har varandra. Så jag behöver ingen mamma. Eller?

Senast fick jag höra av henne att jag bara var arg och irriterad. Och inte hade någon medkänsla för mina systrar. Ingen empati. ”ni har allt, dom har ingenting”. Medberoende.
Men jag stänger igen för att orka... jag är för känslig. Tvärtemot av vad som uppfattas...

Har precis tagit mig upp igen sedan en sjukskrivning. På randen att ramla tillbaka.
Försöker må bra. Kämpar varje dag med att hålla mig över ytan.... i vardagen.
Duktig flicka.
Men jag har min man. Han är allt. ? och mina barn. Tack för dom. Sluta klaga.....

Vilken gåva att vara ärlig med sin partner. Kan också det, men väljer oftast att prata med er här på forumet istället. Har en förstående man som lyssnar, men det blir ändå inte samma sak när man vill prata om att det kan kännas jobbigt och finnas motstridiga känslor under resan mot nykterhet.

Hoppas att din dag blev fin och att ni hittade mycket svamp. Skogspromenader är underskattade.

Kram

Först av allt, grattis till tre månader! ? Verkligen bra jobbat.

Vad gäller mammor är vi nog många som tycker att det är komplicerat. Jag har en snäll mamma, men tycker att hon är jobbig. Många gånger är det orättvist, men jag kan inte rå för mina känslor. Men dåligt samvete har jag emellanåt. Hon har haft det riktigt tufft både som barn och vuxen, men försöker ändå. Vi kan umgås som vuxna människor, så det är ok.

Det måste vara fruktansvärt att bli bortprioriterad. ? Men det är nog lätt att hjälpa den som upplevs svagast. Och vi duktiga flickor klarar oss alltid. Eller? Fint att vi har gemenskapen här i alla fall.

Tack för omtanken i min tråd. ?

Många kramar till dig