Senaste kommentarerna i forumet

Det är en regnig fredag och det har varit jobbigt idag. Stress och saker som inte funkat på jobbet har gjort att tankarna direkt gått till "jag vill ha ett glas av vad som helst, bara det är alkohol så jag får döva mig!". Stress är en oerhörd trigger för mig. Och så trötthet på det. Jag har sovit ganska dåligt hela veckan, men speciellt inatt - max fyra timmar. Folk har kommit med sina systemkassar och sett så nöjda ut. Nu är det helg, liksom. Jag åkte hem vid fyra, var sååå trött. Får jobba igen det sista senare hemifrån. Längtade efter att få skriva av mig här i forumet och bara vila lite. Jag tog en alkoholfri öl och det stillade faktiskt begäret. Jag ska inte dricka någon alkohol och vara helt nykter när min man och dotter kommer hem. Vi ska ha en myskväll med god mat, en bra film och sällskapsspel. Skulle aldrig få för mig att äventyra något nu. Men jag är skör...
Trevlig och nykter fredag önskar jag er alla!

Konflikt på jobbet, det bubblar och kokar av ilska, förnedring, ledsenhet och uppgivenhet. Vill bedöva mig men ska inte. Det värsta är att jag grät inför cheferna, för att jag var arg, förvånad och kände mig påhoppad. Sen grät jag för att jag var så förnedrad av att jag grät.

Nu vill jag bara gräva ner mig djup under täcket och grina tills jag somnar. Aldrig mer gå tillbaka dit, fast det är löjliga tankar. Om jag bara inte börjat gråta. Tappade ansiktet helt och gav dem all makt. Hatar dessa känslor.

Jag skulle också vilja njuta av fredagskvällen här hemma, ska jobba i kväll dock. Men det är helt ok ändå,
förr var det den värsta dagen av alla att jobba på, just fredagskvällen, då kunde man ju inte dricka! ?

Tänkte på en sak som du skrev om i ett inlägg. Det här med tankarna på alkohol, på sug eller ickesug, eller
alkohol i största allmänhet. Jag "led" länge av att de tankarna aldrig tycktes försvinna. När blir man helt av med dem liksom. Men den senaste månaden ungefär så har jag landat i som du skrev en, acceptans. Jag kommer alltid ha tankar "kring" alkohol och det gör inget alls. Jag har accepterat det och det känns jättebra. Har jag tänkt på alkohol i hela mitt tidigare liv. Sug och längtan på den tiden, så gör det inget om jag tänker på det resten av mitt liv, fast avsmak och ickesug då.? + Att man slipper ju alla bakfylletankar numera .Skönt att ha accepterat detta och slippa spotta på den stenen hela tiden.

Ha en jättemysig kväll! Kram ?

Hej & Välkommen!

Jag tror jag smög ännu mer än du innan - dolde för många att jag ens drack, hade aldrig pratat med läkare om det. Vägen ut ur beroendet är garanterat olika för oss alla, men många här på forumet har av någon anledning kommit till en punkt där det är nog.

Att du startat en tråd är jättebra, gör som många andra, skriv av dig i den lite nu o då, och läs i andras trådar. Det finns mycket klokskap, erfarenheter av dårskapen vi pysslat med. Viktigt att du gör allt det här för din egen skull, tror jag, att vilja själv är en nyckel.

I början av min process i somras trillade jag igenom en gång - men stannade kvar här, till skillnad från de två andra gångerna jag startat trådar här. Så jag vill skicka med - om du snubblar och hamnar i flaskkramandet fast du egentligen inte tänkte, eller tänkte hur gott det skulle vara - spring inte iväg o göm dig under en sten (inte alltför länge), utan våga kom tillbaka hit och fortsätt skriv o kämpa dig till ett nyktert liv.

En dag i taget gäller för många, och särskilt i början

Åter - välkommen hit.

Åh, längtet efter helgen nu!
Nystädat hemma, luddiga moln på himlen, bra vecka.
Glad för ingenting och allt.
Mellan möten kikar jag in och önskar er en fin fredag.
Här blir det kräftor och bad.
Jag är självklart nykter idag, ska städa en garderob om suget skulle sätta in.
Kram ?

Nu siktar jag mot 300 nyktra dagar!

Kram ?

Skriv gärna några rader om
hur de går.

Heja!

Fortsätt skriv mycket, upp med allt jobbigt på bordet. Läs andras trådar, kommentera och inspireras.

Jag tror på faktametoden. Genom att läsa på om hur alkoholen skadar vår kropp och hjärna kommer man till slut till en insikt om att man inte vill dricka mer.

Ditt psykiska mående beror till stor del på alkoholen, som skapar sömnstörningar och ångest. Börja med att söka på ”alkohol och hjärnan” på youtube så får du lära dig mer.

Livet utan alkohol är fantastiskt! Tyvärr går det inte att läsa sig till hur fantastiskt det är, det måste upplevas. Jag har snart varit nykter i 7 månader, tjoho!

Kram ?

Att jag sover bra är nästan värt nykterheten enbart.

Sömnen är grunden till allt! Mitt goda humör, min hjärnas funktion, och att jag slipper ångest.

Kram ?

Bara bra att du skriver ner dina tankar. Och helt ofarligt att hänga här, jag har gjort det i 8 månader och är forfarande nykter och mår hur bra som helst.?

Du är på rätt spår nu och börjar upptäcka fler och fler fördelar med att hålla sig nykter. Och ännu bättre kommer det bli, det gäller bara att ha tålamod och inte tänka för långt framåt. Och såklart, aldrig ta det första glaset. Du har en bra viljestyrka och drämmer till alkoholdjävulen på ett bra sätt när hen dyker upp.

Bra jobbat! Kram

Under min tid här på forumet har jag alltid läst under ”de senaste kommentarerna”. Därför spelar det ingen roll om min tråd ligger under ” förändra” eller ” det vidare livet”. Därför har jag läst massor av inlägg skrivna av anhöriga. Det har varit väldigt nyttigt och det har slagit mig hur många stackars alkoholister det finns som aldrig hittat det här forumet, och även hur det hade sett ut för mig om jag inte lyckades sluta i tid. Såklart jättesynd om alla anhöriga och många gånger har jag tänkt, men för fan, ni kan inte få dem att sluta dricka. Men ni kan tipsa om det här forumet, då kan det hända saker.

Bra att du är tillbaka med ditt skrivande Kaveldun? Jag tror att man inte ska släppa det här forumet för snabbt. Det är ett väldigt bra sätt att slippa sug att hänga här.? Jag blev av med mitt sk sug ganska snabbt, efter två till tre månader kunde jag inte känna något som helst sug efter alkohol. Däremot hade jag länge en känsla av rastlöshet och liksom något som saknades. Ett sug efter något som ersättning för alkohol. Den känslan var irriterande men försvann sakta men säkert. Runt 6 månader in i nykterheten var den borta.Lång nykter tid är fortfarande viktigt. 1 år som du skrev är nog ett bra delmål. Då har man upplevt alla årstider, helger, semester mm. Jag har numera inga som helst problem med att tänka aldrig mer alkohol. Det känns helt självklart. Jag tror du är på rätt spår med ett nytt boende, man behöver ha saker att se fram emot och att det händer grejer. Roliga saker som ger en kickar. Alkoholen måste ersättas av något. Och det bästa är att man uppskattar sådant ännu mer nu än när man drack. Tom mer än på den tiden när man drack sk kontrollerat. (Vägrar kalla det ” normalt”, för mig är allt drickande onormalt)

Jag tror att du inte behöver någon ssri, med positivt tänkande och roliga saker att sysselsätta sig med kommer man långt.

Ha det bra! Kram

Hej alla!

Jag är helt ny här på forumet. Är en man född 1981, och mitt drickande har börjat spåra ur totalt.

Jag är väl vad man skulle kunna kalla en fungerande alkis. Har ett jobb, en inkomst och dagliga rutiner. Jag tror att inte att någon, förutom jag själv och någon enstaka läkare jag tidigare sökt hjälp hos, vet riktigt hur illa det faktiskt är. Jag är alltid nykter på dagarna (eller ja, bakis då) och onykter på kvällarna. Vissa kvällar är jag inte bara onykter, utan snarare helt plakat. Det är ett mirakel att jag under denna tid lyckats ta mig igenom en tuff yrkesutbildning, och dessutom lyckats jobba mig uppåt i karriären. Det borde inte vara möjligt.

Det dagliga drickandet började i samband med yrkesutbildningen. Jag har alltid druckit för mycket, men det var då det drog igång på allvar. För kanske något år sedan. Kände mig ångestladdad, stressad och hängig, så jag drack på kvällarna för att varva ned. På den vägen är det, och nu kan jag inte sluta - trots att jag hatar skiten.

Jag sökte hjälp på vårdcentralen för något halvår sedan och berättade för läkaren om min situation. Han menar att jag lider av sociofobi (han har rätt, för övrigt), så jag fick sertralin på recept. Efter bara några veckor började jag må extremt dåligt psykiskt. Ett par nätter genomled jag extrema panikattacker och läskiga overklighetskänslor, så jag var tvungen att trappa ned och sluta med medicineringen. Annars skulle jag förmodligen ha hängt mig till slut.

Så nu är jag tillbaka på ruta ett igen. För att ge ett hum om hur illa det faktiskt är så kan jag under en helg trycka i mig en hel sjuttis sprit och en hel liter vin själv hemma i lägenheten, plus några starköl på det. Det är verkligen illa. På vardagskvällar är det inte ovanligt att jag trycker i mig en hel flaska vin själv. Jag fattar inte hur jag orkar kliva upp tidigt på morgonen och kämpa mig igenom en hel arbetsdag efter sådana kvällar, men på något mirakulöst sätt lyckas jag.

Jag håller på att förstöra min lever, och mitt psyke blir bara skörare och skörare för varje dag. Känner mig lättirriterad och ångestladdad nästan hela tiden när jag inte dricker.

Jag hatar alkohol. Det är enligt mig en av världens skitigaste och lömskaste droger, och ändå kan jag inte sluta.

Har till och med börjat be till Gud om hjälp. Jag fattar inte varför det är så jävla svårt att bara sluta. Jag vet att jag skulle må så mycket bättre om jag bara kunde sluta dricka.

Tack för att jag fick skriva av mig.

...såklart att drickandet påverkat mina relationer i större utsträckning än inställda möten ( ställde aldrig in jobb...men däremot sociala aktiviteter ibland - som ett djur i bur som springer på fel bollar).
Och mina barn tror jag upplevde att jag kunde vara frånvarande/disträ. Det märker man ju även på distans...
En vacker dag ska jag fråga dem.

Grattis till dag fem. Känner precis igen mig i din upplevelse, saknar inte heller vin alls när andra dricker. Är istället barnsligt nöjd med att jag kan dricka hur mycket jag vill av mitt alkoholfria och slipper bromsa och räkna glas...

Härligt att hon mår bra nu! Det blir ju till en styrka att ha gått igenom en svår period och sett att det går att vända och ta sig igenom.

Det är säkert inget farligt, men har du konstiga symptom du inte känner igen tycker jag du ska ringa 1177 och höra om de tycker att du bör kolla upp det hos läkare. Och grattis till dag 5, bra kämpat!

....igår läste jag lite på forum för anhöriga. Det var gripande och stark läsning - ibland hjärtskärande.
Och oerhört nyttigt ( om jag skulle vackla i min önskan att leva nyktert ska jag återvända dit).
Jag började dricka problematiskt sent i livet men självklart har drickandet påverkat relationerna ändå...,om inte annat så genom att jag ibland ställt in och uteblivit..
När jag läser de anhörigas berättelser så ser jag också glasklart vilken förfärlig sjukdom detta är...
Att leva nära någon som är så kluven - säger en sak ( och menar det ) och gör ngt annat.
Och så barn som far illa.

...Andrahalvlek och Se Klart för konkreta råd - jag lyssnar och antecknar. Det där med att planera in ngt annat direkt efter jobbet - fysiskt - byta spår i hjärnan. Det låter både enkelt och smart.
Mitt sug kommer alltid som starkast och liksom oväntat ( fast jag borde vara beredd vid det här laget) när jag lämnar arbetet. Och triggas igång av komplicerade möten/känslor...men även bara av ’jobb’.
Känner också igen det där med rolig/snabb - och låg.
Jag har gått i terapi....en lång och bra. Det var längesedan nu och jag kunde i den släppa mkt av det som tyngde mig från barndomen..eller i alla fall bearbeta det.
Att alkoholen påverkat mitt mående mkt mer än vad jag förstått tror jag är klart. Minns faktiskt hur jag redan som småbarnsförälder ( och då drack jag högst normalt och aldrig på veckorna) observerade att alkoholen höjde mig så mkt ( och sänkte mig dagen efter).
Effekten av två glas vin var så stark ( jämfört med min dåvarande man som inte blev särskilt påverkad). Och efter några år hade vi ett mönster där vi öppnade en flaska vin på fredagen och hann drack 1,5 glas och jag drack resten. På den tiden fanns det inte på kartan att öppna ytterligare en flaska...det började jag med senare i livet.
Men rastlösheten har alltid funnits där...och en kraftig vilja till rörelse....på alla plan. Både positiv och komplicerad.
Men stigande ålder upplever jag en ökad ro ändå som jag älskar. Men nykterhet är för mig en förutsättning för att den blomman ska slå ut...

Gratulerar till 200 nyktra dagar! ?

????????????

Tack för välkomnande Jullan65 och Rule74.
Ja det måste gå att bryta ett dåligt o destruktivt beteende.

Obetänksamt såklart.
Man ska vara noga med orden!
Och sorry - för det var ju jag som tog in ordet här..

Domningar låter som att du andas ytligt, då får man stickningar och domningar i ansikte, händer och fötter. Dåligt närminne låter också som påverkan av stress. Dålig matlust likaså, med drag av depression kanske.

Oavsett så blir det inte bättre för att du dricker. Tvärtom.

Djupandas lugnt, planera in återhämtning, träna mindfulness och yoga är mina tips. Håll ut!

Kram ?

...är ju att hänga här, och skriva en massa lösa tanketrådar.
Men jag tänker att det är mindre skadligt än att pimpla vin

Jisses vad jag sörjer att inte ha vinkvällar med mys.. Men tanken på morgonen efter är så nyttig! Jag måste bara tänka på hur det känns att vakna bakis och jämföra med känslan av att INTE vara det.

Huvudet är lite klarare.
Hyn kanske har fått bort lite av sin grå ton..
Jag sover galet mycket bättre.
Magen mår bättre.

Inga fyrverkerier, men små små detaljer som är aningen annorlunda än igår.
Jag tror det är där vi annars blir besvikna.
Att vi inte vaknar som retuscherade filmstjärnor efter en nykter vecka.
Barnen blir inte automatiskt änglar
Mannen överöser inte mig med juveler och ropar bravo! en gång om dagen.
Vardagen lunkar på...
Inget rus på kvällen, inget mys med vin.
Tvprogramnen är lika intetsägande och jag kan inte få dem roligare med alkohol.
Det regnar fortfarande ute.

Men sömnen..
Och att vakna hyfsat klar i huvudet..
De små detaljerna som inte syns, som inte ligger inslagna i paket med silverrosett.
De gör enorm skillnad.

Tack!
Kram ???

Jag har aldrig mått dåligt av att hålla uppe/sluta mitt drickande tidigare.
Nu har jag alla konstiga symptom, kan inte tänka mig att det beror på annat.
5 dagar nykter, yes!
Men , jag mår så illa....
Domningar i ansiktet.
Plötsligt så.. har jag tappat närminnet, kommer knappt ihåg om jag for hem på lunchen idag eller inte...
Inte matlust eller sug på mat alls.

Aldrig haft dessa symtom tidigare... :-/
Kan jag göra något själv?