Senaste kommentarerna i forumet

Ytterligare en sak jag kom på som är motiverande är att jag är så nyfiken på hur mitt liv skulle se ut utan alkohol! Jag vill må sådär bra som ni berättar om och jag vill uppleva det man upplever när man inte dricker. Det kan gå några dagar utan att jag dricker något alls men extremt sällan längre än 5 dagar. Sorgligt egentligen.

Men två dagar utan alkohol nu och det går hur bra som helst! Det kämpiga blir helgen... då ska jag gå in och läsa här så jag påminner mig själv om varför jag gör detta ??

Stort tack till er alla som är så peppande och stöttande. Jag är också stolt över mig själv att jag har börjat fundera kring mina alkoholvanor trots att jag endast är 32 år gammal.

Torn: Det är bra att jag får höra att smygdrickande innebär att det har gått långt. Jag tror att jag blundar för alla tecken på någon typ av missbruk för att jag inte vill vara den personen som har ett sådant problem. Men såklart det är problematiskt att smygdricka. Det finns ju en anledning till att jag smygdricker och det är ju att jag vill dölja det för att jag förstår att de mängder jag dricker är onormala och att min sambo därmed kommer reagera på det. Att jag har ett behov av att bli så full innebär ju att något inte riktigt är som det ska...

Jag var och tränade idag, sen fixade jag massor med lägenheten. Helt utan vin! Det gick riktigt bra och var till och med lite roligt att pyssla med det. Imorgon kommer en kompis över och hjälper till att fixa det sista.

Jag tror också det är bra att hålla sig helt borta från sociala tillställningar där det kan förekomma alkohol. Det är så lätt att man tar ett glas och sen tar det andra glaset mig... och sen är man i samma jävla spiral igen.

Anledningen till att jag vill ta tag i detta är egentligen av flera skäl.
1. Jag lider av väldigt mycket ångest och som ni alla vet så blir ju ångesten värre efter att man druckit. Ångesten kan vara så kraftig att jag känner att jag inte kan andas och att jag genom att dricka så mycket skadat min kropp så mycket att jag kommer dö.
2. Eftersom jag redan nu dricker ganska kraftigt, tänk då var jag är om några år om jag inte tar tag i detta nu?
3. Hälsoskäl! Jag vill inte få alkoholrelaterade sjukdomar och skador när jag blir äldre. För då kommer jag ångra mig över att jag var så jävla dum och drack så mycket och då kommer min befintliga ångest bli ännu värre och jag kommer klandra mig själv ännu mer än vad jag redan gör. Det skulle säkert i sin tur leda till att jag började dricka ännu mer för att döva ångesten över vad jag gjort mot min kropp och även för att döda eventuell dödsångest som kanske skulle uppstå om jag fick beskedet att jag led av en livshotande alkoholrelaterad sjukdom.
4. Den dagen jag skaffar barn vill jag inte att de ska ha en mamma med alkoholproblem. Jag växte själv upp i en sådan familj och det var fruktansvärt.

Utöver det vill jag heller inte supa bort jobb, relationer, saker, körkort osv., vilket jag i framtiden kanske kommer göra om jag fortsätter på detta sätt. Jag får kraftig ångest av att ens tänka på något sådant scenario och jag skulle nog inte kunna leva med mig själv om jag gjorde något sådant.

Tack. Jag slutade skriva för att jag inte kunde ladda upp mina inlägg blev nåt knas med sidan. Sen tappade jag mig själv och hamnade i gapet på min narcissist igen ?. Alkohol-delen går bra, jag är ff nykter... men i en cirkus igen på grund av ?. Hoppas verkligen att det gått bättre för dig och att du är på rätt väg, tänker på dig och tror på dig. När vi är nyktra är vi ändå starkare. Ledsen att göra dig besviken, är inte upptagen med bra saker... men nykter. Alltid något. ?

Hej och bra jobbat till första veckan! Jag har precis klarat mina 3 veckor.
Jag var jättetrött första veckan. Så att känna dig emotionellt uttömd (som när du gråtit) hör nog till avgiftningen.
Jag har också börjat känna mig mer lugn bredvid barnen. Hoppas och tror att det har med alkoholen att göra. För vill fortsätta känna så. Och lära mig att alkoholen inte hade något gott med sig över huvud taget. Eftersom den stressar mig och gett mig inre rastlöshet!
Ush och fy bort med den!!!! Hemska drog...

Hej ”dagboken”. Nu har jag varit lite dålig i flera dagar på att gå in och skriva. Men har försökt sysselsätta mig med massa annat under helgen. Allt ifrån att träna, umgås med barnen, dekorera om hemma och shoppat lite. ?

Faktiskt så har det varit lite extra jobbigt denna helg med suget. Det har varit fint väder, vi har varit hemma, skön helg... mycket FEELING där det funnits många tillfällen som man hade kunnat dricka på. Även varit lite irriterad på specifka personer i min omgivning. Där jag också gärna hade tagit ett stort glas vin för att lugna mig lite ?
Och hade jag inte bestämt mig och hållit på att vara nykter hade jag troligen varit bakis än idag (måndag).
Men jag har varit nykter och som sagt sysselsatt mig själv med en massa annat. Kanske möjligen lite för mycket annat. Känner mig lite sliten nu ? och jag som har varit utbränd FÅR egentligen inte hålla på så.
Men tänker att det är iallafall bättre än att dricka ! Så det får va så just nu.

Kommer iallafall ihåg att jag tänkt många gånger under helgen att jag har så mycket tid. Och så mycket energi! Och den viktigaste tanken av alla har varit att jag är förvånad. Över hur mycket skillnad det har blivit i mitt liv utan alkoholen! Och då har det bara gått 3 veckor!
Det har varit så många nya stunder som jag upplevt på ett helt annat sätt nu.
Tex så låg jag i en solstol i förrgår natt och tittade på stjärnorna. Och kände INTE ett sug efter A. Och jag kände mig lugn inombords.
Så har jag aldrig kunnat ligga utan att känna mig rastlös eller somatt nåt fattas. Svårt att slappna av helt enkelt, och suget efter nåt (alkohol) för att få den där avslappnade känslan. Men nu var det som att eftersom det alternativet inte finns. Så slappnar jag av iallafall!
Poletten trillade ner!

Sök på det på youtube så ska du få lära dig hur alkoholen skapar ångest, depression och sömnstörningar.

När jag förstod det fullt behövde jag inte mer motivation för att förbli nykter. Min psykiska hälsa är huvudorsaken till att jag inte vill dricka alkohol mer.

Kram ?

I en familj med missbruk är det väldigt vanligt att man inte pratar om det som hänt. Pratar man inte om det har det knappt hänt.

Det mönstret har jag med mig från min barndom, och det är ursvårt att komma ur. Det är en del av medberoendet.

Kram ?

Jag har en pojkvän som dricker väldigt mycket tycker jag.
Jag förstår hur mycket han dricker.
I ditt inlägg skriver du att "... min man inte verkar fatta hur mycket jag druckit ... " Kanske han mycket väl förstår, men liksom jag är väldigt medberoende?

Nånstans i mig finns en spärr att med min pojkvän ta upp drickande och situationer som uppstått. Situationer som inträffat och saker som sagts sopas under mattan, som om de dagen efter inte ens existerat i föregående dags fylla. Jag har svurit många gånger över mig själv varför jag inte tar upp det med honom. Men får liksom närapå panik.. Måste försöka klura ut vad som gör denna spärr. ?

Kanske är din man likadan, att han tänker att han borde diskutera drickande med dig men att det finns något där som stoppar? Jag vet inte. En tanke bara.

Sköt om dig och kämpa på. ?

Det är jättekonstigt. Känner likadant. Hur något som har varit så viktigt i ens liv helt plötsligt är irrelevant.

Helt plötsligt är dock en underdrift, vi har jobbat på jävligt bra med vår nykterhet ihop! Det är verkligen ingen quickfix att bli nykter.

Kram ?

Ja jag och min man måste nog försöka prata om eländet. De sista 2-3 månader har jag inte tyckt att vin smakar bra( ett tecken kanske), men jag har såklart fortsatt och dricka ändå.

Fy så jobbigt ? Bra om han får träffa en läkare och får samtalshjälp. Han är deprimerad stackarn. Lider så oerhört med honom, jag var också svårt deprimerad i tonåren.

Du gör allt du kan, och att ni kan prata är en gåva ?? Jag kunde inte prata med mina föräldrar.

Kram ?

Sök på ”intervention” på youtube nästa gång du får en svacka. Då dör suget direkt! Där vill vi inte hamna ?

Kram ?

Ja de ska bli så gött, komma iväg. Ja och han blir ju förtvivlad ochså när inget händer och ser mig gå ner mig. Idag fick jag ochså kontakt med beroendegruppen så på fredag får jag reda på vem som kommer bli min kontakt där. Han jag träffade sist hade ju gått blivit sjuk direkt efter semestern så klart därav de dröjt. Men han bad verkligen om ursäkt och förstod de skapat frustration hos mig. Och man kan ju inte rå för man blir sjuk, Även om de inte är han jag ska fortsätta gå till så så erbjöd han sig enda få komma till han denna vecka för snacka lite har egentligen ingen lust alls och helst be alla inkl soc dra åt helvete typ jag klarar mig själv. Men stängde ner den lilla rösten så ska dit i mån. Hoppas nu inte bara de dröjer tills jag kommer igång med den andra kontakten då får jag spel.

Och den där jädra käringen på soc mejlade jag till i fredags typ behöver hjälp nu men då va hon på semester till idag. Mejlade då enhetschefen typ finns de någon annan ja kan kontakta fick typ till svar ring en vän. Öh ok. Skrev att trodde jag skulle få hjälp via er men istället har mitt missbruk eskalerat och hjälp nada. De svarade hon inte på och de va då jag fick svaret ring en vän. Hon kunde inte ens tänka sig kontakta behandlingsgruppen för ligga på. Och den andra käringen som skulle va tillbaka idag har inte ens besvarat mitt mejl. Så min vän funderar på mejla och fråga vad i helvete de sysslar med. De sms han fick av mig i fredags efter mitt misslyckade försök med soc var ju inte kul få för honom typ nu ger jag upp och super ihjäl mig. Men man blir ju fan desperat när man står själv och ber om hjälp och typ får en dörr bokstavligen talat i nyllet.

Men nu rör de lite på sig i alla fall.

Det är alltid "bara ett glas" som jag åker dit på.
Inget glas är det som gäller för mig!! Så är det bara.

Den tanken är riktigt farlig! ”Bara ett glas funkar nog”.

Du har ett val - första glaset. Sen sätter den fysiska abstinensen igång *bam* och då bestämmer alkoholen över dig.

Kram ?

Jag kollade mannens vinflaska när jag skulle ha lite chips, tänkte ett glas till mig och ett till honom, bara ett, det går ju bra, det är ju inget åh vad gott...
Sen skärpte jag mig och lät den stå.
Puh!

Tack Torn och Jullan65! Blev inte så tidig sängläggning som jag hoppats, eftersom det finns så mycket att läsa här, men nu är det dags att säga Godnatt!

Låter som att du har både insikt och en bra plan! Har du läst Torns tråd? Tror att du skulle få inspiration där. Kanske har du också någon hobby som fått stå tillbaks när drickandet tagit all energi? Något att börja syssla med istället. Och instämmer med Se klart, de där fönstren är öppna kortare tid för varje dag, det blir lättare. Jag tror på dig, du är redan på väg!

Och Kennie sätter ord på det jag tror jag tänkte när jag läste ditt inlägg. Ord är viktiga, tankar, hur vi formulerar oss om än bara i våra egna huvuden, kanske allra viktigast då.
Jag ska inte dricka idag. Det är ett mäktigt statement. Allt annat kommer efter det. Att fixa lägenhet utan vin grejar du antingen galant eller lite trögt men utan vin, om du bestämmer dig för det. Lycka till!

Bjud över nån kompis, berätta att du ska ta en nykter period, säg att du behöver peppning och hjälp, bland annat med att styla lägenheten. Och berätta för din sambo. Sen tror jag som flera härinne skriver att det gäller att bestämma sig. Inte lämna något utrymme för tvivel, då ger man sig själv en smitväg om det känns jobbigt. Så inget "jag hoppas att jag klarar det" eller "jag borde inte dricka". Tänk att du helt säkert klarar att hålla din nyktra period och att du inte ska dricka.För det gör du, bara du verkligen bestämmer dig för att det är vad du vill och accepterar att det är du och ingen annan som bestämmer över hur du ska ha det. Jag tycker också du ska berätta för din sambo om minnesluckorna så han förstår allvaret. Jag har berättat för många i min omgivning att jag fick problem med att jag drack för mycket de gånger jag drack. Jag har lite samma inställning till mitt tidigare drickande som till att jag nu fått ont i ett knä för att jag ökat min träning för snabbt- lite onödigt och dumt, men inget att skämmas för. Och det fina är att man mår så bra av att vara nykter. Man hinner vila på helgen. Man kan unna sig extra god mat (för det var mer kalorier i vinet). Man får mindre ångest och tål stress bättre. Kroppen mår bättre. Testa och bestäm dig för den första perioden, sen kan du ta ett nytt beslut, då gör du valet med nykter hjärna, hur du än väljer.

Sonen ringde på eftermiddagen från praktikplatsen och var ledsen. Han pratar inte gärna om sig själv till andra och gör allt för att dölja hur han känner sig. Men när han uttrycker att han inte vill leva kände jag akut behov av hjälp.

Jag ringde rektorn på hans skola och vi får komma dit imorgon bitti och han ska få träffa nån bra person. Dessutom hade skolan nåt avtal med nån hälsovård där han säkert kan få mer hjälp. Jag googlade även på Alateen men hittade inga möten. Jag har anmält honom istället till Ersta Vändpunkt tonårsgrupp som startar denna månad och i januari. Hoppas att han kan få en plats NU!

Jag åkte och hämtade honom också så att han slipper resa på tre bussar i två timmar när han mår såhär dåligt.

Det bästa är att se honom i ögonen, krama honom och känna hans tacksamhet för mina ansträngningar att hjälpa honom. Han är otroligt "fin" kille och jag coachar honom allt jag förmår. Jag vet att han är glad över min nykterhet och att jag reser mig upp igen och blir den person jag är ämnad att vara, den jag vill vara.

Ikväll har jag varit på ett jättefint måndagsmöte. ?

Ligger och funderar, lillbarnet sover bredvid mig...Det lugn jag börjat känna i kroppen påminner en del om hur jag mådde som gravid. Då tänkte jag att jag var en såndär som mådde toppen under graviditet bara, men tänk om avsaknaden av alkohol i sig var en större faktor än jag fattat? Har en låååång historik med hetsätande och andra varianter av matmissbruk, och det var också en sån grej som helt automatiskt blev bättre under graviditet. Medicinerat mot depression till och från i 6 år, vikten har pekat stadigt uppåt under denna tid. Och alkoholkonsumtionen har gradvis trappats upp parallellt. Vad är vad? Svårt att veta, intressant att fundera kring.

Jag bara säger det...projicering...hur skyddar man sig??

Tack Torn för ditt inlägg...återkommer t det senare i detta inlägg?

Utan att berätta vad jag gjort idag så kan jag bara säga att min dotters mående/hälsa kryper direkt under min hud när jag träffar henne. Hon är inte diagnosticerad bipolär men det måste vara så...och då har man ofta en övertro på sig själv. Hon projicerar verkligen sitt mående på mig..och hon styr..och jag har så svårt att sätta emot eftersom jag är livrädd att förlora henne ...och då tänker min hjärna ”alkohol”?

Har någon av er levt med ett barn som är bipolärt? Det är verkligen det svåraste som jag har varit med om...dessa humörsvängningar och dessa extrema risker som tas?

Så jag läste ditt inlägg Torn...jag har ju försökt massvis av gånger att bli nykter...och hela tiden misslyckats?Jag är ganska övertygad om att där jag är nu så kommer jag inte känna/bestämma mig för att ”NU SKA JAG VARA NYKTER ” utan det är att få till en dag i taget..samt motion...att prioritera detta....att samla dagar??

Imorgon ska jag träffa diakonen i Missionskyrkan i min stad...jag är inte så särskilt religiös men sökande. Har sjungit i en fd kör. Varit med i lite olika sammanhang. Men känner ett behov av att få prata om vad som tynger mig gör mig ledsen och oroad beträffande min dotter och veta att det vilar i trygga händer samt prata om alkoholen.

Imorgon....en ny dag????

Kramar❤️

Det var en fin beskrivning, att fönstret var olåst så du kunde komma ut??det ska jag ta till mig som ett ledord. Ha den bästa dagen.

Välkommen hit, det är så bra att du kämpar ?