Senaste kommentarerna i forumet

Först - grattis till nyktra sex veckor, du har verkligen landat i det nya livet och tänker att det du beskriver kring din/er relation också kan höra ihop med det?
Jag vet ju så lite om just er, men däremot tycker jag själv att min nykterhet satt relationer i ett annat ljus. En parrelation är ju ofta ”känslig” för balanser och obalanser- vilket jag uppplever att nykterheten är.
Det är ju i hög grad ett mått på självständighet, tänker jag.
Bara positivt enligt mig, men kanske något som är värt att prata om? Som ett eget ämne?
Bambi kommer snart mot fastare mark, säkert.
Kram! ?

Tittar in och säger hej! Hur går det? Här går det fint faktiskt. Firar 2 veckor imorgon.
Har ätit kräftor och målat på landet. Börjat lyssna på en ljudbok (Annie Grace). För att få mer kött på benen om varför man borde fortsätta den här nyktra vägen. Kram

Ps. Lustigt att du försökte dricka ikapp din man. Här var det tvärtom ? han försökte dricka ikapp mig.

50 nyktra dagar är riktigt bra! Hoppas du får en toppensemester. Nykter förstås ?

Kram ?

Det känner jag igen! Var också van att ”ladda ur” för att på nåt sett nollställa mig själv. Men inte mådde jag bra i det stora hela. Varit sjukskriven med ångest och utmattning senaste året. Så då fick jag eld i baken att ta tag i mitt mående och hälsan. Har insett nu efter 2 veckor nykter att jag haft mer problem (pykiskt ) av just alkoholen än jag trott. Så med alla andra grejer jag förändrat senaste året är det här en fortsättning på det. Man måste bara ställa om sig... håller på med ”programmet” här inne. Har du provat det? Lyssnar även på en bok av Annie Grace..
jag har ställt in mig på att jag inte kan dricka mer. 1-2 glas kommer bara leda mig tillbaka dit jag var och det orkar jag inte. Lycka till på din resa ?

Och imorgon är det söndag så då är du också nykter ?

Kram ?

Känner igen mig en del i dina tankar kring att dricka eller inte. Slutade dricka i början av april och har under sommaren druckit ett och ett halvt glas fördelat på två tillfällen. Kände båda gångerna att det inte alls var så gott som jag mindes, och att jag ogillade hur det kändes att bli lätt berusad. Har slutat snusa och röka tidigare och då är det ju inte så gott när man provar igen, man måste liksom vänja till sig igen om man ska uppskatta att ta en cigg. Tror det är lite samma med alkohol. För att uppskatta det sådär som man minns det så måste man bli lite beroende igen.. Och det är dit man kommer börja röra sig fast det verkar så okej att bara ta ett glas i början. Problemet är att det där enda glaset inte gör en nöjd i längden. Sen verkar du sakna något i livet utan alkohol, men är det verkligen själva alkoholen? Jag har upptäckt att vissa umgängen och aktiviteter är tråkiga utan alkohol, helt enkelt för att vi aldrig haft så mycket gemensamt eller att de alltid varit tråkiga men jag har dolt det med alkohol. Andra umgängen funkar lika bra utan, och mycket i vardagen har fått en ny lyster. Kan det vara så att du behöver hitta nya intressen, vänner, byta jobb? Att låta alkohol vara det som ger guldkant är en quickfix som inte håller i längden, det vet vi nog alla som skriver och läser här. Fundera på vad du drömmer om att göra i livet, vad som gör dig lycklig. Att långsiktigt jobba mot det tror jag är mer givande, även om det tar längre tid och kräver mer jobb... Stå på dig och lita på din instinkt som sa dig att du behövde sluta dricka...

Somnar nykter??❤️

Godnatt ?

Hej! Hur går det? Finns det ”lättare” saker som inte är droger men som kan hjälpa med insomningen? Tex. Ört/teér, naturläkemedel, som du inte känner att du direkt vill överdosera.... kan även va bra med typ Sudoku, korsord, ljudbok, avslappningsguidning (finns på sporify)... alltså nåt som får dig att sluta tänka på ”livet” utan tänka på nåt annat... o ändå trötta ut hjärnan... (skärmar tex. Stressar bara hjärnan mer). Kram

Ps. För mig funkar Valeriana Natt (3 tabletter) + korsord.
Min man lyssnar ofta på dokumentärer eller olika Poddar, tex. Rättegångspodden.

Jag har också lätt för att stressa mig själv. Kan nästan bli manisk ibland med saker jag gör. Blir hög på adrenalin.
Men har börjar leta nya saker som
Gör att jag kommer ner i varv sen. Istället för alkoholen....
Tex andas, Avslappningsövningar (finns på spotify t.om.) gå en promenad..
när jag är alltför speedad har jag svårt att andas, därav att få ner pulsen o andas. Kram

50 är ju jättemånga dagar, dessutom är det 7 veckor i morse när jag vakna och 500 kr in på alkis-kontot. Är en liten stadig summa där nu. ?

Idag har det varit varmt, jag har packat i två timmar (hur är det möjligt), plus 3 timmar i bil ?? uppackning och städning av bil... strömavbrott vilket resulterade i middag på McD. ? Men jag är nykter i alla fall! ?

Nu går ögonen i kors. ? Gonatt ❤️

Och att du får tag i behandlingsgruppen på måndag. När du är sådär speedad, funkar det att jogga eller nåt annat pulshöjande? Funkar bra för mig, blir lugn efteråt.

Jag hoppas du orkar hålla dig på en vettig nivå med alkoholen. Det är ju så jäkla lätt att bara ge efter. "Bara" ikväll och imorgon kvar.
Om jag förstår saken rätt så är behandligen inplanerad? Borde inte vara några problem att få plats. Likadant med krav på nykterhet, har du inte fått några förhållningsregler tror jag att de är beredda på att du kan vara lite lullig.
Se bara till att vara där när du ska. Du verkar ju motiverad, annars hade du inte startat tråden med din fundering, så jag tror att det kommer att gå bra!
Skönt att du har bra uppbackning från Soc också.

Kämpa på!

Var iväg på min väns lördagsmöte. Jättefint möte och två nya personer som kom.

Varm dag och nu ikväll satt jag och min man ute på altanen och pratade gamla fina Greklandsminnen. Vi har ju hunnit med många resor under årens lopp och även om A alltid funnits med som ett självklart inslag så fick vi många fina semestrar ihop innan drickandet tog över våra liv och allt spårade ur. Mitt hjärta fylls av sorg och nostalgi.

Varför gick allt så fel när vi hade det så fint tillsammans i många år innan dess. När vi var unga och kära, fulla av framtidstro. När vi gifte oss, fick barnen och köpte hus. Då var vi en lycklig familj. Vi hade trevligt och roligt tillsammans. Tacksam för fina minnen men man kan ju inte leva bara på dem. ?

Gång på gång är det så tydligt att drickandet endast är ett symtom. När man blir nykter kommer annat i dagern, som man behöver hantera på ett eller annat sätt.

Jag har ju bara varit den deprimerade parten i en relation, aldrig det motsatta. Vad hade jag behövt av min partner? Förståelse. Tålamod. Varma kramar. Någon som lyssnar när jag behöver prata. Och som låter mig vara ifred när jag behöver det.

Vad jag fick av min partner var irritation, kommentarer som ”ryck upp dig och gå ut i solen”, och ett antal olika lösningar på hur jag skulle göra och inte göra. Funkade inte. Det var början till vår separation kan man säga.

Oavsett så kan du inte göra så mycket. Likväl som med nykterhet så måste varje individ själv ta sig igenom depressionen.

Det finns mycket man kan göra för att påskynda förloppet, lindra och förebygga, men initiativet måste som sagt komma från individen själv med hjälp av sjukvården.

Du måste ta ansvar för ditt eget liv och din nykterhet, vilket du gör med bravur. Det kan aldrig vara negativt att man inte är beroende av någon annan.

Kram ?

Drömde också alkoholdrömmar i början. Bland annat att jag drack och kaskadkräktes mitt bland massa människor ?

Det är nog hjärnan som behöver processa helt enkelt.

Kram ?

Stress och för höga ambitioner gör inte saken enklare . det jag kämpar med... precis som du skriver att allt inte behöver va perfekt. Inte lätt när man har ett visst kontrollbehov ?
men man får Väl hitta nya sett för att slappna av.
Har börjat promenera, springa mer, gjort lite andningsövningar osv...
men inte lätt när vardagen kommer igång och det ska hållas ordning på allt både vad gäller barn, hem, aktiviteter, jobb... oj nu blev jag stressad igen bara av å tänka på allt.
Jaja... en sak i taget.
Ha en fin lördagkväll nu ska jag springa! ?‍♀️

Välkommen, adjävulen känner vi till härinne och kämpar emot den. Kram

Stort grattis till dig ?

Andrahalvlek?Kändes skönt att ha fått ett litet grattis och en massa hurra. Idag extra skönt då jag har känt mig väldigt låg.

Funderar mycket på mitt äktenskap.

När min man åkte nu sist var vi ju inte de såtaste vänner. Sen har vi under de två veckor han varit borta haft samtal, men jag vet inte om det leder någon vart.

Vi är båda mycket impulsiva personer och det är väl inte den bästa kombinationen. I början av vår relation packade han sin väska och stack när det inte passade honom. Jag har gått från honom EN gång under vår relation. Vi har under våra värsta stunder pratat om skilsmässa, men vi har iallafall fortsatt tillsammans.

Jag är den starka och han har svårt att acceptera att, som han säger, jag inte ”behöver” honom, att jag klarar mig utmärkt själv. Och så är det, men jag har ju valt att leva med honom för att jag vill det. Måste man ”behöva” någon för att det skall räknas?

Sen vet jag att jag gärna gör saker själv, men det är ju för att jag aldrig kunnat räkna med att någon finns där för mig när det verkligen gäller. Så har det varit i alla mina relationer att när jag verkligen ”behöver” någon finns det aldrig någon där. Då är det bättre att jag gör själv redan från början.

Nu upplever min man att han är deprimerad. Detta till stor del pga att han uppnår pensionsåldern nästa år. Jag har aldrig varit orolig för att åldras, men så är jag ju tio år yngre också. Men det jag känner nu är att jag inte ORKAR med att försöka få honom att må bättre.

Så nu vet jag helt enkelt inte vad jag gör. Här står jag med min nyblivna nykterhet där jag känner mig lite som Bambi på hal is. Inget fotfäste vissa dagar.

Så jag fortsätter grubbla, men utan alkohol!

Kram från ett litet visset och kantstött Sommarbarn?

Åkte ut till landet idag. Varit runt o badat o ätit glass med äldsta dottern. Inget sug ännu.
Köpte kräftor! Slog på stort och köpte signalkräftor, aldrig ätit förut. sparar ju in på alkoholen... ? kommer bli dyrt med alla dessa belöningar till mig själv!!! ?
Ska bli gott med kräftor o känner inget sug av alkohol...
Däremot kom suget nu när jag ska fortsätta måla på en fasad. Lugnet lägger sig, värmen likaså.... NU hade det varit gott med en kall öl eller kallt rosé till målandet. Efter en sjukt varm dag.

Men gör en kaffe och ska börja lyssna på nån ljudbok med Annie Grace som jag sett vissa av er rekommenderat. det här är ett helt nytt liv för mig. Men jag gillar det hittills... lite planering och att vara påhittig med sånt som ersätter suget eller gör en lugn...

Och hoppas att jag kan svalka mig med alkoholfri öl eller vin nästa sommar... får se det så.

Tack för ditt svar VillJuLevaOckså?
Vill att min dotter ska må bra...hennes dåliga mående kryper sig in i varje cell hos mig...vill att det ska vara som vanligt på jobbet...och när det är tufft både på jobbet och hemma så blir det liksom allt för kvävande?

Är dock glad över att jag kommer att vara nykter både en fredag och lördag??

Kram?

Jag drömde att jag drack 2 glas vin utan att tänka på det och förstörde min räkning. Och blev så irriterad ?

Hej! Alla har vi anledningar varför man dricker för mycket. Men oftast handlar det om just de sakerna som du skriver.... för mig har det varit mestadels oro, ångest, stress... men försöker nu hitta saker att lugna det med. Som inte är alkohol.

Den är stark, men man kan vara starkare! Iallafall innan första glaset....

...snälla ni.
Sitter på tåget hem nu efter att ha bott hos min vän i några veckor och försökt stötta. Det enda man kan göra är att finnas...och hjälpa till med lite praktiskt.
På måndag börjar arbetet igen ...som jag tack och lov haft möjlighet att skjuta fram några veckor.
Jag har så mkt att skriva om .,,som jag reflekterat över. Hela livet ställs på sin spets när ngn går bort så plötsligt - mitt i livet.
Just att hålla nykterheten har faktiskt inte varit så svårt men jag märker att jag är mindre stresstålig än förr. Jag har ju använt alkohol som medicin och flykt och bedövning och när den utvägen inte finns mer så blir det lätt för mkt ....min lösning är att försöka göra en sak i taget ( snare än 20). Kanske är det också ålder - men egentligen tror jag inte det. Jag tror snarare att det är en fas i min tillnyktring.
När allt detta hände så var min impuls att skriva här direkt ....men det blev liksom för stort och dramatiskt ( tyckte jag) och jag blev sedan helt koncentrerad på nuet- med min vän och hennes barn - mIna gudbarn.
Och sedan gick tiden.
Självklart känns det dumt att försvinna/tystna - det är ju ngt omoget i det.
Om jag nu ska vara lite självreflekterande så har jag alltid haft svårt att dela det som sker i realtid ( att finnas där för någon annan som stöd är en helt annan sak).

Mitt i all sorg så har det varit fint att få vara nära min vän ( hon är min vän sedan snart 40 år....obegripligt - vi har haft våra duster men också en väldig närhet och dusterna har nog bottnat i att vi bodde ihop och nästan blev ’släkt’ när vi var unga....så det har varit som en syskonrelationen. De senaste ca tio åren har vi dock kunnas mötas helt utan ’syskongnabb’ ...och med stor värme och glädje över vår långa historia och vänskap.
Jag har nog alltid upplevt henne som en mer trygg person och jag tänker också att det är en anledning till att hon kunnat vara så tydlig med att hon behöver hjälp nu.
Det är en styrka att kunna visa behov - och en ynnest att få vara nära och hjälpa ngn man tycker mkt om.
Jag överdriver inte när jag säger att jag tänkt på er varje dag.
Nu tänker jag i alla fall fortsätta skriva här ( och läsa in mig på era trådar - vad som hänt er!)
Tack för att ni är kvar...