skrev Ensam1984 i Antabus och jag, dagbok
Välkommen in i värmen. Jag vill stundtals också gömma mig under det där täcket, mest hela tiden faktiskt. Förstår alla dina känslor men jag har två uppgifter till dig. Du säger att du är misslyckad, men det tror inte jag på. För då hade du inte varit här.
1. Vad har du lyckats med, vad är du stolt över med dig själv, vad är bra nog med dig?
2. Om du sluter ögonen och fantiserar att när du öppnar dem så har en sak i ditt liv förändrats, vad skulle det vara? Hur kan du ta dig dit? Hur kan vi här hjälpa dig?
Är själv snart 36, ensam (såsom mitt nick säger), lite tjock och alkoholist, så vet hur det känns. Men jag tänker också att vi har sådana tillfällen att bara fokusera på oss själva och inte behöva bry oss om andra, ta hänsyn till andra - bara fokus på att vi ska bli de bästa jagen - för oss själva.
tips: ta en lång promenad till affären också, då släpper suget. Lovar!
skrev Odette i Min nya väg mot lugnet
Det är en riktig skitdag. ångesten är TOTALT vidrig och tröttheten obarmhärtig..av för mycket sömnbrist.... kliar i kroppen... myskrypningar är det värsta jag vet.... jag är på mycket dåligt humör... jag är ledsen... tryck över bröstet... min man fixar med sitt tält... han ska iväg och vandra om några veckor... bra för honom... han har ju insett att jag har problem nu... även om jag snittat till sanningen lite... för många år sedan tog jag lugnande medicin för jag var utbränd... jag har sagt till honom att mitt konstiga beteende beror på att jag tagit sådan medicin igen... vilket jag inte har... jag har druckit.. men klarar inte att erkänna alltsammans totalt ännu.. han vet ju att jag har druckit så det är inte så.. men han vet inte att det bara är det.. och inte tabletter.. jag äter inget sånt längre.. hur som... nykter idag... längtar efter sömnen ikväll... den nyktra sömnen... som jag vet kommer ge mig ny kraft.. jag VET JU DETTA... jag VET.... och ändå har jag förstört för mig själv återigen... vilket jäkla liv... inte konstigt att jag inte orkar eller känner för nått.. inte konstigt att kilona inte försvinner.. inte konstigt at jag knappt minns vissa dagar... inte konstigt att jag gör bort mig och får be om ursäkt... inte konstigt att jag har ångest... INTE KONSTIGT ATT LIVET SER SÅ MÖRKT UT NÄR JAG DRICKER BORT DET... desperationen är stor just nu... men lusten att dricka idag är NOLL... jag får ha dåliga nerver då...jag får må dåligt idag.. jag kommer somna nykter... och jag vet att det är lösningen... så många gånger jag sagt att ok nu ska jag bli en ny människa och gör mig själv lycklig... imorgon börjar jag... och så är det samma visa igen... falla tillbaka i destruktiva skitmönster..känner mig avdankad, misslyckad, ful, fet och hemskt tragisk.... men min man kom precis och sa hur vacker jag var.. så kanske är jag inte så hemsk som jag tror.... jag kan inte göra annat än att bestämma mig igen... och ta en dag i taget... det enda jag vill nu... är att få sova 10 timmar så styrkan kommer igen... ikväll blir det pasta med bacon, stort glas mjölk... mycket magnesium och en film med min älskade man... som har sådan tålamod... imorgon ska jag kavla upp armarna... och ge mig fan på livet... för det är så fint egentligen... det är bara jag som förstör det... jag vill älska mig själv igen... och det är bara jag som kan fixa det. Det är upp till mig. Så nya tag ... återigen... bilden av mina fyllefadäser är just nu tillräckligt avskräckande föra tt jag ska hålla mig nykter.. så jag ber till Gud... ja.. just nu tror jag på att det finns en Gud... att hen ska hjälpa mig nu... hjälpa mig bli stark... jag ber... jag hoppas... jag vill tro att det kommer gå. jag HOPPAS!!
skrev Kattsingen i Antabus och jag, dagbok
Nu är den här, den förbannade eftermiddagen. Ångesten och suget kommer alltid efter lunch. Vill bara äta och dricka tills kvällen kommer. Vad annars kan jag göra, jag har ju inget, ingen. Jag är bara ett stort misslyckande.
Fan vad jag hatar min "nya" feta kropp, vill bara gömma mig under täcket så att folk slipper se mig.
sötsuget är hemskt. sitter här och drar i mig en hel påse Kinapuffar. och skäms
skrev Se klart i Det går att sluta
Det betyder mycket med inlägg från er som kommit en bit påväg!
Vad fint att du delar med dig och samtidigt peppar oss att fortsätta vägen fram! ?
skrev Jasmine i Dag tre
Håller med Andrahalvlek- nykter och klok vid ung ålder! Bra jobbat! Och tack för inspirationen till mig som "bara" är på Dag 6.
Önskar dig en fin dag!!
skrev EttNyttLiv i Dag tre
AmandaL grattis till 40 nyktra dagar, så strongt gjort av dig??
Det kommer att gå bra för dig?
skrev Andrahalvlek i Den här gången då...
SSRI för mig är som gips på ett brutet ben. Nu är ditt psyke lite brutet. Alkoholstopp förvärrar skadan initialt eftersom alkoholen fuckar upp din hjärnkemi.
Det tar tid innan serotonin och dopamin balanseras upp igen. De nivåerna störtdyker när man slutar dricka.
Var stolt och glad över att du tar ansvar för ditt liv och de konsekvenser som uppstår.
Sen hoppas jag innerligt att du slipper må sämre under insättningen ? Tyvärr brukar jag göra det, men det är bara att bita ihop och ha tillit för att det blir bättre till slut.
Skickar över en massa tillit ❤️
Kram ?
skrev Vita smultronet i Den här gången då...
Jag gick efter magkänslan. Som sa att jag skulle ta kontakt med läkaren nu innan det går för långt. Så jag var där idag. Vi kom fram till att jag börjar med medicinen igen. Jag vill inte men jag vågar inte heller bara låta bli. Fick tid till samtal också, hon vet om mina alkoproblem och tyckte det var bra att jag försöker sluta.
Usch. Känner skamkänslor för det är ju inte kul för familjen heller när jag bli sjuk gång på gång.
Inget sug efter alkohol alls och har tappat aptiten helt. Alltid något...
skrev snusen i Orkar inte mer
Aldrig i livet att jag avgiftar mig via dem. Rena skräck upplevelsen inlåst får inte ha sina egna kläder, blir kroppsvisiterad, mobil beslagtas, urinprov när som helst vägrar du bältas man, personal som behandlar en som skit ungefär du är missbrukare så du är inte värd bli behandlad bra. De utgår ifrån att alla är knarkare och ärvdär mot sin vilja och har en plan att smuggla in knark även om man inte ens överhuvudtaget någonsin knarkat. Kan förstå de har vissa regler men att utgå från att alla är knarkare och behandla en värre än om man satt i fängelse och utgå från man bara vill ha droger hela tiden fast man sökt dit frivilligt de är inte rätt metod. Aldrig blivit så illa behandlad som när jag varit där, oengerad personal som kör med hot om bält ing för lilla minsta grej. Mår sämre efter avgiftning än innan pga man blivit illa behandlad vilket inte lett till fortsatt nykterhet när man väl lyckats ta sig ut. Är den avd som blivit mest Ivo anmäld i hela länet. Men finns andra aktörer tack och lov där jag bor och både soc och jag är överens om de är bättre alternativ och dit vi ska vända oss ingen annanstans. Skönt jag har en bra soc inte alltid en förrunat.
skrev Kattsingen i Antabus och jag, dagbok
Vaknade utsövd, efter en drömlös sömn. Har använt sömntabletter i många år, men hoppas kunna dra ner nu snart. Värken i kroppen är något mindre idag.
Har sträckt ut handen till ett par olika bekantskaper, vet att jag inte kommer klara det själv nu. Är nyligen separerad och har inga vänner, så min vardag har bara varit att sitta och dricka och äta (har även ett matmissbruk) tills kvällen kommer. Vill inte vara ensam längre.
.
Jag har satt några saker på en lista, som jag ska försöka göra varje dag:
1 social sak (har planerat lunch med bekant nästa vecka)
1 självkärlekssak (ska till Emporia och shoppa, och köpa skön hudkräm)
1 bra-för-kroppen sak (det blir nog många steg på Emporia...)
Men bak i huvudet härjar hela tiden ångesten och tanken "Vad ska jag göra nu med mitt liv?" Jag har inget jobb, ingen partner, inga vänner, och jag bor på ett tillfälligt ställe. Och skammen över att vara 42 år gammal och inte ha presterat ett skit.
skrev Sommarbarnet i Det är bättre såhär!
var skall den här dagen sluta? Har redan lärt mig att dubbelvirka, haft ett givande samtal med Telia, beställt lastgaller till bilen och städat densamma?Och klockan är bara 11!
Energi välkommen?
skrev Se klart i Dag tre
40, det gick snabbt!
Vi traskar på nu, genom de roliga och de tråkiga dagarna. En nykter dag blir aldrig aldrig sämre än en dag med alkohol. Så tänker jag när det känns lite småtrist vilket det ju gör ibland. Men allra mest bra och stort! Kram på dig!
skrev Se klart i Minnesluckor
En av mina verkligt stora känslor kring att sluta dricka är att jag alltid kommer att vara spik nykter med mina barnbarn. Har varit mkt sparsam tidigare men alla här vet ju att sparsam kan vara oförsiktig och mer än planerat... Nu känner jag stor trygghet och tillförsikt i att varken små eller stora barn någonsin ska behöva känna oro kring mig och alkoholen. Betyder mycket!
skrev Andrahalvlek i Forumboken.
Att samla olika AH-inlägg under olika rubriker, tex ”Att vakna upp”. Försöka spegla så många olika upplevelser som möjligt. För att alla ska känna igen sig hos någon. Intäkterna från boken kunde gå till alkoholforskning!
Kram ?
skrev Peter på landet i Minnesluckor
Mycket bra idéer! Jag ska försöka väva in dom tankarna i min resa nu. Undvika drickande inför barnen är ju något som alla utan undantag skulle praktisera.
skrev Andrahalvlek i Dag tre
Såg ett inlägg på tuben igår och tänkte på dig ❤️ Även om jag inte har en aning om ni två är lika förstås. Nykter och klok vid ung ålder har ni gemensamt i alla fall!
? 12 lessons av 4 years sobriety
Kram ?
skrev Peter på landet i Minnesluckor
Klokt resonemang!! Det köper jag till 100%. Nej, det är absolut ingenting som är väsentligt för mig, men det fascinerar mig! Innefattar ju mig med, vilket jäkla grepp A kan ta om människor
skrev AmandaL i Dag tre
Glad jag blir varafrisk att det kan hjälpa dig lite till motivation! Jag tänker ofta på dig och hur det har gått för dig ??
skrev Varafrisk i Dag tre
Grattis AmandaL!
Så härligt att läsa och så värdefullt för mig att läsa???
Kram?
skrev Mrx i Minnesluckor
Peter på landet, dyngrak ska vi undvika att bli. Det ger oss bara ångest och minnesluckor. Jag dricker aldrig alkohol när jag umgås med släkten. Har vi barn och barnbarn i närheten dricker jag inte heller alkohol. Jag dricker mest här hemma nuförtiden och skriver alltid upp här i loggen vad jag druckit. I vår bekantskapskrets dricks det rejält. Jag har tidigare varit den som alltid blivit full som en kastrull och gjort bort mig. Nu har jag umgåtts nykter med kompisgänget och det funkar bra. Ibland snackar vi om missbruk då två föräldrar till våra kompisar var alkolister och söp ihjäl sig. Men ingen i gänget ser sig själv som alkolist.
skrev Andrahalvlek i Minnesluckor
Såg ett klipp av du vet vem igår om det faktiskt. Han sa att de funkar så överallt, inte bara med alkohol.
Han sa att man antingen är external - söker ny kunskap och ny information, för att kanske till och med bilda sig en egen ny uppfattning så småningom.
Sån är jag. Är väldigt lyhörd och lyssnar på andras åsikter och kan utan prestigeförlust ändra uppfattning om jag blir övertygad. Även om mina egna grundvärderingar är väldigt solida.
Eller så är man internal, och då söker man bara efter info och åsikter som bekräftar den åsikt man redan har. Alla andra är idioter.
Han tog upp brexit och trump som två tydliga exempel. Det är två frågeställningar som bokstavligt talat splittrat världen mitt itu.
Han menade att man kan sätta en brexit-motståndare och en brexit-förespråkare i ett rum i en månad utan att de skulle ändra uppfattning. Han själv och hans egen pappas olika uppfattning var ett exempel på det.
Han menade också att det är lönlöst att ens försöka och att det bästa är att ta död på diskussionen direkt. ”Jag vet vad du tycker och det är helt okej, men nu pratar vi om något annat.”
Jag har inte själv hamnat i sådana diskussioner om alkohol, umgås inte i sådana kretsar. Jag kan också tänka mig att dina vänner inte ens vill fundera över sitt eget riskbruk/missbruk, och då är det för dem det enklaste sättet att avsluta diskussionen på.
Oavsett är det oväsentligt för dig. Du gör det här för din skull. Vad dina kompisar tycker är väl skit samma, eller?
Kram ?
skrev AmandaL i Dag tre
Godmorgon 40! 40 nyktra dagar alltså! Vad underligt det känns, när jag ser tillbaka på den dagen jag bestämde mig för att sluta dricka på riktigt, det är nu det gäller, och idag.. stor skillnad på mitt mående, jag känner mig otroligt mycket lugnare, snällare, friskare, sover bättre, äter bättre, gråter inte (grät sista dagen min första ”nykterhetsdag”) ångesten har börjat lätta etc.. men det har inte varit en spikrak resa, inte alls, jag har haft jätte stora alkoholsug då och då. En gång var jag så alkoholsugen att en av forum vännerna skrev att nu planerade nog mitt undermedvetna ett återfall. Nej då, det gör det inte, eller jo kanske, det gjorde det kanske, men i den här kroppen bestämmer det medvetna nu och inte det omedvetna. Fördelarna med att inte bli full är för många, för stora, det har gett mig livet åter! Så idag på min 40 dagsdag firar jag med alla insikter, alla träningspass jag orkat gå på. Alla vackra minnen jag ger mig själv nu med en klar hjärna ? positiv inför framtiden, den som jag tyckte såg så mörk och grå ut förut. Att livet kom tillbaka till mig, att jag blivit viktig för mig själv igen ??
skrev Odette i Min nya väg mot lugnet
get yourself up and try again....
En gammal låt som jag ibland brukar lyssna på...
Tydligen var detta lättare sagt än gjort... och jag har tyvärr hunnit med ett par tragiska vevor till sen jag skrev sist...
Men nu är faktiskt första gången.. som jag börjar bli på riktigt rädd... ALLTSÅ RÄDD... för vad den här livsfarliga giftet gör med oss och våra hjärnor och kroppar.. är för skör just nu för att skriva ner allt... men jag är tillbaka här på forumet.. saknar gemenskapen och behöver den...
NU gör jag ett nytt försök... med flera mycket tunga insikter om mig själv i bagaget.. men jag vill inte ge upp... jag vill så gärna lyckas.. och bli en lycklig människa... jag vill inte sluta som min mamma som tog sitt eget liv vid 48 års ålder... jag har 5 år dit... till 48.. jag vill inte gå samma väg... den paniska skräck jag lever med ... att sluta som henne... är en av anledningarna till mitt A beteende... jag har inte riktigt råd med psykolog just nu... så om nån har tips på hur man kan få gå och prata med någon som inte ruinerar en... så vore jag tacksam..
Idag är jag nykter. jag har gjort en lista med saker som händer när jag dricker... den har jag nu som skärmsläckare på min dator... för att stoppa mig själv när andan faller på... listan är lång... och för med sig eländigt JÄKLA SKIT .... det funkar rätt bra att tvingas se den listan varje gång jag tar upp datorn vilket är väldigt ofta ;)..
Ska ta mig igenom dagen.. inatt drömde jag att jag satt i fängelse... utan mat och dryck.. fastkedjad vid en brits.. jag trodde jag skulle dö... jag vill inte dö.... jag vill leva... ska andas idag.. en vacker dag.. ska jag älska mig själv igen... jag ska tillbaka.... på nått sätt... en dag i taget. Hoppas ni mår bra där ute.. KRAMAR från mig.
skrev nystart i Nystart Version 2
Försöker landa i mig själv och hitta tillbaks till mitt gamla glada jag. Jag vill vara så stark som möjligt nör det väl är dags att släppa bomben och separera. Fast det är väldigt jobbigt att fortsätta vara i samma hus som någon som uppenbarligen inte ser eller vill se att vi har problem och bara fortsätter som vanligt. Medans jag försöker bita ihop och se om det kan finnas någon chans att hitta tillbaks till varandra, ja då tittar hon på möbler online och vill köpa ett nytt köksbord. Själv är jag helt ointresserad av materiella saker just nu och vill bara hitta en väg fram (och ut). Tror hon dansar på gränsen till vad jag kan hantera just nu och det är nog bara ern tidsfråga innan hon går över den igen och då vet jag faktist inte vad jag gör, försöker hålla mig lugn och inte förhasta mig då så mycket står på spel. Men hur länge kan man stå ut?
Med alkoholen går det bra iallafal, har inte haft något som helst sug på väldigt länge. Har börjat få in en bra rutin att gå ut på riktigt långa promenader just den tiden som jag oftast tagit första glaset. Det fungerar bra just nu. Har fortfarande inte bestämt mig för hur jag ska göra framöver med drickandet men just nu har jag inget sug alls så nykterheten får fortsätta.
Hur var Der på Nordhem? Bara varit på stigberget inan. Men deckare semesterstänga nästa vecka. Vilka regler hade dom?
Fick man ha sina egna kläder?
Får man behålla sin telefon?
Får man ha iPad med sig?
Delar man rum?
Får man gå ut efter 3 dar för tex handla snus/godis?