Senaste kommentarerna i forumet

Lider med dig verkligen, och känner igen mig! Upprepa händelserna för dig själv i huvudet, vad som faktiskt hände! Jag har gjort likande saker och sedan liksom förträngt det, det är så olikt mig liksom (i nyktert tillstånd) så jag har liksom många gånger omedvetet förnekat saker för mig själv, sanningen gör för ont. Till slut känns det nästan som en dröm, som att det inte hänt, det var någon annan... så sjukt egentligen. Man kompenserar på andra sätt så det som hänt liksom inte längre har hänt... skrämmande

Någon som haft liknande vanor??

Alkoholdjävulen, passade namn för övrigt, har ett hårt grepp om mig.
Idag sitter jag på jobbet, darrig, illamående, yr och trött.
Dum. I. Huvudet.
Idag ska vi ha sommaravslutning med jobbet, jag kör och kommer inte dricka ikväll.
Och det kommer vara en liten seger, men att få det att bli en långvarig vana att inte dricka känns omöjligt. Helvete.

Tack för svar! ?

Sov oroligt inatt. Vet sen tidigare gånger att just dag 3 brukar vara jobbig för mig. Lika bra då att jag jobbar sent så är det kväll nästan på en gång. Haft sug idag några gånger. Jag kör en ny metod att hantera det på. Istället för att tränga bort tanken så kör jag ”badbollen”. Hittade det när jag sökte på hur man ska minska återfall. Sitter på jobbet och har rast. Snart dags för pass två. Mer städning och sortering medan vi försöker roa de barn som är kvar...

Börjar få lite insikt hur jag fungerar, ganska läslkigt faktist att man kan veta fast ändå inte agera på vad man vet. Som jag skrivit så mycket om så har jag ju en riktigt jobbig situation med min fru, jag är övertygad om att något är fel på henne, ibland tror jag att hon är narcissist och ibland att det kanske inte är så. När hon är eller har varit elak och jag helt enkelt fått nog och bestämt mig att nu får det fanimej vara nog, då börjar hjärnan gå på högvarv och se på hur vi ska kunna gå vidare, hur mitt liv framöver ska kunna se ut och så vidare. Jag ser positivt på min framtid när jag är i denna bubbla. Men så visar hon sin "offer" sida, det är synd om henne, hon älskar mig och ber om förlåtelse osv. Svag som jag är förtränger jag allt jag vet, t ex så vet jag att hon kommer göra likadan igen, att jag inte vill åka på ännu en semester som hon förstör pga att något trivialt hände, jag tänker kanske funkar det denna gången, jag kan inte bara lämna henne för hur ska hon klara sig? Jag lovade ju att vara med henne tills döden skiljer oss åt. När jag kommer in i detta tänkandet, om hur ska vi leva vidare, då faller jag även in i något slags hopplöshet och hela tiden faller tillbaka i tänkandet att bara gå tillbaka till som det var förut, gå tillbaka till att dricka igen och låtsas att allt är bra.

Jag kan inte gå tillbaks till hur det var. Utan henne är jag säker på att jag kan bygga upp ett nytt liv, ett gladare liv, ett liv utan minfält. Men jag känner att om jag lämnar henne så sviker jag henne. Fast stannar jag så sviker jag mig själv.

?
Gud, vad jag känner mig låg. Ligger i sängen och scrollar på FB. Ute är det grått och regnigt. Behöver duscha så man vågar visa sig på mötet ikväll. Inte bra att känna såhär. Borde åtminstone dammsuga... Förutom dammråttorna som springer runt här så har Pelle en förkärlek till att släpa in kvistar och kottar som han leker med. Man kan tro att han är en liten hund när han kommer med en lång pinne i munnen! ? Men han är förstås förlåten. ? ? ?

Jag är också ganska ensam, fast jag är gift. Jag har alltid odlat mina egna kontakter/intressen ändå men numera, i nykterheten, känner jag mig ännu mer ensam. Som du vet så är jag i min självsamhet nuförtiden i kyrkan eller går på möten. Då känns det bättre! Kram till dig! ?

Den känslan kommer med tiden. Men tålamod är inte alkisars bästa gren ? Men det är nyttigt att träna på sitt tålamod!

Alla sorgeprocesser är så där. Jag brukar likna det vid en grusväg med stora hål. I början ligger man i hålet och vältrar sig i gyttjan. Efter ett tag kravlar man sig upp, stapplar några steg och ramlar ner i ett nytt hål.

Med tiden blir man allt skickligare på att kravla upp snabbt ur hålen och stappla vidare. Efter ytterligare ett tag blir det glesare mellan hålen, och några hål lyckas man till och med runda.

Till slut blir det ytterst glest mellan hålen, och de är ofta mer gropar snarare. Utan gyttja.

Kram ?

Vi alkisar har en tendens att stoppa huvudet i sanden. Om vi inte tänker på det, eller pratar om det, har det ju knappt hänt. Men det har det ju.

Upp med allt som skaver på bordet bara! Ingenting förvånar någon här. Vi har alla liknande berättelser i våra ryggsäckar. Men det är viktigt för DIG att fejsa sanningen.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter.

Mitt tips till dig. Sök på alkohol+hjärnan, återfallsprevention, alcohol+documentary på youtube. Titta på det ihop med din man. Ni båda måste förstå allvaret. Då kommer han att stötta dig till hundra procent.

Intervention är plågsamt att söka på också ? Rena skräckklippen.

Kram ?

Vill tacka för dina ord i min tråd när jag tvekade om jag kunde hålla mig nykter, det betyder mycket att få respons när man känner sig osäker och tvivlar på sig själv. Så stort tack! ?

Har nu läst din tråd och är säker på att du kommer finna din väg även om vägen ibland varit krokig och full av uppförsbackar. Viktigt att tänka på att våra vägar kan se olika ut och ta olika lång tid men vår önskan är densamma, att få må bra.

Ta hand om dig och fortsätt tro på dig själv! ?

Sa till maken att jag inte ville dricka något, han kunde ta med nån öl om han ville det. Känns bra ❤️.

Förra helgen blev jag påkommen av honom med en kopp gömd whiskey i sovrummet, hemma hos några vänner där vi var gäster och hade bott under veckan. Jag har alltså stulit sprit ur deras barskåp när ingen var hemma ???. Jag försökte snacka bort det. Han hällde ut det men jag hade förstås även 1/2 kopp gin gömd i ett annat skåp (som jag drack upp efter). Det märktes att jag var berusad. Jag skäms så att jag dör bara av att skriva ner det här, men nu skriver jag ner det ändå så får jag ur mig det.
Alltså den ångesten & skammen. & det var ju inte första gången & inte heller första gången jag smusslat & gömt även hemma.

I söndags, på landet, ensam med barnen och med brasan tänd var jag på natten så packad att jag knappt visste var jag befann mig. Det hade kunnat börjat brinna och jag hade då varit oförmögen att ta hand om mina barn. Jag vaknade av att jag spydde, lyckades som tur var spy på en kudde och inte på heltäckningsmattan i sovrummet (ljusblå, den du hade f-n inte varit lätt att varken tvätta eller förklara bort).

Skammen och skulden jag känner över detta är så fruktansvärd att jag får andnöd. Jag har tidigare haft förmågan att trycka undan och gömma dessa känslor inom mig. Har aldrig berättat eller erkänt detta tidigare. Men det är det slut med nu.

Kramar till er därute som kämpar.

Ja det är inga problem, det som är jobbigt är att jag tycker öl är riktigt gott och att jag gärna hade tagit det till varje middag.
Men avstår då för att det inte är ”bra”.

Har druckit mer än en öl till middag de senaste åren, har kanske druckit 2-3 per dag och ibland mer till helgen.
Därför är jag oroad över hur värdena är nu.

Vill inte låta tjatig eller negativ men idag sörjer jag verkligen att jag inte kan dricka. Vill så gärna ha valet att kunna göra det. Jag vet ju att jag passerat den gränsen och troligen aldrig kommer kunna dricka normalt igen men de tankarna har börjat komma tillbaka. Så länge jag inte dricker ensam, 1 flaska vin aldrig mer, aldrig sprit bara vin, etc.

De gånger det känns bra att vara nykter känns egentligen bara bra för att jag känner mig duktig och hälsosam, bättre än de som dricker. Det känns inte genuint bra eller ”neutralt” och normalt att inte dricka. Kan man komma dit?

Att vara dricka ett enstaka glas vid enstaka tillfällen lär inte påverka dina värden, men kan du hålla dig till det? Många tycker ju det är svårt ?

Är också LIVRädd att få i mig alkohol, nästan löjligt tycker min man, är ju inte direkt allergisk (jo)..,
Så mysigt med en katt, det är jag lchf allergisk emot, var som barn. Försökte boka allergiprov men fick ej pga corona. Skulle älska att ha hund men jobbar ju i vanliga fall långa dagar på kontor så det får vänta ett antal år.
Ska bli mysigt att höra om din katt, lycka till med allt nu!

Är det fler som druckit dagligen, som brutit vanan och bara ta ibland?

Vi har hund också?Djur berikar livet. Man känner sig alltid älskad och välkommen hem?Så jag tycker att du gör absolut rätt katt skaffa hund!

Kram?

jag känner igen mig i dina ord! Just detta sökande och känslan av ensamhet. Det är ju det jag också har så svårt att hantera. Måste försöka tänka bort ”ensam” och tänka mera ”själv”. Bara ordet ensam har ju sådan negativ klang och bara det skapar ju ångest?

Du skriver medryckande och bra och har så himla bra syn på saker??

Önskar dig en härlig dag?

Kram?

Så otroligt mysigt med en kattunge ❤️ Själv är jag allergisk mot katter, men en hundvalp blir det nog nästa sommar för mig. Kräver lite mer planering.

Kram ?

Jäklar vad jag har energi! Underbart! Får massor gjort??

Dag fem idag. Inget sug än så länge. Ibland oro i kroppen och då måste det hanteras. Sysselsätter mig med saker som jag tidigare tänkt; det tar jag sen.

Sover ganska ok, men drömmer fortfarande. Inatt sysslade jag med människosmuggling och det var väldigt besvärligt eftersom jag var så orolig. Dels över att köra en gigantisk lastbil och dels för att bli ertappad i tullen?Ja, ja, det lägger sig väl så småningom eller så är det så att när jag tidigare var så berusad att jag aldrig mindes mina drömmer.

Idag skall vi alla fall åka och hälsa på vår lilla katt. Mitt senaste fylleköp, men nu efterlängtad trots allt?Har ordnat med allt som skall till för en katt. Också ett av mina projekt just nu.

Igår skulle jag ta undan en ölburk som min man druckit ur och råkade spilla några droppar på min hand. Rent instinktivt slickade jag upp dropparna, men fick nästan panik och var tvungen att gå och spotta och skölja munnen. Puh, DÅ fick jag ångest faktiskt. VILL ju inte!

Dags att ta itu med dag fem!

?

Följer Meditationsguiden på Instagram. Idag stod följande budskap där, ” Låt dina val spegla ditt hopp, inte dina rädslor ”. Tyckte att det lät klokt och fint❤️

???

Det här inlägget blir långt. Jag tror att jag har identifierat en grundorsak till mitt drickande, och nu måste jag resonera med mig själv - och er - om det litegrann. Rota lite i den byken.

Jag är inflyttad 30 mil i 20-årsåldern. Har inga kontakter alls med barndomsvänner. Har jobbat i alla år på samma arbetsplats och har flera trevliga kollegor, varav några har blivit mina vänner men de tillhör liksom ändå min jobbsfär.

De vänner jag har tillhör mitt tidigare liv som sambo och de lever i relationer. De flesta har även fått barnbarn nu och är fullt upptagna med familjebestyr.

Själv är jag med raska steg på väg in i glappet mellan barn och barnbarn, en tid som jag verkligen vill njuta av massor. En tid som jag trodde att jag skulle få uppleva ihop med barnens pappa men så blev det inte.

Jag har dessutom sen snart sju år sedan flyttat från det enda stora sammanhang jag hade - mina barns pappas by med stor tillhörande släkt tillika umgänge nästan hela tiden.

Jag har flyttat till en liten stad där man umgås med folk som man gick på dagis ihop med. Där man är lite skeptisk till inflyttade, och man har ju faktiskt tillräckligt med vänner sen tidigare. Man hinner ju knappt med de man har typ. Mina barn är så stora nu att deras vänner inte ger så mycket utdelning på den punkten heller.

De vänner jag har krävs det planering för att få träffa. Vi snackar månader. En vän jag har behöver ett halvårs planering, möjligen kan jag få ett ”återbud”.

Så man kan lugnt säga att jag jobbar i motvind. Det är en orsak till att jag har druckit. För att döva min känsla av upplevd ensamhet. Det är en orsak till att jag har försökt dejta. För att hitta någon att upptäcka livet ihop med. Gick sådär, hittade bara golfare ?

Jag är en person som veckan innan bokar in mig två stugnätter på en camping, jag gillar att vara spontan. Jag gillar allt som har med natur att göra, men också att lära mig nya saker. Uppleva.

Vissa saker kräver förstås planering. Jag och äldsta dottern har bokat en resa till Barcelona i mitten av september. (En resa som pga corona nog inte blir av.) Jag struntar i shopping, stränder och uteserveringar. Jag ska titta på hus, hus, hus hela dagarna ? Kan ingenting om arkitektur, men brinner för att lära mig.

Jag vill gå på bio, teater, musikaler, shower, föreläsningar, museum. Jag vill hitta någon att dela detta med. Någon som uppskattar det. Jag fixar - du följer med och har lika roligt som jag.

Mina barns pappa är ju ett ex av många anledningar. Hans intressen är en anledning. Nu när han får bestämma fullt ut blir det hårdrockskonserter, dricka konstig öl och dyr whisky, åka på whiskyresor och nu senast att röka cigarr. Boring, tycker jag.

Min ex-sambo, som jag var ihop med 1,5 år, hatade verkligen motion och skogen. ”Springer gör jag till bussen” var hans devis. Även om han aldrig hade fått för sig att åka buss, han körde Volvo. När jag släpade med honom ut i ett naturreservat pustade och stånkade han värre än min yngsta dotter.

En kille jag dejtade hade tre intressen: 1) sina barn som var 7 och 9 år, 2) spela golf, 3) titta på sport på tv, helst golf. Han vägrade att följa med mig på Gyllene Tiders konsert, trots att jag bjöd honom.

Ytterligare tre golfare har jag nosat på lite, men sen släppt som härsket kött. Not my cup of tea.

Så nu sitter jag här. Nykter. Ensam. Och tänker att jag precis som när jag med ordet självsnällhet kan påverka mitt beteende, så kanske att jag med ordet självsamhet kan göra något liknande.

Om ensamhet är negativt laddat så ska självsamhet bli positivt laddat. Jag ska uppleva saker själv, och jag ska göra det rakryggat och stolt. För min egen skull.

Igår var jag på stadsvandring i min hemstad, vilket nog är tredje gången. Jag älskar att lära mig mer om min hemstads historia ?

Jag kastade ut ett erbjudande på fejjan: ”Hit ska jag, någon som vill hänga på?” En kvinna som jag har lärt känna via kören hängde på. Nu har vi redan bokat nästa stadsvandring, på ett annat tema, om två veckor. Då hänger en tredje kvinna på också. Henne har jag också lärt känna via kören.

Min nästa ensamvecka utan dottern ska jag besöka Norrvikens trädgårdar, och jag ska boka rum på ett b&b. Jag ska göra det i självsamhet.

Jag ser fram emot att uppleva allt i egen takt, utan att ta hänsyn till någon. Även om jag förstås hjärtligt gärna hade velat ha sällskap, men nu blir det inte så.

Jag måste fejsa min ensamhet och istället uppleva livet i självsamhet. Att uppleva nya saker och lära mig nytt berikar mitt liv. Det ger mig energi. Det kan bara vara positivt.

Kram ?

Precis det ordet jag behöver för att beskriva det jag tänkte på. Tack!

Sportbaren dom har i Ullared är ju en stor anledning till att många "gubbar" följer med till Ullared. Perfekt ju, då kan dom sitta och dricka öl och glo på sport medans "tanterna" shoppar loss.? Det är sjukt hur det ska lockas med alkohol överallt. Men du drack ju inget Amanda! Härligt och starkt jobbat.?

Själv har jag svårt för att hänga i shoppingcenter en längre tid, har bara varit i Ullared en enda gång i hela mitt liv! Inte ens sportbaren kunde få mig dit fler gånger.? Däremot så är det frugans favoritsysselsättning, hon har nog varit där minst 25 gånger. Jag ska nog följa henne nästa gång hon åker, kanske tycker det är kul nu när jag är nykter. Man måste ju testa.?

Kram!