Senaste kommentarerna i forumet

Tack för ditt fina, omtänksamma inlägg! ?

?
Ikväll har vi haft praktiskt möte samt ordinarie möte efteråt. Det gick, efter omständigheterna, riktigt bra. Puh! ?

Orosmakaren, som annars alltid är med, har inte synts till på tre veckor. Lika bra det.

Vi har nu folk på de flesta uppdragen i gruppen. Jag slipper vara litteraturansvarig. Jag är bara tacksam att fler vill vara delaktiga. Det räcker så bra med inköpsansvarig, vice kassör samt delat administratöransvar för vår Facebookgrupp. ☕????

Jag har i veckan köpt kaffe, kex och beställt kaffemjölk i sådana där små pyramid-tetrapack förpackningar. De går inte att köpa i vanliga affärer men finns att handla online. Jag väljer att betala privat tills vidare istället för att ge "hattpengar". ?

Min vän kan nog pusta ut lite nu. Han har varit lite orolig hela dagen. Det märks på hans sms. Men jag ber ju till Gud, varje dag, om att få vara till nytta och glädje för mina medmänniskor och det får jag möjlighet att vara, tack vare honom bl a. ?

Den andre läkaren va ok när han äntligen lyssnade på mig och inte personalen som hade noll koll. Kontaktade soc ang kontaktperson de hade jaglika väl kunnat låta bli. Då min soc har semester fick jag mejla en kollega till henne, tyken jävla käring. Kontaktperson va inget de på vuxenenheten kunde va behjälplig med de gjorde enheten för funktionsnedsättning dvs de som mår psykiskt dåligt bara. Ok var i min utredning framkommer de att jag mår psykiskt bra? Varför lämna in remiss till psyk om jag inte mår psykiskt dåligt?

Dessutom kunde hon bara hjälpa mig med akuta saker dagtid och vardagar. Ja just de var väl tanken bla med en kontaktperson någon man kan snacka med, träffa även på helgen, kvällen. Att jag nyss blivit utskriven, har ångest dygnet runt trots medicin, knappt kan sova trots narkotikaklassad insomningsmedicin. Och kämpar som fan för låta bli dricka är inte akut, tydligen. Frågade henne om de är brukligt att personer som söker hjälp frivilligt hos soc ska eskalera i sitt missbruk i avvaktan på hjälp. Ska väl va tvärtom. Jag bad om hjälp för de inte skulle gå så här långt. Fick då till svar att men behandlingen börjar ju på måndag, öhhh nej. De öppnar mottagningen på måndag och jag är ju knappast den ända klient de har så de är ju inte säkert jag får en tid den veckan. Skrev ochså att jag kan inte lova jag äf i skick att ens gå dit nästa vecka el om 2 veckor och kanske behöver avgiftas en gång till vad kostar inte det? Både ekonomiskt och i mänskligt lidande?

Sen som om de med soc var nog arbetsförmedlingen är ta mig fan lika dumma dom. Fick en handläggare i början av 2019, en idiot. Hon ville veta vilken kodning jag hade så hon kunde sätta in rätt insatser och vad som gör jag ej kunnat bara ta ett jobb. Svarade då att jag varit deprimerad nyligen fått behandlingv5 ggr hos vc psykolog. Då jag var arbetslös så blev decaldrig tal med psykologen om hur de funkar på jobbet mm. Så de kunde hon inte använda sig av för kodning. Detta informerade jag henne om vid vår första träff. Men hon var absolut tvungen se de själv de tog ända fram till okt 2019. Under de månaderna kunde varken jag el soc få tag på henne.

I okt säger hon att jag nu är kodad tänkte inte mer på det. Sen gick människan upp i rök. Svarade återigen vare sig på mejl el tel. Soc tyckte då vi skulle skita i af o h gå via Alc. Funkar jättebra men så ville de på Alc veta vilken kod jag hade på af. Mejlade/ringde sen april men hon på af hade gått upp i rök igen. Försökte byta handläggare gick inte tillslut mejlade jag ex antal chefer och fick reda på min kod 61 psykisk funktionsnedsättning kronisk. Höll på smälla av, till slut får jag reda på vem som gett mig denna kod. Nån jädra käring som aldrig någonsin träffat mig el ens samtalat med mig. Där tog de hus i helvetet Och jag blev vansinnig och tro jag mejlade 5 chefer på,af och ifrågasatte hur i helvete nån som aldrig träffat mig kan sätta en kod på mig utan ens ha utrett mig ens.

Plus min handläggare mejlade mig och glatt informerade mig om att hon nu inte längre sen en tid tillbaka inte var min handläggare. De tror jag inte på utan tror hon blev rädd när jag mejlade halva af och hotade med jo anmälan. Fick svar av en av cheferna som då berättar för mig att den utredningen jag gjorde 2006 i en helt annan stad har de utgått i från för koda mig 2019. Där brann de för mig kan jag säga rejält. Skrev tillbaka till. Heden att mitt mående 2006 går inte ens att jämföra med mitt mående i dag jag hade typ klippkort på både avgiftnigen, psykakuten med vet inte hur många inläggningar, söp typ varje dag. Ex antal självmordsförsök helt jädrans sönderskurna armar. Att ens bedöma min arbetsförmåga där och då de var fan inte ens etiskt ok.Min terapeut viste inte från dag till dag om jag ens levde. Han ringde mig flera ggr per dag/kväll/helg för kolla om jag levde .

Till och med psyk sa jag var ett hopplöst fall. Den jävla utredning är jag numer kodad på skrev de till denna chef och förklarade att visst jag har problem i dag men jämfört med då så går de inte ens jämföra. Så nu ska en ny utredning på mig göras. Plus de kommer få sig en fet jo anmälan på sig. Idiot chefen till och med erkände att de ej fanns papper på att jag ens godkänt att de inhämtat dessa gamla uppgifter från den externa aktör som gjorde utredningen. Vet hon handläggaren frågade jag sa nej de vet jag, jag förklarade ochså att den utredningen är helt inaktuell och dessutom helt fel vinklad. Har till och med kvar den jädra utredningen. Och den är så jädra fel, försöka utreda en med svår Ptsd för hur vederbörandes arbetsförmåga är de är fan skrämmande.

Psykiska störningar och beteende störningar orsakade av alkoholen
Osjälvständig personlighetsstörning ha ha de finns ingen mer självständig än mig är snarare för självständig
Social fobi varje gång jag berättar för folk som träffar mig och de hör om denna diagnos håller de på garva ihjäl sig för den är så jävla fel är jättesocial både med folk jag känner och nya bekanskaper
Inte undra på man var som man var när man hade konstant ångest, blev utsatt för övergrepp, våldtäkter, sålde sig, drack, självskadade, en mamma som svikit och övergivit mig och hade precis börjat i terapi och öppna upp inför allt de jobbiga. Kanske inte konstigt man verka helt jädra körd.
Jo dystymi var en av diagnoserna ochså de lyckades få med tror fan jag fick alla diagnoser från a till ö :)
Som sagt hopplöst fall var vad de kom fram till fast de skrev ju det med lite finare ord.
Och de mest sjuka med den utredningen var att 2 månader senare bedömde f-kassan mig fullt frisk och att jag kunde stå till arbetsmarknadens förfogande till 100 procent. Brukar kalla mig själv ett medicinskt under :) De var ju den perioden då alla skulle ut i jobb el FAS 3 jobb tack och lov så mådde jag för dåligt för fas 3 och hade inga problem med få socialbidrag och inte behöva stå till arbetsmarknadens förfogande de insåg att jobb var inte de viktigaste just då utan att jag kom på banan, tack och lov

Sorgen kommer och går... men känslan av att man är less på alkoholen känns större idag. Och det känns lättare att tänka att man måste få sörja.... som när man gör slut med nån...

Men A var verkligen inte snäll mot mig! Gav mig falska förhoppningar, underbara kvällar och gjorde att jag kände mig så fantastisk.....
Sen blev man slagen och sparkad på dagen efter. Till sist av många långa år av svek började man verkligen se igenom fasaden!
??

När man dricker får hjärnan en dopaminchock och framkallar känslor av eufori! Därför man bara vill ha det igen och igen och sen är man fast. Tyvärr tror jag de flesta här inne inser hur många fler negativa saker den gör med oss.... speciellt dagen efter. Men även med kropp och psyke över tid. ??

Hej! Är på min dag 5 som nykter. Gör det här ”programmet” med olika uppdrag. Verkligen bra att reflektera varför, när och hur man dricker. Man får upp ögonen för när man känner sig sugen... allt från att vara glad till att vara irriterad. Väldigt intressant!
Bra kämpat! Hur många dagar är du uppe i nu? Kramar ??

Att slappna av är nog det som kommer va svårast med detta! Har nog druckit mestadelen av mitt vuxna liv pga att jag vill slappna av.
Vad dumt egentligen när man tänker efter... Måste finnas så många andra sätt att slappna av på.
Ska verkligen försöka hitta fler kurser i det för att lära mig!
För vet precis hur du känner när du sätter dig ner. Den där inre oron maler på... man känner ångesten komma krypande. Känner den där inre stressen som man bara vill dämpa. Men man orkar inte eller vet inte hur. Eftersom man är så van att va uppe i varv. Så lätt att bara ta fram vinet då! ??

Det är skönt att veta att jag inte är ensam. Mycket av det ni säger är ju helt rätt.
Jag tror jag har ett enormt kontrollbehov, kombinerat med en strävan att vara duktig och omtyckt. Den enda gången jag slappnar av är när jag dricker, och då tar det över. Som en obstinat liten jävul, jag kan minsann släppa på kontrollen, kolla här!
Annars mår jag bäst precis efter träning. Eller när jag är i skogen..där behöver jag aldrig ta med alkohol, dessutom är det för tungt att bära när jag är ute flera dagar.
Jag är inte redo att söka hjälp utanför Internet ännu.
Kanske vågar jag.
Kanske måste jag krascha först.
Det enda jag vet är att jag inte ska dricka idag, iaf.

Tack för ert stöd.
AkillesU, jag följer dig på din nyktra väg. Är nog ganska egoistisk och dåligt stöd men heja oss, vi är på väg!

Det gällde medeldrickaren, förlåt, borde ha skrivit det! Jag har aldrig utvecklat något beroende, därför lätt att referera till mig själv. Borde ha tänkt längre. Precis, det är subjektivt. Alla har olika mål o preferenser. Jag mår mkt bättre utan alkoholen, det är inget att hymla med

I dag blev det uppenbart varför jag dricker. Bla. En av anledningarna är för att orka o ta mig igenom saker jag föresatt mig.

Jag blir irriterad på glasögonen som immar igen i regnet, spiken som inte ville göra som jag ville, maten som tog lång tid, barnen som var för röriga o högljudda för mig, hunden som inte gjorde dom jag ville, mobilen som slarvades bort, alla blöta strumpor som Ligger överallt osv.....Orkar inte!!!!
Så djävla gott det hade vart med vin!!! Och jag hade blivit glad o tagit det luuugnt, vart snäll med både hund o barn o vart trevlig o tålmodig o kanske t.o.m. spelar spel med dem. Nu är jag bara sur:(

Torn, jag vet inte om jag blivit smartare- ? men det är en väldigt fin komplimang såhär i vår anonyma tillvaro. Det går iaf inte att bli osmartare än när jag drack för mycket varje dag vilket jag troligen hade gjort denna långa sommar.
Nu spanar jag ut på lilla vägen här med mitt ljumna kaffe, snus och låne-hunden vid mina fötter som en snäll boll. Jobbpaus eller slut för dagen återstår att se. Apropå plan ?
Tack Varafrisk för att du orkar och vill läsa mina godtemplar-inlägg. Ibland känns det religiöst att ha blivit nykter. Men efter många år av ogudfruktigt leverne så testar jag nu detta. Mitt liv känns paradoxalt nog, mer spännande.
Kan passa på att tipsa om Sommarprat av prästen Camilla Lif!
Mer livet än Gud och jag gissar att den Gud jag möjligen tror finns där ute, vill ha det så.
Nu vill vovven röra på sig och jag ska städa.
Kram, idag blåser augusti i träden, helt klart. ?

Grattis till 16 dagar! det rullar ju på bra. Gällde den studien för personer som har utvecklat ett beroende för alkohol eller för personer som inte är beroende? Och höll den varaktiga förändringen livet ut? Låter som en hög siffra för oss som hänger här. Men det är ju i så fall goda nyheter för dem som strävar efter att dricka kontrollerat. Jag kallar det inte "normalt" numera, utan normalt för mig är att inte dricka någon alkohol alls.

Inte många djur förutom människan som medvetet tex äter giftiga bär eller dricker förgiftat vatten. Att dricka alkohol ser jag som onormalt.? Men alla är vi olika, och det bästa är att det är helt valfritt att göra som man
själv vill. Ha det gött, och bra kämpat!

Det gäller att parera fallgroparna, ” vilket vackert väder det ska bli i helgen, gäller att passa på” ”Nu kan det väl inte skada med några öl när du haft 16 vita dagar” Jag håller stången!!
Såg ett intressant program där man hade medicinsk studie på hur massa värden i kroppen dramatiskt förändrades när man hade vit månad. Välmåendet ökade enormt och sömnen.... det mest intressanta var dock att 70% av dom som deltog i studien drack betydligt mindre efter den vita månaden, för de flesta var det en varaktig förändring. Det ligger i tiden med hur man jobbar nu. Dvs att man försöker behandla till att dricka normalt istället för farligt. Nåväl, jag har alltid varit övertygad om att det går att lära sig dricka normalt. Det som är nytt för mig är att det bör föregås av en rejäl vit period.
Hur jag ämnar göra?! Vem vet, just nu är jag nöjd ned motion o nykterhet.

Tack Stormenlilla och Varafrisk för era fina hälsningar ❤️

Kram ?

Hej! Här är jag inne på dag 4. Känns hoppfullt och jag känner mig glad och nöjd över beslutet av bli nykter. Men vet att jag inte kommer känna så varje dag. Kan väl dock vara bra att komma ihåg hur det känns idag ? hur går det för dej? Kramar ??

Hejja dig!
Jag har också en hel del admin arbete att göra.... men försöker just nu andas bort tankarna på det. Har faktiskt semester fortfarande! Har jobbat mycket på att räkna mina arbetstimmar senaste året. Slutade med att jag fick anställa en assistent eftersom jag jobbade dubbelt upp! Nu jobbar hon heltid och jag med. Vilken tankeställare det var! Sen är man ju förälder också... tiden räcker inte till.

Men jag ska fokusera på att inte stressa, andas, träna. Allt som motar bort ångest och stress. För det är den som gör att jag vill medicinera med alkohol! (Har även medicin mot depression, men finns ingen som funkar mot min ångest förutom Oxascand. Men den blir man ju beroende av också!)

Kontaktade min nära vän som går på AA idag. Antagligen kommer hon inte acceptera att jag inte går på AA... har inget emot att gå dit! (Aldrig varit där) men förstår inte hur jag ska hinna! Försöker ju stressa ner här ? kramar

??

Tack för omtanken, Charlie70:)

Ja, idag ska jag försöka vara snäll mot mig själv och ta hand om mig så gott det går. Är hemma från jobbet idag också. Ibland känns det som om jag vill varken vara hemma eller på jobbet...skulle vilja vara på resande fot...och det handlar ju endast om att jag vill fly verkligheten. Jag har ju berättat för er tidigare om mitt arbete att jag är övertalig vilket innebär att jag inte är ordinarie kurator i något team och är bara ansvarig kurator för några få patienter. Men! Jag har ju faktiskt en anställning..ett jobb att gå till varje dag! Så det handlar väldigt mycket om att styra tankarna åt rätt håll...att inte se mig som offer utan jag finns och att jag räknas med. Jag har väldigt fina kollegor...på sikt så ska jag ju inte vara kvar eftersom jag är övertalig men just nu så är det där jag har min arbetsplats. Och, att jag vill fly hemmet beror ju på att jag är ensam med alla mina tankar och känslor..inget som stör...men imorgon ska jag gå och arbeta igen...mår inte bättre av att vara hemma just nu.

Jag är ju med i Viktväktarna och har varit ett tag. Har inte gått ner särskilt mycket men har inte heller gått upp och jag mår bra av att vara med i detta sammanhang. Det handlar om att hitta en ny livsstil som fungerar. Mycket som sägs i workshopen är applicerbart på alkoholberoendet. Och det handlar väldigt mycket om tankar och vanor. Man kan säga att mina känslor har fått mig på fall...för det är på dem jag dricker och äter för mycket. Jag behöver lära mig att stänga av...att stå ut. Det är ju det som händer när min dotter som nu mår dåligt...det kryper liksom under skinnet på mig...och när det gör det...så blir jag ledsen...blir ångestfylld...och jag tappar lite fotfästet i verkligheten. Jag löser inte hennes problem genom att ha henne i mina tankar 24-7 och skulle hon veta om det...så skulle hon inte berätta något för mig. Hon vet att jag är hemma men att jag har tagit ledigt.
Hon ringde mig för någon timma sedan. Pratade om fotbollsträningen som är ikväll. Hon vill gärna gå men var lite orolig för hur hon skulle klara det. Jag hoppas verkligen att hon går...tror att hon skulle må bra av det. Hon skulle ju ringa vårdcentralen själv och även till facket. Sa till mig att hon hade gjort det för att lugna mig. Igår berättade hon att hon inte hade gjort det..och idag sa hon att jag kunde ringa.

Jag ska försöka ta hand om mig..bli lite stabilare...så jag kan hantera mina känslor bättre..och jag kan inte lösa min dotters mående eller dysfunktionella arbetsplats...jag behöver inte säga till henne att vila eller äta...hon vet ju ...men jag försöker jobba starkt på att vara en klok livlina till mamma.

Nu blir det en långpromenad i blåsten...och nu håller det upp...och jag tar med mig min älskade Bella:)

Kram:)

Du sätter ord på precis mina känslor om nuet och dåtiden. Att leva fake under berusning. Att undra hur det kunde ha varit och när man senast var genuint lycklig. För mig är det mycket att inte ens veta hur jag ska uppleva eller bete mig i situationer där alkoholen har varit en sån naturlig del.

Det går upp och ner, bergodalbana. Så är jag också som person, och fördrar det på många sätt. Bättre att få vara väldigt uppe även om man ibland är nere, så länge inte allt är samma. Utan A så känns dock topparna och dalarna så mycket mer.

Denna känslofas då allt kommer över en, den kommer att ebba ut. Tror det är viktigt att vi förlåter oss själva, det som har hänt (eller inte hänt) kan vi inte påverka. Men som du skriver, att du känner hopp om en framtid - som jag också känner, det KAN BARA SKE om vi inte dricker. Ingen förändring kommer till när vi dricker A. Vi kommer aldrig ta oss för det där andra - för A är alltid prio 1.

Känn känslorna, reflektera, skriv här och ta en dag i taget. "Aldrig mer" funkar inte för mig. Men i dag väljer jag att vara nykter. I morgon kan jag inte styra över.

Hej! Vi låter rätt lika du och jag. Man, barn, jobb, vänner , fint yttre.... knappt några som vet hur jag dricker. Om dom inte sett mig spåra ut nån gång, vilket händer typ en gång i halvåret... annars ligger jag där runt 3,4,5 ibland 6 glas. Mår skit efter men ingen märker nåt.

Förstår vad du går igenom och vilka tankar som rullar. Jag har hållt på med de tankarna sen jag var 19 (17 år sen nu) och insåg redan då att jag inte kan hantera alkohol. Jag har en inre oro och stress, har alltid haft det. Men nu har jag verkligen ledsnat på alkohol! Har hållt upp förut (bland annat under hela graviditeterna). Men vet nu att jag måste hitta lugn inombords och andra sätt att jobba bort min ångest.
Jag har varit sjukskriven senaste året från och till pga utbrändhet. Du kommer dit förr eller senare om man är som vi. Som dom flesta här inne verkar vara! Energiska, vill mycket, många bollar i luften, stressade.... inte lätt i dagens samhälle. Så mycket krav utifrån och även inifrån. Har gått hos terapeut mot min ångest och stress. Tar en dag i taget... det går sakta i tillfrisknandet av utmattning. Och det går sakta i att ställa om sitt liv till ett stressfritt liv. Ska vi hjälpas åt ? jag är på dag 4 idag av att vara nykter.

??

Se klart...som jag har sagt tidigare..det är en fröjd att läsa dina inlägg:)

Kram:)

Andrahalvlek, vad du jobbar på bra hela tiden med din hälsa! Oavsett om det gäller alkohol, mat, choklad så fixar du det. Det är verkligen strongt!! Grattis till det!!

Kram:)

Hej Surkärring,
Det låter som att du har höga krav på dig själv och en stressig tillvaro som gör att du inte kan hitta lugnet på naturlig väg. Jag tror du måste ge dig själv utrymme att vila. Att dricka har kanske blivit din lösning på att hantera orimliga krav. Kanske är det du själv som ställer kraven, men så länge de finns där gör de det svårare att släppa alkoholen tror jag. Kan du prata med din man? Be honom hjälpa dig att sätta gränser (inte kring alkohol utan kring projekt och aktiviteter i vardagen)? Du har ju klarat att sluta dricka förut, kanske är det inte den biten du behöver hjälp med utan snarare att hitta balans i tillvaron? Jag gick själv och pratade med en psykolog om att jag var stressad och mådde dåligt. Hon hjälpte mig få överblick över hur min vardag ser ut och sa sedan - Javisst, du kan fortsätta leva såhär och göra alla de här sakerna, men då kommer du också fortsätta att behöva söka hjälp för stress. Jag valde att skära ned på arbete och aktiviteter, inte jättemycket, men tillräckligt för att må väldigt mycket bättre... Hoppas du hittar din väg, ta hand om dig och sluta innan du går in i väggen totalt, det blir så mycket värre då..

Har en nära vän som varit med i AA i över 10 år nu, som helt nykter. kommer ihåg att jag sa till henne då ”nej du är inte alkoholist men du missbrukar alkohol”....

Det gjorde ju jag också, även då! men jag hade inga barn...
Det här var mitt sms till henne idag:

”Hej fining! Ska vara helt ärlig. Mitt mående och alla steg jag gjort senaste året iom min utbrändhet mm. går upp och ner, men sakta framåt. Har bestämt mig för att bli helt nykter nu för att ge min hälsa och välmående en till skjuts åt rätt håll. Har väl funderat på det väldigt länge (typ sen jag va 19 år) men inte tagit steget. har alltid haft en hatkärlek till alkohol. kan dricka 2 glas men dricker gärna 5. Kan vara på fest utan att spåra men ca 1 gg året ändå spårat, gjort bort mig och inget minns.
AA har varit lite för stort för mig. Men nu har jag gått med i ett program där jag gör uppgifter samt skriver med andra varje dag. Så jag börjar så men har i bakhuvet att om jag inte klarar det ska jag gå med på AA.
Accepterar att alkohol är ett minne blott nu. Livet går i revy med tankar på alla de gånger jag druckit så mycket. Och känner mig klar på något sätt....
Och självklart tänker jag på dig och hur du lyckats och hur mycket annat det finns i livet.
Kram ❤️”

Hej och tack för er uppmuntran!

Kan absolut förstå att forskning visar på det.
himla synd att det inte finns någon bra icke-beroendeframkallande medicin mot ångest.

vet att jag även var ett oroligt barn och hade mycket inre frustration som tonåring. Och så har jag genomgått två graviditeter helt utan alkohol, dock med ångest då med.
Så tror mitt grundproblem är inre oro och ångest.

Senaste åren med mycket jobb och mycket på hemmaplan, så gick jag till slut in i väggen förra våren.
Började med besök på akuten med hjärtklappning och svimmning samt domningar i armar som jag trodde var stroke. (Det var stress) .
Senaste året har jag gjort mycket framsteg på det personliga planet. det här blir ännu ett steg i rätt riktning.

Garageper, känner igen känslan att nä stan längta efter kraschen.
Kanske tar jag hjälp.
Jag är bara rädd att om jag lyfter på locket, utanför forumet här, så kommer jag att gå i sönder, fullständigt. Det har jag ju inte tid med...
Jag försöker igen. Lite till. En dag till.
Kram till er!