skrev Denlillamänniskan i Att vara sin egen bedömare

God Morgon!
Hjärtat är ritat i kalendern och det kommer nog bli en fin dag.
Ska bara besöka tandläkaren först, vilket inte känns så skoj. Bara ta sig igenom och sen kan det bara bli bättre resten av dagen.


skrev snö_flinga i Dricker varje dag, vill sluta

@Rehacer ja min första vita dag/natt var ok på dagen men natten varit hemsk😱Har inte sovit en blund. Ligger och nojjar för allvarliga biverkningar. Så den här dagen blir nog inte heller så trevlig. Det var kanske inte så bra att sluta tvärt!


skrev aldro i jag är livrädd

dag 9 imorrn o 10 fredag. har inget sug än så länge .


skrev Grävling i Min tråd och hur det går

Se på fan. Det blev alkofri öl hela kvällen. Den såg man inte komma. Ibland förvånar man till och med sig själv. Men nog känns det som att man gått miste om nått ikväll, med fri bar och allt. Jaja. Så blev det iaf. Imorgon är en annan dag.


skrev Amanda L i Min tråd och hur det går

@Grävling Mitt inlägg försvann, fortsätter igen...
Jo, jag tycker att du ska fortsätta på den nyktra banan även vid det här eventet. Att dricka ibland funkar inte då suget återkommer och du måste börja om kampen igen.
Det är bara jobbigt.
Även de som tänker försöka bli måttliga rekommenderas att börja med tre månaders nykterhet just för att suget måste bort och hjärnan återställas något så när. Annars är risken stor att du snart är tillbaka på ruta ett.
Så kämpa på, alkoholfri öl är också gott, och inget konstigt att beställa det.
Men det viktigaste är att du mår så mycket bättre utan att dricka alkohol, som ju faktiskt är ett gift.
Inget bra för varken kropp eller knopp.
Samtidigt svårt när beroendet tjatar på om hur bra du skulle må av en bärs eller två. Men du vet ju att det bara är båg.
För oftast blir det bara fler och fler och oftare...Som nån sa, min kropp är mitt hus, och ett hus låter man inte förfalla.
Var rädd om dig, helt enkelt. Så värt det. :) :)


skrev Stora Loppan i Nytt år, nytt beteende

Dag 15-16: Två dagar med mycket sug. Ställer mig då frågan VARFÖR jag vill dricka. Det är fel orsaker så jag låter bli!
Förkylningen är över. Jag försöker ha fysisk aktivitet varje dag, minst en rask promenad. Tycker dagarna är lika grå hela tiden. Fortfarande depressiv och ganska trött. Förstår att detta kräver tålamod, men det är svårt.


skrev Rehacer i Räknar dagar på ett gammalt kuvert

@Friluftstok Ja, tänk om man kunde önska det?! Ett förstående samhälle och lite medvind!
Vad bra att du inte tar till vin i din kamp. Det gör det ju varken bättre eller lättare.
Du gör det superbra och att bryta ihop kan ibland göra att man får mer kraft efteråt. ”Bryt ihop och kom igen” brukar man ju säga. ❤️
Kämpa på!
Kram 🤗


skrev Denlillamänniskan i Att vara sin egen bedömare

@Se klart Ja, jag är morgonmänniska när jag är ledig. Men jag är rätt degig på kvällarna!! Då är väl du i ditt esse, kan jag tänka mig. Jag tycker att allt mellan 5 och 7 på morgonen är en fin tid att stiga upp. Men jag har lång startsträcka. Som tur har vovven och jag en bra deal; Jag dricker kaffe i lugn och ro medan han hoppar upp i sängen och goar sig i eftervärmen vid min kudde. Sådär en timme senare tassar han ut till mig i köket och undrar om jag har vaknat till så pass att jag är sugen på en promenad.


skrev Denlillamänniskan i Att vara sin egen bedömare

Ser en felformulering som jag vill rätta till;
"När jag är onykter, så känner jag mig gladare och tryggare"
Det ska stå; När jag var onykter kände jag mig gladare och tryggare. Fel tempus.
Senare vart det såklart inte så. Jag blev onykter och ledsnare och otryggare. För så blev det många gånger när jag drack som mest. Är man tillräckligt berusad blir man rätt korkad och får ett förvrängt känsloliv. Så är det.

Fördelen med att ta nykterhetslöfte på morgonen har två bra aspekter;

1. Ingen idé att trycka bort obehagliga minnen och känslor; Det är bara att ta sig igenom. Tidigare hade jag nog tryckt undan det hela och muntrat upp mig med lite godare mat och vin till kvällen. Tur att jag bor själv, för ni kan ju tänka hur ovanstående minnen skulle fyllegråtas och tjatas om efter sådär 4-5 glas vin.

2. Man ger löfte till sig själv bara denna dag. Det är en tidsram som är hanterbar. Har hänt att jag tänker; du kan ju dricka imorgon, om det nu är det du vill. Ja, jag kan dricka när helst det passar mig dessa dagar, eftersom jag är ledig. Men beslut som tas på morgonen ska hållas. Det handlar för mig om självrespekt. Jag är ju inte nån som bara faller till föga med ursäkter och lögner. Har jag sagt en dag så blir det en dag.


skrev Se klart i Att vara sin egen bedömare

Jag tänker att det du skrev om att få höra till är helt centralt. När vi hör till på den djupaste sättet och vi inte känner rädsla för att bli bortstötta- då behöver vi inte ens beröm.
Att låta ett barn för tidigt få ta hand om sig själv, sätta sina egna gränser, det är som att ge ett barn fel mat, näring. Man växer lite på sniskan, men det går att räta upp sig, förvånande mycket går att räta ut eller helt enkelt leva med fast med en större förståelse för vilka vitaminer man hade behövt men inte fick.
Jag är avundsjuk på dig för att du är en morgon-människa!


skrev snö_flinga i Dricker varje dag, vill sluta

@Rehacer tror jag tar rygg på er oxå faktiskt 🤗Jag har inte ens börjat men tänkte mig en vit dag idag.


skrev Denlillamänniskan i Att vara sin egen bedömare

Dammluckan är öppnad.
Jag fick också en del stryk hemma, men utåt skulle det visas att vi var en lycklig familj. När jag var yngre så började jag såklart gråta och kröp undan. Försökte trösta mig själv och "bättra mig". Lärde mig att bli väldigt bra på att skämmas.

När jag blev äldre började jag slå tillbaka så mycket och så länge jag förmådde. Ingen jävel slår mig!!
Den där känslan har kanske hjälpt mig att klara mig så bra som jag gjort, och att jag försökt vara snäll mot andra och ställa upp för den som är i underläge. Det slutade hur som helst med att jag fick flytta hemifrån. Alldeles för tidigt och sen har jag försökt ta hand om mig själv så gott jag har kunnat. Tyckt om att ta hand om andra, vilket nog varit bra för mina barn och mina djur.

Men ensamheten har hela tiden funnits där. Med tvivlet att någon tycker om mig för den jag är, men tycker att jag är duktig för det jag ger och presterar. Där har alkoholen varit mitt andningshål. När jag är onykter så känner jag mig gladare och tryggare.

Men den lösningen har jag ju stängt. Vete faan vad jag ska ta mig till nu? Det är ju återigen för överlevnaden jag är nykter. Inte för att ta för mig av smörgåsbordet av bättre utseende, piggare organ eller mera pengar kvar.

Jag har fortfarande bra utseende, är frisk och har en skönt stabil ekonomi. Vi får se hur det blir med de emotionella bitarna.


skrev Denlillamänniskan i Att vara sin egen bedömare

Glömde sista orden;
Bara läs och ta hand om dig själv, medmänniska.


skrev Denlillamänniskan i Att vara sin egen bedömare

Dagens tankar har rört sig runt "Fasadbygge".
Det kan gälla fasadbyggen för att skydda missbruket, men sen finns det lite andra snickerier som tjänar till att bygga yttre pansar, sådär i största allmänhet.

Jag blev tvungen att väldigt tidigt visa upp självständighet som barn. Inte för att jag var så förträfflig, utan det handlade om överlevnad. Jag var nog rätt försummad, har jag förstått. Det gör ont att inse.

Det har naturligtvis varit bra att stå upp på sina egna ben och ta sig framåt. Alltid med tanken; Det blir nog bättre sen. Så jag har gjort det jag kunnat . Men jag är dålig på att ta beröm, för det gör mig alltid ledsen istället. Känns som att de fina betygen jag så småning om skaffade mig, utbildningen, alla praktiska kunskaper jag införlivat i det som är jag, inte är något som jag känner någon djupare glädje över. För det har handlat om överlevnad. Inte att med friskt mod, ta för mig av livets smörgåsbord. Rädsla för att "misslyckas" eller "blir en loser", är inte nån särskilt behaglig drivkraft.

Så nu är jag här. Kan känna mig som ett ringvrak, som ställer sig upp efter varje snyting. Till vad nytta? För att ta mer stryk och trösta sig med att man "inte är en sån som lägger sig ned och gnäller". Dricker lite alkohol och tar nya tag nästa dag.

Jag vill bara kliva ur boxningsringen nu. Jag vill inte mer. Jag har för många skador.
Så ge mig inget beröm nu. Bara läs.


skrev Himmelellerhelvette i Abstinens

@Polerad Att känna sig rädd för tanken på att släppa alkoholen för all framtid är fullständigt normalt! Jag hade inte minsta plan på det när jag startade min resa men med tiden som det tog för att läka min hjärna kom insikten i processer, jag hade hela tiden som mål att lära mig dricka måttligt men efter nio månader hade min hjärna läkt tillräckligt för att verkligen förstå hur oerhört bra jag mår av att slippa dricka alkohol, efter det vill jag verkligen inte dricka, saknar det inte, förstår inte varför jag skulle behöva det eftersom jag lärt mig vara mig själv och vara bekväm i det. Blir jag obekväm betyder det att jag inte bör vara med i sammanhanget jag blir obekväm av, det betyder inte att jag ska dricka alkohol för att få det att kännas bekvämt. Det är detta med tillit till processen och tålamod, avkastningen på dom bitarna är jackpot! Kram


skrev Denlillamänniskan i Att vara sin egen bedömare

God Morgon!
Jag är morgonpigg men idag vart det tidigare än vanligt. Vaknade redan halv fem på morgonen, men det gör inget. Mer tid att vakna till och tänka lite, innan jag ska ut och göra lite fysisk nytta.
Har läst senaste kommentarerna på forumet. En hel del igenkänning och en glädje att det är så många här som bryr sig om varandra.
Varma tankar till dig, oavsett om du delat med dig eller försökt vara ett stöd.
Dags för det där hjärtat i kalendern.


skrev vår2022 i Abstinens

@Polerad tycker att det låter som en bra idé att prata med din kollega som även är en privat vän, om hans perspektiv på din upplevda otillräcklighet. Det ger mycket att få höra någon annans perspektiv för det är så lätt att fastna i sin egna bubbla om sig själv. Du berättar även om att du är så mycket mer än en polerad yta och att du vill förstå hur allt hänger ihop. Den processen kommer att stanna av om du dricker alkohol, för det krävs ett nyktert och öppet sinne för att kunna känna äkta känslor. Med alkohol trubbas känslorna av och skymmer sikten. Det är också värt att ta med i din utvärdering. Insatsen att vara nykter kan kännas hög men man kan också vända på det och se att insatsen att dricka är mycket högre. Det är en riktigt dålig investering och avkastningen kommer i längden att skapa skulder, till livet och till hälsan. Men en dag i taget, ge det tid och låt nykterhetsprocessen ha sin gång. Det klarnar för var dag som går.

Ha det gott!❤️


skrev Grävling i Min tråd och hur det går

@Amanda L Hej.
Jo det är säkert så som du skriver att tiden ger det jag vill ha.
Svårigheten är ju såklart bara att inte ge upp.
Rötterna blir starka när det blåser heter det ju. Men inget känns så starkt som vanan att ta ”nappflaskan” när det blåser i livet. Påtagligt hur stor del av mig som försökt övertala mig om att allt skulle kännas bättre om jag bara tog en bärs och ett järn idag när livet inte har varit så enkelt i övrigt. Men då är det tur att man tog ett beslut imorse. För just idag ska jag inte dricka. Får se hur det blir imorrn. Jobbevent på gång med utemiddag som alltid innehåller representationsdricka. Idag ytterst oklart hur jag tänker att jag ska hantera det. Det får jag helt enkelt ta imorgon.


skrev Amanda L i Min tråd och hur det går

@Grävling I början av min nykterhet undrade vad folk menade med att ”lita på processen ”. Nu vet jag. Och säger samma sak. Tiden är en av de stora nycklarna, alltså tiden av nykterhet. Ju längre tiden går så kommer du må bättre, sova bättre, bli piggare, känna livets glädjeämnen. Det kan handla om några månader, vilket kan kännas länge, men jämfört med alla år du druckit eller som du har kvar i livet så är det ändå en ganska kort tid. ❤️
Så ha tålamod och håll ut. Så värt det!😀🎉


skrev Denlillamänniskan i Att vara sin egen bedömare

@Kennie Ja, och väldigt märkligt också.
Har hållit igång ganska bra med aktiviteter och lite homefix. Men har också varit trött och låg. Börjat irritera mig på motgångar och medmänniskor. Inser att det är lite varning att jag håller på att fastna i bitterhetens vinkelvolt, Kanske är nån sorts sjuklig njutning i det? Känns rätt osoft.
Kunde hejda det hela och lade mig och vilade en stund i stället.


skrev Kennie i Att vara sin egen bedömare

Häftigt med meddelanden från vårt undermedvetna. Och fint och sant.


skrev Denlillamänniskan i Att vara sin egen bedömare

Något lättad och mer klar i sinnet kommer jag hem från min morgonpromenad. Det blev knappt milen medan jag upplevde hur solen sakta bröt fram.

Jag tycker att jag tänker bra när jag går. Så därför går jag gärna långt, för ibland behöver jag tid för att ta mig förbi ovidkommande tankar och röra mig mot lugn och klarhet.

Det här skriver jag mest för att ha det skrivet för mig själv.
Igår kväll började ett låt spela i mitt huvud;
" Han har öppnat Pärleporten, så att jag kan komma in". Vad är det för imbecillt Stolleprov? tänkte jag. Jag öppnade datorn och kollade in texten. Hörde låten sjungas av Christer Sjögren. Skrattade lite förläget åt den religiösa texten. Sen var det inte mer med det. Ja, ja det är så mycket konstigt hjärnan hittar på. Men jag har alltid beundrat Christer Sjögrens förmåga att leverera de mest banala texter med dansbandskomp, och klarat av att göra det så att det känns äkta. Magnus Carlsson klarar av samma sak.

Efter några kilometers gående (där jag lägger märke till, att jag börjat få lite schwung i steget igen) så börjar det igen i huvudet. Jag har precis passerat där vägen går förbi ett hem för gamla alkisar. Väldigt naturskönt alldeles vid en medeltidskyrka som ligger vid sjön.

"Han har öppnat Pärleporten, så att jag kan komma in"
Nämen vafaaan!! Vad är det här?
Provar att byta ut Han mot Jag. Sjunger lite tyst; Jag har öppnat Pärleporten, så att jag kan komma in. Vad är det för en Pärleport?? Är det ingångsdörrarna till Simhallen? Kanske står det en frälsningssoldat vid dörrn och säger Gud Välsigne dig, när man går in för en simtur.

Sen kopplar jag ihop det.
Gick en längre sväng med vovven sent i höstas. Solen hade gått ned och jag var inne i den perioden då jag höll igen duktigt med alkohol, oftast med stor framgång. Inga karatefyllor eller något socialt blamage. Men jag visste någonstans att jag höll på att lura mig själv. När jag gick där i mörkret och valt en väg som jag var lite osäker på men gick den iallafall var det som att jag hörde en lite röst som sade "Jag vill höra till"!! Nej, det var ingen tanke. Det var en liten röst. Kände igen rösten. Hade hört den senast när jag tänkte ta livet av mig. Då jag fulgrät och snorade och så hörde jag den lilla rösten; förtvivlat bad den; "Jag vill vara med"! Fattade aldrig vad det där kom ifrån. Inte då och inte senare heller.

Pärleporten är öppen och jag hör till och får vara med.


skrev Denlillamänniskan i Div åsikter eller...?

@Adde Någonting blev väldigt fel med mitt förra inlägg i din tråd.
Du hade så rätt vad gäller circusapan.
Förklädda skamkänslor kan hos mig yttra sig i "förståndigt babbel".
Förlåt mig.