Senaste kommentarerna i forumet

Nu lyssnar jag på svalor och väntar på att en liten bebis ska somna och sen ska vi äta middag. Minns alla dessa nattningar med spädbarn och ju mer man ville att de skulle somna ju längre tid tog det.
Själv sitter jag som en filbunke och lyssnar på hur sommar låter och tittar på ett hav av pionknoppar som snart ska slå ut.
Jag tror, kanske, hoppas, att det här med alkohol börjar segla iväg långt borta vid horisonten. Ser den knappt, mer som en prick där borta, syns bara om jag kisar.
En stor utandning.
Jag önskar inte förta min känsla av att vara levande med någonting, allra minst vin.
Jag är nykter idag och tacksam att jag inte fastnade i det där formalinet som vinet till sist blev.
Kram alla som kämpar på detta ibland så vresiga hav. Plötsligt stillnar det och man får vila. ??❣️

?
Jag är mycket trött idag med. Det gör mig lite orolig. Det är ju bra för mig att vara närvarande i nuet och ta en dag i taget. Men jag är också medveten om att jag inte borde skjuta upp vissa viktiga saker hur länge som helst, t ex det här med framtidsfullmakt.

Jag måste boka tid hos nån jurist snart och ge barnen mandat att ta beslut som är för mitt bästa när jag inte längre kan göra det själv. En stor stroke kan förändra livet för alltid på ett par minuter. Jag vet ju hur min man beter sig vid minsta svårighet. Han stoppar huvudet i sanden och dricker... Jag kan inte låta honom fatta beslut åt mig när jag blir sjuk. Vissa jobbiga saker måste jag sluta skjuta upp och ta tag i snart. Då kan jag känna mig tryggare efteråt. ?

#Andrahalvlek
Tack så mycket! Du är min trogna support! ??

Grattis till 20 dagar! Det där med att kunna köra bil när som helst på dygnet är verkligen en stor vinst. Tänker fortfarande på hur skönt det är, särskilt på helgkvällar och nätter.?

Kram

Härligt, vilken kämpe du är.

Och kan inte säga så mycket mer än wow, vad bra jag mår! Nyss hemkommen från hundkurs, skrattat och verkligen känt mig så engagerad. Så hade det inte varit för några veckor sen, vilken känsla ??

Andarhalvlek...

OJ! ”Om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien, kommer du aldrig att kunna glädjas åt det mycket speciella, det väldigt härliga… med Holland.” Den fastnade, sitter här tårögd, tacksam. Tack för de tänkvärda, är ju precis själv i uppstarten nu av nykterheten och känslorna flödar. Tack! Behövde det!

Det tänker jag anamma Bestemor, bra!!

Inga förbud. Däremot att ta dagligt nytt beslut, idag behöver jag ingen alkohol. Idag vill jag inte dricka.
Bästa belöningen är den tidiga morgonen med kaffekoppen i solen. Så underbart! Det var verkligen värt att somna och vakna nykter ?

Tack Amanda, Miss Hyde, Ah och Se Klart ? blev glad när jag gick in här och såg era meddelanden.

Jag har skippat skuld och skam den här gången. En blip på 82 dagar (som det skulle vara idag) är helt otroligt för mig. Just i den stunden så kändes det som att jag inte hade något annat val. Det här ingen ursäkt men en förklaring. Jag har aldrig mått som jag gjorde i fredags och det kom så plötsligt och allt på en gång. Efter tre månaders karantän så ska jag tillbaka till jobbet imorgon och jag tror att min ångest och alla förväntningar har byggts upp under den här tiden och det exploderade i fredags.

Nu då? Ja, jag fortsätter på samma väg som innan. Jag har lärt mig så mycket och kan hålla borta sug och begär. Jag har lärt mig att jag inte BEHÖVER alkohol. Men, och jag vet att ni inte gillar det, jag kommer nog dricka igen. Jag vill vara ärlig med er... med mig själv. Det känns pinsamt men jag orkar inte ta diskussion med alla runt omkring. Om jag kan hålla mig nykter 90% av tiden är jag nöjd. Kanske går det, kanske inte.

Idag är jag nykter. ?

Så många nedvärderande ord på en gång.
Vänd på det:
Du är här.
Du har fått insikt om ditt problem. Du vill skapa förändring för din och din dotters skull.
Du tänker på hur din kropp mår.
Så; medveten, stark och insiktsfull skulle jag säga.
Börja med en enda dag i taget. Läs och skriv här. Men börja med att försöka (vet att det är svårt) att inte kalla dig själv värdelös, eller den hemskaste sortens människa.
Kan till och med lova att det inte är sant.
Välkommen hit! ?

Precis så som du beskriver det, så tror tror jag att det är - den här ”gröten”
av självömkan, ångest, skam, skuld, misslyckande gör det liksom omöjligt att arbeta med mig själv och komma framåt. Jag vet inte om det är för att jag är rädd eller inte varit ”redo” jag inte har lyckats slutföra någon av mina kontakter inom psykiatrin. Så fort det känns lite bättre avslutar jag det alltid, så dumt. Jag har aldrig känt att någon förstår mig och min problematik, även om det helt säkert inte är något unikt.
Är förvirrad själv, det kanske märks :)

Tack för ditt svar!
Ja du, jag undrar också hur det går ihop! har en extremt stark fysisk motor, på gott och ont. Jag är nog faktiskt ganska extrem i allt jag gör, ibland även ganska gränslös tyvärr. Oroar mig dock massor för hur alkoholen påverkar kroppen och vet att det hämmar muskeltillväxten dessutom. Allt slit för ingenting... Skulle säkert ha ännu bättre fysik om jag slutade med alkohol.
Känt tryck över bröstet sedan förra sommaren, kollade upp det och alla mina världen som visade sig vara mer än bra, och speciellt hjärtat är i toppform. Det är ju väldigt bra, men har tyvärr inte hjälpt mot oron över att jag skadat mitt hjärta med alkoholen. Tänker på det varje dag, och ju mer jag tänker på det desto ondare har jag. Så fattar ju att det är psykologiskt - men eftersom man aldrig kan vara 100% säker så gnager oron och tvivlet ändå...
Det är dock framför allt detta med att min dotter speciellt har börjat märka av detta som gör att jag måste få till en förändring! Jag är så rädd, så rädd att förstöra hennes liv!!
Självupptagen och opålitlig mamma, den allra värsta sortens människa är jag!! Hur blev det så? Skäms så fruktansvärt. Usch!!!

En vecka alkoholfri, bra jobbat. Det låter som att du verkligen vill ge dig själv de bästa förutsättningar för att fortsätta i den riktning du nu satt ut. Utifrån din rubrik gissar jag att du funderat ett tag på alkoholens plats i ditt liv och är nyfiken på ett liv helt utan. Utan att veta vad som lett fram till ditt beslut vill jag gärna säga att dit val att söka dig till ett sådant här forum talar för en målmedvetenhet, nyfikenhet och beredskap att ta emot stöd. Vackert.

Jag ser att du redan fått ett tips om vad som fungerat för en annan användare och jag gissar att du kommer få mer hjälpsamma input om vad som varit hjälpsamt för andra. Kanske har du redan hittat någon tråd som just du tycker är intressant eller tänker kan bli hjälpsam.

Vi är glada att ha dig här

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Vad framtiden vill!? kramar

Den insikten kan ju jag med komma till, just nu är jag där! Men man vet aldrig vad framtiden vill. Det som är grejen för mig, inga förbud, inga krav. Däremot är redan det definitiva beslutet taget att aldrig visa mig okontrollerat berusad inför familjen igen!

Tycker du har gjort det bästa konstaterandet redan. Alkoholen är garanterat ett av de största hinden för att du skall må bättre, även om jag inte vet precis hur mycket problem du haft tidigare psykiskt.
Skulle våga påstå att utan att vända ditt alkoholmissbruk kommer du aldrig heller att få några positiva förändringar av din ångest, statistiskt raka motsatsen. Jag har själv periodvis problem med ångest fortfarande trots att jag dricker minimalt men nu kan jag jobba med den på ett helt annat sätt och det blir tydligt vilka situationer som triggar den. Med alkohol blir allt bara en gröt av ångest utan början och slut.
Intressant (är kanske fel ord) att du är en så fysiskt aktiv person och dricker mycket, i mitt fall har träningen blivit räddningen som vände mitt missbruk.
Att du känner dig som en "bluff" är också väldigt vanligt. Det är jättesvårt men försök att inte lägga mer skuld på dig själv utan börja se objektivt på vart du skall börja attackera problemen. Har också dåliga upplevelser av psykiatrin, den är så extremt ojämn i vilken hjälp och bemötande du får beroende på vart du bor och vem du träffar.. fortsätt stå på dig och sök hjälp. Och fortsätt skriv här så får du vänner som hjälper dig på vägen.

Kram

Är det någon som har erfarenhet av Riddargatan 1?
Jag var i kontakt med beroendecentrum vid Mariatorget för ca 9 år sedan, då min exman ”tvingade” mig att gå dit. Det resulterade endast i en neuropsykiatrisk utredning som inte visade på något då jag hade för höga poäng på alla tester (?), de tyckte heller inte att alkoholen var mitt stora problem utan min ångest. Så är det ju säkert i grund och botten, men nu känns det som att det har blivit en ond cirkel! Jag har skyllt mitt behov att dricka på mitt dåliga mående, mina tidigare svåra ätstörningar, min ångest, tvångsproblematik och extremt gränslösa + otrygga uppväxt. Nu börjar jag undra om det inte är så att alkoholen är i vägen för att jag ska kunna må bättre psykiskt, det verkar väl rimligt? Eller?
Funderar på att kontakta Riddargatan 1 men vet inte om jag vågar.

...när inte dagarna är en väntan på det där glaset rött eller vitt på uteserveringen?"

En underbar och symbolisk fråga som kan översättas i oändligt med stunder när ett liv på "alkoholdrift" skall få ett slut.
Vem är jag på semestern? Vem är jag på parmiddagen? Vem är jag företagsfesten? VEM ÄR JAG UTAN ALKOHOL?

Frågor som alla måste upplevas på nytt och bli till nya sanningar, var och en. Det är en stor och spännande resa.

Jag jobbar med träning och hälsa och har samtidigt ett alkoholmissbruk. Hur går det ens ihop? Jag förstår det inte själv. Har precis erkänt för mig själv att det faktiskt är ett missbruk jag har. Dricker vin 6 dagar av 7 sedan flera år och sista året har det blivit mer och mer. Har alltid varit den som ”dricker för mycket” på middagar, fester och liknande. Minnesluckor, omhändertagen av vänner och hamnat på akuten ett par gånger också pga alkohol.
Dricker ofta en hel flaska själv efter att barnen somnat, så vidrigt. Är själv uppvuxen med en alkoholiserad pappa! Varje dag lovar jag mig själv att jag ska sluta dricka när jag har barnen, men jag lyckas inte hålla det.
De helger jag är barnfri och är med min kille dricker jag ofta ca 1,5 flaska.
Tränar hårt i princip varje dag och jobbar 5 dagar i veckan trots detta, känns som att jag håller på att ta död på mig själv! Hur ska jag orka? Och hur tar jag mig ur detta?
Har OCD sedan jag var 3 år gammal, äter medicin igen för 7:e gången mot tvången och all min ångest (Sertralin) men det hjälper inte.
Känner mig som den största bluffen, fejken, ”vältränad snygg och sund” och ger goda råd och inspirerar alla andra - men helt knäpp i huvudet :(
För mina barns skull MÅSTE detta sluta. Och för min egen antar jag, jag förstör ju mitt liv det inser jag.
Finns det någon som känner igen sig?

Det låter som du är en lyssnande mamma och dina barn kan även kommunicera. Barn och ungdomar idag tar reda på så mycket mer än vad du och jag kunde göra under vår ungdomstid i och med internet, alla sociala kanaler och hur öppet det har blivit kring ohälsa på olika sätt.

Jag tror att du behöver visa dem att du menar det du säger.

Jag levde med en alkoholist i 12 år och jag vill aldrig leva med honom eller en annan alkoholist någonsin igen. Jag har inte velat dejta för att jag vill inte 'märka' någon annan för hur mitt ex drack. Så jag behöver bli redo tills jag känner att det behöver inte vara svart eller vitt.

Det är mitt ansvar att hantera det och landa i det.

Dina barn kommer alltid att vara dina barn. Era band kommer inte att försvinna och även om de pratar om fosterföräldrar nu, så är det väl inte säkert att de genomför en sådan process.

Du får inte döma dig själv för att det har blivit så här. Det är din resa nu och du kommer att hantera detta.

Jag vet att ord inte räcker och kanske inte heller att visa under kort tid. Det handlar om att närma sig detta tillsammans och det är en process. Ge det tid.

Stort grattis att du blir inskriven i nästa vecka och äntligen kan du får terapi. Det kommer att göra dig gott.

Ta ett steg i taget.

och ingenkänning. Flyget, och detta drickande i ensamhet- som jag blir allt mer varse om att det liksom är en vattendelare. Även om vi kämpar mot samma motståndare, så läser jag och noterar att många gör precis tvärtom och dricker med andra/på krogen, iallafall i början.
Du skriver frid och det tror jag måste vara grundkänslan, för mig är det så. På senare tid har det roliga och nyktra gränslösa börjat komma. Det är som om nykterheten öppnar gamla rör- nästan från när jag var tonåring, jag kan skratta väldigt mycket åt barnsligheter. Jag som känt att vuxenlivet varit så allvarligt och ansvarsfullt. Det är det ju fortsatt, men med inslag av en ny lätthet. Kan vara så enkelt som att steg och mått inte är tyngda av skam och skuld och dov oro, som man ju också gärna druckit på. (Lever-cancer, det får jag tänka på imorgon...)
Tack för att du delar dina tankar, betyder mycket för oss.
Och tack @andrahalvlek för din fina liknelse, jag har aldrig varit i Holland så detta tänk passar mycket bra för mig!
Ha en fin dag, här skiner solen och apropå tonåring lysssnar jag med max ett kvarts öra på budgetmöte.. och det räcker bra ?

Grattis på bröllopsdagen! Själv firade jag 10- åring bröllopsdag i våras, så ligger i lä där.?
@Andrahalvlek, på den punkten att sörja stunder med alkohol är vi nog väldigt olika. Jag sörjer inte stunder jag har haft med alkohol för fem öre. Det enda som jag kommer att tänka på är bakfyllorna, ångesten, avtrubbade sinnen mm.Och jag vill defensivt inte uppleva fler tillfällen med alkohol i kroppen. Ingen sorg alls där heller. Men vem vet, någon gång i framtiden kanske sorgen kommer.

Önskar er en fin dag!

Kram

Stort grattis på bröllopsdagen! Mäktigt många år har ni varit gifta.

Till hösten är det 31 år sedan jag träffade barnens pappa. Vi separerade för 7 år sedan, vi var aldrig gifta.

För mig var det en enorm sorg att vi inte fick bli gamla ihop. Det är fortfarande en stor sorg, även om jag vet till hundra procent att det var omöjligt att fortsätta ihop.

Ungefär som med alkoholen alltså. Jag sörjer alla trevliga stunder jag har haft med min vän rödvin. Jag sörjer att det inte blir fler sådana stunder, men jag har insett till hundra procent att vår relation var destruktiv och skadade mig.

Jag hoppas innerligt att du kommer dithän också ❤️ Acceptansen är så viktig.

Kram ?

Tror att det inte finns någon annan som tycker så mycket om oss själva som just vi själva. Vet ju förstås att det finns rötägg men jag tror de flesta vill att man ska må bra.
Nu tar vi ansvar för oss själva. Kämpar. Vi borde få pris och hyllas av folket :-). Nästa steg är att tycka om sig själv. Vara stolt. Det vi gör nu är riktigt stort!
Och ja KFIB!! Heja er.