Senaste kommentarerna i forumet

En riktigt fin betraktelse ? Kapitulera är jätteviktigt tror jag. Så länge vi är fast i tänket att vi absolut vill ”dricka normalt” så kommer vi inte vidare.

När vår yngsta dotter föddes svårt sjuk fick vi ofta höra talas om en liknelse gällande att få ett barn med särskilda behov. En liknelse som gick ut på att vi under hela graviditeten trodde att vi reste till Italien, men vi råkade hamna i Holland.

Men kan man tänka bort alla sina förväntningar på Italien så upptäcker man att det är fint i Holland också.

Tänker att den liknelsen går att praktisera på nykterhet också faktiskt på något sätt. Ska googla och se om jag hittar texten.

Kram ?

Ps. Hittade texten: https://funktionskompassen.se/diagnos/välkommen%20till%20holland.html

Obs: Du måste kopiera hela länken!

”Om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien, kommer du aldrig att kunna glädjas åt det mycket speciella, det väldigt härliga… med Holland.”

Välkommen hit, ja skör är rätta ordet såhär i början. Ta 24 timmars löfte till dig själv , så läggs dagarna till varandra och du kommer känna dig starkare. Att undvika a såhär i början är ett klokt beslut. Addera lite erfarenheter som så många delar med sig här inne, ska du se att hjälpen är närmare än du tror. Lycka till och kämpa på. Kram Jullan ( nykter 7 veckor).

Tänk om vi alla hade träffats någon gång! Det hade varit rena KFIB, klubben för inbördes beundran, med samförstånd och kloka samtal. Och peppning och medmänsklighet i kubik!
Kramisar.

Jag vill inte dricka mer. Insikten har kommit stegvis och blir allt mer självklar. I morse gick jag runt med min kaffekopp i trädgården och njöt. Att vakna upp och veta att jag slipper dricka är en vinst varenda dag. Ha en fin vecka!

Midsommarveckan... Jag har faktiskt varit lugn på midsommar med familjen. Visst supit i skymundan när dom andra har ställt undan flaskorna. Men inte gjort bort mig vid dom tillfällena iaf. Förvisso var det efter förra midsommar som mina problem gav sig till känna ordentligt.. nåväl, jobbar ändå. Dessutom dricker jag ju inget.. just nu iaf. Jag är fortfarande övertygad om att jag kan dricka anständigt i framtiden.
Frågan är om jag vill? Just nu känns det suveränt utan alkoholen.

Det är mest demoner som spökar i ens eget huvud ”vad ska andra tro” Dom tror oftast inte ens hälften som man tror att dom tror?
Kör hårt!! Kramar

Ja, att lyssna på dem är nog min starkaste egenskap som mamma. Jag lyssnar, tar in och säger att allt ni känner får ni känna. Jag respekterar deras känslor och försöker jämt att tala med dem. Att de liksom får prata av sig som någon slags terapi.

Förtvivlan här dock starkare än någonsin. Barnen vill inte träffa mig. Så min kusin J stod på Arlanda mitt i natten. Och tog hem de sig till sig. Och säger de får bo här tills de får en fosterfamilj.
Min mamma blev ju chockad. Hon hade inte kontaktas angående detta och inte jag heller! Deras mamma...

Ja, du har säkert rätt, jag måste lära mig att trots det jag har gjort, så har ju misslyckas något enormt.

Jag har frågat vad de behöver och min dotter sa; ”Vi behöver en ny lägenhet så jag kan gå i min gammal skola.” Ordnade det och då var inte det längre som var viktigt.., Hon sa att du måste sluta dricka och officiellt (inför henne) sa har jag ju gjort det sedan 3:e september och hon har inte sett mig dricka en endaste gång sedan dess. Men nu säger hon att det spelar ingen roll, för jag kommer säkert börja dricka.
Hon bad också att jag skulle börja i terapi och det vill jag ju även själv, tyvärr tar det tid att få terapi - speciellt eftersom vi är utskrivna. Men vi nästa vecka kommer vi bli inskrivna äntligen (!) och de sa att bara jag har ett kopia på att ansökan (innan alltså anmälan blivit officiellt och klara) så kan de acceptera mig till sjukvård/terapi osv.

Vad härligt att höra att du funnit ditt sammanhang! Det här kommer att gå bra.
Kram!

God morgon Holistic,
22 är färre än 25. Det är bra, åt rätt håll. Håller tummarna för att du fixar denna vecka enligt ditt mål.
Hur kommer det sig att du ändrade målet från nykter juni (om jag minns rätt)? Tänker att du kanske kan hitta andra strategier som kan gälla dag för dag istället för hela veckan? Du kanske redan gör så.
För mig har det varit hjälpsamt att skriva här när jag känt sug, då jag så tydligt sett vad som triggar suget och gör det lättare att parera framåt. Önskar dig en fin vecka!

Grattis på bröllopsdagen i dag Varafrisk med man! 29 år är en imponerande lång tid. För min del kämpar jag väldigt mycket med suget just nu. Du har säkert läst i min tråd. Tog tipset från FinaLisa och läste Lims inlägg. 1,5 år för att bli nykter ända in i själen säger Lim. Jag tror nog att det kan vara så. Lång tid med upp och ner i suget. Men, sedan kan jag tänka att hur lång tid tog det inte för mig att bestämma mig för att sluta på riktigt... Jag visste redan i början av mina 20 år att det inte var riktigt bra och sedan blev det ett nytt, mycket tydligt mönster från att flickan var i 4-års åldern. I alla år har jag funderat mer eller mindre över min alkoholkonsumtion och då och då tänkt att det egentligen vore bäst att sluta helt. Jag skulle säga att det tog mig någonstans mellan 10-30 år att komma till beslutet som jag hela tiden vetat är det klokaste. Vad är då 1,5 år i sammanhanget? Ingenting.

Kram!

Fint att höra från dig. Jag är säker på att dina barn behöver dig. Nu har jag inte läst hela din tråd, men du skriver i 'förändra sitt drickande'. Då har kanske dina barn en rädsla kring alkohol. Du drack vid något tillfälle nu och så föll du i det svarta hålet. Idag är en ny dag. Acceptera att det hände. Förlåt dig själv. Var snäll med dig själv. Du kämpar med något som är tufft. Idag är en ny dag.

Hur vill du möta dagen. Vad vill barnen göra. Kan ni ses och göra något som de vill. Är du bra på att lyssna på dem?

Jag tänker att när en människa förändrar beteenden så kan även kommunikation behöva ses över. Den som du har med dig själv och den som du har med andra.

Under min adhd utredning får jag ökad självkännedom. Jag inser att jag är en värdelös lyssnare och jag har aktivt börjat lyssna på ett nytt sätt. Det har inneburit att jag inte berättar allt som jag vill berätta, för det tar tid att lyssna.

Bara en sådan sak. Jag är i din ålder och jag lär mig att lyssna bättre på andra nu. Jag vill förbättra en särskild relation och då behöver jag verkligen anstränga mig så mycket. Det är svårt, men det går.

Nu kanske du är en bra lyssnare, men jag tänker att det finns kanske annat i din kommunikation som du kan förbättra så att barnen känner att de får det de behöver. Barn och ungdomar har ofta mycket inom sig som de vill dela.

Om du frågar vad de behöver för att de ska bo hos dig, så kanske du får ett svar och tillgodose deras önskemål.

Bra att du har din mamma som hjälper dig.

Ha en fin dag idag!

Tack, det värmer så ända in i roten. Jag känner mig skör, lite ensam och ledsen över att saker har blivit som de är.
Men jag ska fokusera på mig själv och se till att reda ut detta framöver.
Ha en fin dag idag. När aklejornas frön är mogna ska jag samla in och sprida dem. Så påminns jag om vem jag vill vara :-) Utan detta forum hade det inte gått för min del.
Kram!!!

...en frid över att dagen är här. Faktiskt.
Jag kan - när jag ser vyer över New York eller andra städer jag tycker om - känna ett stråk av sorg. När alkoholen fungerade så var den ju ett snabbspår ut ur vardagen och in i avkoppling, skratt, gemenskap och lyckorus. Ett snabbspår utan större negativa konsekvenser. Jag skulle säga att alkoholen hade den rollen fram till jag var 40-45 kanske? Och sedan ...lite långsamt och omärkligt blev de negativa konsekvenserna allt större och mitt drickande alltmer dolt - en ensam historia.. Från ett gemensamt rus med vänner till ett tvångsmässigt drickande i ensamhet...när ingen såg.
Under dessa år ökade samtidigt pressen i arbetet och jag fick alltmer ansvar. Livet blev tudelat och jag upplevde mig alltmer jagad.Och diskrepansen mellan yttre och inre växte...och den klyftan försökte jag överbrygga - med alkohol.
Ja - ni kan dramaturgin.
Så jag känner en frid nu...jag har kapitulerat. Jag är inte säker på att jag kommer att klara att aldrig dricka mer ...men jag tror det - jag tar en dag i taget. Vad jag däremot är helt säker på är att jag aldrig någonsin mer kommer att uppleva alkohol som något positivt. Den dörren är stängd. Jag har kapitulerat...gett upp precis alla föreställningar om att kunna dricka normalt.
Min strävan nu är nykterhet...att fortsätta denna resa i verkligheten och vara öppen för det som sker ...
Notera alla små och stora förändringar....hitta andra och nyktra snabbspår...eller långsamma spår som leder till avkoppling och glädje.
Vem är jag i New York eller Paris när inte dagarna är en väntan på det där glaset rött eller vitt på uteserveringen?
Lustigt - jag var också enormt flygrädd under kanske 10 år...och var tvungen att ta lugnande medicin för att kunna flyga ...det var enda gången jag åt den typen av tabletter...som jag var rädd för att använda.
Jag tror att det bottnade i att jag inte litar på att någon annan tar ansvaret - fullt ut. Det verkade alldeles för farligt att luta sig tillbaka och lita på att de som styrde planet hade koll - det gick emot mina instinkter. Men sedan köpte jag en bok i väldigt handfast kbt ( eftersom jag inte kunde tänka mig ett liv där jag aldrig mer vågade flyga) och arbetade mig igenom den där skräcken. Det fungerade faktiskt...det tog några år av mental träning ...jag jobbade med detta ensam - utan ngn terapeut. I dag är flygandet ...på det stora hela en icke-fråga. Ibland kan jag till och med njuta av det. Nu handlar detta med att flyga eller inte mer om klimat. Och förra sommaren åkte jag och mina barn och vänner tåg ner till Italien istället...det gick bra det med.
Men som svar på din fråga. Jag känner en viss oro över att inte kunna hålla i min nykterhet ( och inser samtidigt att någon annan väg inte är möjlig för mig). Men jag oroar mig inte för ngn särskild fest eller resa. Jag tänker att jag får ta det som det kommer....en dag i taget.
Och den sinnesfrid jag upplever ...inte varje dag men vissa stunder - den är värd allt.
Och fortsätter jag att dricka problematiskt kommer varje resa jag gör kantas av ett stort mörkt moln och lämna en delvis bitter eftersmak.
Så kan jag inte leva!

Grattis på din 4 månaders-dag!

Kram ?

Klokt beslut att vara ensam på midsommar. Man är väldigt skör i början. Det festandet kan du vara utan, nu när du tagit ett så viktigt beslut för din hälsa.

Mitt tips: Sök på Craig Beck på youtube. Han är grymt duktig på att förklara vilket gift alkohol faktiskt är.

Kram ? (nykter 4 månader)

Jag vill bara tipsa om Lims senaste inlägg i det andra rummet "Det vidare livet".
Det var så bra och insiktsfullt skrivet och gick rakt in i själen tycker jag.
Kram ????

Blir så oerhört glad av att läsa dina senaste inlägg här, vilken fighter du är! ??

Jag har nu inte druckit alkohol sen förra måndagen och jag gör allt för att försöka så över det sug jag har efter att dricka. Snart är det midsommar och de flesta släkt och vänner pratar om vad som ska drickas och ätas. Jag tänkte fira midsommar på egen hand i år, bara för att lyckas undvika att dricka ?. Om jag firar med mamma, syrran och brorsan så vet jag att då blir det fest hela natten och det vore ju ganska dumt nu när jag kommit en bit på vägen i alla fall. Jag bor i en liten byhåla ?och här finns inget systembolag så jag måste in till stan för att handla, vilket kostar pengar och tid/ork som jag egentligen inte har då jag har utmattningssyndrom. Jag hoppas att suget efter alkohol avtar med tiden, jag antar att det är hjärnan som spelar en ett spratt när allt man kan tänka på vissa dagar är vad gott det vore med en öl ?

Och stör mig gör du aldrig Odette, tvärtom. Blir bara glad ❤️

Hej,

Jag är ledsen för att jag gjort dig/er oroliga. Föll ner i ett svart hål. Iom att jag åter igen drack. Och också att barnen (som nu kommit från Spanien inatt) vägrar att bo med mig. Så de är hos min kusin. Att de inte vill eller behöver sin mamma känns som en mardröm.

Men jag lever. Och mamma är här i Sverige och kom med medicin för sömn och ångest. Och det gör alltid att jag inte dricker.

Tack för alla kärlek ? ??

Nu är klockan efter midnatt. Det betyder att jag firar fyra månaders nykterhet! Hurra! Jag är så glad!
????????????

Mina axlar hettar av den intensiva solbrännan jag fått under helgen, det är varmt mot lakanen.
Jag ska inte klaga, jag har medvetet utsatt mig för den och vill naturligtvis få färg och på något sätt påvisa en sorts fräschör som man bara kan få på sommaren, man ser hälsosammare ut.
Jo jag vet att det kan vara farligt också att bränna sig, men har inte tålamod att vänta in den djupa brännan.
Den hugger alltid bäst i början på säsongen när huden inte har hunnit vänja sig, men likt en orm behöver jag ömsa ett par gånger innan den sitter så där perfekt och räcker ända fram till julen.
Förr i tiden hade jag tajta badbrallor, men det passar inte en halvfet medelålders längre, så nu börjar brännan halvvägs ner på låren när man bär shorts, och kanten är inte heller lika distinkt.
Jag har alltid haft ett anlag för att få finnar, har varit tonåring hela mitt liv, men när solbrännan väl är där, så är de lika snabbt borta, så lite medicinskt är det ju också.

Den här helgen har vi varit som vanligt vid stugan, och jag har varit utomhus från det att jag vaknade tills dess att jag gick och lade mig vid ett-tiden på natten.
Nya hinkar med trallolja är nu uppe i 16 liter och behöver fyra till, denna gång slabbade jag ner uteköket som vi byggde förra sommaren, den slukade glatt alla droppar den kunde få i sig, och gick ifrån blekt gul tillbaka till sina smaragdgröna färg den hade när vi byggde den, stolt stod jag och betraktade min skapelse.
Vi satt uppe länge på kvällen/natten och betraktade svågerns var fylla långsamt steg vartefter natten fortskred.
Ett väldigt bra och varnande exempel på hur man blir när man dricker, tjatig, burdus, avbryter samtal, byter samtalsämne mitt uppe i ett annat, högljudd och vill ha all uppmärksamhet, ett praktexempel helt enkelt.
Det känns skönt att kunna sitta där bredvid och känna, det där är inte jag, inte alls på långa vägar.
Han satt kvar i paviljongen och surade efter att vi hade släckt ner och gått och lagt oss, han tyckte nog att vi var tråkiga som inte ville festa resten av natten, dvs det var bara han som hade något kvar i glasen efter att sett till att de aldrig blev tomma.
Men jag skiter i det, hans liv, hans beslut, hans represalier.
Det är inte jag som är sur och grinig dagen efter, han får inga sympatier från mitt håll.

Upp som en nytvättad stjärtlapp på söndagsmorgonen, frugan och jag tar frukosten ute i solen och kisar upp mot himlen, inte ett moln idag heller, småfåglarna hoppar runt i tallarna och jagar insekter och tjattrar högljutt.
Frugan säger till mig, ska du inte ta det lite lugnt idag och vila?
Jag lägger mig med tvångstankar i solstolen, vrider och vänder på mig ett tag, nä nu j..lar!
Du får bestämma säger jag, ska jag göra det här, eller det där, eller det tredje?
Hon fattar att det kryper i benen, och det sistnämnda är att ta båten ut i vassruggen för att ta upp jakten på storgäddan, men det är alldeles för lugnt inser jag, bortkastad tid i en kaskad av en massa olika frustande projekt.
Jag påbörjar det svåraste, en tjugofem år gammal dröm, linbanan!
En kasse med grejer som jag inhandlat ifrån det stora bilföretaget åker fram, travar upp i brädhögen och tar fram ett par tryckta reglar, sätter igång och bygger min tripod, en trebening som är stödet till vinschen.
Jag har redan sedan ett par veckor redan skissen klar i mitt huvud, inte ett enda mått behöver jag ta, kapar och skruvar ihop och det blev stadigt, gisses!, det funkade, wohoo!
Bultar fast ett ankare i berget och klättrar upp i ett träd fyra meter högt, sätter ett spännband och börjar dra vajern femtio meter mellan bergets fot och högsta topp.
Med rullar och en vinsch börjar jag spänna vajern som blir styv som en fiolsträng, det knakar lite i stativet men det står bara stadigare och stadigare mot berget, fjoing!
Hänger på en rulle och börjar fundera på hur repbromsen ska kunna hugga fast, den måste modifieras på uteplatsens matbord efter att behövt montera bort den igen, tången slinter och jag får en blodblåsa på tummen, jahaja, inget meckande utan blodspillan.
Första försöket går alldeles galant, jag fraktar en vedkubbe på femton kilo i en murarhink upp för berget, vajern och stativet håller, jag är nöjd, har kommit mycket längre än jag innan hade hoppats på.
Det återstår en hel del modifikationer, men i stort sett så fungerar det, min lilla hjärna kommer att ha en del huvudbry närmaste veckorna framöver.
Det börjar dra ihop sig mot sena eftermiddagen och frugan börjar bli rastlös, vi måste fundera på hemvägen.
Jag har dragit fram en uppsjö av verktyg, och det tar nästan en halvtimme att röja undan dem, jag är väldigt intensiv i mitt arbete och glömmer lätt både tid och rum.
Jag glömmer till och med bort alla kryp som har krupit runt på min svettiga och röda kropp.
En hästmyra, knäpper en mellanstor fästing, små gröna larver som kommit på spunna trådar ifrån eken, en jaktspindel som springer slalom mellan svettdropparna på ryggen, och för att inte tala om all vitmossa som på något konstig sätt tagit sig in i shortsen.
Det blir en välbehövlig dusch innan vi far hemåt och det är alltid lika melankoliskt att behöva lämna detta helgnöje där allting händer varje helg, jag är trött och sliten när jag tittar ut över det glittrande havet som roddbåten klyver nya vågor på när vi närmar oss bilarna, klockan har blivit mycket och det finns ingen annan räddning än att ännu en gång ta någon snabbmat på vägen hem, ja vi offrar den tiden som går åt till att laga riktig mat mot att få ut så mycket som möjligt av vår lediga tid, och jag kan väl bara säga att det är ett bra beslut.

Vår tid utomhus och i solen är så mycket värd att väldigt mycket annat inte får stå i vägen.
Att få vara i naturen i ett sådant fint väder är en mycket dyrbar tid, kroppen står i solskuld och har mycket att ta igen.
Blandat med en andra massa småsår efter sågar, tänger, och insektsbett.
Det är precis som det brukar vara, och allting känns så rätt, jag laddar mina batterier och undrar om inte min hud är en laddhybrid av solceller, jag mår aldrig så bra som jag gör om sommaren.
Nykter och fullfri, man får uppleva så mycket annat som man annars glömmer bort när berusningen träder in.

Nästa helg är det midsommar, en amatörernas helg, vi som har varit på andra sidan av behaget har lärt oss att låta detta fortsätta vara amatörernas helg, och håller oss nyktra, det är mitt-i-sommaren enligt kalendern.
Men vi har det bästa kvar framför oss, den varmaste tiden som vi redan fått en försmak av, försommaren.

Lev, och lev väl!

Berra

Helt rätt. Man kan inte leva på gamla meriter, varken vad det gäller nykterhet eller löpning.

Men du har goda erfarenhet av båda delar, eller hur? Då vet du hur målbilden ser ut ungefär ? En dag i taget så tar du dig dit!

Kram ?

Andrahalvlek...du är en kämpe??

Så imponerad❤️❤️

Kram?

Han hade bara lite otur när han tänkte ?

Eller så var han sugen på just den chokladen själv ?
Kram ?