skrev Andrahalvlek i Första dagen på resten utav mitt liv
Grattis på din 4 månaders-dag!
Kram ?
skrev Andrahalvlek i Jag ska sluta dricka alkohol
Klokt beslut att vara ensam på midsommar. Man är väldigt skör i början. Det festandet kan du vara utan, nu när du tagit ett så viktigt beslut för din hälsa.
Mitt tips: Sök på Craig Beck på youtube. Han är grymt duktig på att förklara vilket gift alkohol faktiskt är.
Kram ? (nykter 4 månader)
skrev FinaLisa i När kommer dag nr två??
Jag vill bara tipsa om Lims senaste inlägg i det andra rummet "Det vidare livet".
Det var så bra och insiktsfullt skrivet och gick rakt in i själen tycker jag.
Kram ????
skrev Dendartjejen i Dag tre
Blir så oerhört glad av att läsa dina senaste inlägg här, vilken fighter du är! ??
skrev Blomman41 i Jag ska sluta dricka alkohol
Jag har nu inte druckit alkohol sen förra måndagen och jag gör allt för att försöka så över det sug jag har efter att dricka. Snart är det midsommar och de flesta släkt och vänner pratar om vad som ska drickas och ätas. Jag tänkte fira midsommar på egen hand i år, bara för att lyckas undvika att dricka ?. Om jag firar med mamma, syrran och brorsan så vet jag att då blir det fest hela natten och det vore ju ganska dumt nu när jag kommit en bit på vägen i alla fall. Jag bor i en liten byhåla ?och här finns inget systembolag så jag måste in till stan för att handla, vilket kostar pengar och tid/ork som jag egentligen inte har då jag har utmattningssyndrom. Jag hoppas att suget efter alkohol avtar med tiden, jag antar att det är hjärnan som spelar en ett spratt när allt man kan tänka på vissa dagar är vad gott det vore med en öl ?
skrev Spegel i Landet Sverige
Och stör mig gör du aldrig Odette, tvärtom. Blir bara glad ❤️
skrev Spegel i Landet Sverige
Hej,
Jag är ledsen för att jag gjort dig/er oroliga. Föll ner i ett svart hål. Iom att jag åter igen drack. Och också att barnen (som nu kommit från Spanien inatt) vägrar att bo med mig. Så de är hos min kusin. Att de inte vill eller behöver sin mamma känns som en mardröm.
Men jag lever. Och mamma är här i Sverige och kom med medicin för sömn och ångest. Och det gör alltid att jag inte dricker.
Tack för alla kärlek ? ??
skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv
Nu är klockan efter midnatt. Det betyder att jag firar fyra månaders nykterhet! Hurra! Jag är så glad!
????????????
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
Mina axlar hettar av den intensiva solbrännan jag fått under helgen, det är varmt mot lakanen.
Jag ska inte klaga, jag har medvetet utsatt mig för den och vill naturligtvis få färg och på något sätt påvisa en sorts fräschör som man bara kan få på sommaren, man ser hälsosammare ut.
Jo jag vet att det kan vara farligt också att bränna sig, men har inte tålamod att vänta in den djupa brännan.
Den hugger alltid bäst i början på säsongen när huden inte har hunnit vänja sig, men likt en orm behöver jag ömsa ett par gånger innan den sitter så där perfekt och räcker ända fram till julen.
Förr i tiden hade jag tajta badbrallor, men det passar inte en halvfet medelålders längre, så nu börjar brännan halvvägs ner på låren när man bär shorts, och kanten är inte heller lika distinkt.
Jag har alltid haft ett anlag för att få finnar, har varit tonåring hela mitt liv, men när solbrännan väl är där, så är de lika snabbt borta, så lite medicinskt är det ju också.
Den här helgen har vi varit som vanligt vid stugan, och jag har varit utomhus från det att jag vaknade tills dess att jag gick och lade mig vid ett-tiden på natten.
Nya hinkar med trallolja är nu uppe i 16 liter och behöver fyra till, denna gång slabbade jag ner uteköket som vi byggde förra sommaren, den slukade glatt alla droppar den kunde få i sig, och gick ifrån blekt gul tillbaka till sina smaragdgröna färg den hade när vi byggde den, stolt stod jag och betraktade min skapelse.
Vi satt uppe länge på kvällen/natten och betraktade svågerns var fylla långsamt steg vartefter natten fortskred.
Ett väldigt bra och varnande exempel på hur man blir när man dricker, tjatig, burdus, avbryter samtal, byter samtalsämne mitt uppe i ett annat, högljudd och vill ha all uppmärksamhet, ett praktexempel helt enkelt.
Det känns skönt att kunna sitta där bredvid och känna, det där är inte jag, inte alls på långa vägar.
Han satt kvar i paviljongen och surade efter att vi hade släckt ner och gått och lagt oss, han tyckte nog att vi var tråkiga som inte ville festa resten av natten, dvs det var bara han som hade något kvar i glasen efter att sett till att de aldrig blev tomma.
Men jag skiter i det, hans liv, hans beslut, hans represalier.
Det är inte jag som är sur och grinig dagen efter, han får inga sympatier från mitt håll.
Upp som en nytvättad stjärtlapp på söndagsmorgonen, frugan och jag tar frukosten ute i solen och kisar upp mot himlen, inte ett moln idag heller, småfåglarna hoppar runt i tallarna och jagar insekter och tjattrar högljutt.
Frugan säger till mig, ska du inte ta det lite lugnt idag och vila?
Jag lägger mig med tvångstankar i solstolen, vrider och vänder på mig ett tag, nä nu j..lar!
Du får bestämma säger jag, ska jag göra det här, eller det där, eller det tredje?
Hon fattar att det kryper i benen, och det sistnämnda är att ta båten ut i vassruggen för att ta upp jakten på storgäddan, men det är alldeles för lugnt inser jag, bortkastad tid i en kaskad av en massa olika frustande projekt.
Jag påbörjar det svåraste, en tjugofem år gammal dröm, linbanan!
En kasse med grejer som jag inhandlat ifrån det stora bilföretaget åker fram, travar upp i brädhögen och tar fram ett par tryckta reglar, sätter igång och bygger min tripod, en trebening som är stödet till vinschen.
Jag har redan sedan ett par veckor redan skissen klar i mitt huvud, inte ett enda mått behöver jag ta, kapar och skruvar ihop och det blev stadigt, gisses!, det funkade, wohoo!
Bultar fast ett ankare i berget och klättrar upp i ett träd fyra meter högt, sätter ett spännband och börjar dra vajern femtio meter mellan bergets fot och högsta topp.
Med rullar och en vinsch börjar jag spänna vajern som blir styv som en fiolsträng, det knakar lite i stativet men det står bara stadigare och stadigare mot berget, fjoing!
Hänger på en rulle och börjar fundera på hur repbromsen ska kunna hugga fast, den måste modifieras på uteplatsens matbord efter att behövt montera bort den igen, tången slinter och jag får en blodblåsa på tummen, jahaja, inget meckande utan blodspillan.
Första försöket går alldeles galant, jag fraktar en vedkubbe på femton kilo i en murarhink upp för berget, vajern och stativet håller, jag är nöjd, har kommit mycket längre än jag innan hade hoppats på.
Det återstår en hel del modifikationer, men i stort sett så fungerar det, min lilla hjärna kommer att ha en del huvudbry närmaste veckorna framöver.
Det börjar dra ihop sig mot sena eftermiddagen och frugan börjar bli rastlös, vi måste fundera på hemvägen.
Jag har dragit fram en uppsjö av verktyg, och det tar nästan en halvtimme att röja undan dem, jag är väldigt intensiv i mitt arbete och glömmer lätt både tid och rum.
Jag glömmer till och med bort alla kryp som har krupit runt på min svettiga och röda kropp.
En hästmyra, knäpper en mellanstor fästing, små gröna larver som kommit på spunna trådar ifrån eken, en jaktspindel som springer slalom mellan svettdropparna på ryggen, och för att inte tala om all vitmossa som på något konstig sätt tagit sig in i shortsen.
Det blir en välbehövlig dusch innan vi far hemåt och det är alltid lika melankoliskt att behöva lämna detta helgnöje där allting händer varje helg, jag är trött och sliten när jag tittar ut över det glittrande havet som roddbåten klyver nya vågor på när vi närmar oss bilarna, klockan har blivit mycket och det finns ingen annan räddning än att ännu en gång ta någon snabbmat på vägen hem, ja vi offrar den tiden som går åt till att laga riktig mat mot att få ut så mycket som möjligt av vår lediga tid, och jag kan väl bara säga att det är ett bra beslut.
Vår tid utomhus och i solen är så mycket värd att väldigt mycket annat inte får stå i vägen.
Att få vara i naturen i ett sådant fint väder är en mycket dyrbar tid, kroppen står i solskuld och har mycket att ta igen.
Blandat med en andra massa småsår efter sågar, tänger, och insektsbett.
Det är precis som det brukar vara, och allting känns så rätt, jag laddar mina batterier och undrar om inte min hud är en laddhybrid av solceller, jag mår aldrig så bra som jag gör om sommaren.
Nykter och fullfri, man får uppleva så mycket annat som man annars glömmer bort när berusningen träder in.
Nästa helg är det midsommar, en amatörernas helg, vi som har varit på andra sidan av behaget har lärt oss att låta detta fortsätta vara amatörernas helg, och håller oss nyktra, det är mitt-i-sommaren enligt kalendern.
Men vi har det bästa kvar framför oss, den varmaste tiden som vi redan fått en försmak av, försommaren.
Lev, och lev väl!
Berra
skrev Andrahalvlek i Här igen..nu akut
Helt rätt. Man kan inte leva på gamla meriter, varken vad det gäller nykterhet eller löpning.
Men du har goda erfarenhet av båda delar, eller hur? Då vet du hur målbilden ser ut ungefär ? En dag i taget så tar du dig dit!
Kram ?
skrev Varafrisk i Behöver all hjälp jag kan få
Andrahalvlek...du är en kämpe??
Så imponerad❤️❤️
Kram?
skrev Andrahalvlek i Första dagen på resten utav mitt liv
Han hade bara lite otur när han tänkte ?
Eller så var han sugen på just den chokladen själv ?
Kram ?
skrev Andrahalvlek i Ny på forumet.
”Vad hon tycker är inte mitt problem.” Helt rätt! Du kan inte påverka vad hon tycker och tänker. Lika lite som du kan påverka vad dina söner tycker och tänker.
Du ska fokusera på det som du kan påverka. Vara nykter. En dag i taget. Och du klarar det bra!
Kram ?
skrev Andrahalvlek i Nu eller aldrig
Din resa går hand i hand med ditt nick. Otroligt glad att du har hittat din flock, och uppnått fullständig acceptans.
Kram ?
skrev Ensammenintestark i Nu eller aldrig
Hej alla underbara människor. Varit borta ett tag från forumet, men inte mentalt. Min resa mot tillfrisknande pågår och för första gången känner jag tillförsikt i att det faktiskt kan fungera. Framför allt har jag nått fullständig insikt och acceptans vad gäller min sjukdom. Jag kommer inte kunna dricka igen om jag vill leva ett bra liv.
Jag har alltså sluppit dricka i fem veckor, vilket börjar närma sig personbästa. Men skillnaden är att jag egentligen inte vill räkna dagar veckor och månader. Jag vill rikta mitt fokus mot det nyktra livet och vad det har att erbjuda.
Jag har fått ynnesten att gå på möten med aa och har påbörjat tolvstegsprogrammet med hjälp av en sponsor. Det känns magiskt med dessa möten och människor som gör det så lätt för mig att ha hålla nykterheten. Jag är inte kristen eller religiös överhuvudtaget. Men jag kan inte annat än tro på en makt större än jag själv och att den kan hjälpa mig. Att sluta på egen hand fungerade inte. Efter minst 1000 försök var det bara att lägga ner den kampen. Acceptans för sjukdomen. Jag ser fram emot den utveckling jag har möjlighet till med programmet.
Idag en fantastisk dag där jag jobbat i trädgården och gått fina promenader. Hur kan man inte vara tacksam över det fina vädret och den vackra naturen. Jag försöker att stanna upp och njuta.
Lång resa kvar men ljuset finns i tunneln??
skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??
Snart dags att sova.....?
Men innan dess vill jag skriva några rader....
De senaste dagarna/veckan/veckorna har inte gått så bra...å det har tagit ganska mycket på mig...både fysiskt/psykiskt ?
Så trött i hela kroppen , känns som hjärnan är inkapslad, huvudvärk mm...
Det tar kraft att dricka alkohol ...det tar kraft att försöka bli nykter....fast om det tar kraft att bli nykter så är det helt ok...bara jag låter det få ta kraft??
Känner mig mer till ro än på länge...allt är i princip på plats i köket...blommor är planterade ute i rabatten.... gjort en liten ommöblering i vardagsrummet.
Bröllopsdag imorgon..men vi åt kebabsallad ikväll och...drack vin....inte bra...men under kontroll.
Imorgon har vi varit gifta i 29 år min man och jag❤️ Allt har varit långt ifrån rosenskimrande...kärlek,ilska, bråk, sjukdom, sorg , besvikelse...mm.
Och ikväll läste jag det finaste citat som jag någonsin läst ...och det var av Bodil Malmsten...passar så väl in på min kärlek till min man och det är
” Kärlek är att jag vill att du finns”.❤️❤️
Imorgon vill jag fira alkoholfritt men istället m glass eller bakelser?
Kram t er alla❤️❤️
skrev AmandaL i Dag tre
Tack varafrisk, jag blir glad av att se dig kommentera här inne idag! Jag hoppas att du mår bra ?
skrev Aklejan i Ny på forumet.
Tack Höstlövet! Det går sakta framåt. Bara a-fri öl hela helgen. Träffade mina söner och den enes flickvän som min son har berättat allt för. Och jag har bara träffat henne ett fåtal gånger, varav de flesta av dem i onyktert tillstånd.
Jag kände mig dum och visste inte riktigt hur jag skulle bete mig. Men det gick OK.
Nånstans inom mig så vet jag att jag måste kämpa vidare med mina egna demoner. Vad hon tycker är inte mitt problem. Så här kaxig har jag inte varit på länge :-)
Kram, kämpa på så hörs vi snart!
skrev Varafrisk i Dag tre
AmandaL så strongt det är av dig att kämpa på så??
Jag tänker ... om man inte känner ett sug så hade varit ju inte haft ett problem och vi hade inte befinnut oss här i forumet.
Heja heja dig??
Kram?
skrev Torn i Behöver all hjälp jag kan få
Så bra att du fick tvättat! Hos oss går tvättmaskinen nästa dygnet runt alla dagar i veckan, men vi är ju 4 pers varav två barn.?
Då har du fått laddat batterierna till max nu under 4 härliga dagar, det behövde du!? Midsommar fixar du lätt som sagt, och Se klart också, det är jag övertygad om.
Ha en bra måndag!
Kram
skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv
Jag glömde berätta för er vad min man gav mig på födelsedagen...
Choklad - med sprit (cognac) i!
Jag bara undrar, hur tänkte han då? ?
skrev Litetill i Ska lyckas
Ni som svarat och tror på mig. Botaniserar bland systemets alkoholfria alternativ, finns många bra om vill ha lite vin till maten utan att bli onykter. Känns bra att ta ett glas, känner inget sug på alkohol varianten. Lite förvånad att det gått så lätt hitintills. Men är på min vakt!
Kramar
skrev Se klart i Ta tillbaka kontrollen över mitt liv.
Den är allt annat än enkel även om man har varenda verktyg och kanske ännu svårare då. Poletten kan trilla ner väldigt långsamt, vet jag av erfarenhet och svaret kommer ofta i små små smulor.
Jag uttryckte mig nog väldigt förenklat, och jag tror att självhat kan vara så listigt att det kan förklä sig till nästan vad som helst.
Att sluta dricka är att outsmarta sig själv i någon mening. Några pratar om kapitulation ju, som AA som du är inne på. Andra pratat om Gud eller gemenskap. För min del, jag är en solitär som litar på mkt få människor. Så har min kapitulation i någon mån vunnits här. I stöd och gemenskap som varit och är- väldigt betydelsefullt.
Vi har ju inte så många svar, men vi vet säkert att vi inte hittar dem i vinet, ty det har vi ju testat ?
Blev glad av ditt päronsoda- inlägg, precis så bra som livet kan vara! Varken svårare- men absolut inte enklare än så. Heja dig!
skrev AmandaL i Dag tre
Miss lyckad! Det är så sant, hur kan det egentligen få vara så? När du skriver att det finns företag som tjänar miljoner på
att andra människor förstör sina liv, och det är helt lagligt, det går ju inte att förstå! Det är att utnyttja den i underläge. Och som du säger, alla reklamer man ser, där sitter det gäng och skålar, skrattar, äter, pratar i solnedgång etc. Det ser alltid så trevligt och mysigt ut. Jag skulle ställa upp gratis i en reklamfilm om alkohol där jag drack på mitt vanliga vis, mysigt? Långt därifrån! Tack för uppmuntrande ord ?
...en frid över att dagen är här. Faktiskt.
Jag kan - när jag ser vyer över New York eller andra städer jag tycker om - känna ett stråk av sorg. När alkoholen fungerade så var den ju ett snabbspår ut ur vardagen och in i avkoppling, skratt, gemenskap och lyckorus. Ett snabbspår utan större negativa konsekvenser. Jag skulle säga att alkoholen hade den rollen fram till jag var 40-45 kanske? Och sedan ...lite långsamt och omärkligt blev de negativa konsekvenserna allt större och mitt drickande alltmer dolt - en ensam historia.. Från ett gemensamt rus med vänner till ett tvångsmässigt drickande i ensamhet...när ingen såg.
Under dessa år ökade samtidigt pressen i arbetet och jag fick alltmer ansvar. Livet blev tudelat och jag upplevde mig alltmer jagad.Och diskrepansen mellan yttre och inre växte...och den klyftan försökte jag överbrygga - med alkohol.
Ja - ni kan dramaturgin.
Så jag känner en frid nu...jag har kapitulerat. Jag är inte säker på att jag kommer att klara att aldrig dricka mer ...men jag tror det - jag tar en dag i taget. Vad jag däremot är helt säker på är att jag aldrig någonsin mer kommer att uppleva alkohol som något positivt. Den dörren är stängd. Jag har kapitulerat...gett upp precis alla föreställningar om att kunna dricka normalt.
Min strävan nu är nykterhet...att fortsätta denna resa i verkligheten och vara öppen för det som sker ...
Notera alla små och stora förändringar....hitta andra och nyktra snabbspår...eller långsamma spår som leder till avkoppling och glädje.
Vem är jag i New York eller Paris när inte dagarna är en väntan på det där glaset rött eller vitt på uteserveringen?
Lustigt - jag var också enormt flygrädd under kanske 10 år...och var tvungen att ta lugnande medicin för att kunna flyga ...det var enda gången jag åt den typen av tabletter...som jag var rädd för att använda.
Jag tror att det bottnade i att jag inte litar på att någon annan tar ansvaret - fullt ut. Det verkade alldeles för farligt att luta sig tillbaka och lita på att de som styrde planet hade koll - det gick emot mina instinkter. Men sedan köpte jag en bok i väldigt handfast kbt ( eftersom jag inte kunde tänka mig ett liv där jag aldrig mer vågade flyga) och arbetade mig igenom den där skräcken. Det fungerade faktiskt...det tog några år av mental träning ...jag jobbade med detta ensam - utan ngn terapeut. I dag är flygandet ...på det stora hela en icke-fråga. Ibland kan jag till och med njuta av det. Nu handlar detta med att flyga eller inte mer om klimat. Och förra sommaren åkte jag och mina barn och vänner tåg ner till Italien istället...det gick bra det med.
Men som svar på din fråga. Jag känner en viss oro över att inte kunna hålla i min nykterhet ( och inser samtidigt att någon annan väg inte är möjlig för mig). Men jag oroar mig inte för ngn särskild fest eller resa. Jag tänker att jag får ta det som det kommer....en dag i taget.
Och den sinnesfrid jag upplever ...inte varje dag men vissa stunder - den är värd allt.
Och fortsätter jag att dricka problematiskt kommer varje resa jag gör kantas av ett stort mörkt moln och lämna en delvis bitter eftersmak.
Så kan jag inte leva!