Senaste kommentarerna i forumet

Ja nu har du kommit rätt. Berätta mer!?

Alarmet ringde klockan 5, upp och ut på en morgonpromenad. Jag försöker verkligen behålla rutinen med morgonpromenaderna nu när jag börjar jobba, min kropp och mitt huvud mår så bra av det så för mig är det värt att ställa klockan lite tidigare. Kände mig utvilad och pigg när jag vaknade, ja rent utav stark kanske ?

Matlådorna är packade, jag känner mig laddad och redo för denna nya utmaning ?

Önskar er alla här inne en härlig måndag, ni är så värda det??

1. Pratade med min granne som satt och drack öl på verandan. Såg jättemysigt ut... klassisk trigger jag vet. Var ändå helt oförberedd på grovt sug.

2. Min man sa att han hade varit sugen på öl hela dagen men att han har väntat ut kvällen för att han inte vill inte dricka inför mig.

Det här ökade suget och jag blev lite irriterad och ledsen över det. Han bad om ursäkt lite senare i alla fall - att ”det var onödigt sagt när jag vet hur hårt du kämpar”. Det är inte hans fel såklart. Jag är GLAD att han inte åkte och köpte öl och drack här hemma (även om han har gjort det förut och jag har sagt att han kan det). Jag uppskattar verkligen att han försöker underlätta för mig men ja... han kunde ha hållit det för sig själv kanske.

Nu vill jag typ gråta. Fan, vad känslig man ska vara.

Hej på er och TS.
Jag har läst igenom det mesta och ett stort grattis till att du TS varit nykter så länge!

Jag har också tankar på att bli nykterist.

Jag har alltid druckit socialt och är orolig hur det blir med det sociala nykter.. kände du oro i början ? Vad gör man när rastlösheten kickar in .. ibland har jag när jag fått extremt alkoholsug tränat gärnet men inte ens då verkar det milda suget oså blir det att man dricker o kan inte sluta dricka o sen minns man knappt kvällen, natten. Det var kul dem 2 första glasen sen dricker man bara snabbare o snabbare. Jobbigt

Tror ni att man kan lära sig att dricka med måtta? Jag blir tokig att aldrig kunna sluta dricka i tid o sen blir hels kvällen förstörd .. måste jag sluta dricka helt?

Trots nationaldag och allt, på svenskt manér, blåst kyla regn och lite sol.
Man vet inte vad som väntar stunden efteråt, regnkläder eller shorts.
Nej, inget önskeväder precis.

Vi valde att hålla oss hemma av flera anledningar, mest av att vi hade två födelsedagar och en studentfest att besöka.
Ett kalas ställdes in då vi skulle vara de enda som kom, tack för det coronan, börjar tröttna på allt elände du ställer till.
Men fick också ett tillfälle att städa ur huset ordentligt, eller ska man säga sanera om det tagit väldigt lång tid sedan senaste gången, det gror igen snabbt när man öppnar baksidan för säsongen.

Under veckan har jag varit stenläggare, vi fick några kvadratmeter sten (400 kg) kvar efter att vi lejde stenläggning av framsidan av tomten, lade en rabattkant runt rabarber gigantus, och sedan en gång mellan trallarna.
Hade tjuvkikat på hur proffsen gjorde, köpte täckväv och stenmjöl, grävde som en tok med sättsnören osv.
Hade ingen vibrator men å andra sidan inga bilar ska inte stå på den, det blev fint, 70 cm bred och lite dryga tre meter lång, jag hann allt på en kväll tills det började mörkna, skitigt lång upp över öronen, men lycklig, en sten över.

Sedan har kören startat igen, men i förminskad styrka, bara 12 stycken emot runt hundrafemtio styckna.
Min stämma Alt2 var vi bara tre personer, och min blygsamma röst var helt tvungen att höras ordentligt så jag fick ta i så rodnaden gick ända upp i hårfästet, men fick godkänt ändå, läskigt men också utvecklande.
Det var inte riktigt det jag hade förväntat mig när frugan tjatade om att vi skulle gå med i en kör.
Jag trodde jag kunde gömma mig idén allmänna massan och inte få en så framträdande position.
Men att spänna bågen lite hårdare, gör livet lite mer spännande.

Under veckan har jag försökt att lägga mina tidigare triggers på minnet, men gisses vad man glömmer fort.
Igår på tv’n visade de filmen en man som heter Ove, och jag kände igen min gamle far i den rollen.
Och dessvärre en kopia av honom i mig själv, även om värderingarna idag är helt annorlunda...
Att bli en gammal bitter gubbe är inget som lockar någon, men som tyvärr verkar växa fram inom oss allihopa.
Nu försöker jag se detta i ett allt mycket tidigare skede, och inte bli just en sådan, en bitter man...
Och jag är väldigt tacksam att jag hann sluta med drickandet i tid, jamen tänk så många orsaker jag skulle kunna finna till att dricka just idag.
Jo jag kan bli förbannad många gånger varje dag, irriterad på en massa löjliga saker som egentligen inte betyder så mycket...egentligen...
Ett exempel är att i lördags då jag städat och skrubbat muggarna ordentligt på förmiddagen kommer min i och för sig välartade son ut ifrån toan men har lagt ett bromsspår i porslinet, en kvart efter jag lämnat den skinande ren.
På något sätt kunde han väl ändå visat lite respekt för sin fars slit och umbärande och vispat bort den, kanske just bara i dag i vilket fall.
Ibland känns det som om den blanka renstädade ytan bakom mig besudlas allt närmare för varje gång.
Lika fort som det hamnar disk i diskhon som när man har satt igång diskmaskinen, eller hur snabbt den nytömda hushållssophinken under diskhon åter har något skräp i botten, eller tvättpåsen, eller....
Ett irritationsmoment som egentligen säger mer om mig än någon annan, jag vill ju bara att det rena ska synas så länge som möjligt, att min njutning ska få ligga kvar en längre tid.
Det finns tusen och en mer saker som skapar irritationsmoment hos mig, men försöker mer och mer att lugna mig i tid innan det växer mig över huvudet, att inte bli en ....bitter gammal gubbe.
Men som sagt, jag är tacksam att jag inte längre dricker alkoholen, tänk så många tillfällen det hade skapat.
Hade suttit där i ett hörn och tyckt synd om mig själv, hade haft all inre moraliska stöd för att dränka mina sorger.

En annan grej som är på gång är att vi planerar att glasa in uteplatsen på baksidan, en önskan vi haft under många år, en pensionärskuvös om ni så vill...
Nu har plötsligt möjligheterna börjat falla på plats, de ekonomiska med ett tvångsinlösen av firmans konvertibler.
Takreglarna har börjat ruttna på gamla utetaket så det börjar bli bråttom, värmepumpen har börjat trassla bland många andra grejer som börjat gå sönder, så vi måste flytta på utedelen, passande ändå.
Vi har kollat på ingående material och börjat se på kostnaderna, kanske kan det gå ihop?
Grannen som har en byggfirma kan påbörja jobbet ganska snart, och det vi var mest rädda för var den egotrippade kärringen som satte stopp för våran placering av spabadet, men efter mycket smörjande och lismande gav med sig utan förbehåll, både jag och frugan tappade hakan och nu gäller det att smida medans järnet är varmt.
Imorgon ska jag kontakta kommunen och se om vi kan få ett ett bygglov, den sista instansen som kan sätta käppar i hjulet för oss.
Ja det känns galet, vi skapar nya projekt innan vi ens knappt har avslutat de gamla, precis som vi inte hade problem innan, men vi kör ända in i kaklet, frugan måste ha adhd i inredningsmani, tack för det hemnet, tv4 och alla inredningstidningar, ni håller mig sysselsatt.

Så, sista timmarna den här veckan går mot sitt slut, jag slutsummerar den som jag brukar på söndagsnatten.
Allting går galet fort i denna cirkus, men det viktigaste är inte att känna stress över det som komma skall.
Utan försöka njuta av den tiden som vi befinner oss i precis nu.
Denna helg har jag fått umgås med släkt och goda vänner under lugna förutsättningar, har haft tid att känna att vi umgås på lika villkor, med eller utan alkohol för de andra, alltid utan för min del.
Jag har fått se ungdomarna börja växa in i sina vuxenroller och fått lyssna på deras vettiga framtidsplaner.
Barnen lagt några år till sin utveckling, och lite nya valkar på oss vuxna.
Jag tillhör inte längre ungdomssektionen i denna skara, utan de äldre som lutar sig tillbaka med händerna på magen och beskådar vad vi har skapat tillsammans, och gläds över det, känner en stolthet.

Kan man annat än att känna en tacksamhet över livet, det finns så mycket elände som skulle kunna ha drabbat oss.
Just nu är vi förskonade, trots dödligt virus som kan ta några ifrån oss på ett ögonblick.

I allt detta så finns det ingen trigger till att få mig att känna ett sug, jag vill inte lägga till ett elände till allt det här fina.

Inte en lika fin helg, vädermässigt...
Men det finns andra saker som betyder mer, det där varma inom oss som alltid glöder lite extra när vi mår bra.
När vi får uppleva det som inte betydde någonting när vi drack, det viktiga som glömdes bort.
Men som återuppstår när vi ser lite.....nyktert på det.

Berra

Jag är lite förvånad själv faktiskt över hur vanligt det tycks vara med Viagra. Eller så har jag bara haft otur. Lite tur har jag haft också ? Herregud vilken konstig värld det där dejtingträsket faktiskt är.

Oerhört tragiskt är det om det beror på alkohol, det håller jag med om. Men alkohol påverkar potensen oerhört mycket har jag hört. Sätter det sig sen i skallen också blir allt mycket värre.

Kram ?

Vita jordgubben (som inte hittade sitt konto) blev ett smultron, lite symboliskt, för nog känner jag mig ännu mindre nu. Sist jag var här hade jag precis gått i terapi för att hitta verktyg för att kontrollera mitt alkoholintag. Det gick bra. Ett tag. Jag har läst olika böcker om att bli helt nykter, jag har gått igenom 12-stegsmetod, yogaövningar, meditation osv... Och ändå hamnar jag här. Där jag har en vision om att kunna dricka lite bara på helger. Sen händer något på jobbet och jag blir arg, sur, störd och så är jag väl värd...

Psykmedicinen som jag proppade i mig har jag slutat med för andra gången och denna gång ska jag inte falla tillbaka. Men då gäller det att få sina endorfiner från träning (jag springer). Och så kommer alkoholen in och förstör för fasiken vad jobbigt att springa bakis (även om jag gör det)... Samtidigt säger alkohjärnan att "du slipper ju ångest med alkohol." Ja men sen då...så måste man ju bota bakisångesten...

Här hemma flödar alkoholen. Fin alkohol. Fina viner, fina öler. Vi har en vinkyl, en ölkyl, två olika barskåp (som tur är har vi slutat med starksprit, det var en hel del whisky ett tag). Sambon (tidigare man, vi skiljde oss men hittade tillbaka) har inga planer på att sluta. Han tycker det är mitt problem som jag ska lösa. Är väl bara att skärpa till sig? Troligen är han medberoende utan att veta om det stackarn. Han kan hålla sig till bara två-tre öl på helg och en-två på vardag. Jag som älskar vin har alla alkoholisttecken. Gömmer, smusslar, fast han ser ju. Däremot ser han inte hur mycket och förstår nog inte hur illa det är, det har han nog blundat för eller förstår helt enkelt inte allvaret.

Förstå allvaret ja...jag själv har talat om för jobbet, för familj...jag har då minsann inga problem att erkänna att jag har problem. Men, ja, de var ju såklart värre förut och nu har jag lärt mig att dricka "normalt". I början erkände jag och då blev det allvar och chefen ville ha samtal varje vecka och terapi på det osv. Så helt plötsligt tror alla att jag har läget under kontroll. Och jag låter de tro, orkar inte förklara (och känner skam) att jag sakta glidit tillbaka i samma svacka som innan.

Jag har kommit på att jag skämtar mycket om mig själv här hemma också. Jag skämtar om att jag dricker för mycket, ha ha ha vad kul... När jag ser det utifrån så tar jag inte mig själv på allvar. Och eftersom jag är så dålig person så kan jag dricka lite till...skit samma. Och så några tafatta försök på att träna mellan varven. Det håller ju inte.

Min kropp har fått nog för länge sen. Fick näsblod på jobbet och sa att jag var förkyld och snöt mig för hårt. Egentligen var jag bakis. Jag har lekt med mina barn och vi har haft det väldigt roligt, sen måste jag in på toaletten och diskret kräkas i toaletten för att jag druckit för mycket, bara hänt en gång men va...en gång för mycket! Det som var droppen och som gjorde att jag sökte mig tillbaka hit var att jag vaknade upp i lördags med ett illamående från hell. Fredagen var väldigt rolig. Men när sambon och två barn lagt sig för att sova festar jag vidare i ensamhet som vanligt, och däckar i gästrummet eller på badrumsmattan osv. Denna lördag var annorlunda. Som att kroppen sa, "Men nu får det väl ändå vara slut på det här!". När jag skulle gå tillbaka till sängen från toaletten svartnade allt. Jag dunkade in i väggen, kände mig för var handtaget till dörren var, jag såg ingenting!! Nära att svimma alltså... Ganska tydligt av min kropp att säga stopp eller hur? Jag slängde mig kallsvettig i sängen...låg så en stund, för att några timmar senare ta en återställare. Det här fungerar inte längre...

Jag är ju en av dem som tror att jag ska kunna komma tillbaka till ett normalt drickande. Ja, jag vet, det funkar inte, men jag vill ändå tro det. Och hur som helst. Mitt mål är just nu att inte dricka något alls i veckan. På fredag har vi personalfest och jag och en kollega har en liten bubbelflaska som väntar. Jag sköter mig bra när jag är bland andra, dricker inte för mycket, gör inte bort mig. Jag dricker som f-n när jag är ensam, för då ser ingen. Smyger, eller fortsätter när alla sover. Min kritiska tid är klockan 16.00. Det är då jag tar något på helgen. Det är då jag kommer hem från jobbet och det kanske har varit en jobbig dag.

Utåt sett är jag nog vilken som helst. Jag har en fin familj, fina barn, vi har ett sött litet hus med en underbar trädgård... Jag är omtyckt på jobbet och ger extra mycket när jag är bakis eftersom jag inte vill att det ska synas. Det enda jag kan klaga på är att jag bryr mig mindre om mig själv. Går i samma gamla kläder, bygger på en ful vinmage, ringar under ögonen, finnar och ser allmänt trött ut. Det trivs jag inte alls med...

Låååångt men jag har mycket som vill ut...

Jag tror att sömnen reder till sig för dig. Jag rekommenderar dig att tro på det också. Försök att släppa oron för sömnen, din rädsla förvärrar bara allt.

Jag har själv ett barn med särskilda behov så jag har enorm förståelse för ditt dilemma, och din oerhörda trötthet. Ni två måste försöka hitta sätt att avlasta varandra. Ge varandra lite egentid, om ni ska orka i längden.

Alkohol är i alla fall det sista du behöver i den ekvationen.

Ett tips: Sätt ingen bortre gräns. Ta en dag i taget. Ta ett nytt beslut när det gått en månad osv.

Med tiden mår du bättre och bättre, och du behöver göra allt du kan för att må bra. Det finns så mycket i ditt liv som du har svårare att påverka.

Kram ?

Tack för era fina inlägg, gillar att hänga här och skriva av mig.

Söndag idag. Vaknade 06:00 av barnen,Axelträning sen planering och barnkalas, handla, grilla, röjs i kök, lägga barn och sen tv.

Man hinner med mycket när man inte är bakis med en spya i halsen.
Hahaha

Bra att du startade en egen tråd!

Kram ?

Många segrar har du gjort! Vad kan ha gjort dig extra sårbar tror du? Tänk HALT (hungrig, arg, ledsen, trött.)

Och din väninnas känslor kan du inte ansvara för. När du är stabilare i din nykterhet kan du delta, med alkoholfritt i glaset. Om du vill. Även intressen förändras när man blir nykter.

Jag tycker att du ska vara ärlig mot din man. Berätta att du kände dig frestad av alkohol som han lämnat framme. Be honom hålla bättre ordning på alkoholen. Tillfället gör tjuven, och det är så onödigt.

Svinbra kämpat!

Kram ?

Huvudsaken är att du är tillbaka. Tyckte att AmandaL hade en jättebra liknelse i någon annans tråd.

Du har cyklat i diket. Okej. Men du ska inte ligga kvar där. Upp på hojjen igen så du kommer närmare målet.

Kram ?

Så ska vi samla nyktra erfarenheter i sommar ?

Kram ?

Vill önska er en frisk och godnatt! Ser fram emot dagens utmaningar ☀️??‍♀️ Sov gott ☀️?

Men fantastiskt intressant inlägg. Starkt gjort att inse själv att du gick över gränsen och drog i handbromsen. Tycker du verkar oerhört klarsynt.

Ja, jag ser verkligen fram emot att gå t frissan imorgon. Har börjat hos en ny som jag har gått hos några gånger nu. Mitt hår är ganska tunt el fintrådigt som frissorna brukar säga...det låter mycket bättre??Jag är ju 57 år...är inte gråhårig men håret mörknar och blir inte så kul...å den här frissan är riktigt duktig på att slinga och klippa korta tunna hår??Så det blir lite påfyllning!

Söndagar brukar ofta inte vara så svårt att vara nykter på eftersom jag inte har alkohol hemma men det har hänt att jag köpt 3,5% men det var länge sen nu.

Nu ska jag ta mig en kopp te och en macka å sätta mig framför TVn och se ” Ett fall för Vera”.

Sov så gott alla när det är dax??

Imorrn börjar V2, skön nykter helg avslutad. Jag är övertygad om att jag klarar den här vita mån galant. Sjukt motiverad och överraskad över hur lätt jag lyckats mota undan rastlösheten utan alkoholen

Se det från den ljusa sidan!! Vilket test, du tog ett litet glas och lyckades stoppa där. Då är du insiktsfull, kämpa nu vidare därifrån!! Det var bra att din man konfronterade dig. Inga hemligheter!!
Kram

Hej.
Spanat runt i forumet och det är väl dags för en egen tråd.

Jag har gått från ett helt normalt förhållningssätt till alkohol till att slira på gränser och konsumera på ett riskfyllt sätt. Ganska länge drack jag bara i sociala sammanhang. Var absolut inte nykter men inte heller fullast. Sen blev det lite mer helgmys, dricka vin i soffan på helgen. Måttliga mängder. Efter två barn började det bli lite värre. Fortfarande inte jätteilla på något sätt, men helgmyset gick från något man gjorde ibland, till att vara ganska frekvent. De sociala sammanhangen blev färre.

Barn nr 2 föddes under väldigt traumatiska omständigheter och såhär i efterhand hade jag en solklar förlossningsdepression. Här hemma är det kaos nästan jämt. Två barn, som sagt, 7 och 5. Den äldsta med två diagnoser Och allt vad det innebär, inklusive kamp med skola och generellt stökig vardag.

Konsumtionen av alkohol har korsat gränser som förut var otänkbara. Dricka vin på en vardag - mer än ett glas.

Under hela den här coronagrejen har det eskalerat ytterligare. Har jobbat hemifrån sen mars. Gränsen mellan helg och vardag har suddats ut och barnen har varit hemma med oss också. Jag är en person som behöver mycket egentid. Vila. Människor tröttar ut mig. Har haft väldigt långvariga sömnproblem. Alkoholen har använts som en belöning och snuttefilt för att få hjärnan att gå ner i varv. För att blockera bort allt bråk och stök hemma. Eller ja, för att desperat försöka undvika det och inte fokusera på alla jobbiga känslor av otillräcklighet och brist på energi och ork. Vi har inget stöd för att hantera nåt av det här. Ingen bull-mormor som kan avlasta. I princip ingen som orkar ta hand om barnen ens i ett par timmar så man får lite paus. Det känns hemskt att skylla på det, men jag är slutkörd på rätt många plan och kan liksom inte bortprioritera något mer ur livet. Jobbar, tar hand om barn och vardag och sen finns det inte utrymme för jättemycket mer. Då har vinet blivit belöningen. För att jag orkat en dag till. För att jag varit galet effektiv och duktig. För att jag haft en jävligt kass dag och skrikit åt mina barn. Ja, ni fattar.

Droppen kom för två veckor sen. Drack rosé i solen på en måndag fastän jag hade ett jobbrelaterat kvällsmöte på kvällen. Var lullig på det mötet. Skämdes mycket dagen efter, även om jag inte direkt gjorde nåt olämpligt.

Med barn, högpresterande jobb osv är det mycket daglig press och stress men alkohol får liksom inte bli strategin. Det vet jag. Det är inte ok och jag kommer skada mig eller bli beroende (om jag inte redan är det). Och framförallt skadar det barnen i förlängningen och det är det sista jag vill.

Är inne på dag 14 av total nykterhet. Egentligen hoppas jag väl på att kunna återfinna min normala relation till alkohol. Kunna dricka måttligt i, de extremt få, sociala tillfällen och högtider som jag deltar i. Kunna ta nåt glas vin, någon helg ibland.

Men vi får se. Har ingen bortre gräns för nykterheten och jag kanske landar i att det är bäst att stanna där.

De första två veckorna har gått bra. Har bara varit riktigt sugen en gång och då funkade alkoholfri öl lika bra. Det stora undantaget är sömnen. Jag är ett jävla vrak. Kan. Inte. Somna. Sover extremt ytligt. Vaknar aptrött. Har insomningstabletter (som funkar), men vill inte bli beroende av dem. Har melatonin men det funkar sämre än vanligt. Hoppas att jag kan sova utan alkohol i kroppen snart.

Har läst runt lite, med viss igenkänning i vissa trådar. Har lyssnat lite på Alkispodden och det är intressant, även om jag inte känner igen mig så mycket.

Nu blir det i alla fall förändring. Total nykterhet ett tag, och förhoppningsvis hjälper det mig till bättre sömn och tålamod. Tid för lite självrannsakan. Tid att resetta hjärnan som gärna vill fly in i ett glas vin eller fem. Verkar inte gått så långt som ett fysiskt beroende och sug, men hjärnan har ett destruktivt mönster som måste brytas. Forumet har varit till stor hjälp att inse att jag trots allt har ett problem som kräver förändring. Dags att låta verkligheten komma ikapp och se vad jag kan göra för att ta hand om mig själv, så att jag kan ta hand om min familj.

...som en fin helg Se Klart!
Och jag förstår precis det där med att vilja gå och lägga sig tidigt....att inte ha ro att vara nattuggla.
Att hålla sig nykter är ju att hålla kontakten med sig själv....hålla i den tråden. Det kräver sitt...
Att ha ’andlig spänst’ säger man väl inom AA?
Ibland tänker jag att det kanske hade varit en fördel att vara en period på ett behandlingshem? Just för den koncentrationen .
Nu var jag aldrig riktigt kemiskt beroende...i meningen att jag hade några abstinensbesvär direkt...eller alls. Rent fysiska alltså. Och mitt drickande var som sagt även väldigt dolt.. jag klarade av jobbet.
Jag har väl skapat mitt eget behandlingshem kanske:-)
Och detta forum är en mycket viktig del av min behandling.
?❤️

Ja, det har nog många fått nu med permitteringar o elände. Svårt att hjälpa någon att bryta dom om man är ego. Då förstår jag hur tufft du måste ha det med att skära ner på A samtidigt som du ska brottas med hans manér o drickande.
Du får försöka manövrera dig fram och hitta en väg. Du verkar ha huvudet på skaft så det finns gott hopp?
Kämpa På!!

Först har jag och äldsta dottern traskat i terrängen och letat reda på sju hittaut-kontroller. Väldigt terrängigt ? Rena bergsbestigningen stundtals. Ont i benen nu! Totalt 2,5 timme och 11.000 steg.

Sen har jag chattat ikväll med unga tjejer. Helt tagen efter det. I 2 tim och 49 min chattade jag med en tjej vars kille misshandlat henne ikväll, i magen bland annat.

Gravid i vecka 36. Fick henne att ringa 1177 eftersom hennes smärta i magen påminde om värkar. Slag i magen så sent i graviditeten kan sätta igång förlossningen. Det var 78 i kö till 1177.

Väl framme bedömde sköterskan att det var värkar och larmade ut ambulans. Sen satt jag ihop med henne tills ambulansen kom. Det dröjde ytterligare en kvart efter att chatten stängde kl 21.

Försökte få henne att djupandas, försökte lugna henne, förklara att blod och slem är naturligt och kallas "slemproppen" bla, bla, bla.

Hon hade ingen att ringa, ingen som kunde följa med henne till förlossningen. Fy fan. Det sista hon skrev var "Nu har de kommit!!! Tack för att du hjälpt mig ."

Samtidigt har jag chattat med fyra andra bredvid, varav två troll, en anorektiker som kände sig ful, tjock och äcklig, och en tjej som ville ha råd gällande en sms-konversation med en kille som visat henne intresse.

Högt och lågt. Det är tur att jag bara gör det här en söndag per månad. Helt dränerad på energi nu.

Kram ?

PS. Hänglåset hänger fortfarande kvar ? Men idag nödtvättade jag en maskin i huset medan vi traskade i skogen, så jag klarar mig till söndag.

Andra halvlek och Se Klart!
Blir glad av att läsa...
Haft en ganska lugn helg ...förutom årsmöte med bostadsrättsföreningen och gårdsfest.
Det var fint - varmt. Det är något fint i att människor som råkar bo i samma hus möts och umgås. Den äldsta är över 90 år och den yngsta är bara några månader.
Min särbo är här....vi pratar inte så mycket utan sitter och läser på varsitt håll, dricker kaffe, lagar mat.
Vi är olika ...han är en mer lågmäld och introvert typ...med mkt värme och humor.
Han är också den jag varit helt öppen med ( inte helt....men ändå i princip öppen) kring mina alkoholproblem. Jag är glad över att jag varit öppen ....vet inte hur det skulle gått annars...
Om jag varit yngre så tror jag att jag försökt förändra honom mer...eller stört mig mycket på hans mer introverta och lite långsamma sidor.
Det gör jag ( nästan) inte alls nu.
Han är som han är - jag är som jag är. Han är en mycket rar och ömsint människa..och jag tycker om att ha honom bredvid mig. Det är trivsamt.
Jag upplever det ännu mkt mer nu när jag är nykter. Glädjen över det vardagliga, trivsamma.
Han ger mig också stort utrymme...och det betyder mkt för mig. Att inte känna mig trängd.
Jag tycker att denna resa i nykterhet kräver mkt egentid...jag behöver tänka och känna och fundera. Jag behöver skriva här...
Jag är fortfarande lite skör i min nykterhet.
Nu är sommaren här och jag ska resa ( lite i Sverige) och bo i stugor och på Sigtunastiftelsen...och allt ska jag göra utan vinet som sällskap och avkoppling och guldkant och kitt.
Jag ska betrakta och leva sommaren nykter.

Hej!

Jag har läst igenom din tråd. Vad kul att du fick resultat redan efter en veckas nykterhet med förbättrad sömn och mindre ångest. Du efterfrågade tips på vad man kan göra när dina barn har gått och lagt sig. Ett tips är att titta på en komediserie eller stand-up comedy. Ett annat förslag är att du och din man ger varandra massage.

Jag önskar dig fortsatt lycka till på din resa!