Senaste kommentarerna i forumet

De första två veckorna är turbulenta känslomässigt. Det gäller bara att stå ut. En dag i taget. Långsamt skingrar sig alkoholdimmorna.

När du dricker alkohol skjuter hormonerna serotonin (må-bra-hormon) och dopamin (motivations-hormon) i taket. När du är bakfull störtdyker dessa hormon. Du mår skit och kommer inte till skott med någonting.

När du blir nykter tar det ett tag för dessa hormoner att stabilisera sig på en normal nivå. Det tar flera veckor, och det är olika från individ till individ och går inte att skynda på. Men om du dricker hamnar du på ruta ett igen! Det vill du inte!

Det är en tröst att tänka att det är dina må-bra-hormoner och motivations-hormoner som laggar just nu. Det handlar inte om dig alls. Det handlar om kemin i hjärnan.

Sök på ”alkohol och hjärnan” på youtube så får du lära dig mer.

Kram ?

Förstår du hur lättad jag blir av dina ord!? Min sömn är ett så stort orosmoment i min tillvaro.
Jag ska genast ta till mig tipset på ljudboken av Åberg.
Ska bli intressant det här. Nu har jag något nytt att tänka på när suget kommer ?

Det hände att jag sov 3 timmar under de första veckorna. Det hände också att jag sov 12 timmar. Har också haft kämpigt med mig sömn i perioder. Ta en halv insomningstabletter vid behov men som nykter är det sällsynt. Jag ser det dock aldrig som ett nederlag då jag försöker att inte värdera sömnen i relation till mig själv.
Ge precis allt - lite tid - and the rest will follow! ?

En dag i taget strategin utan pekpinnar och förbud funkar bra för mig. Jag läste någonstans här på forumet om strategi med en hund som går vid din sida. Det är ju precis det jag behöver. En klok gammal hund som bevakar mig när alkohol djävulen gör sig påmind. Jag vaknade pigg utan ångest idag. Kollar telefonen jag behöver inte oroa mig för fyllesamtal, sms och inlägg på Facebook. Nu ska jag strax iväg till gymmet. Jag väljer att må bra även idag.
/Mrx

Tålamod är verkligen inte problemdrickarens bästa gren ?

Du har varit nykter i 8 dagar. Inom två veckor sover du som en liten gris, jag lovar dig.

Sömn är en icke-handling. Man kan inte prestera sig till sömn. Man kan bara göra allt man kan för att bädda på bästa möjliga sätt för sömnen. Åtta timmar är förstås bra, men de flesta får nöja sig med 5-7 tim. Det får vara okej.

Jag har haft enorma sömnstörningar. Så svåra att jag blivit sjukskriven för utmattningsdepression två gånger (2007, 2018). Jag skulle kunna skriva en bok om sömnstörningar tror jag.

En bov i sammanhanget är din oro för sömnen. Släpp den oron. Den gör bara problemet värre. Lättare sagt än gjort jag vet, men så viktigt i sammanhanget.

Det allra bästa valet har du gjort för sömnen nu - slutat dricka!

Jag använder ljuboken ”Skål ta mig fan” av Torbjörn Åberg som insomningshjälp. Ställer timern på 30 min. Funkar klockrent numer.

Ibland får jag ställa om timern ytterligare en-två gånger, men det är också okej. Vissa dagar har hjärnan svårare att varva ner.

Fördelen med ljudbok är att jag lyssnar aktivt, släpper inte in några destruktiva tankar. Plus att det är ett perfekt sätt att repetera nyktra argument. Tror att jag är på fjärde eller femte genomlyssningen av samma bok nu.

Men man måste ha tålamod, släppa på oron och ha tillit för att det blir bättre.

Kram ?

Godmorgon! Nu har jag tre nyktra dagar i ryggen och vaknar upp på den dag som ska bli min fjärde, jag känner mig forfarande motiverad att hålla mig nykter. Men när jag vaknar så är det med en molnande känsla av att jag inte duger ? det är rätt jobbigt att känna så, så mycket tankar och känslor som väcks till liv nu när jag inte dövar dem totalt med alkohol kvällen innan. Lite jobbigt, läskigt och obehagligt att alla tankar kommer till en med fullt språng.. men är som sagt motiverad till att inte dricka igen men längtar efter att jag får må bra i beslutet ????‍♀️ kram alla er tappra alkoholkämpar ?

Jag är också så rastlös av mig. Vill att det ska hända saker, och ha saker att se fram emot.
Bra att veta att det kanske lugnar ner sig.
Dina ord hjälpte mig mycket!

Hur är det med dig idag? Lite bättre här men det får bli lugnt fixande och en promenad. lika bra att lyssna på kroppen. Hur var det igår osv? Hör av dig när du orkar så jag vet att du e ok. Stor kram, nu blir det nyhetsmorgon och lite frukost. Kramar till dig.

Jag kan varmt rekommendera dig att ringa Alkoholhjälpen. Jag gjorde det och de var så otroligt snälla och förstående.
Jag håller på och gör programmet de har också, men jag har ingen rådgivare så jag gör det liksom på egen hand. Jag började så.
Det låter som att du har en jobbig hemmiljö med en partner som i mina ögon inte verkar vilja stötta dig.
Du skriver att du är i "underläge både vad gäller hälsa, ekonomi och behov av bekräftelse och närhet".
Kan du göra något åt din hälsa på egen hand? Någon form av träning?
Ditt behov av bekräftelse och närhet vittnar ju bara om hur normal du är. Jag tycker att du verkar vara en toppenmänniska och är glad att du finns här på forumet. Även om egentligen ingen av oss skulle behöva vara det, om du förstår vad jag menar.

Tänker på dig. Du fixar det här. Gå en runda själv och andas lugnt och tänk att du inte är ensam.
Kram

Jag tror att lösningen är så enkel. Att sysselsätta sig när rastlösheten knackar på. Återgå till en gammal hobby, snickra, sticka/virka, korsord/candycrush/wordfeud, läsa böcker. Allt som kan sysselsätta dig och din hjärna.

Sen kan jag berätta att rastlösheten är ett symtom på abstinens. Att din kropp och hjärna vill att du dricker, att den skriker efter alkohol helt enkelt.

Den abstinensen försvinner fysiskt efter ca två veckor. Därefter är rastlösheten enbart ett psykiskt beroende, som går att bryta genom förändrade vanor, träning etc.

Plus att man generellt blir lugnare efter några månader. Det som vi som varit nyktra några månader kallar sinnesro eller harmoni.

Ett inre lugn och stillhet infinner sig i nykterheten efter ett tag. Man finner glädje i vardagen och nuet på ett helt annat sätt och har inte längre behovet av att hasta vidare.

Oroa dig inte så mycket för framtiden. Ta en dag i taget. Idag är en bra nykter dag.

Kram ?

Grattis Peter på landet! Bra jobbat!
Jag är ju i samma sits och tänker lite som du. Rastlösheten som infinner sig, och vinet som gör att livet känns som fest. Men, nu kör vi så det ryker!
Skriv här till oss när rastlösheten kommer smygande. Bara det med att logga in och få snacka av sig med oss kan ju vara något att se fram emot, haha ?

Kram på dig!

Kl 7.18. *ping*

Hur använder jag mina nyvunna tidiga morgnar? Inte går jag ut i skogen i alla fall. Där är jag inte än. Jag ställer mig inte och diskar heller, trots att det behövs. Boring.

Jag hänger med er ? Aktiviteten är som högst här på helgdagsmorgnar bland oss som är nynyktra. De som inte har blivit nyktra än är aktivast sena kvällar och nätter.

De här tidiga morgnarna är min chans att analysera. Kontemplera? Vet inte vad det ordet betyder egentligen, men det låter fint. Ska googla sen.

Jag kan ju inte ligga kvar och dra mig heller. Nästan så fort jag slagit upp ögonen är det: ”Måste ha kaffe nu.” Plus två kanelknäck med ost, och sen blir det för-frukost i sängen.

Minns att det var precis så för min alkoholiserade ex-sambo också. I ottan kastade han sig ur sängen för att brygga kaffe. (Dock osäker på om han åt någonting.)

Det är kanske ett jättetydligt symtom? Jag hade en dejt i vintras som gjorde precis så en mycket tidig söndagsmorgon.

Tyckte att det var lite märkligt att han gjorde så första natten/morgonen han sov hos mig. Kastade sig ur sängen innan jag ens hade vaknat och bryggde kaffe och fixade en macka. Till sig själv enbart. Nästan som i smyg.

Jag har i efterhand sett en del andra igenkänningssymtom hos honom som problemdrickare. En gång minns jag att jag kom hem till honom efter jobbet. Han tog en höneblund på sin spikmatta. När jag kom nära honom kunde jag svära på att han luktade vin på andedräkten. Kl 17 en tisdag. Sannolikt för att få stänga av hjärnan och sova en stund på spikmattan efter jobbet som elevassistent med en stökig elev som huvudfokus.

Samma sak med min förrförra dejt. Som inte drack alkohol, men inte heller öppet ville tala om det utan bara hänvisade till psykisk ohälsa. Hans humör var oerhört explosivt, vi två kunde bråka så att taket lyfte. Jag onykter och han nykter. Fy fan vad destruktivt.

Han hade enorma problem med ångest generellt, och hade väldigt många hjärnspöken. Han var lite åt besserwisser-hållet och hade oerhört svårt att lyssna in andras åsikt. Stridbart dejtande verbalt minst sagt, men också utmanande som sjutton för intellektet på ett positivt sätt. Ett kort tag. Man kan inte överanalysera allt i längden.

Båda dejterna hade dessutom problem med potensen, och det krävdes Viagra i den verktygslådan. Också ett symtom på problemdrickare kanske?

För dejten som var nykter, men inte ville prata om varför, var det ett stort problem. Det satt i huvudet på honom. Krävdes mycket fantasi från bådas sida för att överkomma det, men vi lyckades hyfsat. Nästan alltid.

Sannolikt var det ett stort problem för vinterdejten också. Viagra var nog lösningen för honom också, fast han aldrig pratade om det öppet. Tyckte att han var lite ”mekanisk” och inte speciellt lyhörd för nyanser.

Jag har tidigare själv upplevt, som partner, och hört att Viagra funkar rent fysiologiskt, men att den medicinen tar udden av själva känslan. Svindyrt är det dessutom.

Det fick jag veta av min ex-sambo, som var alkoholist. Inte uttalad sådan inledningsvis, men jag fick uppleva hans genomklappning på nära håll tyvärr. Till the bitter end.

Nu är kanske storyn om min ex-sambo redo att komma ut? Mina barns pappa är nämligen min exex-sambo. Jag har haft en 1,5-årig relation efter det, varav ett halvår som sambo som slutade med kris och panik.

Efter det har jag bara haft dejter, antingen enstaka eller en serie dejter med samma person under några månader. Jag blev beroende av dejtingsajter ett tag. Bekräftelsejunkie.

Nu kommer jag kanske att outa mig för några av er mångåriga och flitiga användare här på forumet. Jag hängde under det halvåret som sambo till en alkoholist på anhörigsidorna, under ett helt annat nick.

Det var så jag lärde känna forumet, verkligen förstå dess styrka. Hur befriande det är att ha regelbunden kontakt med likasinnade. När jag sen själv behövde hjälp med mitt drickande så kändes det naturligt att vända sig just hit.

Jag ska värka fram historien om min ex-sambo. Jag har ju hela förmiddagen på mig. Kommer den inte ut idag så kommer den ut vid ett senare tillfälle.

Lite konstigt är det att jag verkar dras till problemdrickare själv. Eller inte konstigt alls kanske. Lika barn leka bäst.

Jag har förstått först efteråt att de var problemdrickare. Att Viagra var en gemensam nämnare för dem är också lite tragiskt. Är det åldern eller drickandet som påverkar mest? Alla tre jag åsyftar nu var mellan 50 och 55 år.

Finns det dejtingsajter för nykterister? Det är ju där jag ska fiska nästa gång, när jag känner mig redo för det.

Kram ?

PS. ”Vad betyder kontemplera? 1) ägnar sig åt kontemplation, mediterar, 2) ägna koncentrerad tankeverksamhet åt; begrunda.”

Dag 8 idag. Än så länge är det inga som helst problem, är dock orolig för vad som ska hända när detta med nykterhet blir en ”vardag” rastlösheten som fått mig att dricka mkt slentrianmässigt. Men lyckan i att vakna så här en söndagsmorgon utan ångest är fantastisk

Sömnen har alltid gått i perioder här, men jag kan garantera dig att du inte sover bättre med alkohol i kroppen. Låter trist, men mkt fysisk aktivitet brukar ge bättre sömn!!

Jag kunde inte somna igår (igen). Fick ta hjälp av en bit insomningstablett. Somnade kl. 01 och vaknade 06. Och sen så trycker experterna ner i halsen på en att man ska sova ca 8 timmar. Annars får inte hjärnan återhämta sig.
Detta är oerhört frustrerande. Nu har jag inte druckit på 8 dagar, men min hjärna får ändå inte vila (enligt experterna).
Mina tankar börjar mala när vi har lagt oss. Jag lägger mig i ett annat rum när min man har somnat för jag har börjat få svettningar på natten och behöver ha det fritt runt mig. Men det hjälper ändå inte. Tankar på allt jag måste ta tag i på mitt jobb, mina söner, etc bara maler runt.
Nåja, nykter i 8 dagar. Det är jag ändå glad stolt över. Sömnproblemen måste väl ändå vara underordnat. Men det var lättare att somna med alkohol i kroppen.
Några tips?

Här är en till som har fått nog. Jag har försökt både helnyktert med terapi o stöd på jobbet osv. Nu tror de på jobbet att jag ordnat upp det och lever som andra igen. Bara dricka på helger och inte för mycket.

Jag vill inte sluta. Jag vill bara att det ska bli som förut, när jag kunde hantera det. Och så länge jag inte vill sluta så kan jag ju inte bli helnykter... Ska vi stötta varandra?

Jag har två barn, 12 och 9. De vet att jag har problem, de verkar tycka att det är normalt med all alkohol som så fint flödar i vårt hem. Fina viner och sambon dricker fin öl. Sen blir jag trött och däckar. Lite varstans...när alla andra redan sover i sina sängar.

Skam skam skam. Kroppen har fått nog för länge sen. Försöker visa mig genom att må riktigt illa, blöda näsblod, eller som igår...nästan svimma. ?

Det går inte längre. Jo. Det går att leva såhär mer eller mindre, men jag vill inte längre.

God morgon. Jag har nu påbörjat dag 9. Jag fick en fullständig blackout förra torsdagen/fredagen inför mina 20-åriga söner.
Den skammen och ångesten vill jag inte ha igen.
Så ja, du är bland oss som vill ha enliknande förändring som du.
Här får du stöd och peppning, inte ensam och olycklig!

Här är en som är inne på inne på sin 12:e dag nykter. Du har tagit ett modigt beslut och jag hoppas att du kommer att känna att du får bra hjälp och stöttning från allas erfarenheter. Här är du aldrig ensam ?

Hej.
Jag är ny här.
Jag tänkte fråga om någon precis som jag har bestämt sig för att dricka mindre?
Mitt mål är inte att sluta helt. Utan att återfå kontroll.
Jag har tappat bort mig själv. Och känner mig otroligt ensam. Jag har inte någon god vän eller ett stort umgänge att umgås med. Tror jag hamnat i någon kris?!
Jag har börjat dricka mer vid varje tillfälle för att döva lite av dessa känslor. Då kan jag dricka 1-1.5 flaskor vin. Utan problem. Ibland mer. Sedan vaknar jag mitt i natten, som nu. Med ångest och skam
Min 10 åriga son som ser mig däcka. Jag blir aldrig otrevlig eller så... Bara trött.
Jag orkar inte mer. Blir deprimerad av att inte kunna vara lycklig över det jag har. Jag har det bra med min sambo och son. Jag har en vuxen son också som inte bor hemma. Och jag fattar inte varför jag inte bara kan vara glad för allt?! Utan känner mig ensam och olycklig.

Att läsa om ditt fortsatta friska och goda liv. Dina kloka råd på slutet sammanfattar allt så bra. Vara sitt bästa. En dag i taget.
Vi har haft gäster i helgen, väldigt härligt och mycket mat och prat. Har njutit väldigt mycket av det, men precis lika mycket av att veta att jag somnar nykter. Godnatt och tack för uppdatering!

Det blir jag nyfiken på vad det betyder. För dig.
Tillvaron är ju dels det man inte rår på, Händelser, arv, prägling.
Men tillvaron är också till stor del resultatet av våra val.
Vad är det i tillvaron som gör dig besviken?
Kram.

Tack för grattisar- ja mardrömslivet är underbart till och med! Och du har så rätt Pilla, det har redan tagit för mycket av oss. Räcker så! Tack för att ni finns här, och bryr er om hur det går för mig. Tacksam över ert stöd. Kram ?

Då kommer du att fixa det här, att styra tankar till fördelarna - och styra undan från så kallade frestelser. Med hjärnans, och tankens kraft kan vi förändra allt. Kram.

Saknar er, saknar skriva, att läsa, ord spy o dela tankar, känslor o alla funderingar! Vet jag inte varit inne mkt, varken läst eller skrivit. Men känner mig så vilsen, ensam, liten o ibland till o med ”tjatig” med otroligt mkt ångest . Vet inte varför men det är demonerna o depressionen som tar över!

Hur mår ni? Hur går allt? Tänker på er ofta! Dela jätte gärna med er, tack! Kram ?

Kanske låter simpelt, men ikväll är inte min ånger de 3 vinglasen, utan GODIS!!!
Vinet är inom rimlighetens gräns.
Men inte godiset!!
Fy, illamående, rapar....
Nu känns det som att jag aldrig kommer att bli normal.
Alltid göra för mycket av ALLT
Skam och ånger.
Trött på mej själv.
Besviken på tillvaron.
Hopplöst less ?